Frågor och svar om skötsel av naturreservat

Länsstyrelsen ansvarar inte för Skåneleden

Region Skåne är huvudman för Skåneleden med Stiftelsen Skånska Landskap som ansvarig förvaltare. Det praktiska skötselansvaret ligger på respektive kommun. Skåneleden med sina sex delleder och över 100 etapper går ofta genom våra naturreservat och nationalparker. Lägerplatser finns längs leden.

Svar på frågor kring underhåll och skötsel av Skåneleden får du via Skåneledens webbplats. Kontakt och felanmälan på info@skaneleden.se.

Skåneleden Länk till annan webbplats.

Vandringsleder och stigar i skånska naturreservat och strövområde förvaltas på olika sätt. Ibland är det länsstyrelsens naturvårdsenhet som ansvarar för skötseln av vandringsleder och andra friluftsanordningar, ibland är det kommunen, Stiftelsen Skånska Landskap eller en privat markägare.

Underhåll i naturreservat och nationalparker

På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Här hittar du information om vem som ansvarar för skötseln i ett visst naturreservat och kontaktuppgifter. Genom att använd filtreringsfunktionen hittar du områden med vandringsleder. Vi tar tacksamt emot felanmälan från de naturreservat och nationalparker som förvaltas av länsstyrelsen Skåne via felanmälansformuläret på berörd resservats sida.

Sök efter naturreservat för information om områdets förvaltning och felanmälan

Underhåll av leder i strövområden och av Skåneleden

Stiftelsen Skånska Landskap förvaltar Skåneleden men kommunerna ansvarar för den praktiska skötseln. Svar på frågor kring underhåll och skötsel av Skåneleden får du via Skåneledens webbplats. Kontakt och felanmälan görs på info@skaneleden.se. Stiftelsen Skånska Landskap ansvarar för skötseln av rundslingorna i sina 19 strövområden.

Skåneleden Länk till annan webbplats.

Strövområden, Stiftelsen Skånska landskap Länk till annan webbplats.

Underhåll av kommunala leder och grönområden

Kontakta respektive kommun vid frågor och felanmälan.

Om skötsel av friluftsanordningar i naturreservat

I många naturområden finns parkering, rastplatser, toaletter, utsiktstorn, skyltning med mera för att underlätta för naturbesök. Vem som ansvarar för skötseln av anordningarna kan se olika ut. Ibland är det länsstyrelsens naturvårdsenhet som ansvarar för skötseln av friluftsanordningar, ibland är det kommunen, stiftelsen Skånska landskap eller en privat markägare.

På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Här hittar du information om vem som ansvarar för skötseln och kontaktuppgifter. Om någon anordning är trasig tar vi tacksamt emot felanmälningar från områden som länsstyrelsen Skåne förvaltar. Fyll i felanmälansformuläret på berörd reservats sida.

Sök efter naturreservat för information om områdets förvaltning, felanmälan och kontaktuppgifter

Vi tar tacksamt emot felanmälningar från naturreservat och nationalparker som länsstyrelsen Skåne förvaltar. På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Här hittar du information om vilka områden som förvaltas av Länsstyrelsen Skåne. Här finns även felanmälansformulär som du kan fylla i. Beskriv felet och platsen, samt bifoga gärna ett foto. Om förvaltaren skulle behöva kompletterande information kontaktas du på mejlen du uppgett. Vår ambition är att åtgärda felet så snart vi kan. Ibland kan det ta lite tid om behoven är större än våra resurser. Akuta behov prioriteras.

Sök efter naturreservat för information om områdets förvaltning och felanmälan

Släng inte matrester i naturen

Afrikansk svinpest är en smittsam grissjukdom som sprider sig i Europa. Sjukdomen är ett mycket stort hot mot grisar och vildsvin, men är ofarlig för människor. Afrikansk svinpest kan överföras via matrester, som kallrökt korv eller skinka. Det är därför viktigt att inte slänga eller lämna mat så att vildsvin eller grisar kan äta den! Säkrast är att ta med matrester hem.

Rapportera om du hittar döda vildsvin

För att kunna agera snabbt om afrikansk svinpest kommer till Skåne behöver vi din hjälp med att rapportera om du hittar döda vildsvin.

Rapportera döda vildsvin till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) Länk till annan webbplats.

Om afrikansk svinpest, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Förbud mot nedskräpning

Enligt miljöbalken är det förbjudet att skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde till. Sedan år 2022 gäller det även att slänga cigarettfimpar, tuggummin eller godispapper på marken. Mindre brott kan leda till böter och allvarligare fall fängelse.

Kommunen ansvarar för dumpat skräp i naturen

Kommunen har ansvar för att städa upp stränder och för skräp som dumpas i naturen.

Trafikverket ansvarar för skräp längs vägar

Trafikverket har ansvar för skräp längs allmänna vägar.

Kontakta respektive kommun eller Trafikverket.

Gå inte nära ensamma sälungar

Om du ser en ensam sälunge så är det viktigt att inte störa eller gå nära. Mamman är sannolikt bara en bit bort och väntar på att vi ska lämna platsen så att hon vågar sig fram.

Finns ingen som kan ta hand om sälungar och tumlarkalvar

Vi tar inte hand om ensamma sälungar eller tumlarkalvar i Sverige. Det finns inget delfinarium eller räddningscenter som kan ta emot dem.

