Kristianopel

Planritning från 1670-talet

I dag är Kristianopel en riktig sommaridyll vid kusten med sina pittoreska hus, vitkalkade kyrka och små tränga gränder. Går vi tillbaka 400 år i tiden så var läget ett helt annat…

När östra Blekinge var Danmarks gräns mot arvfienden Sverige anlade danskarna Kristianopel som ett starkt gränsfäste och motpol mot det svenska Kalmar. Staden blev indragen både Kalmarkriget och Skånska kriget med ohyggliga följder för staden och dess befolkning. Efter krigen revs det mesta av fästningsmuren så att den aldrig skulle kunna användas av fienden igen.

På 1930-talet rensade man fram och restaurerade delar av muren för att åskådliggöra den. I dag låter vi på länsstyrelsen sköta muren. Längs murarnas södra delar kan du vandra uppe på muren och blicka ut över Östersjön.

Kristianopel blir till på bekostnad av Avaskär

Redan innan Kristianopel anlades fanns en annan stad i närheten. Staden hette Avaskär och låg 500 meter norr om Kristianopel. Vi vet lite om Avaskärs äldsta historia, men vi vet att Avaskär blev stad någon gång mellan 1231 och 1350.

Stadens läge var inte optimalt. Platsen var svårförsvarad och svagt befäst och staden råkade ideligen illa ut under de dansk-svenska konflikterna. Avaskär brändes ner under det nordiska sjuårskriget 1563 och hämtade sig aldrig riktigt från detta. Genom åren blev också hamnförhållandena allt sämre med landhöjning och uppgrundning.

Danmark beslöt sig därför för att bygga en helt ny stad, på ön Korsaskär, strax söder om Avaskär. Där skulle man bygga höga murar och dessutom ha skydd av vattnet. Staden fick namnet Kristianopel efter den danska konungens son. I och med detta bestämdes att Avaskär skulle läggas ner. För att få fortsätta med sina borgerliga näringar som köpmän och hantverkare fick invånarna flytta till den nya staden. Av den gamla staden syns bara en husgrund som lämnats uppe i dagen efter en utgrävning. I dag står ett kapell på platsen.

Det senaste inom fästningsbyggande

Det var den danske kungen Christian IV som tog beslut om att Kristianopel skulle anläggas år 1599. Det tog många år att bygga staden och den stod klar först 1606. Staden och befästningen var då toppmodern och den främsta av sitt slag i Norden.

Kristianopel var den första renässansstaden i Norden och var den östligaste delen i en fästningslinje med Kristianstad, Laholm, Halmstad, Varberg, Bohus samt Akershus i Norge.

Alla lösdrivare i området fångades in och sändes till Kristianopel för att arbeta. Häraderna skulle förse fästningsbygget med hästar, hö och ved till kalkugnar. En särskild skatt togs ut och från hela Blekinge skulle varje bonde leverera 60 gråstensblock till fästningen.

Kristianopels mur

Det var en gigantisk mur som anlades i staden. Sammanlagt är muren runt Kristianopel två och en halv kilometer lång. Muren var inte lika hög åt alla håll, utan var som högst där det var lättast för fienden att anfalla från landssidan. Som högst var muren sex meter hög i norr med två meters jordvall ovanpå. Lägst var den i söder, där den var drygt fem meter med jordvall.

Pålar fanns faststuckna i jorden på murarna och framför stadsporten i norr fanns en vallgrav med vindbrygga. En tenalj, alltså en låg försvarsmur, fanns utanför porten med palissader och spanska ryttare. Ytterligare en vindbrygga fanns även framför tenaljen. På 1640-talet byggde man om det 40 meter långa valvet som låg i vinkel, så att man inte kunde skjuta rakt in.

I fästningens norra bastioner fanns så kallade kassematter, det vill säga skyddade utrymmen för kanoner och skydd mot beskjutning. I söder stod kanonerna direkt på muren, skyddade av konstruktioner i ekträ. När svenskarna intog staden fanns 50 kanoner i Kristianopel. 1669 hade man utökat beväpningen till 68 kanoner. Staden var alltså mycket väl försvarad.

Den fruktansvärda massakern vid midsommar

Den värsta händelsen i stadens historia inträffade den 25 juni 1611. Kalmarkriget hade brutit ut och Christian IV hade tågat mot Kalmar och låg nu utanför stad och slott. Det nybyggda Kristianopel användes som förråd och här fanns stora delar av utrustningen till hären lagrad och som sedan skeppades till belägringsstyrkan utanför Kalmars murar efterhand.

I sin iver att betvinga Kalmar hade kungen skickat iväg i stort sett allt användbart manskap och i Kristianopel återstod bara ett mindre antal vakter. Befälhavaren var oroad och insåg att han skulle få svårt att försvåra staden mot en beväpnad styrka trots de starka och välbefästa murarna. Han skickade därför ett sändebud till kungen och bad om utökad bemanning.

Sändebudet uppsnappades dock (eller begick förräderi, uppgifterna går isär) och informationen föll i svenskarnas händer. På den svenska sidan förstod man vikten av uppgifterna och en trupp med hundratals kavallerister under ledning av den unge Gustav II Adolf som vid denna tid bara var kronprins och bara 16 år gammal. Man red på natten för att undvika upptäckt och enligt vissa källor också förklädda med danska fälttecken.

