Televerkets hus

Som en ”Vasaborg” ligger Televerkets hus i hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan i centrala Uppsala. Byggnaden uppfördes 1916–1917 i fyra våningar. Televerkets hus är en god representant för tidens nationalromantiska stil.

Televerkets hus i centrala Uppsala uppfördes efter ritningar av arkitekten Aron Johansson (1860–1936). Han var vid den här tiden flitigt anlitad av dåvarande Telegrafverket. Förutom i Uppsala ritade han även telegrafstationer i bland annat Stockholm, Norrköping och Lund. Aron Johansson är annars mest känd för att ha ritat riksdagshuset i Stockholm.

Aron Johansson (Svenskt biografiskt lexikon, Riksarkivet)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Den nationalromantiska arkitekturen

Televerkets hus är uppfört i nationalromantisk stil med en fasad av mörkt tegel. Byggnaden har burspråk och stora småspröjsade fönster. Nationalromantiken slog igenom inom arkitekturen på 1910-talet. På ett nyskapande sätt knöt man an till den nationella traditionen, till den nordiska medeltiden, till 1500- och 1600-talsarkitekturen. Fasaderna är ofta tunga och slutna och kan ge byggnaden ett borgliknande utseende. Det handslagna teglet var omtyckt eftersom det ansågs ge byggnaden ett ålderdomligt intryck och den höga temperaturen vid bränningen gjorde teglet motståndskraftigt mot frostsprängning. Inspirationskällorna var bland annat den brittiska Arts and Craftsrörelsen och den danska tegelarkitekturen.

Ny teknik

1876 lämnade amerikanen Alexander Graham Bell in sin patentansökan på en telefon till Patentverket i USA. Telefonen hade begränsad räckvidd och bristfällig teknisk konstruktion. Redan 1877 kom den första telefonen till Sverige. Eftersom patentet endast gällde i USA kopierades apparaten på flera håll i andra länder. De bästa apparaterna tillverkades hos LME (Lars Magnus Ericson).

Lars Magnus Ericson (Svenskt biografiskt lexikon, Riksarkivet)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Uppsalas första telefonnät byggdes på privat initiativ under sommaren 1882. Trådarna drogs fram över hustaken. Telefonapparaterna var försedda med batteri och för signalering användes en vev. I november samma år inrättades en lokal för verksamheten i hörnet av Svartbäcksgatan och S:t Persgatan med sex telefonväxelbord och med kapacitet för 300 abonnenter.

Tekniken utvecklades och intresset för telefonen ökade. Snart kunde telefonen användas för mer långväga samtal. 1905 flyttades telefonstationen till Riksbankens nybyggda hus vid korsningen av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan. Här inrättades en lokal expedition för ca 1200 abonnenter. År 1918 skedde en sammanslagning av de privata och statliga telefonnäten i Uppsala och det nuvarande Televerkets hus i kvarteret diagonalt över vägkorsningen från Riksbanken kunde tas i anspråk. I den nya byggnaden fanns plats för omkring 10 000 abonnenter. I samband med överflyttningen infördes ny teknik, vilket för abonnenten innebar att veven på telefonen försvann. Anrop till telefonisten skedde nu genom att bara lyfta på luren. Den manuella stationen låg högst upp i Televerkets hus. På 1980-talet flyttades den sista kvarvarande manuella servicen från Uppsala till Sundsvall. Telegrafverksamheten i huset upphörde år 1977.

Varför är Televerkets hus byggnadsminne?

Alla byggnadsminnen har skyddsbestämmelser som utgår från de kulturhistoriska värdena, det vill säga de värden som bedömts vara viktigt att värna och vårda för framtiden. För Televerkets hus handlar det framför allt om att:

  • Den till det yttre välbevarade byggnaden har ett betydande arkitekturhistoriskt värde som en av få nationalromantiska byggnader i Uppsala.
  • Byggnaden berikar intrycket av arkitektonisk mångfald i stadsdelen.
  • Televerkets hus berättar om teknikens historia, telefonens och kommunikationens historia och har såsom telefon- och telegrafstation ett stort kultur- och teknikhistoriskt värde.

Kontakt

Länsstyrelsen Uppsala län

Byggnadsantikvarier

Telefon (vxl): 010-22 33 000

Serviceinformation

Fakta

Adress: I hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan, Uppsala
Kommun: Uppsala
Socken:
Byggt: 1916–1917
Arkitekt: Aron Johansson
Ägare: Uppsala Akademiförvaltning
Skyddsår: 1993, 1995
Skyddsform: Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML)

Översiktskarta över byggnadsminnetPDF

Detaljkarta över byggnadsminnetPDF

Beslutet om byggnadsminne, med skyddsbestämmelserlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster