Långörens lotshus

Ön Långören i Östra skärgården är som ett levande museum över en svunnen epok då ön hölls alert för båttrafiken från farleden utanför.

Långören, längst österut mot Kalmarsund, var lotsarnas ö och ännu i dag står hus och redskap i samma skick som då. I det gamla lotshuset med sitt torn där lotsarna höll vakt erbjuder i dag Långörens hembygdsförening övernattning i en lägenhet.

Systemet med lotsar, ledsagare eller styrmän, som förde fartygen genom de närliggande vattnen, och även längre sträckor, går tillbaka till medeltiden. Vasakungarna visade intresse för att kronans fartyg skulle inrättas i ett rikstäckande lotssystem. Först i slutet av 1600-talet, 1660-1696, förverkligades de här planerna.

Lotsstationen på Långören etablerades i början av 1700-talet och var då huvudlotsplats för Karlskronas östra skärgård. Stationen utgjordes av ett hemman, här bodde överlotsen med sin familj. Från det höga tornet i lotsstationen turades lotsarna på ön om att spana efter fartyg på ingång genom leden.

Lotsarna hade också ansvaret för att underhålla prickar i farlederna och var därför befriade från skatt.

Åren 1877-78 byggdes nuvarande lotshuset. Det inrymde vaktrum, torn för lotsutkiken och en bostad på två rum och kök för överlotsen. Från 1888 när dåvarande Lotsverket skulle stå för skolsal och lärarbostad inhystes dessa i lotshuset. På 1940-talet byggdes tornet på.

Det går att komma till Långören med skärgårdstrafiken. Lotshuset förklarades som byggnadsminne 1996.

Anläggningen är belägen inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Östra skärgården i Blekinge. Området speglar människans kontinuerliga och mångsidiga utnyttjande av skärgården. Fångstmannen, fiskaren och bonden har här avsatt väl läsbara spår. Det kulturlandskap, som uppkommer med den fasta bosättningen på de större av öarna fr.o.m. 1700-talet, präglar ännu dagens landskapsbild.