Slup- och barkasskjulet

Slup- och barkasskjulet är en av Karlskronas märkligaste byggnader. Den uppfördes 1786 för vinterförvaring av Flottans mindre båtar. Vid anläggandet togs markens naturliga lutning tillvara för att få naturliga slipar. Husets spännande takkonstruktion har skapats av tio sadeltak som korsar varandra och på så sätt bildar 16 brunnar för regnvattnet, som samlades upp i tunnor. Byggnaden används än i dag för förvaring av båtar.

Byggnaden ersatte ett äldre galärskjul på platsen och ritades och uppfördes av CP Nyman och den saknar motstycke både beträffande funktion och konstruktion. I öster drogs barkasserna, de största skeppsbåtarna av Flottans fartyg, upp på en slip till bottenvåningens sluttande golvplan.

Genom att utnyttja de befintliga nivåskillnaderna kunde man dessutom ta in slupar och andra mindre båtar västerifrån till andra våningen.

Bottenvåningen är utförd i metertjocka stenmurar medan överbyggnaden är gjord i korsvirke. Numera är fasaden renoverad med ljusa putsytor.

Byggnadens takkonstruktion är unik. Genom att dela upp den stora huskroppen vars yta är 3 600 kvm i 16 mindre kvadrater med längsgående takfall längs huset yttersidor kunde man lösa problemet med att täcka en så stor byggnadsyta. Takkonstruktionen krävde att vattnet leddes genom speciella takbrunnar ner genom pelare och ut under byggnaden. Byggnaden visar på den fantasi och uppfinningsrikedom som skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatte.

I centrum för byggnaden finns ett torn med en klassiserande lanternin överst.

1991 blev Slup- och barkasskjulet byggnadsminne. Byggnaden ingår som en del i Marinmuseet och i världsarvet.

Byggnaden är belägen inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. Stumholmen planlades redan i 1683 års befästningsplan för örlogsbasens olika försörjningsändamål. Under 1740-talet tog flottans personal över huvudansvaret för utformningen av varvens och eskaderns byggnader från fortifikationen. Ingenjörskonstens innovationer i konstruktion och arkitektonisk utformning kombinerades med timmermännens formtradition där hantverkarna hade använt samma snickeriprofiler i 300 år. Byggnaderna på Stumholmen fick en strikt exteriör utformning med få ornamenteringar. Kontraster bildades dock genom valet av fasadmaterial, exempelvis grå kalksten mot rödtjärade paneler. Byggnaderna som uppfördes under det tidiga 1800-talet utformades med klassicistiska drag med influenser från den tidens arkitekturideal.