Våtmark för att minska växthusgasavgång

Torven – vårt största kolförråd

Torvbildande, opåverkade våtmarker kan fungera som naturliga kolsänkor. I myrar där marken är mättad på vatten och syretillgången liten bildas torv när förna från växtligheten vissnar ner och ansamlas. I den syrefattiga och fuktiga miljön bryts organiskt material ner mycket långsamt. Torvmarkerna som bildats under tusentals år innehåller mycket organiskt material och utgör Sveriges största förråd av kol – det är omkring fyra miljarder ton stort. I Sverige består torven främst av vitmossor och starr, som är vanliga växter på myrar och har egenskaper som gynnar torvbildning.

Utsläpp av växthusgaser

De tre gaser som är av störst betydelse för att klimatet blir varmare är koldioxid, metan och lustgas (se faktaruta om växthusgaser nedan). De är så kallade växthusgaser och gör att en större del av värmen hålls kvar i atmosfären i stället för att stråla ut i rymden. Mänsklig aktivitet som den ser ut idag ger upphov till utsläpp av alla tre gaserna. Gaserna kan också frigöras från naturliga våtmarker, men framför allt från dränerade torvmarker.

Om syreförhållandena ändras, till exempel då ett dike grävs, börjar det organiska materialet i torven brytas ner av mikroorganismer. Det leder till att kol som legat bundet i marken i hundratals, kanske tusentals år istället avges som koldioxid till atmosfären. I näringsrika marker, som innehåller höga halter kväve, bildas kväveföreningar som kan omvandlas till lustgas i samband med nerbrytningsprocessen. I den syresatta och avvattnade torven kan växter med större behov av syre och torrare förhållanden börja växa. Så småningom växer buskar och träd upp som tar upp än mer vatten, vilket torkar ur torven ytterligare.

I avvattnade torvjordar produceras och avgår växthusgaser till atmosfären i högre grad än det binds och lagras. Varje år läcker cirka elva miljoner ton koldioxid ut från avvattnad torvmark, vilket motsvarar ungefär 20 procent av de svenska utsläppen.

Återvätning

Återvätning innebär att grundvattenytan höjs och syrehalten i marken minskar. Då avstannar mikroorganismernas syrekrävande nedbrytningsprocess och följande kan förväntas hända:

• Koldioxidavgången minskar eller avstannar. Om man får till rätt typ av vegetationstillväxt kan återvätningen dessutom bidra till att kol lagras in i marken – marken blir en kolsänka. Det möjliggörs genom att växterna tar upp koldioxid via fotosyntesen och bygger upp nytt organiskt material som inte bryts ned helt och hållet i den syrefattiga miljö som skapas efter återvätning. Vitmossa är särskilt effektiv, eftersom den är motståndskraftig mot nedbrytning.
• Lustgasavgången minskar, eftersom den lägre syrehalten leder till att processer då kvävet omvandlas till kvävgas i stället för lustgas dominerar. Kvävgas är en naturligt förekommande gas som utgör den största andelen av jordens atmosfär och är inte en växthusgas.
• Metanproduktionen ökar då gasen under syrefria förhållanden bildas av vissa mikroorganismer, metanogener.

Vid en återvätning vill man helst att grundvattennivån hamnar cirka tio centimeter under markytan. Om återvätningen sker på rätt sätt, så att nedbrytningen av torv avstannar eller i bästa fall skapar torvbildande förhållanden, blir den sammantagna effekten klimatneutral eller klimatpositiv. Även om metan kan produceras i större mängd efter en återvätning blir nettoeffekten att stora mängder koldioxid från atmosfären tas upp och lagras i marken, vilket oftast gott och väl kompenserar för de ökade metanutsläppen.

Växthusgaser är ett samlingsbegrepp för flera gaser, där vissa gaser har en starkare uppvärmningspotential (Global Warming Potential, GWP) än andra. För att kunna jämföra olika växthusgasers effekt används vid sammanställning koldioxidekvivalenter som gemensam enhet. Det gör att andra gasers uppvärmningspotential behöver översättas till denna gemensamma enhet.

Både metan och lustgas är kraftfullare växthusgaser än koldioxid men ligger kvar förhållandevis kort tid i atmosfären jämfört med koldioxid. Eftersom koldioxid ligger kvar länge i atmosfären bidrar varje utsläpp till en addering av de tidigare. Det är först på lång sikt som minskningen har effekt och det är därför viktigt att vi så snart som möjligt når nollutsläpp, eller allra helst nettoupptag, av koldioxid. Räknat per utsläppt ton bidrar exempelvis metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter.

Koldioxid

Koldioxid har en lång livslängd i atmosfären, hundratals eller tusentals år, eftersom naturliga upptagningsprocesser är så långsamma. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären byggs därför på varje år av nya utsläpp. Detta betyder att det är mycket svårare att bli av med koldioxid från atmosfären än andra växthusgaser.

Metan

Ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar 28 ton koldioxidekvivalenter. Räknat per utsläppt ton bidrar alltså metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Metan är alltså en gas som har stor effekt på uppvärmningen, hög GWP, men den bryts å andra sidan ner i atmosfären över tid. Livslängden beräknas vara cirka 12 år. Den ackumuleras därför inte i atmosfären på samma sätt som koldioxid.

Lustgas

Ett lustgasutsläpp på 1 ton motsvarar cirka 265 ton koldioxidekvivalenter och bidrar alltså 265 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Liksom metan är lustgas en gas som har stor effekt på uppvärmningen, hög GWP, men som bryts ner i atmosfären över tid. Livslängden beräknas vara cirka 120 år, det vill säga 10 gånger så lång tid som metan, men ackumuleras inte i atmosfären på samma sätt som koldioxid.

Våtmarkernas påverkan på växthusgasavgången

I en våtmark sker ett naturligt flöde av växthusgaser till och från våtmarken, där en koldioxidinlagring sker genom uppbyggnad av biomassa. Kostnaden för den koldioxidinlagringen är metanutsläpp, men dessa ökar generellt inte över tid. Det gör att effekten på atmosfärens sammansättning av växthusgaser blir kylande ju äldre våtmarken blir – ju mer koldioxid som fångas in och lagras, desto större är kylningseffekten. Detta gäller för en naturlig våtmark. För en återvätt mark tillkommer även effekten av att det är ett pågående utsläpp av koldioxid innan återvätning. Om koldioxidutsläppet upphör gör det att återvätningen blir mer positiv för klimatet på kort sikt än vad en ny naturlig våtmark hade bidragit till.