Björketorpsstenen

Vid Björketorp står ett av Sveriges märkligaste fornminnen. Den är med sina 4,2 meter den näst högsta runstenen i landet och bär på en ovanlig förbannelse. Belägen på ett tusen år gammalt gravfält, tillsammans med två sidostenar och en domarring, har stenen gett upphov till flera tolkningar och skrönor.

Jag spår fördärv

I dag kallas runstenen för Björketorpsstenen, men förr gick den tillsammans med de andra stenarna vanligen under benämningen Galta stenar. Intressant är den förbannelseformel som finns inristad i stenen:

HaidR runo runu, falh’k hedra ginnarunaR. Argiu hermalausR, ... weladauþe, saR þat brytR.

På den andra sidan finns spådomen Uþarba spa. Översatt till modern svenska lyder texten ungefär:

Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av ”arghet”, död genom list skall den bli som bryter. Jag spår fördärv.

Ordet Argiu har ofta översatts till arghet. Men ordet man avser används inte i dag. Ordet användes kränkande för homosexualitet och omanlighet. Att anklaga någon för att vara ergi eller argr var ett av de mest kränkande tillmälen man kunde ge vid denna tid och kunde rättsligt leda till holmgång, det vill säga en tvekamp på liv och död.

På toppen av stenen finns också en inknackad grop vars ålder och betydelse är okänd.

Gränsmärke och monument

Den urnordiska texten är daterad till 600‑talet och är en övergångsform mellan det äldre och yngre runalfabetet. Denna runform är ovanlig och det finns bara tre runstenar till med denna stil. Dessa är också från Blekinge och var resta i Sölvesborgsområdet i Istaby, Gummarp och Stentoften.

Runstenen i Björketorp sågs från vägen av de som färdades mot Hjortsberga och Västra Vång, två viktiga platser i centralbygden för mellersta Blekinge, sannolikt från Kristi födelse fram till år 1000.

De tre stenarna är ställda i en trekant, en form som ofta användes under yngre järnåldern och som återkommer i smycken och gravar. En tolkning är att den tresidiga formen är en symbol för världsträdet Yggdrasil i nordiska mytologin, med sina tre rötter som nådde människornas och gudarnas världar Midgård och Asgård. Den andra roten gick till jättarnas värld Jotunheim och den tredje till Nifelheim, underjorden.

Stenarna kan också ses som en maktmanifestation; resta av en dåtida aristokrati eller ätt med anspråk på social och ekonomisk kontroll i området. Kanske har ting eller andra sammankomster hållits vid stenarna.

En arkeologisk undersökning har gjorts inom ytan mellan stenarna i Björketorp men inga spår av ytterligare aktiviteter kunde ses. Gravar och domarringen i anslutning till stenarna har också undersökts. Det visade sig att dessa var tomma på både fynd och begravningar. Monumentet användes också för gränsdragning och mitt i stenarna går gränsen för byarna Listerby, Björketorp och Leråkra samt för Edestad och Listerby socknar.