Boastenen

Intill landsvägen mot Jämshög reser sig plötsligt en sten som är mer än två och en halv meter hög. Om du stannar vid rastplatsen kan du beundra denna resta sten från forna tider.

Faktum är att vi vet väldigt lite om just denna sten. De här stenarna är vanligen resta för att markera gravar. Boastenen är den tionde största av 186 resta stenar i Blekinge belägna utanför ett gravfält. Personen som begravdes här bör ha varit rätt betydelsefull eller från en inflytelserik släkt.

Platsen har aldrig undersökts arkeologiskt men den har skadats vid grävning efter grus, vilket syns än i dag. Lyckligtvis har man valt att inte röra Boastenen.

Ett söndergrävt gravfält?

Ofta ligger flera gravar tillsammans och kanske har det legat fler gravar här omkring som försvunnit. Det var vanligt att man under 1800-talet grävde sönder gravfält i samband med grus- och sandtäkt fast det egentligen var förbjudet. Gravfälten ligger ofta på åsar vars sand och grus var begärliga vid vägbyggen och andra projekt. Ibland har arbetarna lämnat in föremål som de har hittat till något museum, men härifrån Boa är inga sådana fynd kända.

Förhistoriskt vägstråk

Vi får i stället hämta våra kunskaper om Boastenen från andra lämningar av samma typ som har undersökts. Resta stenar som gravmarkering har använts sedan bronsåldern, men här i södra Sverige är de särskilt vanliga under yngre järnålder (ca 400-1050 e.Kr.). Den avlidne har vanligen iklätts sina finaste kläder och lagts på bål. När lågorna slocknat och askan svalnat samlade man ihop benbitar och föremålsrester i en urna eller en näverask. För att markera graven har sedan stenen rests.

Gravarna är vanligen placerade i byns eller gårdens utkanter gärna på en höjd med fin utsikt. Man har varit stolta över sina döda släktingar och gravarna har lagts att de vanligen vette åt gamla vägar och vattenleder. Idag ligger Boastenen inklämd mellan två vägar och den östra av dem är den gamla vägen. Utifrån Boastenen kan vi förmoda att vägen varit i bruk redan när stenen restes. Den västra vägen som är landsväg i dag har betydligt yngre anor. Den uppfördes mellan åren 1899-1901 och var från början en järnväg mellan Sölvesborg, Olofström och Älmhult.

Järnvägens byggande stöddes helhjärtat av det blivande Volvo i Olofström som vid den här tiden hette Svensk Stålpressnings AB. Mycket torv och träprodukter kom att fraktas längs med järnvägen och sten var en annan stor produkt då det fanns värdefull svart diabas i trakterna. Stenbrott anlades på en mängd ställen och fortfarande går dessa brott att se på många ställen i landskapet. Trots detta lönade sig inte järnvägen och redan 1903 gick det första bolaget i konkurs.

Ett andra bolag bildades som också det gick i konkurs 1925. År 1944 tog i stället staten över järnvägen. Persontrafik slutade man med 1984 medan godstrafik pågick till 1988 om än i liten skala. Järnvägen från Olofström och norrut fick vara kvar och används än idag till framför allt Volvos produkter. Järnvägen här vid Boastenen blev i stället ombyggd till den landsväg det är idag.

Det grustag som togs upp här har säkert använts till anläggandet av järnvägen. I början av 1800-talet låg det också ett bostadshus här, ungefär i skärningen av landsvägen och själva rastplatsen. Både grustaget och anläggandet av järnvägen har sannolikt bidragit till att de förhistoriska spåren försvunnit, men Boastenen står fortfarande ståtligt kvar.