Råd om vilda djur - övergivna, skadade, döda eller besvärande

Rapportera döda djur till SVA

Alla döda djur som hittas längs kusten ska inrapporteras på SVA:s webbplats www.sva.se/dottdjur Länk till annan webbplats.

Rapportera döda djur längs kusten till SVA Länk till annan webbplats.

Välj knapp för vilken typ av djur du funnit: säl, tumlare, fisk, fågel eller annat djur.

1. För ”tumlare” och ”säl” omdirigeras du till NRM:s hemsida.
2. Ange position för fyndet. Det kan du till exempel få fram genom att gå in i appen Google Maps och placera en nål (markör) på kartan där fyndet gjorts. En nål placeras genom att du klickar i kartan på den aktuella platsen. En röd symbol dyker upp i kartan. Scrolla ner lite så kommer nålens position inom parentes.
3. Ta gärna några bilder på kadavret, utan att röra djuret. Ta en bild på tumlaren eller sälens tänder (för artbestämning) och könsöppning (för könsbestämning).

Råd om vilda djur - övergivna, skadade, döda eller besvärande

Många friluftsanordningar i naturreservaten

Många naturreservat har olika typer av friluftsanordningar som ger besökaren ett mervärde. Men anordningarna kräver löpande underhåll; toaletter som behöver regelbunden städning och nytt toalettpapper, soptunnor som behöver tömmas, vandringsleder som behöver förnyad markering och vägvisning, eller som behöver röjas fria från sly och fallna träd. Det finns också många träkonstruktioner som behöver lagas och förnyas som bänkbord, vindskydd, fågeltorn, broar, spång och stängselgenomgångar.

Flera som ansvarar för underhåll i Skånes naturreservat

Vem som ansvarar för underhållet av friluftsanordningarna i de skånska naturreservaten och nationalparkerna ser olika ut beroende på huvudman och ansvarig förvaltare. I Skåne finns cirka 400 naturreservat och nationalparker. Cirka 80 av dessa är kommunalt förvaltade. Här ansvarar respektive kommun för driften. De återstående reservaten är statliga. Drygt tio av dessa har Region Skåne som huvudman och förvaltas genom Stiftelsen Skånska Landskap. Resterande drygt 300 naturreservat och tre nationalparker förvaltas som regel av Länsstyrelsen Skåne, även om det förekommer att markägaren förvaltar. När länsstyrelsen är förvaltare är det Naturvårdsenheten som ansvarar för skötseln av både naturvärden och friluftsanordningar. Uppdrag och finansiering kommer från regeringen via Naturvårdsverket.

På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Här hittar du information om vem som ansvarar för skötseln för respektive område och kontaktuppgifter. Genom att använd filtreringsfunktionen hittar du vilka områden som har olika typer av anordningar. På flera reservatssidor finns även ett felanmälansformulär om du upptäcker någon brist.

Sök efter naturreservat för information om förvaltare, friluftsanordningar och felanmälan

Skötsel av skyddad natur, Länsstyrelsen

Betesdjuren är våra viktigaste naturvårdare

Betesdjuren är våra viktigaste naturvårdare i ängar och betesmarker. Tack vare att de betar och håller landskapet öppet kan ängsblommor, fjärilar och vildbin leva kvar i enefälader, ljunghedar, sandmarker och rikkärr. Att strandängarna är attraktiva för vadarfåglar beror till stor del på att betesdjuren håller dem öppna och välbetade. Betesdjuren bidrar med andra ord både till den biologiska mångfalden och till områdets estetiska värden.

Betesdjuren är ute på bete från vår till höst

Normalt går djuren ute i reservatens betesmarker från april-maj till oktober-november, men andra tider kan förekomma. Det saknas samlad och aktuell information om vilka djurslag och betestider som gäller i de olika reservaten och dess olika fållor. Det saknas även samlad information kring vilka vandringsleder som går genom betesmarker.

Vandringsleder kan gå genom betesmarker

På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Ibland framgår det i text och karta om en vandringsled i ett visst reservat passerar genom marker som kan ha betesdjur. Utgå från att det finns betesdjur om det är en betesmark. Tänk på att hund och betesdjur bör hållas åtskilda.

Sök efter naturreservat för information om området

Om allemansrätten i odlad mark och hagar, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Ängs- och naturbetesmarker är några av våra allra artrikaste miljöer

Ängar och naturbetesmarker har en lång historia av att vara ogödslade och okultiverade fodermarker för tamboskap. De tuffa förhållandena med hårt bete och minimal näring har inte gynnat någon specifik art, utan bidragit till dagens mångfald. Här samlas helt enkelt ovanligt många sorters blommor, fjärilar, fåglar och bin på en liten yta.

Biologisk mångfald som både är vacker och livsviktig

Mångfalden av arter i ängar och betesmarker är inte bara är vacker, den är också livsviktig. Blommorna lockar pollinatörer som behövs i vår livsmedelsproduktion. Ett rikt och levande landskap gör oss samtidigt bättre rustade för framtidens klimatförändringar. De är också viktigt för dig och mig här och nu, eftersom öppna landskap och en varierad natur ger oss en rikare naturupplevelse. En artrik natur upplevs av många som vackrare.

