Gravfältet på Trummenäs

På udden Trummenäs ligger ett gravfält från järnåldern. Gravarna är låga och lite svåra att se, men om du tittar noga i gräset kan du se formerna.

Gravfältet är inte undersökt, men likadana gravfält brukar i denna del av landet vara från ungefär mellan Kristi födelse och år 400. Gravfältet kan också ha varit större, i alla fall åt öst. Där naggades det antagligen i kanten redan på 1700-talet då man odlade upp mycket av marken här.

När den första kartan upprättades över Trummenäs 1779 tillhörde marken Torstävas och Gängletorps byar. Näset hade redan då till stora delar odlats upp även om det fortfarande fanns gott om betesmark. Under 1800-talets andra halva har några mindre gårdar anlagts, men först på 1960-talet exploderar området när man börjar anlägga fritidsbebyggelse. I dag omringar bebyggelsen gravfältet på alla håll utom mot vattnet till.

Väl dolda gravar

Gravfältet består av trettio olika gravar. Majoriteten är stensättningar, i det här fallet låga runda gravar, och de övriga är resta stenar. Även om den största av gravarna är åtta meter i diameter är de allihop låga och om gräset fått växa fritt hade det inte gått att se dem alls. Men om du tittar noga så kan du se gravarna. Den största resta stenen, som fallit omkull ungefär mitt på gravfältet, är lätt att få syn på.

Begravningsritualen

Läget för gravfältet vetter ut mot Östersjön och förhistoriska gravar lades gärna på höjder med utsikt mot dåtidens vägar och vattenleder. Det vanliga vid den här tiden när någon hade dött var att man lade upp ett gravbål med den avlidna klädda i sina finaste kläder och kanske lite mat med sig på den sista färden. Efter att elden brunnit ut och askan svalnat samlade man ihop de brända benen och smyckesrester och lade i en urna eller näverask. Över denna anlade man sedan själva stensättningen eller reste stenen som en markering för graven.

De döda tillbads så man besökte gravarna inte bara för att minnas den döde utan kanske för att offra en bit mat och be om hjälp eller råd från sina döda släktingar.

Ett samhälle i förändring

I slutet av 1800-talet hade man tagit upp ett sandtag som omfattade den östra delen av gravfältet. Egentligen var det redan då förbjudet att gräva sönder fornlämningar, men det bröts ofta mot förbudet under 1800-talet vid sand- eller grustäkter. Det var inte ovanligt att man ändå lämnade in fynd till något museum eller privata fornfyndsamlare, även om sådana föremål inte lämnats in från Trummenäs.

Gravfältet har inte legat isolerat på Trummenäs. Västerut på näset finns fler stensättningar och ett röse från brons- eller järnåldern. Området är röjt och betat och ligger ungefär 300 meter nordväst från Trummenäsgravfältet, om du vill göra ett besök. Strax sydost om gravfältet ner mot vattnet ska det också ha legat en kolerabegravningsplats från 1800-talet.

Var folket som begravde sina döda på gravfältet bodde är inte helt klarlagt. När man byggde ut bebyggelsen mitt på Trummenäs på 2000-talet gjordes en arkeologisk undersökning och man hittade en del boplatsspår. Men de inte så omfattande att man kunde säga att de haft sina gårdar just här. Kanske har man bott lite längre norrut i vad som skulle komma att bli byarna Torstäva och Gängletorp.