Lunds backe

Lunds backe

Lunds backe är ett av Östergötlands märkligaste gravfält. På en långsträckt åsrygg står 82 resta stenar. Många av stenarna står på rad och ger gravfältet ett monumentalt och mystiskt uttryck. Förutom de resta stenarna finns också flera andra gravformer, däribland ca 80 runda stensättningar.

På gravfältet finns cirka 165 synliga gravar. Det är de 82 resta stenarna som dominerar men här finns närmast lika många stensättningar (80 runda och en kvadratisk). Dessutom finns här kanske en domarring och en stenkrets. Det råder viss osäkerhet när det gäller de båda sistnämnda. Det kan vara så att även de, sammanlagt tio stenarna, ska tolkas som enskilda resta stenar.

Nära hälften av de resta stenarna är ställda på rad och fördelade på fyra linjer. Den längsta av linjerna innehåller 19 stenar. De övriga är spridda över gravfältet. En sten som står ungefär mitt på gravfältet men förskjuten åt den norra sluttningen kallas för solstenen. När solen stiger upp vid sommarsolståndet ska de första solstrålarna träffa toppen på stenen.

Stensättningarna, som är allt mellan tre och tolv meter i diameter finns spridda över hela gravfältet. De största finns företrädesvis i gravfältets nordvästra del. Där finns också de med bäst bevarade kantkedjor. Kantkedjorna består av lite större utvalda stenar som bildar stensättningens begränsning. Om man skulle ta bort grästorven på gravfältet så skulle man sannolikt hitta många fler gravar än de som nu syns ovan mark. Lunds backe kan gömma mer än dubbelt så många gravar än de vi känner till idag.

Runt om gravfältet finns enstaka stensättningar och ett litet gravfält som kanske en gång i tiden hängt samman med det stora men som genom odling skiljts från detta. Det finns också spår av den äldre järnålderns odlingslandskap i form av stensträngar, d v s utrasade hägnadsmurar.

Det är de resta stenarna som ger gravfältet dess unika karaktär och som säkert lockat människors fantasi i långa tider. Här finns historier om både trolltyg och traditioner. Här finns också en del av berättelsen om människorna som levde och dog i området under romersk järnålder för 1600-2000 år sedan.

I oktober 1927 besökte museimannen Bengt Cnattingius gravfältet tillsammans med fornminnesvårdaren och godsägaren T Jacobsson. Han kunde då konstatera att ett 30-tal av de resta stenarna låg ner. Han föreslog i ett brev till Riksantikvarien att gravfältet skulle rensas upp från ris och att de stenar som fallit skulle resas upp igen. Han bedömde att det funnits fler resta stenar på gravfältet men att en del försvunnit i samband med odling och andra använts till husgrunder i trakten. Många hade också ”kullstörtats av okynniga pojkar eller sprängts sönder”. Dessutom berättades att folket i trakten tidigare brukade tända majbrasor på gravfältet – en sed som upphörde på 1880-talet.

I rapporten från undersökningar 1930 stötte man på två gravar. Det var två brandgravar där de brända benen lagts innanför kantställda stenar. I den ena graven hittades brända ben och bitar av en hartstätning som visade att benen antagligen legat i en hartstätad näverask. Den andra graven innehöll förutom ben även ett bronsbleck och en benkam.

Kontakt

Länsstyrelsen Östergötland

Serviceinformation

Lunds backe

Stenar ställda på rad och fördelade på fyra linjer.

Kommun: Mjölby

Fornlämning nr: L2010:7094

RAÄ-nr Vallerstad 11:1

Hitta rätt:

Kör väg 1006 mellan Skänninge och Fornåsa. Vid Hassla är det skyltat mot Lunds backe med en blå fornlämningsskylt. Åk grusvägen i ca 750 m. Följ sedan stigen på höger sida om vägen upp till gravfältet.

Koordinater:

58°26'5.5"N 15°9'20.5"E

Mer information

Riksantikvarieämbetet:

fornsöklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Lunds backe 2