Kasern Sparre

För generationer av svenska flottister har kvarteret Sparre vid bron över till Stumholmen varit den första kontakten med Karlskrona. I hundra år fram till år 1984 var byggnaderna huvudförläggning åt flottans manskap. Innan dess hade anläggningen successivt byggts upp för olika personalgrupper, båtsmän och varvsarbetare inom det marina Karlskrona.

Kvarteret har fått sitt namn efter överamiralen Claes Sparre, riksråd 1718, död 1738. De tio tomterna i kvarteret ägdes av olika eminenta män i staden som under årens lopp sålde sina tomter till Kronan.

År 1788 drabbades Karlskrona av en förödande epidemi som skördade 10 000 offer och därför byggdes ett stort sjukhus i trä med plats för mer än 1000 patienter på tomten längs Kyrkogatan 1789. Men det nybyggda sjukhuset liksom alla andra byggnader i kvarteret ödelades i den stora stadsbranden 1790. I stället kom det en kunglig befallning om att bygga en kasern längs med Kyrkogatan 1792.

Kasernen byggdes till 1817–20 för att även rymma sjötrupperna och artillerikåren, den så kallade Garnisonskasernen. Runddelen i den tre våningar höga fastigheten tillkom senare och var tänkt för officerare, men det är oklart om de någonsin fick flytta in dit. 1845 var hela kvarteret i Kronans ägo.

Under 1880-talet kallades kasernen ”Matros och båtsmanskasernen”. Tillbyggnaden närmast Stumholmen uppfördes på 1930-talet som marketenteri, det vill säga kafé och kiosk för militärer. Redan på 1870-talet hade kasernernas bedrövligt låga standard påtalats. På 1890-talet gjordes därför en genomgripande modernisering.

Men det var inte bara byggnaderna som skulle anpassas till en ny tid. Även de värnpliktiga – som nu ersatte de tidigare båtsmännen - skulle fostras. De militära kasernerna skulle tjäna som ”folkhögskolor för hela nationen”, där de värnpliktiga skulle få lära ordning och reda, disciplin och hygien.

Ytterligare en modernisering av Kasern Sparre genomfördes på 1960-talet. Försvarsmakten lämnade kasernen 1984. Boverket flyttade in 1989 och flyttade ut 2025.

Kasern Sparre förklarades som statligt byggnadsminne 1993 och övergick till byggnadsminne enligt kulturminneslagen 1994. Byggnaden ingår i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.