Persontrafik och färjelägen
Den långa kuststräckan och närheten till det öppna havet har inte bara utnyttjats för utbyte av handelsvaror, utan längs den skånska kusten har det även funnits ett flertal hamnar för bil- och/eller passagerarfärjor, som utgjort viktiga länkar till och från utlandet för många resenärer.
En av de första reguljära linjerna till kontinenten var postverkets linje mellan Ystad och Stralsund, som startade 1693. Denna sjöpostlinje medtog även passagerare. Omkring mitten av 1800-talet uppstod ett antal färjeförbindelser mellan olika skånska hamnar och kontinenten. De tidigare använda segelfartygen började vid denna tid ersättes av hjulångare. Från 1836 fanns reguljär ångbåtstrafik mellan Helsingborg och Köpenhamn. Nu dök även de första lustresenärerna upp. Nöjesresor för välbärgade danskar gick från Helsingör via Helsingborg till bland annat Ramlösa Brunn eller galoppbanan. Det var också populärt att göra en heldagstur kring Öresund. För att förkorta restiden till kontinenten öppnades år 1897 en färjelinje mellan Trelleborg och Sassnitz, de orter mellan vilket avståndet var kortast. Överfarten med färjan tog ungefär fyra timmar, lika lång tid som resan tar idag.
För att klara av de stora mängder gods som i allmänhet fraktades med färjorna anlades så småningom tågfärjeförbindelser mellan Skåne och kontinenten. Den första tågfärjeförbindelsen i Sverige upprättades mellan Helsingborg och Helsingör och invigdes i mars 1892. Nästa tågfärjelinje öppnade 1895 och trafikerade linjen Malmö-Köpenhamn. 1909 blev det svenska järnvägsnätet även sammanbundet med det tyska när tågfärjan mellan Trelleborg och Sassnitz gjorde sin premiärtur. Färjelinjen, som även kallats Kungsleden, invigdes med sedvanlig pompa och ståt med såväl kungligheter som kejsare närvarande. Till Trelleborgsfärjan anlände tågvagnar direkt från Stockholm och Oslo, med passagerare på väg till Hamburg eller Berlin. Tågfärjelinjerna kom dock att ha störst betydelse för godstransporterna. Under slutet av 1920-talet intensifierades biltrafiken över sundet. Bilarna gick på tågfärjorna, vilka dock endast medtog bilar i mån av utrymme. Den första bilfärjelinjen mellan Helsingborg och Helsingör öppnade 1931. Bilfärjelinjerna utvecklades efterhand till att frakta mycket godstrafik på lastbilar.
Färjetrafiken har inte endast utnyttjats för nöjesresor eller godstransporter. Under de båda världskrigen utnyttjades förbindelserna för flyktingtransporter och även för transporter av krigsbarn. Via färjorna har också andra grupper av människor kommit till Skåne som galizierna, vilka kom till Skåne via Trelleborg under 1910-talet för att arbeta som säsongsarbetare bland annat på sockerbetsfälten.
Närmare 60% av alla båtpassagerare som reser till och från Sverige reser via Skåne. Helsingborg är Sveriges största hamn vad gäller persontrafik det vill säga hamnen har flest in- och utresande passagerare. Den 1 juli 2000 invigdes Öresundsbron, vilken kommit att påverka båttrafiken i regionen. Redan innan bron öppnades lades bil- och persontrafiken mellan Limhamn och Dragör ned. För andra passagerarbåtar har bron inneburit stark konkurrens. Under 2002 försvann flygbåtstrafiken på sträckorna Malmö – Köpenhamn och Landskrona – Köpenhamn; även förbindelsen mellan Simrishamn och Bornholm lades ned under 2002.
Bil och/eller passagerarfärjetrafik finns i Skåne på följande platser (visa på en karta):
Helsingborg-Oslo
Helsingborg-Helsingör
Malmö-Swinoujscie
Trelleborg-Travemunde
Trelleborg-Rostock
Trelleborg-Sassnitz
Ystad-Rönne (Bornholm)
Ystad-Swinoujscie
Även tidigare linjer nedlagda i sen tid: Malmö-Köpenhamn, Limhamn-Dragör, Landskrona-Köpenhamn, Simrishamn-Bornholm. Fler nedlagda turer?
Passagerartrafik under 1800-talet?
Malmö Stockholm
Göteborg
Stralsund
Lubeck
Köpenhamn