Pontusbadet

Pontusbadet är ett fint exempel på 1950-talets modernistiska och socialpolitiskt förankrade arkitektur och dess kvalitetsmedvetna byggande. Badhuset byggdes 1957 och var då ett av Sveriges modernaste badhus.

Ett badhus för alla

Mellan 1921 och 1951 fördubblades Luleås befolkning. De nya luleborna var ofta trångbodda och utan större hygieniska bekvämligheter. Ett badhus skulle ge fler möjligheten till personlig hygien genom bad och dusch. Man ville också öka simkunnigheten hos befolkningen, till exempel genom gratis bad och simundervisning för skolbarn.

Bad-, sport- och fritidsanläggningar var en del i det pågående folkhemsbygget. Pontusbadet skulle bli en modern byggnad i tidens anda, tillgängligt för allmänheten. En arkitekttävling utlystes 1953 och arkitekterna Ericson, Gynnerstedt och Ågren blev vinnarna. De utformade badhuset inte bara som en simhall. Visionen var ett slags hälsocentrum och en mötesplats. Stor omsorg lades på den konstnärliga utsmyckningen och på simhallens belysning. I byggnaden fanns också en herr- och damfrisering, träningslokaler och ett café.

Pontusbadet används än idag och fasadens stora glasytor öppnar sig för de badande mot Lulefjärdens vattenspegel.