Nicolaigården

Nicolaigården uppfördes ursprungligen som ett spruthus i en våning 1830. Ett spruthus var den tidens brandstation, helt enkelt ett hus där vattensprutorna förvarades. Vid en tillbyggnad 1857 fick huset en övervåning och den nyinrättade telegrafbyrån flyttade in. Brandutrustningen flyttades ur huset 1867 och två lägenheter inreddes. Telegrafstationen var kvar i huset till 1908. Huset har även tjänat som församlingshem och inrymt en köttbesiktningsbyrå. Vid en restaurering 1967 inreddes bottenvåningen till utställningslokal och övervåningen till samlingslokaler. Idag är Nicolaigården privatbostad.

Nicolaigården bildar, tillsammans med församlingshemmet, pastorsexpeditionen och stadshuset, en symmetrisk fyrkant runt S:t Nicolai kyrka. Genom sin goda arkitektoniska hållning och framträdande läge i gatornas blickfång, är huset av utomordentligt stort värde för stadsbilden. Byggnadens placering i det sydöstra hörnet av kvarteret avgränsar och understryker kyrkan och kyrkogården i förhållande till stadens gatunät, på samma sätt som församlingshemmet och den gamla skolan markerar de övriga kvartershörnen.

Byggnadens nuvarande utseende, som i huvudsak kan dateras till 1857, är ett bra exempel på nyklassicismens ideal med smala och resliga proportioner vilka ger ett lätt och måttfullt intryck. Husets väggar är av tegel som putsats och målats i gul färg med putsdekorationer i vitmålad slätputs. Putsdekorationerna utgörs av hörnrustik och profilerade horisontella band i övervåningens fönsteromfattning. Taket är täckt med enkupigt rött tegel och kröns av två skorstenar.

Nicolaigården förklarades som byggnadsminne 1967. Huset är beläget inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Sölvesborgs stad vars stadsplan är ett av landets bäst bevarade exempel på senmedeltidens regelbundna torgstäder. S:t Nicolai kyrka är den enda kvarvarande medeltida byggnaden inom stadsområdet. Påtagliga spår av medeltida bebyggelse har påträffats bland annat i det kvarter där Nicolaigården ligger.