I Kristianopel hade man inte anat oråd utan firat midsommar och i den tidiga gryningen när ryttarna red fram mot porten var det bara ett mindre antal vakter som var vakna. Vakten vid porten ville inte släppa in styrkan utan meddelade att han behövde väcka sin kommendant. Svenskarna, som redan var över vindbryggan, fäste då en sprängladdning vid porten så att både valv och port for i luften. De fåtaliga vakterna som var på plats höggs snabbt ner och så följde fruktansvärda scener inne i staden.

Svenskarna for fram med mord och brand och många av de yrvakna invånarna drunknade när de på överfyllda ekor försökte rädda sig ur hamnen eller slog sig fördärvade när de i desperation slängde sig från murarna. En del invånare klarade sig, bland annat prästen och hans familj som fick utstå ett förmaningstal från kronprinsen.

Allt som man inte kan kunde ta med sig brändes, det vill säga det mesta av den nybyggda staden och dess fullpackade förråd. Till och med kyrkan gick upp i rök. Dagens kyrka nybyggdes på annan plats efter kriget, men det går fortfarande att se resterna av den gamla kyrkan i form av en kulle nära den södra muren.

Staden byggs upp på nytt

Murarna stod visserligen kvar efter kriget men det mesta av staden fick byggas upp på nytt. När staden var som mest utbyggd fanns kyrka, rådhus, kommendantens hus, provianthus, kalkugn, väderkvarn, smedja, latinskola, värdshus, bageri, skeppsbyggeri och tobakskompani.

Kristianopel bildade ett eget län och man hade sin egen landshövding (på dåtidens danska Lænsmænd, dvs Länsman). Landshövdingen hade ingen specifik bostad, utan hyrde in sig hos någon av borgarna i staden.

Husen i staden var av trä med boningshus ut mot gatan och ekonomibyggnaderna bakom dem kring en stensatt gårdsplan. Taken var av tegel eller torv och en del hus hade källare av sten. Husen var utrustade med blyinfattade fönster och värmdes upp av kakelugnar. Gatorna i staden var raka och breda enligt renässansidealen.

När svenskarna tog över staden 1658 var Kristianopel Blekinges näst största stad med 350-400 civila invånare, samt en garnison på 175 man. Det var dock ingen sjudande metropol när det kom till den ekonomiska biten. Konkurrens från Ronneby, ett magert omland samt bördan av att inkvartera alla soldater innebar att staden var en föga lönande affär. Svenskarna förbjöd dessutom handeln med oxar, något som varit en av stadens mest inkomstbringande källor.

Tynande tillvaro i slutet av 1600-talet

Efter den svenska erövringen av Blekinge minskade betydelsen av Kristianopel eftersom staden nu inte längre låg vid gränsen. Flera gånger var det uppe på agendan om den skulle rivas, men staden kom att stå kvar.

1663 bestämdes man att befästningarna skulle rivas, men det var inte slut på oroliga tider. 1670 samt 1672 utförde man arbeten på befästningen och 1673 bestämmer man sig för att behålla fästningen, trots allt. När krig väl bryter ut 1676 prioriterar man dock andra fästningar; sten tas till fästningen i Kalmar och kanoner anses behövas mer i Karlshamn så Kristianopels kanoner flyttas västerut.

Staden ligger nu öppen och oförsvarad. Den danske överstelöjtnanten Lutzow landstiger med en liten styrka och intar staden. Danskarna börjar rusta upp befästningarna och staden blir en viktig stödjepunkt för snapphanarnas aktiviteter i östra Blekinge. Svenskarna vill förstås ta tillbaka staden och omringar den under Johan Gyllenstiernas ledning.

Den 22 februari 1677 blir Lutzow tvungen att ge upp. De danska reguljära soldaterna får avtåga, men civilpersoner som deltagit i försvaret eller hjälpt danskarna räknas som landsförrädare och får stränga straff. Efter återerövrandet börjar man riva befästningsverken då fästningen ansågs som en fara.

De stränga påbuden fortsätter och 1678 beordrades att alla hus skulle rivas. Året efter upphörde stadsprivilegierna och borgarna skulle flytta till Karlshamn, Ronneby eller Växjö. Efter några år tas Kristianopel till nåder igen och 1686 blir den en så kallad lydköping under Karlskrona.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Serviceinformation

  • Ikon förInformationstavla Informationstavla
  • Ikon förKollektivtrafik Kollektivtrafik
  • Ikon förParkering Parkering
  • Ikon förServering Servering
  • Ikon förStig Stig
  • Ikon förToalett Toalett

Fakta

Datering: 1599-1606

Socken och kommun: Kristianopels socken i Karlskrona kommun

Lämningstyp: Kyrkoruin, stadslager och stadsvall

Skött yta: 12 160 kvadratmeter

Markägare: Karlskrona kommun samt privata

Förvaltare: Länsstyrelsen Blekinge

Skyddsform: Fornlämning, Kristianopel 206 och 222

Hitta hit

Följ skyltarna mot Kristianopel från E22:an vid Fågelmara. Plats att parkera finns intill mataffären och kyrkan. Sommartid finns både restauranger och toalett inne i staden.

Vägbeskrivning i Google Maps Länk till annan webbplats.

Kontakt