Örnsköldsviks stationshus

1891 tog riksdagen ett beslut att en ny stadsbana skulle byggas för att binda ihop Örnsköldsvik med stambanan genom övre Norrland vid Mellansels station. Uppdraget att rita stationshuset fick en arkitekt som hette Folke Zettervall och som hade lång erfarenhet av yrket. 1892 stod huset klart och den 1 november samma år öppnade den tre mil långa bansträckan för trafik.

Folke Zettervall var anställd vid SJ:s arkitektkontor i Stockholm. Under sin 40 år långa karriär ritade han cirka 80 stationshus i sten och cirka 180 i trä och många av dem i samma modell. Detta sätt att arbeta sparade både tid och pengar. De flesta stationshusen i Norrland är till exempel byggda av trä och 13 av dem är byggda i den så kallade Byskemodellen.

Ovanligt med tegelbyggnader i Norrland

Stationshuset i Örnsköldsvik är byggt i tidstypiskt rött oputsat tegel i två våningar och har en inredd vindsvåning. Vilket var mycket ovanligt vid denna tidpunkt i Norrland. Tack vare att huset är speciellt samt att det hade bevarade lokstallar, magasin, andra ekonomibyggnader och pump för vattenfyllning av ånglok blev huset rekommenderat och förklarat för byggnadsminne 2003. Stationshuset renoverades 1992.

En av få byggnader i landet med bevarad stamplattform

Byggnaden tillhör en av de många offentliga byggnader som uppfördes kring och strax efter sekelskiftet. Liksom flera andra tegelbyggnader vid denna tid är stationshuset byggt i en stil med inslag av nyrenässans och nygotiskt formspråk. Inne i vänthallen mot gatan, är stora delar av den ursprungliga fasta inredningen bevarad. Även i väntsalen finns delar av den ursprungliga inredningen kvar.

Huset har en fint genomarbetad fasad med spets- och stickbågiga fönster, mönstermurning, torn och takkupor. Den dubbla zick-zack frisen som går runt hela byggnaden strax under det valmade taket, är ett exempel på en dekorativ detalj, som återkommer i enkel eller dubbel version i flera av Zettervalls stationer (se till exempel Flens stationshus).

Stationen är en av få i landet med det ursprungliga, sammanbyggda plattformstaket på stamplattformen bevarat. Byggnadens ursprungliga takstolar, tegelväggar, dekorationsmåleri med mera har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

En bit ifrån stationshuset uppfördes på var sida friliggande envåningshus. Dessa paviljonger är byggda i rött tegel och har så kallat tälttak. Dessa bands samman med stationshuset genom dess långsträckta perrongtak. Idag finns endast den ena av dessa två paviljonger kvar.

Byggnaden idag

Idag är stationsbyggnaden inte längre en järnvägsstation, utan hyrs ut som kontorslokaler till privata företag. Detta är det andra av de två stationshus i länet som fått byggnadsminnesmärkning efter den inventering som gjordes av Statens Järnvägar, Riksantikvarieämbetet och arkitekturmuseet 1968 - 1975.

Skyddsföreskrifter

  • Stationshusbyggnaden med perrongtak och uthus får inte rivas eller flyttas.
  • Byggnadernas stommar får inte rivas, byggas om eller ersättas med andra material.
  • Stationshuset med perrongtak och uthusets exteriörer får inte byggas om, byggas till eller på annat sätt förändras.
  • Ingrepp i vänthallen och väntsalarnas fasta inredning får inte göras. De aktuella rummen är förkryssade på bilagd planritning. Var finns denna? Behöver detta stå med?
  • Byggnaderna ska underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten ska utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar och med material och metoder som är anpassade till byggnadernas egenart.

Kontakt

Isabelle Engelin

Byggnadsantikvarie

Michael Thörne

Byggnadsantikvarie

Serviceinformation

Fakta

Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2003-12-29, Diarienummer 432-14490-03.

(Tidigare lagskydd: 1986-08-21).

Örnsköldsviks kommun, Örnsköldsvik 11:2, ÖRNSKÖLDSVIKS STATION.

Stationshus, Uthus, Perrongtak och skärmtak.

Nybyggnadsår: 1892.

Zettervall, Folke - Arkitekt.