Skötsel av betesmarker och slåtterängar

Ängs- och naturbetesmarker är några av våra allra artrikaste miljöer

Ängar och naturbetesmarker har en lång historia av att vara ogödslade och okultiverade fodermarker för tamboskap. De tuffa förhållandena med hårt bete och minimal näring har inte gynnat någon specifik art, utan bidragit till dagens mångfald. Här samlas helt enkelt ovanligt många sorters blommor, fjärilar, fåglar och bin på en liten yta.

Biologisk mångfald som både är vacker och livsviktig

Mångfalden av arter i ängar och betesmarker är inte bara vacker, den är också livsviktig. Blommorna lockar pollinatörer som behövs i vår livsmedelsproduktion. Ett rikt och levande landskap gör oss samtidigt bättre rustade för framtidens klimatförändringar. De är också viktigt för dig och mig här och nu, eftersom öppna landskap och en varierad natur ger oss en rikare naturupplevelse. En artrik natur upplevs av många som vackrare.

Ängar och naturbetesmarker är dessutom en viktig del av kulturlandskapet och en länk till vår historia och äldre tider här i Skåne. Förr var det en självklarhet att djuren betade och att ängarna slogs, men idag växer många betesmarker igen eller planteras för att bli skog.

Ängar och naturbetesmarker blir allt färre

När de ogödslade och artrika ängarna och naturbetesmarkerna blir allt färre, då blir länsstyrelsens arbete med att skydda och bevara de kvarvarande allt viktigare. I de drygt 300 naturreservat och nationalparker som Länsstyrelsen Skåne förvaltar är ca 40 % öppna marker med äng och naturbete.

Naturbetesmarker och ängar kräver skötsel

Hävdberoende marker som ängar och naturbetesmarker kräver mycket skötsel. Och våra naturvårdsförvaltare behöver arbeta året runt för att hålla dessa marker öppna och artrika. Exempel på åtgärder kan vara stängselarbeten för betesdjuren, bränning av förvuxet och skuggande fjolårsgräs, bekämpning av invasiva arter, röjning av sly och buskar, gallring av träd, åtgärder för våtmarker och underhåll av friluftsanordningar.

Betesdjuren är våra viktigaste naturvårdare

Men viktigast av allt är betesdjuren. Med sitt bete håller de tillbaka växtligheten så att de öppna markerna i landskapet inte växer igen och blir skog. När de betar i våra ogödslade naturbetesmarker bidrar de samtidigt till att ingen enskild växt tar över, i stället kan många olika arter samsas på en liten yta. Deras tramp leder dessutom till att frön sprids och kan gro i den bara jorden. Betesdjur kan samtidigt beta på steniga och svårtillgängliga platser, marker som annars hade varit svåra att bruka.

Länsstyrelsen har inte egna betesdjur, istället samarbetar vi med en mängd olika djurhållare som förser våra beteshagar med djur som kor och tjurar, men också hästar, får och getter. Utan djurhållare, inga betesdjur och därmed förlorad mångfald i våra naturreservat och nationalparker.

Betesmarken är bästa barnkammaren för många olika djur. Här finns allt de behöver. Träd och buskar, tuvor och stenar ger skydd mot väder, vind och rovdjur. Och betesmarkens mångfald av gräs, örter och småkryp ger en varierad och näringsrik matsedel.

Törnskatan bygger sitt bo i en buske på någon meters höjd. Helst en taggig, som slån, ros eller hagtorn. Som det kan finnas gott om i betesmarker, eftersom de ratas av betesdjuren. Från buskens topp spanar fågeln efter byten; stora insekter som skalbaggar, humlor, bin och vårtbitare. Vid god jaktlycka spetsas bytena på buskens taggar, och sparas till sämre dagar. De bästa törnskatereviren har blommande växter av olika arter (attraherar pollinatörer), fläckar med bar jord (där insekter värmer upp sig under kall väderlek) samt omväxlande hög och låg grässvål.

