Hanhinvittikko fäbod

Byggnader, betesmarker och ängar utgör en väl bevarad kulturmiljö. Foto: Jenny Dahlén Vestlund / Norrbottens museum

Hanhinvittikko fäbod är ett ytterst välbevarat exempel på en fäbod i Norrbotten. Den unika kulturmiljön ger en levande bild av hur betes- och slåttermarker gemensamt nyttjades och sköttes i området kring Torne älvdal vid mitten av 1800-talet. Fäbodar var vanliga här fram till mitten av 1900-talet.

Hanhinvittoko fäbod visar hur jordbrukande familjer i Norrbotten gemensamt kunde lösa frågan om sommarbete och vinterfoder till sina djur, och hur bete och slåtter påverkat kulturlandskapet. Idag skyddas fäbodens byggnader, inhägnader, betesängar och slåtterängar som kulturreservat. För att den sällsynta kulturmiljön ska förbli en levande kunskapskälla för kommande generationer måste byggnaderna och ängslandskapet underhållas på ett liknande sätt som för hundra år sen.

Fäboden - en gemensam resurs

Efter den långa vintern i norr var det ofta dåligt med bete och foderväxter på markerna närmast gårdarna, och många bönder i Tornedalen var beroende av växtlighet på utmarker längre bort. Fäbodstraditionen gav möjlighet för byarnas familjer att gemensamt nyttja byggnader och marker för att säkra djurens överlevnad.

På 1860-talet gick byarna Haapakylä och Matarengi samman för att anlägga en fäbod i Haninvittiko, en dryg mil nordväst om dagens Övertorneå. Traditionsenligt varje år, på Salomon-dagen den 8 juni, tog bönderna i byn sina kreatur till fäboden för sommarbete. Här uppe togs också betesdjurens mjölk tillvara under sommaren och bereddes till ost och smör.

På fäbodvallen och i skogen intill kunde fjällkorna beta fritt under dagen, i kallkällan fanns dricksvatten. På kvällen kom korna tillbaka till fäboden för att bli mjölkade. Här fanns också ladugårdar där djuren stängdes in under natten och ett kokhus där kvinnorna kärnade smör och ystade. Möjligheten att bo i fäboden på sommaren var därför viktig. 

Då och då samlades byborna vid fäbodvallen för att se till sina djur och byggnader. Man hägnade in delar av vallen för att skydda det från bete, för att sedan slå höet på hösten och spara det som vinterfoder. Grisarna, fåren, hönsen och hästarna behövde också sina inhägnader.

Byggnader och ängar

De flesta av de ursprungliga byggnaderna står kvar i Hanhinvittiko. De två fäbodstugorna, de två mjölkkällarna, de tre ladugårdarna och rökbastun är alla timringar med spåntak. Den fyrkantiga ladugårdens tak är pyramidformat, vilket troligen är en finsk byggnadstradition som var vanligare förr i Tornedalen. Längs skogsbrynen finns odlingsrösen efter uppbruten mark och vid en av fäbodstugorna finns spår efter odling, som en potatisåker och ett trädgårdsland.

Hanhinvittikkos ängar utgör även ett värdefullt biologiskt kulturarv. Djurens bete i över hundra år har satt sin prägel på landskapet och en rik och varierad flora har bevarats. Här trivs arter som nuförtiden är sällsynta, särskilt i Norrbottens län: backnejlika, ängsklocka, gulmåra, späd ögontröst, johannesört, luddhavre och vanlig låsbräken. Dessutom växer två rödlistade och utrotningshotade arter här - höstlåsbräken och topplåsbräken. Vid fäbodens kallkälla finns skyddsvärda växter som röd trolldruva, spindelblomster, grönkulla och korallrot.

Man och kvinna i grönt landskap.

Guidning på fäboden med föreningen Hanhinvittiko vänner.

Besöksmålet Hanhinvittiko fäbod

Fäboden sköts idag som en levande kulturmiljö med välbevarade byggnader, blomstrande ängar, betande kor och får liksom grisar och höns. Med stöd av Länsstyrelsen sköts fäboden av föreningen Hanhinvittiko vänner som också anordnar guidade visningar och andra arrangemang som slåtterdagar, berättarkvällar, musikcaféer, "dagiskul" för barnen och "julkul" under en dag i december. Det är också möjligt att övernatta i en av fäbodstugorna.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Text

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Fakta

Text

Hitta hit

Kulturreservat

Kommun
Övertorneå

Sevärdhet
Bruksmiljö

Skyddsform
Kulturreservat

Kulturreservat sedan
2002

Storlek
7 ha

Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län

Föreningen Hanhivittikko Vänner ansvarar för skötsel och verksamhet i kulturreservatet.
Se deras webbplats:

www.hanhivittikko.se Länk till annan webbplats.

Föreskrifter

Var försiktig när du vistas i ett kulturreservat. Markerna, husen och objekten här har höga kulturhistoriska värden. Det finns rödlistade växtarter i reservatet som du ska vara särskilt rädd om!

Inom kulturreservatet är det inte tillåtet att:

  • Göra upp eld
  • Köra skoter
  • Skada kulturhistoriska byggnader eller objekt.

Hitta hit

Hanhinvittikko (eller Hanhivittiko) fäbod ligger ca 10 km nordväst om Övertorneå tätort i Övertorneå kommun.

Från riksväg 98, tag avfart norrut in på länsväg 841 mot Korpilombolo. Efter 9,1 kilometer - sväng av västerut vid skyltning för kulturreservat.

Fäboden efter 1925

Från 1925 fraktades mjölken från Hanhivittiko till det nya mejeriet i Övertorneå. Betet, slåttern och mjölkningen fortsatte som tidigare fram till 1965.

1994 började Övertorneå Naturskyddsförening och Tornedalens folkhögskola slå ängarna. Sedan dess har en del mark hållits öppen genom bete och slåtter. Byggnaderna har underhållits efterhand.

Under 2:a världskriget var Hanhinvittikko uppsamlingsläger för evakuerade från Nordfinland. Även ryska immigranter sökte sin tillflykt hit. Det kan förklara att arter som har sitt ursprung långt österut idag växer på fäboden.

Karta

Kontakt