Ängar och naturbetesmarker är dessutom en viktig del av kulturlandskapet och en länk till vår historia och äldre tider här i Skåne. Förr var det en självklarhet att djuren betade och att ängarna slogs, men idag växer många betesmarker igen eller planteras för att bli skog.

Ängar och naturbetesmarker blir allt färre

När de ogödslade och artrika ängarna och naturbetesmarkerna blir allt färre, då blir länsstyrelsens arbete med att skydda och bevara de kvarvarande allt viktigare. I de drygt 300 naturreservat och nationalparker som Länsstyrelsen Skåne förvaltar är ca 40 % öppna marker med äng och naturbete.

Naturbetesmarker kräver skötsel

Hävdberoende marker som ängar och naturbetesmarker kräver mycket skötsel. Och våra naturvårdsförvaltare behöver arbeta året runt för att hålla dessa marker öppna och artrika. Exempel på åtgärder kan vara stängselarbeten för betesdjuren, bränning av förvuxet och skuggande fjolårsgräs, bekämpning av invasiva arter, röjning av sly och buskar, gallring av träd, åtgärder för våtmarker och underhåll av friluftsanordningar.

Betesdjuren är våra viktigaste naturvårdare

Men viktigast av allt är betesdjuren. Med sitt bete håller de tillbaka växtligheten så att de öppna markerna i landskapet inte växer igen och blir skog. När de betar i våra ogödslade naturbetesmarker bidrar de samtidigt till att ingen växt tar över, i stället kan många olika växter samsas på en liten yta. Deras tramp leder dessutom till att frön sprids och kan gro i den bara jorden. Betesdjur kan samtidigt beta på steniga och svårtillgängliga platser, marker som annars hade varit svåra att bruka.

Länsstyrelsen har inte egna betesdjur, istället samarbetar vi med en mängd olika djurhållare som förser våra beteshagar med djur som kor och tjurar, men också hästar, får och getter. Utan djurhållare, inga betesdjur och därmed förlorad mångfald i våra naturreservat och nationalparker.

Skötsel av betesmarker och ängar i naturreservat, Länsstyrelsen

Hotade djur och växter

Ängen och naturbetesmarken har många likheter

Ängen är liksom naturbetesmarken ett resultat av att många generationer bönder har använt dessa gräsmarken för att få foder till sina djur. Båda är rika på blomväxter och insekter, men fattiga på näring. Skillnaden mellan ängen och naturbetesmarken är att det historiskt var betesmarken som gav djuren friskt sommargräs, medan ängens hö stillade hungern under vinterns installning. Även om många blommor återfinns i såväl äng som naturbetesmark hittar du bara de riktigt tugg- och trampkänsliga arterna i just ängsmarken som betades först efter slåttern på sensommaren.

Naturbetesmarker är ovanliga jämfört med kultiverade betesmarker

De magra förhållandena i ängar och naturbetesmarker skiljer sig stort mot dagens i övrigt gödslade och kultiverade betesmarker.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Enefälad är en buskprydd ofta blomrik naturbetesmark

Fälad är ett skånskt ord för det gamla bondesamhällets gemensamma, ofta öppna och vidsträckta betesmark, utmarken. Enefälad blev det när betestrycket minskade och marken började innehålla allt fler enbuskar.

Likt ljungheden är enefäladen ofta utarmad på näring eftersom den aldrig har gödslats. Samtidigt är den rik på blomväxter och insekter. Blommor som trivs bland fäladens enar och stenar är kattfot, backsippa, blåsuga, blåklocka, brudbröd, backtimjan, jungfrulin och gulmåra. Till de pollen- och nektarstinna blommorna söker sig sedan allt ifrån bin och humlor till fjärilar och skalbaggar. Flera ljunghedar och enefälader är därför skyddade som naturreservat.

Enefäladen är beroende av betesdjuren

Viktiga skötselåtgärder för länsstyrelsen och våra samarbetspartners är att se till att naturreservatens betesmarker har bra stängsel och att det finns tillräckligt med betesdjur för att växtligheten ska vara nedbetad i slutet av säsongen. Med förvuxet gräs skulle de ljuskrävande blommornas frön få svårt att gro kommande år. Ett annat viktigt arbete i fäladsmarkerna är att röja buskar, inklusive enbuskar, där de står för tätt. Även enarna vill ha ljus och rymd omkring sig.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Sandmarker - betesmarker med fläckar av sand

Den historiskt långa tiden med magert bete och tillfälliga små åkrar har bidragit till dagens exklusiva artsammansättning i östra Skånes sandmarker. Här lever sällsynta arter som månhornsbagge, sandödla, fältpiplärka, olika solitära vildbin och exklusiva blommor som praktnejlika och stor sandlilja. Just sandmarken som sandliljan är knuten till kallas sandstäpp och är landets ovanligaste naturtyp.

Djurens tramp och bete bidrar till sandmarkernas mångfald

Betesdjurens tramp och bete är avgörande för sandmarkernas bevarande och mångfald. Inte minst för alla sandlevande vildbin. Men länsstyrelsens reservatsförvaltare, djurhållare och Skogsstyrelsens arbetslag behöver kontinuerligt göra kompletterande åtgärder. Arbetet rör allt ifrån naturvårdsbränning och stängselarbeten till röjning av sly och buskar, men också att skapa sandblottor och att jobba med artbevarande. För det rörliga friluftslivet arbetar vi samtidigt med underhåll av stängselgenomgångar och vandringsleder.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Gynna vilda pollinatörer

Ängar är artrika men ovanliga

Ängen är en blomrik och som regel ogödslad gräsmark som sedan gammalt använts för att ta hö på. De tuffa förhållandena med höskörd och näringsbrist har inte gynnat någon specifik art, utan bidragit till att slåtterängen är en av våra allra artrikaste naturmiljöer. De kan ha uppemot 50 växtarter per kvadratmeter.

Ängens gullviva och mandelblom

Exempel på ängsblommor är gullviva, mandelblom, blåklocka och olika orkidéer. Blomrika ängar är dessutom ett paradis för pollinatörer. Att olika växtarter lockar till sig olika sorters insekter gör den än mer artrik. Ängsmetallvingen är beroende av ängssyra för att kunna lägga sina ägg, medan ängsblåvingen behöver klöverväxter som käringtand och getväppling. Sotnätfjärilen är än mer specifik och finns bara om också vändrotsväxter hittas i området. Mångfalden är med andra ord stor, men ängen är numera ett ovanligt inslag i landskapsbilden. Slåtter och efterbete krävs för att bevara detta artrika kulturarv.

Slåtter i ängen på sensommaren

Under augusti-september slår länsstyrelsen Skåne ca 40 hektar ängsmarker manuellt, i ca 30 skånska naturområden. En stor del av arbetet görs med hjälp av Skogsstyrelsens arbetslag. Det är inte betesdjuren som gör det stora jobbet här. Kor, får och hästar släpps först in sedan höet är bärgat. Slåttern sker som regel först i augusti, lagom till att ängens blommor har hunnit fröa av sig. Slåttern är den stora skillnaden mellan slåtteräng och naturbetesmark. Många blommor finns i båda, men det är bara de riktigt tugg- och trampkänsliga arterna som du hittar i slåtterängen.

Igenväxning är ett hot mot ängsmarker

Både ängsväxterna och naturbetesväxterna är undanträngda i dagens gödslade landskap. Igenväxning med högt gräs, sly och buskar, samt trädplantering är andra hot. Ängsväxternas speciella anpassningar till slåtter gör dem än mer sårbara. Det är därför av stor betydelse att gammal ängsmark sköts med traditionell slåtter och att höet tas bort, samt att betesdjuren släpps in först sedan ängens blommor fröat av sig. Fortsatt överflöd av ljus och brist på närig är nyckeln till konkurrensen i de gamla gräsmarkerna. En konkurrens som nu visar sig i en stor mångfald av skyddsvärda arter.

Skötsel av naturreservat, Länsstyrelsen

Rikkärr är våtmarker med mycket kalk men lite näring

Rikkärren är kalkrika våtmarker som samtidigt är fattiga på andra näringsämnen. Kalken kommer hit genom att kalkrikt grundvatten tränger upp genom marken. Den speciella miljön skapar förutsättningar för en unik mångfald av växter och djur. De mest exklusiva rikkärren är extremrikkärren. I Skåne brukar vi kalla dessa för kalkkärr.

Kalkkärr är sällsynt artrika miljöer

Kalken har tillsammans med bete och slåtter lett fram till rikkärrens blomsterprakt, med många sällsynta och fridlysta arter. Här kan du se blommor som majviva, slåtterblomma, gräsull, tätört, småvänderot samt orkidéerna ängsnycklar, majnycklar och kärrknipprot. I rikkärren trivs också många djur. Sotnätfjäril är en av många fjärilar som lockas av den speciella floran medan snäckorna främst lockas av tillgången på kalk. Kalken är en viktig bas i husbygget för rara arter som kalkgrynsnäckan. I kärren lever också många ovanliga mossor, en av dem är späd skorpionmossa.

Igenväxning är största hotet mot rikkärren

Rikkärren som traditionellt har använts för bete och slåtter är på stark tillbakagång. Att arealen kraftigt minskat beror bland annat på utdikning, uppodling och övergödning. Men det största hotet är igenväxning sedan bete och slåtter upphört. När det inte längre finns betesdjur börjar rikkärren att växa igen med högvuxna örter och vass. Där igenväxningen gått längre bildar videbuskar, alar och björkar ogenomträngliga snår. I Skåne finns bara små rester av rikkärr kvar. Flera av rikkärrens arter har därför blivit sällsynta. Bete och slåtter behövs för att rikkärren och dess invånare ska finnas kvar i framtiden.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Hotade djur och växter

Våtmarker är viktiga för biologisk mångfald och klimatet

Våtmarker har många positiva effekter, både på klimatet och den biologiska mångfalden. De bidrar bland annat till att binda upp näring som kväve och fosfor (näringsretention) och flödesutjämning. De är samtidigt viktiga för många växter och djur då våtmarker tillhör våra artrikaste miljöer.

Att återskapa småvatten gynnar sällsynta grodor

Av Sveriges groddjur är alla fridlysta och beroende av våtmarker. Därför återskapar vi grodvatten i naturreservat som har arter som lökgroda, klockgroda, mindre vattensalamander och strandpadda.

Igensatta diken gynnar vadarfåglar och säkrar vattenkvaliteten

Många fåglar hittar sin föda i våtmarker och fuktängar, inte minst vadare som storspov. För att gynna ovanstående värden jobbar vi bland annat med att ta bort markavvattnade strukturer som diken i landskapet. För att på så sätt återställa tillbaka till tiden före utdikningen (referensförhållandet). Detta är ett arbete för att säkra Sveriges vattenkvalitet, något man kallar för att arbeta med miljökvalitetsnormer för vatten (MKN).

Vi arbetar för att rädda de sällsynt artrika kalkkärren

Restaureringen av rikkärr är ytterligare en viktig åtgärd inom våtmarksrestaurering. Rikkärr och kalkkärr är en naturtyp med stor artrikedom med många sällsynta arter av både kärlväxter, mossor och snäckor. Typiska rikkärrsarter är orkidéer som majnycklar samt majviva och gräsull. Kalkkärrsgrynsnäcka och sotnätfjäril är exempel från djurriket. Andra växter som gynnas av länsstyrelsen våtmarksåtgärder i Skåne är gulyxne och stor ögontröst.

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen

Hotade djur och växter

Bränning av torrt gräs gynnar ängens blommor och bin

Tidig vår bränner narturvårdsenheten förvuxet gräs och ljung i flera naturreservat. När mattor av skuggande gräs försvinner kan solens strålar nå ned till markytan och blommornas frön kan börja gro. Att våra ängar och betesmarker hålls öppna och välbetade är ett måste för att ängsblommorna ska leva vidare. Ängar och naturbetesmarker tillhör våra mest artrika naturtyper. Mångfalden av blommor erbjuder mat och skydd för en stor mängd fjärilar, skalbaggar och bin.

Naturvårdsbränning är ett alternativ till slåtter och bete

I ytor som inte har slagits eller betats året innan behöver det förvuxna gräset komma bort före nästa växtsäsong. Då kan naturvårdsbränning vara en bra åtgärd. Genom bränningen försvinner det skuggande gamla gräset och solljuset når ned till de ljustörstande fröna.

Bränningen är planerad och görs tidig vår

Naturvårdsbränningen görs tidig vår, innan fåglarna bygger bon och när gräset fortfarande är torrt och brinner bra. Länsstyrelsen genomför bara bränningar vid bra väderförhållanden med lagom vindstyrka. Anmälan görs i förväg till Räddningstjänsten. Det är ofta ganska få dagar som lämpar sig för bränning. Exempel på naturreservat som brukar behöva bränning är Heljestad, Hovdala, Stora Hults strand, Lya ljunghed, Hörrödsåsen, Ekeberga, Flyinge ängar, Vitabäckshällorna, Beddingestrandhed, Mossbystrand och Salvikens strandängar.

Skötsel av betesmarker och slåtterängar i naturreservat, Länsstyrelsen

EU-projektet Heath LIFE handlar om att bevara och återskapa en mosaik av olika typer av hedmarker i södra Sverige, med fokus på ljunghed. Många hotade växter och djur är knutna till dessa numera ovanliga livsmiljöer. Projektet rör områden i Skåne, Halland, Västra Götaland, Kronoberg och Östergötlands län och har en budget på cirka 250 miljoner kronor.

Heath LIFE’s webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Ljungheden är hem för många hotade arter

Ljunghedar har funnits i över 5000 år och de har haft stor utbredning i södra Sverige. Under de senaste 150 åren har 99,5 procent av arealen försvunnit genom igenplantering med skog, uppodling och spontan igenväxning. Det har lett till att många av ljunghedens arter försvunnit eller blivit ovanliga. Idag uppskattas att minst 77 ovanliga, så kallade rödlistade arter är knutna direkt till ljungheden. För ytterligare 159 rödlistade arter är det en av de viktigare livsmiljöerna.

Åtgärder som gynnar ljunghedens arter

I projektet Heath LIFE återskapar vi hedmarker som ljunghedar och viktiga mosaikstrukturer. Genom röjning av träd och buskar, småskalig naturvårdsbränning och ett anpassat bete får arter som sandödla, alkonblåvinge, svartfläckig blåvinge, hårginst och ljungögontröst en ny framtid. I Skåne görs insatser i ett tjugotal områden, bland annat i Lya ljunghed, Bjärekusten, Järavallen, Falsterbohalvön, Verkeåns dalgång och Maglehem.

Heath LIFE’s webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Restaurering av ljunghedar i Skåne

I projektet Heath LIFE återskapar vi hedmarker som ljunghedar. I Skåne görs insatser i ett tjugotal områden, bland annat i Bjärekusten, Domsten-Viken, Drakamöllan-Kumlan, Järavallen, Klingavälsåns dalgång, Lya ljunghed, Sandhammaren, Stenshuvud, Skanörs ljung och Verkeåns dalgång.

Åtgärder som gynnar ljunghedens arter

Exempel på åtgärder är röjning av träd och buskar, småskalig naturvårdsbränning och ett anpassat bete. Genom restaureringen får arter som sandödla, alkonblåvinge, svartfläckig blåvinge, hårginst och ljungögontröst en ny framtid.

Heath LIFE’s webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Genom bidrag från EU och Naturvårdsverket

I projektet Heath LIFE återskapas hedmarker som ljunghedar och viktiga mosaikstrukturer. Projektet pågår under åtta år och har en budget på cirka 250 miljoner kronor. 60 procent är bidrag från EU, 30 procent från Naturvårdsverket och återstoden är medfinansiering från deltagande partners.

