Elfströmska huset

Detta ovanliga fyravåningshuset i mörkrött tegel uppfördes i början av 1900-talet. Huset saknar dekorativ målning, gipsdetaljer, hörntorn och klassicerande ornament som många andra byggnader i Stenstaden. Huset påminner istället om samtida byggnader i Vasastaden i Stockholm.

Historik

Carl Otto Elfström föddes 1862 i Häggdånger socken, Ångermanland, och dog 1923 i Sundsvall. Han utbildade sig till läkare och blev så småningom stadsläkare i Sundsvall och satt även i stadsfullmäktige i 20 år. 1907 köpte han tomterna 10 och 11 i kvarteret Bacchus av änkefru B.C. Björk. Han hyrde ut hörntomten, och planerade ett eget hus på den andra. Det dröjde dock till 1911 innan Stockholms arkitekten Edvard Bernhards (1874-1954) ritningar var klara.

Beskrivning

Byggnaden uppfördes 1911-12, och det kan ses som relativt ovanligt att en 50-åring som verkat 20 år i Sundsvall uppför ett sådant modernt hus. Det skiljer sig exteriört och interiört ganska mycket från resten av husen i Stenstaden, och visar på en vilja att bryta med 1800-talets förkärlek för det symmetriska och frångå det offentliga draget i dess stadsmiljö.

Anspråkslös stil

Den medvetet anspråkslösa stilen bryter starkt mot föregående decenniers överväldigande användning av statussymboler i dekorationen. Deras lekfullhet ger dem än idag ett aktuellt intryck och åstadkommer en frisk känsla i trapphuset. Utvändigt har huset ett relativt stramt utseende, medan det invändigt har typisk jugend-inspirerad utsmyckning. Jugend innebar bland annat att man i dekorationer tog intryck från naturen och använde sig av mycket organiska motiv i utsmyckningar.

Interiörmålningarna utfördes av dekorationsmålaren Yngve Lundström, som vid samma tillfälle dekorerade i salongen i biografen Sveas nya byggnad i Sundsvall. Väggarna är visserligen slätputsad, men porigheten är grövre än 1890-talets brädrivna och spacklade ytor. Fönstren är flerspröjsade med små glas och ger huset ett slutet intryck. Entrén är relativt anonym och sidolagd.

Organisk väggväv och lekfulla målningar

Dekoren på väggarna i den lilla hallen efter foajén, liknar en sorts organiskt växande väv fylld av små blommor. Och i trapphuset finns bland annat målade "tavlor" på väggarna med olika motiv från Sundsvall både före och efter branden. Målningarnas variationsrikedom och lekfullhet ger en mer levande känsla än man finner i många hus i Stenstaden. De är medvetet naiva, med intryck från bland annat samtida sagoillustration och dåtidens mest moderna dekorationsmålare, Filip Månsson.