Anglemåla östra gravfält

Runt byn Anglemåla finns tre gravfält bevarade, delvis från olika tider. Samtliga gravfält sköts av länsstyrelsens fornvård och går att besöka.

Det östra gravfältet har åtta gravar. Det har dock med största sannolikhet begravts många fler personer på gravfältet. Dels var det vanligt att man återkom till större gravar som rösen och fortsatte att begrava folk under lång tid. Dels är det vanligt att det finns många fler gravar som inte syns ovan mark.

Gravar från brons- och äldre järnålder

Av de äldsta gravarna här räknar man de båda gravrösena som ligger här. Dessa magnifika gravar, varav den största är 17 meter i diameter trots att den har använts som stentäkt, har synts långväga. Vanligen är dessa anlagda under den äldre bronsåldern (ca 1700-1100 f.Kr.) över en av dåtidens mest betydande personer och sedan använda fram under yngre bronsålder (1100-500 f.Kr.) då man fortsatt att begrava folk i röset.

Det stora röset undersöktes på 1890-talet och man kunde då se kallmurade konstruktioner inne i röset och hittade också flera urnebegravningar. Det är vanligt att man brände den döde, samlade ihop kvarlevorna och gjorde just så här och lade kvarlevorna i en urna eller en näverask och grävde ned i röset.

Att rösena ibland använts ännu längre ser i gravröset på Anglemålas västra gravfält där en begravning har skett långt fram under järnåldern (500- f.Kr.-1066 e.Kr).

Av de övriga gravar finns två stensättningar med ett mittröse och två kvadratiska stensättningar, dessa daterar man oftast till äldre järnålder (500-f.Kr-400 e.kr). De kvadratiska har ofta visat sig vara delvis ännu senare, till omkring 200-500-tal. Kvadratiska stensättningar påträffas sällan i marginalbygderna utan vid byar med gamla anor.

En rund stensättning som återfinns på gravfältet är en gravtyp som förekommer under lång tid och kan härröra från både brons- och järnålder. Den sista graven är en oregelbunden stensättning. Dateringen av dessa är svåra att uttala sig om innan de undersökts. Senare tider kan ha skadat graven och gjort att det fått sin ovanliga form.

Anglemåla och Viet

Första gången vi stöter på namnet Anglemåla är år 1583. Namnet kommer sig av Angleån som löper förbi ägorna. Åns namn härrör från angla, det vill säga att fiska. Slutändelsen Måla betyder närmst mäta i betydelsen uppmätt område. Målanamnen i Blekinge är vanliga från högmedeltiden (1250-1350).

Att det har funnits bebyggelse i området längre än så är ju gravarna ett tydligt bevis för. Men det har tagit lång tid innan byarnas position i landskapet blir låst. Kanske så långt fram som i början av medeltiden. Längre tillbaka har läget för gårdarna inte varit lika reglerat och bebyggelsen har i större grad flyttat runt på ägorna. Kanske är det nu på 1200- eller början av 1300-talet som Anglemåla hamnar på det läge det har än idag.

Vid byn Anglemåla finns en mycket spännande plats som kallas för Viängen. Ett vi var under järnåldern namnet på en helgedom eller kultplats. Alla gravar och även omgivande byar talar för att det varit en betydelsefull plats här om kring under järnåldern.

Man har aldrig hittat några spår efter viet. Men det hade man å andra sidan inte heller i det nu kända Västra Vång som innan 2004 hade ett Vi-namn knutet till sig och många gravar i området. Så håll ögonen öppna…