Länsstyrelsen med hjälp av samarbetspartners

De fem länsstyrelserna i Skåne, Halland, Västra Götaland, Kronoberg och Östergötland står för restaureringsåtgärderna tillsammans med Stiftelsen skånska landskap, Västkuststiftelsen och Varbergs kommun. Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala planerar och kvalitetssäkrar arbetet med att följa upp åtgärderna som görs i projektet. Naturvårdsverket deltar som övergripande expert. Projektet leds av Länsstyrelsen Skåne.

Heath LIFE’s webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Betesdjuren är viktiga i kampen mot invasiva arter

Betesdjuren är viktiga i bekämpningen av invasiva främmande arter i våra naturreservat. Får och getter har trängt tillbaka jätteloka, parkslide och vresros i reservat som Vens backafall och Kulla Gunnarstorp. Medan kor har bekämpat jätteloka i exempelvis Benestads backar och Stenshuvuds nationalpark. Ibland behöver vi ta hjälp av maskiner. Som när vi bekämpade armeniskt björnbär och rönnsumak i Lilla Köpinge naturreservat.

Invasiva arter är ett hot mot Skånes biologiska mångfald

Antalet invasiva arter med en hög eller allvarlig risk att påverka den biologiska mångfalden negativt är mycket hög i landskapet. Av drygt 230 växtarter är det endast ett 10-tal där regional utrotning är realistisk och administrativt genomförbar. För flertalet arter är situationen långt förbi möjlig utrotning och vi kommer ha svårt att uppnå ens lokal utrotning även i våra skyddade områden.

Fokus på arter som är möjliga att utrota

Länsstyrelsen håller på att anpassa arbetet och kommer framåt fokusera på arter och lokaler i ett tidigt stadium samt lokaler där invasiva arter innebär ett uppenbart hot mot hotade arter och ekosystemtjänster. Ett lyckat exempel är utrotningen av vandrarmusslan 2023, endast känd från Saxtorpssjöarna i länet. Samtidigt fortsätter vi det länsövergripande arbetet mot gul skunkkalla, gudaträd och sidenört.

Invasiva främmande arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Döda träd är rika på liv

De döda träden ger mat och bostad åt många av skogens småkryp, fåglar och fladdermöss. På stammarna lever dessutom många mossor, lavar och vedlevande svampar. Död ved myllrar av liv och är viktig för den biologiska mångfalden. Därför låter vi döda träd finnas kvar i skogen, både stående träd och liggande stammar.

Framkomliga vägar och leder

Vägar och vandringsleder ska däremot vara framkomliga. Vår ambition är att ta bort träd över leder så snart vi kan. Ibland kan det ta lite tid om behoven är större än våra resurser. Under vår-vinter kan vatten och risk för körskador försena våra åtgärder ytterligare. Akuta behov prioriteras.

Projektet LIFE’s a beech handlar om att restaurera bokdominerad ädellövskog för ökad biologisk mångfald i Sydsverige och centrala Belgien. Många hotade arter är knutna till denna livsmiljö och väntas gynnas av åtgärderna i projektet. Projektet omfattar 74 Natura 2000-områden i Blekinge, Kronoberg och Skåne, samt i Belgien. Budgeten är på 86 miljoner kronor, merparten finansieras av EU.

LIFE's a beech webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Mer variationsrik skog ökar mångfalden

Inom LIFE’s a Beech restaureras bokskog och annan ädellövskog för ökad biologisk mångfald i Sydsverige och Belgien. Åtgärder som görs syftar till att gynna undanträngda arter som bokblombock, ekoxe och fladdermusen barbastell, och totalt sett öka den biologiska mångfalden i bokskogar. Det görs genom att skapa mer variation i befintliga skogar, som genom att skapa gläntor, död ved och åldrande träd (veteranisering). Andra sätt är att återplantera ädellövskog i kalhyggen efter gran och genom att etablera blommande bryn mellan skog och öppen mark.

I en variationsrik skog finns både unga och gamla träd, olika slags träd och buskar, samt död ved i olika grovlek och nedbrytningsstadier. Här finns även en variation när det gäller ljusinsläpp och fuktighet.

LIFE's a beech webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Bokskogar som restaureras i Skåne

Inom LIFE’s a Beech restaureras bokskog och annan ädellövskog för ökad biologisk mångfald i Sydsverige och Belgien. Totalt ingår 74 Natura 2000-områden i södra Sverige och Belgien. 38 av skogarna finns i Skåne. Exempel på områden i Skåne är Söderåsens och Stenshuvuds nationalparker samt naturreservat som Allarps bjär, Eksholm, Forsakar, Fyledalen, Gyllebo, Göingeåsen, Ivö klack, Klövahallar, Knivsås Borelund, Kullaberg, Rövarekulan, Snogeholm, Torups bokskog och Verkeåns dalgång.

Här jobbar vi i Life’s a beech Länk till annan webbplats.

Åtgärder som görs inom Life’s a beech

I projektet görs åtgärder som leder till mer variation i befintliga skogar, som genom att skapa gläntor, död ved och åldrande träd (veteranisering). Andra åtgärder handlar om att återplantera ädellövskog i kalhyggen efter gran och att etablera blommande bryn mellan skog och öppen mark.

