Haparanda järnvägsstation

Stationshuset i Haparanda planerades med förhoppningar på stadens framtid som förbindelseort mot öster till kejsardömet Ryssland. Byggnaden uppfördes år 1917, men med revolutionen i Ryssland samma år tog historien tog en annan vändning.

En byggnad för framtida utveckling

Haparanda stationshusbyggnad är ett monument över de storslagna planerna för Haparanda som gränsstad vid slutet av Första världskriget. Järnvägen skulle ge möjlighet till ökad handel och kontakter med Ryssland via dåvarande storfurstendömet Finland.

Själva järnvägen var färdig 1915, och både de svenska och de rysk-finska något bredare järnvägsspåren löpte på olika sidor om den planerade byggnaden. Stationshuset ritades i nationalromantisk stil av SJ:s chefsarkitekt Folke Zetterwall och stod klart 1917. Huset var byggt i tre våningar för att inrymma såväl Statens Järnvägars verksamhet som ett kontor för tullverksamheten, en läkarmottagning och ett järnvägshotell.

Haparanda och järnvägen österut hade världspolitisk betydelse under Första världskriget. Över gränsen passerade såväl flyktingar, Röda kors-personal och krigsfångar som diplomater, politiker och kungligheter. Den 15 april 1917 for Vladimir Lenin över gränsen i Haparanda, på väg hem till Ryssland efter flera år i landsflykt.

När den stora tegelbyggnaden togs i bruk 1918-19, efter världskrigets slut hade ryska revolutionen avskaffat Tsardömet. Den ryska närvaron i Finland upphörde och den strida ström av gods och passagerare som man hoppats på uteblev helt. Ingen användning fanns längre för husets många funktioner.

Haparanda station bär på en intressant historia. Entrén med sin mäktiga stenportal ligger i källarplanet. Intill entrén låg förr biljett- och resgodsexpeditionen samt väntsalen för tredje klassens passagerare. Väntsalen för första klass låg en trappa upp. Där låg även det planerade tullkontoret och en läkarmottagning. På hela översta våningen fanns utrymmen för ett planerat järnvägshotell.