Tre borgar längs en vandringsled- Tångestad, Henriksborgen och Munkeboda

Tångestad

Ingången till Tångestad fornborg. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum.

Invid Motala ströms utlopp ur sjön Roxen fanns under medeltiden en av Linköpingsbiskopens viktigaste gårdar. Här finns lämningar efter flera borgar som numera kan nås via en vandringsled. Äldst är Tångestads fornborg från järnåldern. Uppe på en klippa i skogen finns Henriksborgen och på en holme ute i strandängen står ruinen efter Munkeboda stenhus.

Vandringsleden är markerad med pålar och vid fornborgen finns informationsskyltar. Räkna med en timmes vandring om du vill se alla borgarna. Delar av området tillhör även Norsholms naturreservat.

Tångestads fornborg

Redan under förhistorisk tid var Motala ströms utlopp ur Roxen en strategisk plats. Här ligger Tångestads fornborg, en av Östergötlands största fornborgar, på en höjd med naturliga skydd i form av branter och stup. Borgens murar kan än idag ses som långa och upp till två meter höga stenvallar. I öster, vid ingången, är befästningen förstärkt med en förvall. På borgen finns förutom husgrunder även en vattenkälla.

År 1963 undersöktes bland annat två husgrunder inne i fornborgen. Fynden visar att man sannolikt bott i borgen under längre perioder. Här har man ägnat sig åt järnålderns gårdssysslor som djurskötsel, matlagning, vävning och smide. Borgen ska nog snarast ses som en befäst boplats som också ingick som en del i en regional försvars- eller bevakningskedja längs Roxen. Tångestads fornborg kunde tillsammans med fornborgarna Göten (L2010:8767, RAÄ-nr Vånga 2:1) och Snaveborg (L2010:2248, RAÄ-nr Stjärnorp 1:1) ha överblick över hela sjön.

Henriksborgen

Uppe på en hög bergknalle med branta sidor ca 700 meter sydöst om fornborgen finns Henriksborgen. På bergets krön finns murar efter två stenhus. Väggarna av gråsten är kraftigt brandskadade och i den sotiga jorden syns bitar av tegel och murbruk. I sydöst och nordväst har borgen förstärkts av en ringmur och utanför muren i sydöst finns spår av yttre vallar och murar.

Henriksborgen har fått sitt namn i sen tid efter biskop Henrik Tidemansson. Man har tänkt att det var han som lät bygga borgen under senare delen av 1400-talet. Man menade att biskopen skapat en riddarborg efter tyska förebilder, där den låg som ett örnnäste på toppen av ett högt berg med fri sikt åt så gott som alla håll. Andra menar att höjdborgar var omoderna på 1400-talet. I gråstensmurarna finns inslag av tegel, ett byggnadsmaterial som inte användes i Östergötland före mitten av 1200-talet.

Det finns inga medeltida dokument som kopplar samman biskop Henrik med borgen på berget. Däremot finns notis som berättar att biskopens samtliga borgar förstördes 1497, när de attackerades av Sten Stures styrkor. Henriksborgen har faktiskt brunnit så pass kraftigt att en del tegelstenar har smält.

Henriksborgen

Stengrunder på Henriksborgen. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum.

Munkeboda på Slottsholmarna

Om man fortsätter vandringsleden från Henriksborgen mot nordost, ut på sankängarna kommer man fram till Slottsholmarna. På medeltiden omgavs sannolikt holmarna av öppet vatten. I sankmarken mellan de båda holmarna finns en stenläggning.

På den norra holmen står ruinerna efter ett stenhus med kraftiga gråstensmurar bevarade upp till en höjd av cirka tre meter. Också här finns tegel i murverket. Äldre avbildningar av ruinen visar att stenhuset bör ha varit minst tre våningar högt. Väster om stenhuset finns rester av en tillbyggnad. Strax norr om ruinen av stenhuset ligger lämningar efter två eller tre träbyggnader som idag kan ses som fragmentariska grunder och övertorvade spisrösen. Även på den södra Slottsholmen finns byggnadslämningar.

