Olika typer av våtmarker
Det finns flera definitioner av vad en våtmark är. I Jönköpings läns våtmarksstrategi har vi valt att använda oss av Naturvårdsverkets definition; ”Våtmarker är områden där vatten finns precis över eller under markytan och där minst hälften av vegetationen är vattenälskande.” Trots att vattennivån kan vara svår att se hjälper ofta växtligheten till att skilja våtmark från annan mark. Växtligheten består ofta av vattenälskande arter, till exempel starr, vitmossa, kaveldun och vass eller anpassade träd som al och björk.
Foto: Mostphotos
När det gäller hydrologin i en våtmark kan vattnet komma från grundvatten, regn, ytvatten eller en kombination av dessa. Hydrologin är avgörande för våtmarkens funktion och typ. Vattnets ursprung, kalkinnehåll, trädtäckning, morfologi och om marken är torvbildande eller inte utgör grund för indelningen, men gränserna är ofta diffusa.
En stor del av Sveriges våtmarker består av torv och kallas myrar. Utöver myrar finns ett antal våtmarkstyper som inte är torvbildande. Svämlövskogar är lövskogar invid sjöar och vattendrag som översvämmas delar av året. Till exempel är strandängar och fuktängar är öppna, fuktiga marker invid sjöar, hav och vattendrag som ofta utsätts för periodiska översvämningar.
I Sverige finns hela 45 olika typer av våtmarker. Flera våtmarkstyper omfattas av det generella biotopskyddet. De vanligaste våtmarkstyperna i Jönköpings län är följande:
Myrar
I en stor andel av våra våtmarker är marken torvbildande, det vill säga den består av organiskt material som inte bryts ner helt på grund av syrebrist. Sådana våtmarker kallas myrar och delas in i mossar, kärr och blandmyrar:
- Mossar får sitt vatten enbart från nederbörden och är därför näringsfattiga. Mossar kan vara helt öppna eller mer eller mindre trädklädda. Växtligheten domineras av vitmossa.
- Kärren får till skillnad från mossarna dessutom ett tillflöde av vatten från omgivningen. Kärren är generellt mer näringsrika än mossarna och delas in i olika typer utifrån innehållet av basiska ämnen (vanligtvis kalcium).
- Rikkärr definieras som våtmarker som är rika på mineraler, främst kalcium men ibland även järn och magnesium. pH-värdet i ett rikkärr är nära neutralt (pH 6–9). Grundvatten dominerar som vattenkälla och förser kärret med kalkhaltigt vatten. Generellt har rikkärr låga halter av kväve och fosfor, vilket skapar en unik näringsbalans. Typiska växter är orkidéer, kalkgynnade mossor och andra kalkberoende arter.
- Fuktkärr får också sitt vatten från grundvattnet, som dock har lägre halter av mineraler än det grundvatten som förekommer i rikkärr. Växtligheten kan variera en hel del beroende på den specifika platsens förutsättningar.
- Skogsklädda kärr kallas sumpskog. Klibbal, ask, gran och glasbjörk är vanliga träd i sumpskogar.
- Ibland kan en myr ha en mosaikartad blandning av både kärr- och mossestrukturer. Sådana myrar kallas för blandmyrar.
Strandängar och fuktängar
Strandängar eller mader är näringsrika låglänta, gräsdominerade områden som ligger i direkt anslutning till sjöar eller vattendrag. De karaktäriseras av att periodvis bli översvämmade av vatten, vilket ger en hög fuktighet men till skillnad från hos myrar är syretillgången vanligen så pass god att torv inte bildas.
Fuktängar är näringsrika våtmarkstyper som är ett mellanting mellan äng och kärr. De har humusrik mull och är mycket bördiga med en vegetation som domineras av gräs och örter.
Förr användes många strandängar och fuktängar som slåttermarker eller betesmarker.
Svämlövskog
Svämlövskog är skog som växer längs ett vattendrag och regelbundet översvämmas. Skogen är beroende av vattendragets flöde och dynamik och återkommande översvämningar. Många av lövträdsarterna gynnas av pålagring av näringsrikt sediment, men kräver också eller tolererar störningar, vilket gör dem konkurrenskraftiga jämfört med trädarter, främst barrträd, som inte tål översvämning i samma grad.
Småvatten
Småvatten är en gemensam term för små permanenta eller temporära vattensamlingar såsom dammar, tjärnar och andra grunda vattensamlingar. De kan både vara naturliga och anlagda. Generellt kan man säga att dammar är en form av småvatten som oftast är anlagda, medan tjärnar och andra typer av småvatten är naturliga.
Källor
Källor är områden där grundvatten naturligt strömmar upp till markytan. De utgör början av ett mindre vattenflöde eller vattendrag och har ofta en stabil tillrinning över tid.
Grunda sjöar
I begreppet grunda sjöar innefattas våtmarker där djupet är så litet att ljuset når hela vägen ner till bottnen över stora delar. Detta möjliggör tillväxt av växtlighet även på bottnen, vilket ofta leder till en rik och varierad undervattensvegetation.
Definitioner och begrepp:
- Våtmarker – områden där vatten finns precis över eller under markytan och där minst hälften av vegetationen är vattenälskande.
- Restaurering – processen att aktivt eller passivt understödja utvecklingen hos ett ekosystem i syfte att förbättra dess struktur och funktioner, bevara eller öka den biologiska mångfalden och ekosystemets resiliens (förmågan att stå emot och klara av en förändring). Detta ska bidra till att nå mål för biologisk mångfald (till exempel öka ytan av naturtyper eller förbättra tillståndet i naturtyper till gott) och till att minska utsläpp av växthusgaser.
- Hydrologisk restaurering – omfattar alla typer av åtgärder som förbättrar hydrologin, både vattennivån vid återvätning, men också hur vattennivån förändras över ett år, som till exempel hur vattnet beter sig efter att man rivit ett kraftverk eller en damm.
- Återetablering av naturtyp – att låta ett område återgå till en naturtyp som funnits där tidigare (kan ha varit långt tillbaka i tiden). Detta kan ske genom restaurering av något slag. Återetablering behövs för vissa naturtyper som är listade i bilaga 1 till EU:s art- och habitatdirektiv eftersom vi har för lite kvar av den sortens naturtyper för att vi ska nå en gynnsam bevarandestatus.
- Återvätning i klimatsyfte – processen att ändra dränerad organisk jord som är rik på kol till våt sådan jord. Det innebär att grundvattennivån på en plats höjs. Vanligtvis kan detta göras genom att man dämmer eller pluggar igen diken inom utdikade våtmarker.
- Anläggning av våtmark – skapande av våtmark på mark som idag inte definieras som en våtmark.
- Påverkansområde – den mark eller område där grundvattenytan påverkas (höjs eller sänks) och/eller som påverkas av ändrad vattennivå i våtmarken. I påverkansområdet ingår också de nedströms områden som riskerar att påverkas av förändrad vattenföring till följd av våtmarken.