Sunds bruk

Sunds bruk

I en krök av Bulsjöån finns ruinerna efter en industri. Här låg Sunds bruk med masugn, smedjor, kollador och slagghögar. Innan bruket anlades fanns det en smedja med en knipphammare vid en av forsarna.

Sunds bruk anlades år 1860 av affärsmannen N-P Ekwall. Tanken var att producera tackjärn av den lokala sjö- och myrmalmen. Från 1861 finns uppgifter om att 23 personer, allt från masmästare till drängar, var anställda vid bruket. Därtill kom de kolare, torpare och bönder som körde malm och kol till bruket. Men eftersom sjö- och myrmalmen visade sig vara av dålig kvalité, tändes inte masugnen så ofta. Den sista gången var år 1871. I stället köpte man in tackjärn till smedjan.

Kraften till verksamheten fick man från det strömmande vattnet. Med en dammvall skapades ett vattenmagasin. Den mängd vatten som behövdes släpptes på i en ränna fram till fyra vattenhjul. Dessa i sin tur drev en blåsmaskin i masugnen och de olika hammarna i smedjan. Från år 1868 omnämns även ett gjuteri på platsen. I gjuteriet användes tackjärn för tillverkning av köksredskap såsom grytor och pannor men även spisar, kaminer och plogar.

År 1904 inträffade en kraftig jordbävning med centrum i södra Norge. Vid Sunds bruk brast dammvallen. Redan tidigare hade bruket dålig lönsamhet. När man nu inte längre hade något vatten som kunde driva vattenhjulen var det definitivt slut på bruksverksamheten och bruket lades ner för gott 1905. Då fanns förutom masugnen, en stångjärnshammare, en knipphammare och en spikhammare i området. Där fanns också bostäder, ladugård, kolhus, en såg och en flottningsränna.

När man idag går runt i området kan man förutom masugnsruinen se lämningar efter rostugnen och en kollada, husgrunder, källare och vattenränna. Här finns också hammarfästen i form av kraftiga järnöglor till tre hammare, dammvall samt ett par slaggvarp. Genom området löper även en timmerränna som byggdes 1915 för flottning av timmer.

Knappt femtio meter uppströms bruksområdet finns platsen för en knipphammare. En knipphammare är en ganska liten hammare som drivs av vattenhjul och levererar snabba slag. Den användes för att sträcka ut finare dimensioner av järn och för tillverkning av ämnen till manufaktursmide, t ex smala järnstänger som senare smiddes ut till spikar. Idag syns där två stenfundament i ån, en husgrund, ett slaggvarp och en vattenledare. I slaggvarpet längs åstranden finns bottenskållor, d v s en smälta avfallsklumpar som bildats i botten på ässjan i samband med smedens arbete.

Lämningarna är resterna efter den knipphammare som omkring år 1830 låg under Axefallsboda. I husförhörslängden från och med år 1831 omnämns smeden Magnus Ryberg i Sågstugan. År 1843 ersätts han av Manufaktursmeden Anders Lindström. Senare arrenderas smedjan av olika smeder. När Sunds bruk anlades år 1860 byggdes en damm och då hamnade platsen under vatten. Då försvinner även Sågstugan ur källorna.

Flottningsrännor. Fornlämning nr L2008:4661 och L2008:4870, RAÄ-nr Sund 284 och 285

Pottaskekokeri. Fornlämning nr L2008:4873, RAÄ-nr Sund 290

Sydligaste Östergötland är skogrikt och under senare hälften av 1800-talet fanns här gott om avverkningsbar skog. Det ledde till att flera sågverk och annan träindustri etablerades. För att transportera stockarna till sågverken anlades flottningsleder. Bulsjöån blev så kallad allmän flottled, benämnd Ydre flottled, år 1883. Den var 33 kilometer lång och sträckte sig från sjöarna Västra och Östra Lägern, längs Bulsjöån fram till sjön Sommen. I Sommen fraktades timmer och sågat virke i timmerflottar eller på pråmar efter ångbåtar till Sommens hamn för vidare transport via järnväg. Flottningen i Bulsjöån upphörde några år före andra världskriget.

Flottningen ägde rum under några intensiva veckor på våren när flödena var tillräckligt stora efter snösmältningen. Längs ån fanns ett antal passager i form av fall och småindustrier med dammvallar som krävde flottningsrännor som t ex vid Sunds bruk. Idag återstår inga träkonstruktioner efter flottningsrännorna. Kvar syns endast stenfundament och diken på de platser där rännorna en gång fanns.

Det finns två flottningsrännor som passerar Sunds bruk. Den ena, som är cirka 350 meter lång, går norr om Bulsjöån och bruket. Den andra rännan, som är cirka 265 meter lång, skär rakt genom bruksområdet på åns södra sida. Båda rännorna kan ses som en kombination av parställda stenfundament och nedgrävda rännor. Rännan som går genom bruksområdet går bland annat genom ett slaggvarp innan rännans utlopp i ån.

Den norra flottningsrännan är äldst och kan ses på en karta från 1883. Där syns att rännan ursprungligen sträckt sig från Ånestads dammvall som nu är bortriven. När Ånestads kaftstation byggdes 1915 flyttades flottningsrännan till sträckningen genom bruksområdet.

Ett par hundra meter söder om Sunds bruk låg ett pottaskekokeri invid Bulsjöån. Idag finns där bara en plan utschaktad och utfylld yta. Under torven finns grova krosstenar och glasartad slagg som säkert kommer från bruket nedströms. Under utfyllnaden finns sotig jord och tegelflis. Ett pottaskebruk vid Axfallsboda finns omnämnt 1882-83.

Pottaska är urlakad aska från lövträd och innehåller kaliumkarbonat. Pottaskan användes vid tillverkning av såpa, glas, krut, färgämnen och läkemedel. Tillverkningen av pottaska gav en viktig extrainkomst för bönder i skogstrakterna och var lönsammare än tjärbränningen.

Kontakt

Länsstyrelsen Östergötland

Serviceinformation

Fakta

Kommun: Ydre

Fornlämning nr:

Hytt- och hammarområde L2010:3202, RAÄ-nr Sund 159:1

Hammarområde L2008:5501, RAÄ-nr Sund 306

Hitta rätt

Åk väg 134 mellan Österbymo och Kisa. Ta av mot Axefallsboda/Sunds bruk ca 5 km norr om Österbymo. Åk ca 130 m och ta till vänster efter Bulsjöån. Området för sunds bruk börjar ca 350 m in på vägen.

Koordinater: 57°51'20.4"N 15°21'40.5"E