Palanderska gården

Karlskronas högsta politiska ledning kan verkligen glädja sig åt att verka i en vacker och ståndsmässig byggnad nere vid Skeppsbron på Drottninggatan 69. Och faktiskt har den mindre röda byggnaden i Palanderska gården där kommunalråden sitter anor av myndighetsutövning. Den har kallats "Kanslihuset" i folkmun ända sedan 1700-talet då där var landshövdingeresidens och lokal för länsstyrelsen.

Palanderska gården som räknas som en av stadens vackraste gårdar hade en lång och ståtlig historia fram till att Karlskrona stad köpte den 1951 och den blev annex till det trångbodda läroverket. I mitten på 1960-talet beslutade man sig dock för en ordentlig upprustning av de slitna fastigheterna och bland annat återställdes den märkliga Delfinporten i sitt ursprungliga skick.

Själva huvudbyggnaden är uppförd i rektangulär form med bottenvåningen av sten och våningen däröver i trä, putsad med bruk. Fasaden är delad lodrät med något utskjutande lisener mellan fönsteraxlarna och i hörnen. På taket finns en utbyggnad, en så kallad frontespis, med den för karlskronaarkitekturen så karakteristiska breda, låga gaveln.

Till gården leder den ståtliga Delfinporten, utförd helt i trä och krönt på gavelfronten med två skulpterade delfiner i gjutjärn. Vid denna port ligger den mindre träbyggnaden, "Kanslihuset" i två våningar.

Gårdens historia började som lokaler för sjötullen i Blekinge då tomträtten i slutet av 1600-talet övergick till Johan Fistulator Lagerbjelke som lät uppföra de båda boningshusen. 1695 blev han utsedd till tullnär i Karlskrona och överinspektör för sjötullen i Blekinge. Under sin tid ökade han på tullinkomsterna väsentligt och han kunde tidvis lämna stora förskott till kronan, vilket den penningbehövande Karl XII var tacksam för.

Palanderska gården var tullens lokaler fram till 1719 då huset vid Skeppsbron inköptes och inreddes till landshövdingeresidens för Salomon von Otter och som sådant fungerade det fram till 1783 då det kom i privat ägo.

Palander själv (för övrigt ett vanligt släktnamn i Karlskronas historia) dyker inte upp i husets historia förrän 1855. Konsul Carl Wilhelm Palander var född år 1800. Han misslyckades med sina affärer i Karlskrona och åkte till Amerika där han hade stor framgång. Han återkom som en rik och aktad man och blev snart ledamot i så gott som samtliga stadens styrelser och valdes till borgerskapets representant i riksdagen. Han var också konsul för inte mindre än fem länder och fick ett flertal förnäma utländska ordnar.

Då han ansågs som liberal omnämndes hans bortgång 1865 inte med ett ord i den konservativa tidningen Karlskrona Weckoblad medan Blekingeposten däremot skrev: "Minnet av mången ädel handling, av mången genom hans frikostighet borttorkad lidandets tår viskar frid över hans stoft".

Gården fanns sedan i köpmanshuset Palanders ägo fram till första världskriget. 1968 byggnadsminnesförklarades fastigheten.

Huset är beläget inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. En viktig del i riksintressemotiveringen är den till stora delar genomförda stadsplanen som delar staden i en civil och en militär del. Stadsplanen upprättades av Erik Dahlbergh 1683 och består av ett rutnätssystem med strålgator enligt klassiska ideal efter förebilder från Italien och Frankrike. Den civila bebyggelsen var med enstaka undantag uppförd i trä, ofta med en sockelvåning i sten för att jämna ut de stora nivåskillnaderna. Enligt gängse mönster på Trossö låg bostadshusets långsida mot gatan och uthuslängorna inne på gården. Karaktären av enhetlig trästad med enkla mot gatan ljusa panelade fasader dominerade Karlskrona till 1870-tale