Tre borgar längs en vandringsled- Tångestad, Henriksborgen och Munkeboda

Invid Motala ströms utlopp ur sjön Roxen fanns under medeltiden en av Linköpingsbiskopens viktigaste gårdar. Här finns lämningar efter flera borgar som numera kan nås via en vandringsled. Äldst är Tångestads fornborg från järnåldern. Uppe på en klippa i skogen finns Henriksborgen och på en holme ute i strandängen står ruinen efter Munkeboda stenhus.

Vandringsleden är markerad med pålar och vid fornborgen finns informationsskyltar. Räkna med en timmes vandring om du vill se alla borgarna. Delar av området tillhör även Norsholms naturreservat.

Tångestads fornborg

Redan under förhistorisk tid var Motala ströms utlopp ur Roxen en strategisk plats. Här ligger Tångestads fornborg, en av Östergötlands största fornborgar, på en höjd med naturliga skydd i form av branter och stup. Borgens murar kan än idag ses som långa och upp till två meter höga stenvallar. I öster, vid ingången, är befästningen förstärkt med en förvall. På borgen finns förutom husgrunder även en vattenkälla.

År 1963 undersöktes bland annat två husgrunder inne i fornborgen. Fynden visar att man sannolikt bott i borgen under längre perioder. Här har man ägnat sig åt järnålderns gårdssysslor som djurskötsel, matlagning, vävning och smide. Borgen ska nog snarast ses som en befäst boplats som också ingick som en del i en regional försvars- eller bevakningskedja längs Roxen. Tångestads fornborg kunde tillsammans med fornborgarna Göten (L2010:8767, RAÄ-nr Vånga 2:1) och Snaveborg (L2010:2248, RAÄ-nr Stjärnorp 1:1) ha överblick över hela sjön.

Henriksborgen

Uppe på en hög bergknalle med branta sidor ca 700 meter sydöst om fornborgen finns Henriksborgen. På bergets krön finns murar efter två stenhus. Väggarna av gråsten är kraftigt brandskadade och i den sotiga jorden syns bitar av tegel och murbruk. I sydöst och nordväst har borgen förstärkts av en ringmur och utanför muren i sydöst finns spår av yttre vallar och murar.

Henriksborgen har fått sitt namn i sen tid efter biskop Henrik Tidemansson. Man har tänkt att det var han som lät bygga borgen under senare delen av 1400-talet. Man menade att biskopen skapat en riddarborg efter tyska förebilder, där den låg som ett örnnäste på toppen av ett högt berg med fri sikt åt så gott som alla håll. Andra menar att höjdborgar var omoderna på 1400-talet. I gråstensmurarna finns inslag av tegel, ett byggnadsmaterial som inte användes i Östergötland före mitten av 1200-talet.

Det finns inga medeltida dokument som kopplar samman biskop Henrik med borgen på berget. Däremot finns notis som berättar att biskopens samtliga borgar förstördes 1497, när de attackerades av Sten Stures styrkor. Henriksborgen har faktiskt brunnit så pass kraftigt att en del tegelstenar har smält.

Munkeboda på Slottsholmarna

Om man fortsätter vandringsleden från Henriksborgen mot nordost, ut på sankängarna kommer man fram till Slottsholmarna. På medeltiden omgavs sannolikt holmarna av öppet vatten. I sankmarken mellan de båda holmarna finns en stenläggning.

På den norra holmen står ruinerna efter ett stenhus med kraftiga gråstensmurar bevarade upp till en höjd av cirka tre meter. Också här finns tegel i murverket. Äldre avbildningar av ruinen visar att stenhuset bör ha varit minst tre våningar högt. Väster om stenhuset finns rester av en tillbyggnad. Strax norr om ruinen av stenhuset ligger lämningar efter två eller tre träbyggnader som idag kan ses som fragmentariska grunder och övertorvade spisrösen. Även på den södra Slottsholmen finns byggnadslämningar.

Kanske är ruinen på den norra Slottsholmen det Munkeboda som omtalas på 1300-talet. I ett dokument från år 1373 nämns en fånge på Munkeboda hus. År 1514 dyker gårdsnamnet Noor upp första gången i biskop Hans Brasks brevväxling. Troligen är det då han börjar bygga en gård på andra sidan av Motala ström. När Gustav Vasa kommit till makten flyr biskop Brask ur landet och 1527 tar kungen över biskopens borgar.

Utgrävningen på Slottsholmarna

En av husgrunderna norr om ruinen har undersökts. Huset har sannolikt varit knuttimrat, haft trägolv, glasade fönster och tegeltäckt tak. Inuti hittades fynd som tyder på en aristokratisk miljö. Här fanns bland annat skärvor av flera sorters importerade glasbägare, en svarvad schackpjäs av ben och en stjärntrissporre.

Intill spisen hittades fem mynt. Samtliga föremål visar att huset varit i bruk under andra häften av 1400-talet. Kanske vad det biskopens förvaltare som bodde i huset. På den södra holmen undersöktes lämningar efter en smedja med flera ässjor och en byggnad med rester av ett tegelgolv.