Kanske är ruinen på den norra Slottsholmen det Munkeboda som omtalas på 1300-talet. I ett dokument från år 1373 nämns en fånge på Munkeboda hus. År 1514 dyker gårdsnamnet Noor uppförsta gången i biskop Hans Brasks brevväxling. Troligen är det då han börjar bygga en gård på andra sidan av Motala ström. När Gustav Vasa kommit till makten flyr biskop Brask ur landet och 1527 tar kungen över biskopens borgar.

Munkeboda på Slottsholmarna. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum.

Munkeboda på Slottsholmarna

Utgrävningen på Slottsholmarna

En av husgrunderna norr om ruinen har undersökts. Huset har sannolikt varit knuttimrat, haft trägolv, glasade fönster och tegeltäckt tak. Inuti hittades fynd som tyder på en aristokratisk miljö. Här fanns bland annat skärvor av flera sorters importerade glasbägare, en svarvad schackpjäs av ben och en stjärntrissporre.

Intill spisen hittades fem mynt. Samtliga föremål visar att huset varit i bruk under andra häften av 1400-talet. Kanske vad det biskopens förvaltare som bodde i huset. På den södra holmen undersöktes lämningar efter en smedja med flera ässjor och en byggnad med rester av ett tegelgolv.

Det finns några oväntade, men mycket spännande fynd från Motala ström som hittats strax intill Munkeboda. Fynden har säkert koppling till biskopens gård på något sätt.

Två slagsvärd

Två svärd har hittats i vattnet strax intill ruinen. Det första hittades redan 1925 av fiskaren Oscar Hess. Nära 70 år senare fick Oscars barnbarnsbarn upp ett svärd på sitt pilkdrag på nära nog samma plats. Båda svärden fiskades upp vid ett stenfundament som kan vara rester av Munkeboda hamn. Det är slagsvärd, det vill säga stora och tunga vapen som var ett komplement till den tunga rustningen som riddaren bar. De kan dateras till omkring år 1500. På svärdet som hittades 1994 finns rester av trä bevarat på klingan, närmast parerstången. Det kan tyda på att det låg i sin skida när det hamnade i vattnet.

Ett gyllene praktspänne

Ett av de mest fantastiska fynden i Östergötland gjordes år 1818 då Gabriel Gabrielsson vittjade sin långrev vid Kimstad kvarn i Motala ström. Tillsammans med de 16 ålarna fick han upp ett nära två decimeter stort guldspänne översållat med guldfigurer och färgglada ädelstenar.

I spännets mitt finns en praktfull blå safir. Denna omges av en bladrosett med dansande och fiolspelande guldfigurer inne i bladen och i bladspetsarna finns ljusblå safirer. Mellan bladen finns mindre fabeldjur i guld samt rubiner. I cirklar utanför finns örnar och fabeldjur i guld blandade med rubiner, smaragder, ametister, heliotroper och krysopraser. Ursprungligen hade spännet även 60 pärlor, vilka fallit av under dess tid i vattnet.

Spännet kan dateras till början av 1300-talet och är sannolikt ett franskt guldsmedsarbete. Vi vet inte vem som ägt spännet och hur det hamnade på strömmens botten. Kanske var det biskopens, kanske har det tillhört någon förnäm dam. Ett förslag är att drottning Blanka, alltså Blanche av Namur (ca 1320-1363) ägt spännet och att det skänkts till kyrkan och därmed hamnat på Munkeboda.

Guldspännet som hittades vid Kimstad kvarn. Foto Östergötlands museum.

Guldspännet som hittades vid Kimstad kvarn. Foto Östergötlands museum.

Kontakt

Länsstyrelsen Östergötland

Serviceinformation

Fakta

Kommun: Norrköping

Fornlämning:

Fornborgen L2011:655, RAÄ-nr Kimstad 93:1

Henriksborgen L2011:654, RAÄ-nr Kimstad 92:1

Munkeboda på Slottsholmarna L2011:192, RAÄ-nr Kimstad 91:1

Hitta rätt

Ta av från E4:an vid Norsholm och åk väg 215 i ca 3,3 km. Sväng vänster mot Grensholm. Efter ca 1 km sväng väster igen mot Grensholm och åk över Motala ström. Följ vägen i ca 1.6 km och sväng därefter till höger mot Tångstad och parkera efter ca 25 m.

Koordinater till parkeringen: 58°31'7.2"N 15°57'2.5"E