Bageriet/Beklädnadsförrådet

Gamla bageriet från omkring 1730-talet är en av Stumholmens tidigast projekterade byggnader och representerade en lösning på en av holmens mest centrala funktioner – brödbakning. Det gick åt mycket bröd till Kungliga flottans manskap. Här i bageriet bakades hårda "knaks" för de långa sjöresorna och mjuk "ankarstock" för folket i land.

Bageriet är ett mycket tidigt exempel på "industriell" produktion. Byggnaden har kontinuerligt förändrats, men har i väsentliga drag bevarat sin originalkaraktär. På bottenvåningen fanns åtta sammanbyggda bakugnar och på andra våningen fanns en torkugn och här förvarades, liksom på tredje våningen och på vinden, det färdiga brödet och mjöl. På varje våning fanns en dörröppning och i takfallen motsvarande lastluckor för att kunna transportera allt material.

Då det nya bageriet, längre upp på ön, blev klart 1863 blev det gamla bageriet bostäder för mjölnare och lärlingar. Det användes också för att torka säd. 1908 byggdes huset om med ytterligare en våning. Fasaderna förändrades på flera sätt, bland annat tillkom två utanpåliggande trapphus. Byggnadens användning förändrades då till beklädnadsförråd. Ännu minns många män hur de som unga flottister hämtade ut sina blåkragar på Stumholmens beklädnadsförråd.

Gamla bageriet/Beklädnadsförrådet är genom sitt ännu ursprungliga läge vid vattnet och precis vid Stumholmsbron en betydelsefull del av kulturmiljön i Karlskrona och världsarvet. Fasaden har fått behålla sin sträva arkitektoniska utformning sedan Gamla bageriet på 1990-talet byggdes om till flerbostadshus.

1992 byggnadsminnesförklarades Bageriet/Beklädnadsförrådet. Byggnaden ingår i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.

Byggnaden är belägen inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. Stumholmen planlades redan i 1683 års befästningsplan för örlogsbasens olika försörjningsändamål. Under 1740-talet tog flottans personal över huvudansvaret för utformningen av varvens och eskaderns byggnader från fortifikationen. Ingenjörskonstens innovationer i konstruktion och arkitektonisk utformning kombinerades med timmermännens formtradition där hantverkarna hade använt samma snickeriprofiler i 300 år. Byggnaderna på Stumholmen fick en strikt exteriör utformning med få ornamenteringar. Kontraster bildades dock genom valet av fasadmaterial, exempelvis grå kalksten mot rödtjärade paneler. Byggnaderna som uppfördes under det tidiga 1800-talet utformades med klassicistiska drag med influenser från den tidens arkitekturideal.