Du har anledning att restaurera våtmark

Våtmarker fyller viktiga funktioner i landskapet och bidrar med nyttor som vi människor är beroende av. Sverige behöver återskapa våtmark för att klara flera miljö- och klimatutmaningar.

Våtmarker gör nytta och bidrar med flera olika så kallade ekosystemtjänster. Våtmarker buffrar mot både torka och översvämningar, ökar den biologiska mångfalden och minskar växthusgasavgången och näringsläckaget. De renar också vattnet innan det rinner vidare till vattendrag.

Att skapa en våtmark är en frivillig naturvårdsåtgärd som alltså bidrar med en mängd positiva saker. Det som också är viktigt för många markägare är aspekter som rekreation, viltvård och möjlighet att magasinera vatten.

Läget i länet

Våtmarkerna i Jönköpings län har under de senaste århundradena påverkats kraftigt av mänsklig aktivitet. I takt med en växande befolkning har utdikning uppmuntrats för att ge mer mark till jord- och skogsbruk. Många våtmarker har försvunnit helt och en stor andel av de kvarvarande våtmarksmiljöerna är skadade.

I Sverige har ungefär en fjärdedel av de ursprungliga våtmarkerna helt försvunnit på grund av mänsklig påverkan och över hälften av de kvarvarande våtmarkerna är påverkade på olika sätt. I Jönköpings län har vi en liknande situation. En del av de torvjordar som används för produktion inom jord- och skogsbruket räknas inte längre som våtmarker eftersom de har förlorat sin ekologiska och hydrologiska funktion som våtmark. Stora arealer räknas fortfarande som våtmark men är skadade och behöver restaureras för att återfå sina gamla funktioner.

Varför måste vi återskapa, restaurera och anlägga fler våtmarker?

Idag vet vi betydligt mer om våtmarkernas ekologiska och hydrologiska värde jämfört med när utdikningen tog fart på allvar på 1800-talet. Vi vet att när våtmarker försvinner ökar utsläppen av växthusgaser, grundvattenbildningen minskar och den biologiska mångfalden utarmas. Dessutom försämras den naturliga buffringskapaciteten vid kraftiga vattenflöden eller torka och högre halter av näringsämnen riskerar att flöda ut i sjöar och hav.

De nyttor som våtmarkerna kan bidra med kallas för ekosystemtjänster och olika våtmarkstyper ger olika ekosystemtjänster. Strandvåtmarker är exempelvis bra på att dämpa översvämning medan torvbildande våtmarker är viktiga ur klimatsynpunkt eftersom de binder kol. Att våtmarker restaureras eller anläggs på rätt plats och på rätt sätt är därmed avgörande för att syftet med våtmarken ska kunna uppnås.

Vi behöver utföra omfattande åtgärder, som återvätning och restaurering, för att återställa de historiska förlusterna och stärka de olika ekosystemtjänster som våtmarker kan ge. Arbetstakten behöver också öka om vi ska nå de olika mål som satts upp både nationellt och av EU.

Bakgrund och historik

Dränering av våtmarker har en lång historik i Sverige. För att öka den odlingsbara marken började staten uppmuntra dräneringsprojekt under 1800-talet. Anledningen var en starkt växande befolkning. Det infördes ekonomiskt stöd och flera lagar för att reglera och uppmuntra utdikning. Staten och olika organisationer arrangerade utbildningsprogram och informationskampanjer för att sprida kunskap om effektiv dränering. På 1860-talet kom utdikningen i gång på allvar och fortsatte i stor skala fram till 1930-talet. Åkerarealen fördubblades i Sverige under denna tid. Under denna period sänktes också cirka 2 500 sjöar. Storskalig dikning av skogsmark påbörjades något senare men fortsatte i stor utsträckning fram till 1993 när nya regler för markavvattning trädde in.