Fältpiplärkan håller sig på marken. Gärna den sandiga betesmarken. Det är viktigt att det finns öppna sandytor i vegetationen, och det ordnar kornas tramp.

Helst äter fältpiplärkan insekter och spindlar som de springande snappar från marken, men de äter också gräsfrön. Boet placeras i grästuvor direkt på marken, och det är ganska vanligt att rovdjur hittar det.

Insekter och betesmark

Även många insekter har sitt liv i betesmarken. Solitärbin bor i blottad jord längs djurstigarna. Gräshumlan bygger sitt bo ovanför markytan. Det är litet, med bara några tiotal arbetare, som snabbt lagar det med avbitna grässtrån om det skulle råka gå sönder.

Många fjärilar älskar torra, varma, blommande betesmarker. Mindre blåvinge lägger sina ägg i getväppling, där larverna sedan äter av blommor och fruktämnen. Svartfläckig blåvinge föredrar backtimjan. En del blåvingefjärilar lurar myror att adoptera deras larver. En vanlig adoptivförälder-art är gul tuvmyra. Myrboet ser ut som en delvis gräsklädd tuva på betesmarken. Det är här fjärilslarven växer upp, förpuppas och sedan lämnar sitt myrsällskap som nybildad fjäril.

Naturbetesmarker och ängar kräver skötsel

Ängar och naturbetesmarker kräver mycket skötsel. Våra naturvårdsförvaltare arbetar som exempel mycket med stängsel för betesdjur, bränning av förvuxet fjolårsgräs, bekämpning av invasiva arter och röjning av sly och buskar i dessa marker, men viktigast är betesdjuren.

Betesdjuren är de viktigaste naturvårdarna i äng och bete

Med sitt bete håller de tillbaka växtligheten så att de öppna markerna i landskapet inte växer igen och blir skog. När de betar i våra ogödslade naturbetesmarker bidrar de samtidigt till att ingen växt tar över, i stället kan många olika växter samsas på en liten yta. Deras tramp leder dessutom till att frön sprids och kan gro. Betesdjur kan samtidigt beta på steniga och svårtillgängliga platser, marker som annars hade varit svåra att bruka.

Betesdjuren är ute på bete från vår till höst

Normalt går djuren ute i reservatens betesmarker från april-maj till oktober-november, men andra tider kan förekomma. Det saknas samlad och aktuell information om vilka djurslag och betestider som gäller i de olika reservaten och dess olika fållor. Det saknas även samlad information kring vilka vandringsleder som går genom betesmarker. På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Ibland framgår det i text och karta om en vandringsled i ett visst reservat passerar genom betesmarker.

Olika typer av betesdjur

Länsstyrelsen har inga egna betesdjur, istället samarbetar vi med en mängd olika djurhållare som förser våra beteshagar med djur som kor och tjurar, men också hästar, får och getter. Skillnaden är stor mellan hur olika betesdjur betar. Olika djurslag och raser lämpar sig därför olika bra i olika områden.

Kor

Korna är våra ovärderliga medhjälpare i beteslandskapet! Deras bete är varierat och det tunga trampet från klövarna skapar ytor där frön kan gro och bla orkidéer trivas. I trampet och jord-/sandblottorna som djuren bökar fram blir det fina livsmiljöer för andra arter som vilda bin eller sandödlor. Dynglevande insekter trivs i komockorna.

Får och getter

Om betesmarkerna är under igenväxning och håller på att sluta sig kommer en fårbesättning till sin rätt. De är experter på att röja bort undan nya skott och björnbär. I blomrika/artrika marker ska man undvika får, då de äter blommor och knoppar allra först. Getter är också bra betesdjur att använda i otillgängliga och marker som växt igen.

Hästar

När hästar går i för små betesmarker trampar de sönder grässvålen och orsakar skador på trädens bark. Men i på stora ytor kan de vara utmärkta betesdjur. Hästarna är också tunga och skapar blottor i markskiktet. Dynglevande insekter trivs i hästarnas bajs.

Sök efter naturreservat för karta och information om ett specifikt område Länk till annan webbplats.

Många våtmarker hotas av igenväxning

I Skåne finns omkring 200 våtmarker. Många av dem hotas av igenväxning när vide och vass breder ut sig. I ett samarbete med bland annat Solåkra gård testar länsstyrelsen nu att ersätta specialanpassade maskiner med asiatiska vattenbufflar i några naturreservat. Bufflarna är lugna och blir ett bra komplement till kor i sanka partier med dålig bärighet.

Vattenbufflar bra vid restaurering av våtmarker

Vattenbufflarnas klövar är utformade så att de kan gå i riktigt sumpiga marker. De kan dessutom simma bra och dyka ner och beta av vassens rötter på botten. De pressar tillbaka vegetationen både genom att äta men framför allt att trampa ned den. Vattenbuffeln gillar samtidigt att gyttjebada. Så förutom att vass och vide hålls tillbaka och grässvålen blir tätare och bär bättre, så skapas vattensamlingar och lerpölar som gynnar grodor, insekter och våtmarksfåglar.

Asiatisk vattenbuffel är lugn till sättet

De asiatiska vattenbufflarna är lugna till sättet. Men du bör alltid ha respekt och visa hänsyn när du är bland betesdjur, oavsett om det är bufflar, kor, hästar eller får. Du visar hänsyn genom att uppträda lugnt och hålla avstånd till djuren. Ha alltid hund kopplad och gå aldrig med hund inne bland betesdjuren. Särskilt viktigt är att inte gå emellan tex en ko och hennes kalv. Glöm inte att stänga grindar efter dig, då djuren kan smita ut.

Förbud mot att besöka vissa skyddade områden

I vissa naturområden finns fredade zoner, områden med beträdandeförbud. Beträdnadsförbudet innebär att det är förbjudet att gå in i området. Förbudet att besöka området kan antingen gälla hela året eller bara delar av året. Syftet är ofta att värna störningskänsliga djur och därmed undvika att deras ungar överges, men det kan även vara av säkerhetsskäl.

Exempel på områden med beträdnadsförbud

• Fågelskyddsområden under häckningsperioden för att bon och ungar inte ska överges
• Naturreservat och nationalparker med särskilt känsliga ekosystem
• Sälskyddsområden när de har ungar under vår-sommar, men även för vila under vintern
• Militär- eller skyddsområden där allmänheten inte får vistas

Information om vilka områden som har beträdnadsförbud

Om du är osäker på vad som gäller i ett specifikt naturreservat eller djurskyddsområde kan du gå in på Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur. Här finns såväl djurskyddsområden som naturreservat och nationalparker beskrivna. I kartan och texten framgår geografisk utbredning och tider för ett eventuellt beträdnadsförbud. Du kan även hitta information om alla Skånes naturreservat och nationalparker på länsstyrelsens webbplats under fliken Besöksmål.

Skyltar om beträdnadsförbud i fält

Som regel finns det skyltar i fält som upplyser om beträdnadsförbudet och tider. Men särskilt i kustområden med vågor och högvatten kan skyltarna vara borta. Förbudet gäller oavsett.

Skyddad natur, Naturvårdsverkets karta där du kan välja att visa områden med "tillträdesförbud" men också olika skyddsformer Länk till annan webbplats.

Sök efter naturreservatsinformation på länsstyrelsens Besöksmålssidor Länk till annan webbplats.

Försvarets skjutfält och övningsområden Länk till annan webbplats.

Extra hänsyn under våren i all natur

Under våren bör man visa hänsyn i all natur, inte minst i ängs- och betesmarker. Det kan du göra genom att följa markerade leder och att alltid ha hunden i kort koppel.

Under augusti-september slår vi 40 hektar ängsmarker manuellt, i ca 30 skånska naturområden! Vi gör det på sensommaren för att så många blommor som möjligt ska hinna frö av sig inför kommande års blomningar. I ängen hittar du rara blommor som gullviva, mandelblom…men också blåklocka, ängsvädd och orkidéer. Slåtter och efterbete krävs för att bevara detta artrika kulturarv.

Ängen är artrik men ovanlig

Ängen är en av våra allra artrikaste naturmiljöer, med uppemot 50 växtarter per kvadratmeter. Exempel på ängsblommor är gullviva, mandelblom, blåklocka och olika orkidéer. Blomrika ängar är dessutom ett paradis för pollinatörer. Att de olika växtarterna lockar till sig olika sorters insekter gör den än mer artrik. Ängsmetallvingen är beroende av ängssyra för att kunna lägga sina ägg, medan ängsblåvingen behöver klöverväxter som käringtand och getväppling. Sotnätfjärilen är än mer specifik och finns bara om också vändrotsväxter hittas i området. Mångfalden är med andra ord stor, men ängen är numera ett ovanligt inslag i landskapsbilden.

Ängen sköts genom slåtter

Årligen slår länsstyrelsen ca 40 hektar ängsmark i ett 30-tal skånska naturreservat och annan skyddad natur. Gräset slås med lie eller maskin och en stor del av arbetet görs med hjälp av Skogsstyrelsens arbetslag. Det är inte betesdjuren som gör det stora jobbet här. Kor, får och hästar släpps först in sedan höet är bärgat. Slåttern sker som regel först i augusti, lagom till att ängens blommor har hunnit fröa av sig. Slåttern är den stora skillnaden mellan slåtteräng och naturbetesmark.

Ängen och naturbetesmarken har många likheter

Ängen är liksom naturbetesmarken resultatet av att många generationer bönder har använt dessa gräsmarken för att få foder till sina djur. Båda är rika på blomväxter och insekter, samtidigt som båda är fattiga på näring. Skillnaden är att det historiskt var betesmarken som gav djuren friskt sommargräs, medan ängens hö stillade hungern under vinterns installning. Även om många blommor återfinns i såväl äng som naturbetesmark hittar du bara de riktigt tugg- och trampkänsliga arterna i just ängsmarken som betades först på sensommaren.

Igenväxning och gödning hotar ängen

Både ängsväxterna och naturbetesväxterna är undanträngda i dagens gödslade landskap. Igenväxning med högt gräs, sly och buskar, samt trädplantering är andra hot. Ängsväxternas speciella anpassningar till slåtter gör dem än mer sårbara. Det är därför av stor betydelse att gammal ängsmark sköts med traditionell slåtter och att höet tas bort, samt att betesdjuren släpps in först sedan ängens blommor fröat av sig. Fortsatt överflöd av ljus och brist på närig är nyckeln till konkurrensen i de gamla gräsmarkerna. En konkurrens som nu visar sig i en stor mångfald av skyddsvärda arter.

Njut av ängens blommor på håll

Ängen står i full blom i juni-juli, då kan du njuta av dess blomning. Men ängens blommor är känsliga för tramp, så njut av dem på avstånd och gå med försiktighet. Man får som regel inte plocka blommor i naturreservat och nationalparker, flera favoriter är dessutom fridlysta i hela landet. Det är därför en bra regel att inte plocka blommor i ängar. Nu inför slåttern är de flesta blommor överblommade och det är extra viktigt att ingen går och trampar ned växtligheten som behöver stå upp för att kunna slås.

Här är några exempel på ängar som vi slår i månadsskiftet augusti-september. Slåttern är väderberoende och tidpunkten bestäms bara dagar innan. För mer exakt information kontakta ansvarig förvaltare på Länsstyrelsen Skåne.

• Ängen i Ravnarp Länk till annan webbplats. (Osby kommun), naturreservat. Förvaltare/kontakt: maria.sandell@lansstyrelsen.se
• Rävninge blomsteräng (Hässleholms kommun), biotopskyddsområde. Förvaltare/kontakt: susanna.isberg@lansstyrelsen.se
• Holma ängar (Höörs kommun), område med naturvårdsavtal. Förvaltare/kontakt: susanna.isberg@lansstyrelsen.se
• Äng i Kungsmarken Länk till annan webbplats. (Lunds kommun), naturreservat OBS! även golfbana. Förvaltare/kontakt: jorgen.nilsson@lansstyrelsen.se
• Äng i Stora Harrie mosse Länk till annan webbplats. (Kävlinge kommun), naturreservat. Förvaltare/kontakt: sebastian.ivarsson@lansstyrelsen.se
• Ängen i Sandhammaren Länk till annan webbplats. (Ystad kommun), naturreservat. Förvaltare/kontakt: magnus.jonsson@lansstyrelsen.se

Tidigt på våren bränner vi av förvedad ljung och förvuxet gräs i skånska naturreservat. När betesdjuren inte hinner äta upp all växtlighet eller helt saknas, kan bränning vara ett komplement till bete och slåtter. Bränningen är kontrollerad och syftar till att vårsolens strålar ska nå ned till marken. Solljuset gör att blommornas frön gror och att ängen bjuder på en större blomsterprakt.

Ängens blommor älskar sol

Ängar och naturbetesmarker tillhör våra mest artrika naturtyper. Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol känner vi genom Evert Taube. Andra välbekanta blommor som hör hemma i våra ängar och naturbetesmarker är prästkrage, blåklocka, ängsvädd, smörbollar och orkidéer. Alla är de anpassade till magra, ogödslade förhållanden, och alla är de beroende av mycket solljus.

Fjärilar, humlor och skalbaggar letar nektar och pollen

Gräsmarker med mycket blommor bidrar dessutom till mer mat åt insekter. Många fjärilar, humlor och bin har sina favoritblommor när de letar efter nektar, liksom pollenletande skalbaggar. Blomsterängen är som en restaurang för många småkryp som likt blommorna gynnas av att ängen hålls ljus och öppen. En välskött och välbetad äng innehåller helt enkelt en större biologisk mångfald och är till på köpet trevligare att vandra i.

Bränning är ett komplement till slåtter och bete

Genom att ängen eller naturbetesmarken slåttras eller betas hålls marken öppen och solbelyst. Små plantor av träd och buskar äts upp och likt gräsklipparen håller betesdjuren gräs och örter på en låg höjd. Ibland hinner betesdjuren inte äta upp all växtlighet och ibland saknas betesdjuren helt. Då kan bränning vara ett alternativ till bete och slåtter. För ängsblommorna är huvudsaken att fröna kan myllas ned i jorden och att de får värme och ljus för att kunna gro.

Länsstyrelsen gör kontrollerad naturvårdsbränning

Under mars-april bränner Länsstyrelsens entreprenörer och personal bort förvedad ljung och förvuxet fjolårsgräs i ett 15-tal naturreservat i Skåne. Bränningen är alltid kontrollerad och Räddningstjänsten informerad. Brandgator anläggs för att elden inte ska sprida sig utanför det aktuella området. Dagarna då det är lagom torrt och lagom blåsigt för att bränna varierar år från år. Detta så kallade bränningsfönster avgör hur många reservat som hinns med innan fågelhäckningarna startar eller allmänt eldningsförbud införs.

Karta över aktuella eldningsförbud, Krisinformation Länk till annan webbplats.

Rikkärren är som vackrast i maj och skimrar då i rosa-lila nyanser av majvivor och majnycklar. I rikkärren finns en sällsam blandning av blommor, mossor och snäckor, tack vare det kalkrika grundvattnet som sipprar fram. Men samtidigt som rikkärren är några av våra artrikaste miljöer blir de också allt mer sällsynta i landskapet. Hoten är många, men en av de viktigaste orsakerna till minskningen är att de växer igen när slåtter och bete upphör. Om du besöker ett rikkärr så tänk på att marken är blöt och att blommorna är känsliga för tramp. Orkidéer och majvivor är fridlysta och mår bäst av att betraktas på håll.

Rikkärr är våtmarker med mycket kalk men lite näring

Rikkärren är kalkrika våtmarker som samtidigt är fattiga på andra näringsämnen. Kalken kommer hit genom att kalkrikt grundvatten tränger upp genom marken. Den speciella miljön skapar förutsättningar för en unik mångfald av växter och djur. De mest exklusiva rikkärren är extremrikkärren. I Skåne brukar vi kalla dessa för kalkkärr.

Kalkkärr är sällsynt artrika miljöer

Kalken har tillsammans med bete och slåtter lett fram till rikkärrens blomsterprakt, med många sällsynta och fridlysta arter. Här kan du se blommor som majviva, slåtterblomma, gräsull, tätört, småvänderot samt orkidéerna ängsnycklar, majnycklar och kärrknipprot. I rikkärren trivs också många djur. Sotnätfjäril är en av många fjärilar som lockas av den speciella floran medan snäckorna främst lockas av tillgången på kalk. Kalken är en viktig bas i husbygget för rara arter som kalkgrynsnäckan. I kärren lever också många ovanliga mossor, en av dem är späd skorpionmossa.

Igenväxning är största hotet mot rikkärren

Rikkärren som traditionellt har använts för bete och slåtter är på stark tillbakagång. Att arealen kraftigt minskat beror bland annat på utdikning, uppodling och övergödning. Men det största hotet är igenväxning sedan bete och slåtter upphört. När det inte längre finns betesdjur börjar rikkärren att växa igen med högvuxna örter och vass. Där igenväxningen gått längre bildar videbuskar, alar och björkar ogenomträngliga snår. I Skåne finns bara små rester av rikkärr kvar. Flera av rikkärrens arter har därför blivit sällsynta. Bete och slåtter behövs för att rikkärren och dess invånare ska finnas kvar i framtiden.

Åtgärdsprogram – en hjälp i bevarandearbetet

Naturvårdsverket har tagit fram ett Åtgärdsprogram för att bevara landets rikkärr och de speciella växt- och djurarter som är knutna till dessa. Länsstyrelsen arbetar med restaurerings- och skötselåtgärder, så att rikkärren kan bevaras.

Åtgärdsprogram för Rikkärr, naturvardsverket.se Länk till annan webbplats.

Blött och färgglatt från vår till höst

Rikkärren bjuder på färgprakt från försommar till höst. I början av sommaren (maj-juni) har rikkärren ett rosa skimmer av majvivor, majnycklar och ängsnycklar. Under högsommaren (juli) är det vitt av gräsull och kärrknipprot och i slutet av sommaren kan du se slåtterblomma. De speciella mossorna ger dessutom kärret en rödbrun ton.

Njut av blommorna på håll

Glöm inte stövlarna om du besöker ett rikkärr. Genom att betrakta skönheten på lite avstånd undviker du att trampa sönder de hänsynskrävande arterna. Enligt allemansrätten får du plocka vilt växande blommor som inte är fridlysta, men just i rikkärren är många det. Alla orkidéer, alla vivor och tätört är som exempel fridlysta. Tänk även på att det inte är tillåtet att plocka blommor i många av våra naturreservat och nationalparker.

Här finns några av Skånes rikkärr

Några exempel på rikkärr:

• Örups kalkrikkärr i naturreservat Örups almskog, kärr och ängar Länk till annan webbplats.
• Vitabäckshällorna Länk till annan webbplats.
• Sularpskärret Länk till annan webbplats.
• Åraslövs mosse Länk till annan webbplats.

För dig som vill läsa mer finns rapporten Skånes rikkärr Länk till annan webbplats.

