Lappstaden

Timrade bodar, tätt ställda.

Lappstaden i Arvidsjaur.

Lappstaden är en samisk kyrkstad och den enda av våra äldre och bevarade kyrkstäder som har samiskt ursprung och visar på en samisk byggnadstradition.

I kyrkstäderna samlades långvägsa sockenbor för kyrkobesök, för att hålla ting och marknad och samtidigt njuta av umgänge. Lappstaden i Arvidsjaur är en av få samiska kyrkstäder som är bevarade. Här byggde skogssamerna i Arvidsjaursområdet redan på 1700-talet sina timmerkåtor och härbren i ett särskilt kvarter vid Arvidsjaurs kyrka. Byggnadernas inbördes placering följde släktbanden och tillhörigheten till olika områden.

Karl IX lät bygga en kyrka i Arvidsjaur som stod klar 1607. När en ny kyrka byggs i Arvidsjaur 1826 flyttas Lappstaden till sin nuvarande plats. Genom historien har dess traditioner förändrats, antalet byggnader har varierat och flera har bytt ägare. Den gamla bostadsstrukturen är delvis borta men Lappstadens stora kulturhistoriska betydelse finns kvar, och kunskapen om hur Lappstadens samiska kulturarv bör bevaras och vårdas.

Marknadstvång och kyrkogångsplikt

För att lättare kunna driva in skatt och kontrollera handeln reglerade införde kronan på 1600-talet en förordning om regelbundna marknader i norra Sverige, de skulle hållas på den plats där sockenkyrkan låg. Området kring den gamla prästgården strax utanför Arvidsjaur blev en kyrk- och marknadsplats där också samernas Lappstad anlades. 

I kyrkan skulle samerna kristnas och undervisas i kristen lära. Från 1600-talets slut ålades sockenborna kyrkogångsplikt, vilket innebar att man skulle besöka mässan varje söndag, och vara med vid husförhören. Det gällde även de nomadiserande samerna.

Vid de stora kyrkhelgerna samlades Arvidsjaur-områdets samiska familjer i Lappstaden och stannade en vecka eller mer. Storstämningshelgen, sista söndagen i augusti, var den viktigaste kyrkhelgen då samerna även förhördes i kristendom. Man gjorde släkt- och bekantskapsvisiter i kåtorna och ungdomarna roade sig med lekar. Männen jagade fågel och fiskade i sjöar runtomkring, kvinnorna slöjdade och umgicks.

Besök Lappstaden

I Lappstaden kan du uppleva det största historiska området med skogssamiska kåtor i landet. Den fyrkantiga timmerkåtan är typisk för skogssamernas byggnadskultur. Här har nybyggarnas timringskonst och samekulturens formtänkande smält samman.

I den kulturhistoriskt unika miljön finns 85 byggnader - 31 timmerkåtor och 54 härbren, på samiska kallade aittor, omgärdade av en timmerhage. Sommartid finns möjlighet till guidade turer med lokala personligheter.

Fyra byggnader är idag gemensamt ägda genom Arvidsjaurs sameförening. De övriga ägs av privatpersoner som ansvarar för underhållet och för att föra traditionen vidare. Storstämningen är den enda av de gamla kyrkhelgerna som varje år fortfarande firas med den traditionella högtidligheten, den sista söndagen i augusti.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Text

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Serviceinformation

  • Ikon förParkering Parkering

Fakta

Text

Hitta hit

Byggnadsminne

Kommun
Arvidsjaur

Uppfört
1700-tal - nutid

Skyddsform
Byggnadsminne

Skyddat sedan
1976

Ägare
Privata

Hitta hit

Lappstaden ligger i centrala Arvidsjaur.

Om Lappstaden i samisk tradition

"Matproblemen var inte stora, man kokade kaffe i kåtorna, åt färsk fisk nyss uppdragen från Arvidsjaursjön och tillagade nyskjutet fågelkött som männen kom hem med från de omgivande skogarna. Dessutom hade man med sig i matsäcken torkat renkött, likaså renost. Av getterna som sprang mellan kåtorna och häbbren fick man mjölk som man gjorde ost av och använde till kaffet som ombyte med renosten, vilken även den skivades och lades i kaffet. Under kyrkhelgerna firades bröllop och barndop i Lappstaden, även begravningar förekom naturligtvis. Var det bröllop var det glädje och då jojkades det glada låtar till de nygiftas ära. Var det begravning kunde jojken tolka den stämning som var med sorgen."
(Karin Stenberg 1957)

Kontakt