Flensburgska gården

Gården på hörnet Bredgatan 19 och Östra Köpmansgatan 5 består av ett bostadshus och två uthus. Den vackra trädgården byggdes 1791 och är typisk för de stadsgårdar som högreståndspersoner lät uppföra efter den stora branden 1790 då 75 procent av byggnaderna på Trossö gick förlorade.

Tillsammans med den intilliggande fastigheten, Monteliuska gården, utgör Flensburgska gården ett inslag i stadsbilden där karaktären av trästad, som länge präglade Karlskrona finns bevarad. De båda gårdarna har genom sin miljöskapande karaktär ett betydande värde.

Flensburgska gården är i en våning med vind, timrad, panelad och med brutet tegeltak. Frontespisen på taket ut mot gatan tillkom vid en ombyggnad 1918. Bottenvåningen inrymde ursprungligen förstuga, sal, fem kamrar, kök, skafferi och handkammare. Vid ombyggnaden 1918 ändrades planen delvis.

Byggnaden står på en stensockel och är målad i mild skogsgrön färg med vita fönstersnickerier. Arkitekturen är klassisk och enkel. Flensburgska gården är mycket välbevarad och av den gamla inredningen finns flera detaljer finns kvar från den äldsta tiden i huset, bland annat pottkakelugnar, köksspisen och några halvfranska dörrar.

Innergården är helt kringbyggd och inramas i söder och väster av den långsträckta uthuslängan. Västra uthuslängan är ett envånings korsvirkeshus i tjärat timmer och rött tegel som uppfördes 1791 och då inrymde bland annat vagnsskjul, visthus, förstuga, hönshus, mangelbod och stall för två kreatur. I uthuslängan finns en pottkakelugn med tillhörande järnkamin att värma strykjärn på. I brygghuset finns ett bykkar med en tappkran i koppar.

Gården är uppkallad efter rådman Fredrik Waldemar Flensburg som med sin fru Elsa ägde gården under större delen av 1900-talet, från 1928 till 1976. Paret köpte gården av kommendörkaptenen Tiselius för 38 000 kronor, och det får anses vara ett bra pris. Tiselius i sin tur gav nästan dubbelt så mycket för fastigheten sju år tidigare, 63 000 kronor.

Flensburgska gårdens allra första ägare är änkefrun prostinnan Lovisa Maria Billberg som lät bebygga tomten efter den stora stadsbranden. Hon och hennes andra man fältkamreren Carl Johan Schlyter sålde gården 1817 och sedan dess har den bytt ägare ett tiotal gånger.

Om Lovisa Maria Billberg kan nämnas att hon blev moder till 14 barn som fostrades i Flensburgska gården. Med Schlyter fick hon en son, den sedan så berömde juristen och lagtolkaren Carl Johan Schlyter. I ett släktforskningsarbete återges en teckning där den då 10-årige gossen Carl Johan ska ha avtecknat utsikten från gavelfönstret från hemmet på Östra Köpmansgatan med hamnens skepp och Skogsparkens branta backar i bakgrunden.

En av Lovisa Billbergs döttrar bemärkte sig i historien genom att gifta sig med biskop Faxe i Lund, god vän med Esaias Tegnér. Denne skrev i biskopinnans minnesbok:

"Du var oss ömsom mor och syster, husets ängel sänd ur skyn åstad, gladde mig, då jag var alltför dyster, och förlät mig då jag var för glad."

1982 blev Flensburgska gården, som är privatägd, byggnadsminne.

Huset är beläget inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. En viktig del i riksintressemotiveringen är den till stora delar genomförda stadsplanen som delar staden i en civil och en militär del. Stadsplanen upprättades av Erik Dahlbergh 1683 och består av ett rutnätssystem med strålgator enligt klassiska ideal efter förebilder från Italien och Frankrike. Den civila bebyggelsen var med enstaka undantag uppförd i trä, ofta med en sockelvåning i sten för att jämna ut de stora nivåskillnaderna. Enligt gängse mönster på Trossö låg bostadshusets långsida mot gatan och uthuslängorna inne på gården. Karaktären av enhetlig trästad med enkla mot gatan ljusa panelade fasader dominerade Karlskrona till 1870-talet.