Nässja gravfält

Nässja är en av Östergötlands minsta socknar men här finns en imponerande stenkrets som har få paralleller. Den är placerad på ett ganska litet gravfält. Den har kallats skeppssättning, domarring och stenkrets - men vad är den egentligen för något?

Gravfältet vid Nässja består av 23 fornlämningar. Förutom den stora stenkretsen finns där två gravhögar, sjutton runda och en kvadratisk stensättning, en domarring och en rest sten. Gravfältet kan dateras till äldre järnålder, 500-f.Kr – 500 e.Kr.

Stenkretsen är 44 meter lång och 18 meter bred. Den består av 24 större stenar som är sammanbundna med en två till tre meter bred vall. Ibland kallas den för domarring och ibland för skeppssättning men stenkrets är nog korrekta namnet. Närmast påminner formen om ett långhus med rundade gavlar. Även måtten stämmer ganska väl överens med ett långhus från järnåldern.

För att få perspektiv på stenkretsens storlek kan den jämföras med Nässja kyrka som står bara drygt 300 meter väster därom. Kyrkan var bara fjorton meter lång innan det lilla vapenhuset byggdes till på 1800-talet. Utan vapenhuset får den gott och väl plats på tvären inne i stenkretsen. Stenkretsen här i Nässja påminner mycket om den något större Askeberga skeppssättning, som finns fem mil västerut i Skövde kommun i Västergötland. Även den består av 24 stenar och är formad som ett långhus.

De övriga gravarna på gravfältet är inte lika spektakulära. Den resta stenen står strax öster om stenkretsen.  De två högarna ligger i den norra delen. En domarring är placerad på gravfältets nordöstra del. Den är sex meter i diameter med ursprungligen sex stenar och har liksom skeppssättningen stenarna stående på en vall. I öster finns också den kvadratiska stensättningen som är 6x6 m stor och försedd med en tydlig kantkedja av utvalda större stenar. I hörnen har den drygt meterhöga hörnstenar. De runda stensättningarna varierar i storlek mellan fyra och 23 m i diameter.

I området söder och sydväst om gravfältet finns flera gravar. Många av dem är skadade av jordbruk och vägarbeten. I området finns även spår efter flera boplatser från olika tider – från stenåldern för ca 5700 år sedan till vendeltid – vikingatid för 1000-1400 år sedan.