LIFE's a beech webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Bokskog restaureras med hjälp av bidrag från EU

Inom LIFE’s a Beech restaureras bokskog och annan ädellövskog för ökad biologisk mångfald i Sydsverige och Belgien. Projektet pågår åren 2025-2030 och har en total budget på omkring 86 miljoner kronor. Merparten finansieras av EU.

Länsstyrelsen är en av flera som restaurerar ädellövskog

Länsstyrelsen Skåne koordinerar projektet, som genomförs av Länsstyrelserna i Skåne, Blekinge och Kronoberg, samt Stiftelsen Skånska Landskap, Sveriges Lantbruksuniversitet, Stiftelsen Nordens Ark och Naturvårdsverket. Från Belgien medverkar Stiftelsen Sonian Forest i centrala Belgien och de två belgiska samarbetspartnerna BE och ANB.

LIFE's a beech webbplats Länk till annan webbplats.

Här finns länsstyrelsen Skånes stora naturvårdsprojekten samlade

Om jakt i naturreservat

Jakt kan förekomma i naturreservat och nationalparker. Markägaren har som regel kvar jakträtten och det finns därför ingen samlad information om pågående jakt. Även skyddsjakt kan förekomma för att till exempel hålla nere vildsvinsstammen.

Läs mer om hur du kan visa hänsyn vid pågående jakt på Naturvårdsverkets webbplats.
Om jakt och allemansrätt, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Ett av länen med störst biologisk mångfald

Skåne är ett av de län som har störst biologisk mångfald och en hög andel med skötselintensiva områden. Cirka 40% av den skyddade arealen är gräsmarker som behöver betas, slåttras eller brännas för att områdets skyddsvärda arter ska kunna bevaras och leva kvar. Ofta är behoven större än våra resurser. Då behöver vi prioritera mellan olika naturreservat och olika skötselåtgärder. Exempel på naturvårdande åtgärder som länsstyrelsens naturvårdsenhet försöker prioritera är att sätta upp stängsel och teckna avtal med djurhållare om betesdjur. Idag har vi avtal med cirka 150 stycken. Vi prioriterar även arbetet med att anlägga och underhålla våtmarker, liksom att bekämpa främmande invasiva arter i våra reservat.

Vi är flera som skötser de skånska naturreservaten

Vem som ansvarar för skötseln av naturvärden och den biologiska mångfalden i de skånska naturreservaten och nationalparkerna ser olika ut beroende på huvudman och ansvarig förvaltare. I Skåne finns cirka 400 naturreservat och nationalparker. Cirka 80 av dessa är kommunalt förvaltade. Här ansvarar respektive kommun för naturvårdsåtgärderna. De återstående reservaten är statliga. Drygt tio av dessa har Region Skåne som huvudman och förvaltas genom Stiftelsen Skånska Landskap. Resterande drygt 300 naturreservat och tre nationalparker förvaltas som regel av Länsstyrelsen Skåne, även om det förekommer att markägaren förvaltar. När länsstyrelsen är förvaltare är det Naturvårdsenheten som ansvarar för skötseln av både naturvärden och friluftsanordningar. Uppdrag och finansiering kommer från regeringen via Naturvårdsverket.

På Länsstyrelsens webbsida Besöksmål finns samtliga naturreservat och nationalparker presenterade. Här hittar du information om vem som ansvarar för skötseln i respektive område och kontaktuppgifter. Du hittar även information om vilka naturvärden som finns i de olika reservaten. Genom att använd filtreringsfunktionen kan du sortera fram naturreservat av en viss naturtyp. Någon aktuell bild över hur väl vi lyckas med bevarandet av arter och naturtyper saknas.

Sök efter naturreservat för information om förvaltare och områdets naturvärden

Skötsel av skyddad natur, Länsstyrelsen

Länsstyrelsen förvaltar 75% av reservaten i Skåne

Länsstyrelsen Skåne förvaltar drygt 300 av länets ca 400 naturreservat och nationalparker. Antalet ökar med ca tio nya reservat årligen, flertalet med en statlig förvaltning. Behoven varierar mellan skogsreservat och öppna områden, men också mellan land och vatten.

Skötselbehov och biologisk mångfald är stor i länet

Skåne är ett av de län som har störst biologisk mångfald och en hög andel med skötselintensiva områden. Cirka 40% av den skyddade arealen är gräsmarker som behöver betas, slåttras eller brännas för att områdets skyddsvärda arter ska kunna bevaras och leva kvar.

Viktiga åtgärder prioriteras bort vid resursbrist

Ofta är behoven större än våra resurser. Då behöver vi prioritera mellan olika naturreservat och olika skötselåtgärder. Exempel på naturvårdande åtgärder som länsstyrelsens naturvårdsenhet försöker prioritera är slåtter och bete i våra ängar och naturbetesmarker. Det gör vi bland annat genom att sätta upp stängsel och teckna avtal med djurhållare om betesdjur. Idag har vi avtal med ca 150 stycken. Vi prioriterar även arbetet med att anlägga och underhålla våtmarker, liksom att bekämpa främmande invasiva arter i våra reservat.

Naturvårdande åtgärder i skog kan däremot behöva stå tillbaka liksom underhåll av friluftsanordningar som rastplatser och vandringsleder när resurserna inte räcker till allt.

