Förhistoriska försvarsanläggningar
Fornborgar
I Skåne finns endast fyra kända fornborgar: Vallåkraborgen vid Helsingborg, borgen på Stenshuvud, Borren i Svedala och Hälleberga backe i Gumlösa. Fornborgarna är svåra att närmare datera men troligen anlades de under yngre järnålder (550-1050 e Kr). Den största koncentrationen av fornborgar i Sverige finns i den östra delen av landet samt i Bohuslän och norra Halland. Det finns flera tolkningar av orsaken till fornborgarnas anläggande och användningsområden. Ibland var fornborgarna strategiskt belägna vid farleder och var då en del av ett offensivt försvar. Andra fornborgar hade en mer undanskymd plats i skogsområden och på höjder. I dessa lägen har de tolkats som tillflyktsorter och mer renodlade försvarsanläggningar. Andra tolkningar av fornborgarnas funktion är att de tjänstgjort som regelrätta boplatser, plats för varuutbyte och handel, som kultisk anläggning eller gravhägnad.
Gemensamt för fornborgarna är att de på något sätt är befästa, till exempel genom att de ofta förlagts på naturliga höjder, omgivna av branter och stup. På den sida där fornborgen varit mer lättillgänglig finns ofta spår av stenbyggda vallar. Troligen var många av fornborgarna försedda med träpalissader. Under yngre järnålder (550-1050 e.Kr.) var Skåne till stora delar fullkoloniserat och bestod av småriken eller bygderiken. Under loppet av järnåldern koncentrerades makten troligen till större enheter och maktmanifestationer blev sannolikt allt viktigare. Fornborgarna kan ha utgjort en del av denna konkurrens mellan olika bygder och ett tecken på inre konflikter. Anläggandet av fornborgar kan ses i ljuset av denna maktbalans. Hotet kan även ha kommit från en yttre fiende och då kan fornborgen ha haft en enande funktion för flera bygder. Även under medeltid och på 1600-talet användes fornborgarna som tillflyktsort, trots att de vid denna tid sedan länge var omoderna ur försvarssynpunkt.
Trelleborgar
Under Harald Blåtands styre (cirka 935 till 985) infaller nästa borgbyggarperiod. Nu uppförs så kallade trelleborgar. Detta var de första skånska offensiva borgarna som byggdes för att hysa en beväpnad styrka. Föregångarna fanns i Danmark som till exempel Fyrkat, Aggersborg och Nonnebakken. Gemensamt för de vikingatida ringborgarna var den cirkulära formen, de monumentala dimensionerna och den yttre vallgraven. Borgarna kunde vara upp till 100 meter i diameter och innanför borgvallarna fanns det plats för ett gårdskomplex. Borgarna var försedda med portar i alla fyra väderstreck.
I Skåne har man endast påträffat två borgar av denna typ, i Trelleborg på Skånes sydkust och i Borgeby på västkusten. Trelleborgen i Trelleborg upptäcktes 1988 i samband med att ett nytt bostadsområde skulle byggas på platsen. Borgen visade sig ha varit cirka 140 meter i diameter. Rester av en kraftig jordvall med palissader och en yttre vallgrav påträffades. Innanför palissaden fanns spår av bebyggelse. Borgen daterades till slutet av 900-talet. Med sina kustnära lägen var förmodligen borgarna strategiskt placerade, både ur försvarssynpunkt och som maktmanifestation. De vikingatida försvarsanläggningarna uppfördes troligen på kungligt initiativ. Under vikingatiden (800-1050 e.Kr) utvecklades handeln allt mer och varuutbytet skedde framförallt på handelsplatser. Här handlades dels med regionala varor, dels med utländska lyxvaror som silver, siden och pälsverk. Vissa av dessa handelsplatser försågs med halvkretsformiga försvarsvallar.
Lästips:
Från borg till bunker. Fornlämningar i Sverige 2 (1993). Jacobsson, Ingela: Lilla boken om Trelleborgen (1996). Skansjö, Sten: Skånes historia (1997). Ödman, Anders: Borgar i Skåne (2002).