Sundsvalls teater

Sundsvalls äldsta teaterbyggnad invigdes 1857. På den tiden spelades teater av kringresande sällskap, som i landsorten fick nöja sig med de spelplatser som erbjöds. Dessa lokaler var vanligen av tillfällig karaktär. Teaterbyggnaden påminner om ett renässanspalats från Rom eller Florens och uppvisar flera motiv med rötter i klassicismen.

Historik

Under 1800-talets första decennier spelades teater bland annat i rådhuset invid Stora torgets nordvästra sida och under 1850-talet i hotell- och restaurangbyggnaden Casino vid Hamnplan. Vid stadsbranden 1888 förstördes denna teater. Redan före branden hade det diskuterats i flera år att bygga en ny och mer tidsenlig teaterbyggnad. Efter olika turer blev det den nuvarande tomten nummer ett i kvarteret Kassören som skulle användas till en ny teaterbyggnad. Ritningar beställdes från arkitekten Johan Fredrik Stenberg i Stockholm. Byggmästare J.C. Björklund i Sundsvall anställdes för att leda projektet.

Ny teater byggs upp

Grundgrävningen sattes igång 1893 och 1894 stod byggnaden färdig. Salongen utfördes med två rader och sittplatser för 493 personer. Byggnaden med dess utrustning kostade 120 000 kronor och invigdes med en festföreställning den 29 september 1894. August Lindberg med sällskap framförde då "Bröllopet på Ulfåsa".

Beskrivning

Teaterbyggnaden är uppförd i murtegel med slätputsade ytor, som ritsats i rustik för att efterlikna naturstensbeklädd fasad och därefter målats i ljus sandstenskulör av samma anledning. Det valmade sadeltaket är belagt med ståndfalsad skivplåt.

Teaterns huvudfasad vetter mot Esplanaden där det symmetriska entrépartiet, risaliten, skjuter fram en aning i två plan. Kraftiga listverk delar bottenvåningen och våningen en trappa upp. Takfotslisten med ett mindre tandsnitt runt om är kraftigt markerad.

Entrén består av tre portar under valvbågar krönta av en slutsten i vardera valvet. I våningen ovanför reser sig tre höga fönster flankerade av två runda kolonner och två fyrkantiga lisener vilka bär upp överbyggnaden, som skjuter upp i vindsvåningen. Den utgörs av ett entablement med en övre kraftigt markerad fris i form av ett tandsnitt.

Spår av renässansens Italien

Samtliga fönster har valvbågeform och de i övre våningen kan med sin speciella omfattning härledas till palazzo Cancelleria i Rom från 1400-talet. Om arkitekten var medveten om detta är svårt att säga då motivet förekommit i många sammanhang sedan dess. Dessutom kan spröjsverket och glasindelningen också återfinnas på många stadspalats från renässansens Italien, till exempel palazzo Barberini i Rom. Samtliga fönster finns kvar i original.

Bortom foajé och salong reser sig scenhuset ytterligare en våning i öster. Mot gården i söder vänder sig sidoentréer och sceningång, och mot norr finns även ytterligare sidoutgångar. Mot Köpmangatan finns originaldörrar kvar.

Garderob fanns ursprungligen inte utan man hängde sina ytterkläder utmed korridorerna på numrerade krokar. Av brand och utrymningsskäl flyttades kläderna till särskilt utrymme 1974. Vid detta tillfälle gjöts ett nytt bjälklag i betong under parketten. Vilket medförde att det gamla trägolvet försvann både där och ute i korridorerna. De två mindre rummen som flankerar det större var avsedda som damrum, vilket innebär att herrarna stannade i det större rummet. Dessa utrymmen började senare nyttjas för kaféverksamhet.

Återfår ursprunglig färgsättning

1974 återfick salongen sin ursprungliga färgsättning. Den hade då sedan 1930-40-talet varit grönmålad, men återfick nu sin engelskt röda kulör på väggarna och det rika bladguldet bättrades på. Dessutom återskapades de nio muserna samt Apollon i takets dekorationsmålade rundlar. Endast en originalmålning återfanns, de övriga kopierades av konstfackselever i Stockholm. Dessutom tillverkades den ljuskrona som nu hänger i salongens tak. Den finns med på originalritningarna från 1892, men tillverkades aldrig då.

Teaterns ägare

Runt sekelskiftet och fram mot mitten av 1940-talet spelades ingen teater vintertid. Mängder av resande teatersällskap besökte Sundsvalls teater och under seklets första årtionde spelades såväl mer seriösa dramer som folkligare lustspel med lokal anknytning.

1933 övertog Riksteatern ansvaret för teaterverksamheten i landsorten, det vill säga man organiserade resande teater utanför Stockholm, sedan de privata teatersällskapens tid var förbi. Teaterbolaget hade problem med ekonomin och gick i konkurs under senare delen av 1940-talet.

Sundsvalls stad köpte in fastigheten på auktion 1951 och Drätselkammaren fick det på sin lott att ansvara för fastigheten. Sedan 1968 ansvarar kulturnämnden för teaterverksamheten.