Skötsel av skyddad natur, Länsstyrelsen

Hur naturvårdande åtgärder och underhållet av friluftsanordningar finansieras i de skånska naturreservaten och nationalparkerna ser olika ut beroende på huvudman och ansvarig förvaltare. I Skåne finns ca 400 naturreservat och nationalparker. Cirka 80 av dessa är kommunala naturreservat som förvaltas och finansieras av respektive kommun. De återstående reservaten är statliga. Drygt tio av dessa har Region Skåne som huvudman och förvaltas genom Stiftelsen Skånska landskap. Resterande drygt 300 naturreservat och 3 nationalparker förvaltas som regel av Länsstyrelsen Skåne, även om det förekommer att markägaren förvaltar. När länsstyrelsen är förvaltare är det Naturvårdsenheten som ansvarar för skötseln av både naturvärden och friluftsanordningar. Länsstyrelsen förvaltar dessa områden på uppdrag av Regeringen, främst via Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket får årligen pengar från regeringen som de fördelar till länen. Skötselanslaget, pengar från den så kallade Skötselschablonen, är en stor summa pengar som ska gå till den löpande skötseln av Skånes drygt 300 statliga reservat. Under de tre senaste åren har det för Skånes del rört sig om 74 miljoer (2022), 24 miljoner (2022) och 23 miljoner (2024). Där till kommer riktade bidrag till Skånes tre statliga naturum; 7 miljoner (2022), 7 miljoner (2023) och 4 miljoner (2024-). Andra riktade medel rör bekämpning av invasiva främmande arter, våtmarksåtgärder och artinriktad skötsel för arter med åtgärdsprogram (ÅGP). Utöver detta medverkar vi några delvis EU-finansierade projekt som bland annat rör restaurering av igenvuxna betesmarker (LifeRestoRed), återskapande av ljunghed (HeathLife) och bokskogsprojektet Lifes a beech. Sammantaget går dessa pengar både till naturvårdande åtgärder och till underhåll av anordningar för besökarna. Pengarna går dels till egen personal, dels till privata entreprenörer, markägare och uppdragstagare inom Skogsstyrelsen och vissa kommuner.

När behoven blir större än resurserna blir vi tvungna att prioritera mellan olika reservat och olika skötselåtgärder. Åtgärder för biologisk mångfald prioriteras som regel högre än friluftsanordningar. Åtgärder i öppna och skötselkrävande miljöer prioriteras oftast högre än skogliga naturvårdsåtgärder.

Här finns de stora naturvårdsprojekten samlade

Sök efter naturreservat för information om förvaltare och områdets naturvärden

Länsstyrelsen förvaltar ca 75 % av Skånes naturreservat

Länsstyrelsen förvaltar drygt 300 naturreservat av totalt ca 400 i länet. Det är främst kommuner och stiftelser som förvaltar natur och friluftsanordningar i resterande ca 100 områden. Ca 40% av marken i reservaten som länsstyrelsen förvaltar består av betesmarker och slåtterängar. Dessa artrika ljunghedar, enefälader, sandmarker, rikkärr och andra öppna marker är beroende av betesdjur för sin fortlevnad.

Markägaren är den som arrenderar ut mark i naturreservat

En del av betesmarkerna i de statligt förvaltade naturreservaten ägs av staten. Det är bara i dessa statligt ägda områdena som Länsstyrelsen tecknar arrendeavtal med djurhållare. Då görs det i enlighet med Naturvårdsverkets riktlinjer kring arrenden. För närvarande har länsstyrelsen Skåne avtal med ca 150 djurhållare. I övriga, privatägda marker är det markägaren som har betesdjur eller arrenderar ut marken. Det är med andra ord väldigt många olika markägare och djurhållare i skånska naturreservat.

Använd Betesförmedlingstjänsten för att hitta betesmark

Du som är intresserad av att ha betesdjur i skyddad natur, och bidra till att bevara länets unika mångfald, kan använda länsstyrelsens tjänst Betesförmedling. I denna karttjänst kan du se alla marker i länet som behöver betesdjur just nu, både i och utanför skyddad natur. Tänk då på att betesmarker i naturreservat sällan blir lediga. I denna karttjänst kan du även uppge att du har betesdjur som behöver bete. Då fyller du i ett formulär med namn, kontaktuppgifter etc. Här är det viktigt att du under ”övrigt” beskriver vilka djur du har: djurslag, ras och antal djur av respektive sort om du har flera olika djurslag eller raser.

Länsstyrelsen anpassar djurslag efter områdets behov och förutsättningar

Olika djurslag och raser lämpar sig olika bra beroende på naturtyp och naturvärden. Djurhållare och djurslag i naturreservat väljs därför utifrån det specifika områdets förutsättningar och behov. Det är därför viktigt att du beskriver dina djur i Betesförmedlingstjänsten. Det skyddade områdets syfte, föreskrifter och skötselplan är styrande i förvaltningen av området.

Betesförmedlingstjänst, länsstyrelsens webbplats
Tjänsten rör både marker i och utanför skyddad natur, och kan användas både av den som söker mark till sina betesdjur och den som har mark att upplåta.

Om arrenden på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Mejla länsstyrelsen Skåne vid frågor om bete i skyddad natur

Skötsel av betesmarker i naturreservat, Länsstyrelsen