Gruvlaven vid Dannemora gruvor

Sedan medeltiden har man brutit malm vid Dannemora. Under 1700-talet var gruvan den största i Sverige. Malmen som innehåller cirka femtio procent järn och är fri från fosfor och svavel, ger ett järn av mycket hög kvalitet.

I byggnadsminnet ingår gruvlaven, sovrings- och anrikningsverken, gruvstugan och transportbandet.

I ett gåvobrev från Sten Sture d.ä. 1481 tilldelas ärkebiskop Jakob Ulfsson i Uppsala en fjärdedel av Silverberget i Film. Detta är det första säkra dokumentet om malmbrytning vid Dannemora. Men bergshanteringen i området är sannolikt äldre än så. En överlåtelsehandling från 1444 berättar bland annat om en hytta i Österbybruk. Det finns också lämningar efter hyttor daterade till 1300- och 1400-talen, som tyder på att malm brutits i området även dessförinnan.

Under första hälften av 1500-talet kallade Gustav Vasa in utländsk arbetskraft för att bryta malm i området, som sedan förädlades i hyttorna. Under 1700-talet fick ett trettiotal bruk sin malm från Dannemora gruvor.

Från början skedde uppfordringen av malm ur gruvorna för hand. När gruvorna blev djupare började man använda så kallade ox- eller hästvandringar. En vandring är ett trähjul som roterar med hjälp av hästar eller oxar. Därifrån överförs kraften till ett uppfordringsverk, gruvlaven, som firar upp tunnorna med malm ur gruvan. Över gruvhålet byggdes lavtorn. Från början var lavtornen av trä men från 1910-talet och framåt byggdes de av betong.

Efter första världskriget minskade efterfrågan på järnmalm. Brytningen i Dannemora minskade kraftigt för att helt upphöra 1927. År 1935 återupptogs produktionen och två år senare ombildades Dannemora gruvintressenter till aktiebolag med Fagersta Bruks AB som största ägare. År 1946 beslöts att ett nytt centralschakt skulle tas upp och att ett nytt sovrings- och anrikningsverk uppföras.

I oktober 1948 påbörjades schaktningsarbetena ovan jord för den nya gruvlaven. 1950 påbörjades bygget av det 72 meter höga tornet. I maj 1953 började man bygga sovringsverket och den 16 maj 1955 togs anläggningen i drift. Ett sovringsverk inrymmer en mekanisk anordning som skiljer större malmstycken från gråberget. Två år senare var även anrikningsverket och gruvstugan uppförda. I anrikningsverket finfördelades malmen med krossar och kvarnar. Malmen forslades sedan vidare via transportband till malmupptaget, där den lastades på järnvägsvagnar för transport till Hargshamn och utskeppning. Med den nya anläggningen kunde produktionen nära nog tredubblas.

Laven och sovrings- och anrikningsverket byggdes i armerad betong med utvändig isolering av puts. Ritningarna utfördes av Allmänna Betongbyggnadsbyrån i Stockholm. Via förbindelsegång över järnvägsspåret kom man till gruvstugan som innehöll kontor, omklädningsrum och matsalar.

Efter nedläggningen av gruvan år 1992 göts schaktet igen. År 2012 återupptogs driften under en period, men har därefter lagts ner igen.

Varför är gruvlaven vid Dannemora gruvor byggnadsminne?

Alla byggnadsminnen har skyddsbestämmelser som utgår från de kulturhistoriska värdena, det vill säga de värden som bedömts vara viktigt att värna och vårda för framtiden. För gruvlaven vid Dannemora gruvor handlar det framför allt om att:

  • Byggnaden är ett exempel på 1950-talets betongarkitektur.
  • Den 72 meter höga gruvlaven med sin karaktäristiska siluett syns vida omkring i landskapet och påminner om gruvans stora betydelse för bygden.
  • Gruvlaven utgör Dannemoragruvans främsta och viktigaste monument över den nya tidens gruvdrift.

Kontakt

Länsstyrelsen Uppsala län

Byggnadsantikvarier

Telefon (vxl): 010-22 33 000

Serviceinformation

Fakta

Adress: Dannemora
Kommun: Östhammar
Socken: Dannemora
Byggt: 1780-talet
Arkitekt: Ritningar utförda av Allmänna Betongbyggnadsbyrån i Stockholm
Ägare: Dannemora Koncern AB
Skyddsår: 1998
Skyddsform: Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML)

Översiktskarta över byggnadsminnetPDF

Detaljkarta över byggnadsminnetPDF

Beslutet om byggnadsminne, med skyddsbestämmelserlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster