Örups almskog, kärr och ängar

I naturreservatet Örups almskog, kärr och ängar finner man en skog i förändring till följd av almsjukan, örtrika betesmarker och ett kalkrikt kärr med en fin flora. De döda almarna skapar lämpliga livsmiljöer för en mängd insekter och idag växer en ny generation träd sig allt större i skogen.

Örups almskog

När Örups almskog fridlystes 1928 fanns här en frodig och speciell skog som dominerades av ädellövträdet alm. Tillsammans med den rikt blommande vårfloran gjorde det Örupsskogen till något av en raritet. 1979 skulle dock skogen komma att förändras radikalt under loppet av några år.

Almsjukan drabbar Örup

Almsjukan bröt ut i reservatet och på bara fem år kom omkring 85% av almarna att dö. Sedan dess befinner sig Örupsskogen i förändring. Andra trädslag, buskar och brännässlor slog snabbt upp efter att de stora almarna gett vika. Idag växer även en ny generation almar upp i skogen, men det återstår att se om de överlever framtida utbrott av almsjukan.

Den stora mängden döda träd bidrar med utmärkta livsmiljöer för en mängd insekter som är beroende av tillgång till död eller döende ved. I reservatet förekommer bland annat skalbaggsarter som stor kardinalbagge, bokoxe och stor plattnosbagge samt de praktfulla guldbaggarna ädelguldbagge och gräsgrön guldbagge.

Örups kärr och ängar

På de öppna betade markerna söder om skogen finns stora områden med de sällsynta vegetationstyperna kalkfuktäng och kalkkärr, samt rika högörtsängar. På kalkfuktängen finns en stor artrikedom med bland annat darrgräs, svinrot, vildlin och orkidéer.

I mitten av ängen finns ett stort kalkkärr bildat som en svagt upphöjd källkupol med små vattenflöden. Längs dessa växer rikligt med såväl knappag som axag, den förra en stor sällsynthet. Här finns också arter som smörbollar, majviva, slåtterblomma, tätört, kärrknipprot och sumpnycklar. Den kalkhaltiga miljön skapar även goda förutsättningar för landlevande snäckor och i kärret finns några sällsynta arter av grynsnäcka.