Sandmarker - betesmarker med fläckar av sand

Den historiskt långa tiden med magert bete och tillfälliga små åkrar har bidragit till dagens exklusiva artsammansättning i östra Skånes sandmarker. Här lever sällsynta arter som månhornsbagge, sandödla, fältpiplärka, olika solitära vildbin och exklusiva blommor som praktnejlika och stor sandlilja. Just sandmarken som sandliljan är knuten till kallas sandstäpp och är landets ovanligaste naturtyp.

Djurens tramp och bete bidrar till sandmarkens mångfald

Betesdjurens tramp och bete är avgörande för sandmarkernas bevarande och mångfald. Inte minst för alla sandlevande vildbin. Men länsstyrelsens reservatsförvaltare, djurhållare och Skogsstyrelsens arbetslag behöver kontinuerligt göra kompletterande åtgärder. Arbetet rör allt ifrån naturvårdsbränning och stängselarbeten till röjning av sly och buskar, men också att skapa sandblottor och att jobba med artbevarande. För det rörliga friluftslivet arbetar vi samtidigt med underhåll av stängselgenomgångar och vandringsleder.

Åtgärdsprogram för sandstäpp, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Gynna vilda pollinatörer

Enefälad är en buskprydd ofta blomrik naturbetesmark

Fälad är ett skånskt ord för det gamla bondesamhällets gemensamma, ofta öppna och vidsträckta betesmark, utmarken. Enefälad blev det när betestrycket minskade och marken började innehålla allt fler enbuskar.

Likt ljungheden är enefäladen ofta utarmad på näring eftersom den aldrig har gödslats. Samtidigt är den rik på blomväxter och insekter. Blommor som trivs bland fäladens enar och stenar är kattfot, backsippa, blåsuga, blåklocka, brudbröd, backtimjan, jungfrulin och gulmåra. Till de pollen- och nektarstinna blommorna söker sig sedan allt ifrån bin och humlor till fjärilar och skalbaggar. Flera ljunghedar och enefälader är därför skyddade som naturreservat.

Enefäladen är beroende av betesdjuren

Viktiga skötselåtgärder för länsstyrelsen och våra samarbetspartners är att se till att naturreservatens betesmarker har bra stängsel och att det finns tillräckligt med betesdjur för att växtligheten ska vara nedbetad i slutet av säsongen. Med förvuxet gräs skulle de ljuskrävande blommornas frön få svårt att gro kommande år. Ett annat viktigt arbete i fäladsmarkerna är att röja buskar, inklusive enbuskar, där de står för tätt. Även enarna vill ha ljus och rymd omkring sig.

Fina enefälader att besöka i skånska naturreservat

• Anderstorps eneskog
• Munkarps fälad
• Skoghusets enefälad
• Åvarps fälad
• Risen

Ljungheden är en försvinnande liten klenod

Ljunghedar har funnits i åtminstone 3000 år och de har haft stor utbredning i de vidsträckta betesmarkerna (utmarkerna) i sydvästra Sverige. Under 1800- och 1900-talen försvann 99,5 procent av arealen genom igenplantering med barrskog, uppodling och spontan igenväxning.

Ljungheden är hem för många hotade arter

Samtidigt är ljungheden hem för ett stort antal växter, djur och svampar. Den snabba förlusten av ljunghedar de senaste 150 åren har därför lett till att många av dess invånare också har försvunnit och de som finns kvar har blivit alltmer sällsynta. Idag uppskattas att 77 ovanliga, så kallade rödlistade arter är knutna till just ljungheden och att ytterliga 159 rödlistade arter gärna lever här.

Hedens invånare behöver sol, värme och betesdjur

Flera ljunghedar är därför skyddade som naturreservat. Viktiga skötselåtgärder för länsstyrelsen är att se till att områdena har bra stängsel, att det finns betesdjur och kontinuerlig naturvårdsbränning av vedartad ljung. Där igenväxningen gått för långt kan det även bli aktuellt med röjning av sly, buskar och trädborttagning.

Fina ljunghedar att besöka i skånska naturreservat

• Lya ljunghed med omgivningar
• Boarps hed
• Drakamöllan
• Skanörs ljung