Byggnadsminnen på Gotland

Anga Boters, linbastu

Linbastun på Boters i Anga är en av Gotlands få kvarvarande och bäst bevarade lin-och maltbastur.

Linbastun är en traditionell och ålderdomlig byggnadstyp som har förhistoriskt ursprung. Bastun är huvudsakligen uppbyggd av grovputsad kalksten med gavelingång och försedd med torvtäckt tak av kalkstensflis i vildtäckning, lagd direkt på takåsarna. Utöver ingångsdörren finns i fasaden endast två öppningar, en mindre rökglugg placerad ovan dörren och en liten smal öppning i östra väggen.

Invändigt upptas nästan halva jordgolvets yta av en cirka 90 – 160 centimeter hög, grovt putsad kalkstensugn. Torkhyllor, så kallade torklavar, i trä löper längs den västra och norra väggen. Ett tvärgående bjälklag bär upp en andra våning med torklavar.

Anga socken är mycket rik på fornlämningar, med flera kända lägen för järnåldersgårdar och rösen i skogsmarkerna ned mot kusten. Linbastun ligger utmed gamla ringvägen och landsvägen vid Boters och Hemmungs, som före laga skiftet på 1890-talet var än mer tätbebyggt än i dag.

Atlingbo före detta skola

Atlingbo före detta skola är en envånings vitkalkad kalkstensbyggnad med sekundärt inredd vind under ett plåtklätt spåntak. Byggnaden ritades av arkitekt Lundberg som 1867 utförde den enligt en så kallad normalritning. Skolan togs i bruk 1869/70.

Byggnaden är relativt påkostad exteriört med solbänkar och sockelgesims i kalksten och en välgenomtänkt fasaduppbyggnad med centrerad dörr. Gavlarna har höga, spetsiga fönster. Framför entrédörren finns en veranda med snickarglädje.

Invändigt är planlösningen den utökade parstugans med skolsal till vänster och ursprunglig lärarbostad till höger. Det bakre rummet är välbevarat med tapeter från sekelskiftet och kakelugn. Vid baksidans entré med farstu i anslutning till lärarbostaden finns en rak trappa till vinden. När skolan var aktiv så fanns på vinden ett lärarrum och en slöjdsal.

Byggnadens välbevarade exteriör, planlösning, interiöra snickeridetaljer och inredning, gör sammantaget att byggnaden är av stort byggnadshistoriskt intresse samt en välbevarad sockenskola från tiden för folkskolans expansion på den gotländska landsbygden.

Barlingbo prästgård

Barlingbo prästgård hör till en av Gotlands viktigaste prästgårdsmiljöer från 1800-1900-talet. Då prästgården byggdes fungerade den även som prästgård för Ekeby församling.

Prästgårdens huvudbyggnad avviker starkt från det gotländska traditionella byggnadssättet. Prästgården är uppförd i rödtegel med inslag av gotländsk kalksten i en blandstil med inslag av såväl nygotik som ungrenässans.

Arkitekten Nils Börring ritade flera förslag till huvudbyggnaden, som uppfördes 1902 av de byggnadsmaterial som vid sekelskiftet 1900 kunde frambringas på Gotland, nämligen formslaget tegel och kalksten. Byggnaden är såväl exteriört som interiört välbevarad.

Flygelbyggnaden är uppförd 1882 i kalksten i en våning med källare. Den enkla arkitekturen, som är typisk för Gotland präglar flygeln. Flygelbyggnaden har ursprungligen varit brygghus och arrendatorbostad. Sadeltaket är belagt med enkupigt, understruket lertegel. Flygeln har en välbevarad interiör.

Björke S:ta Katarinas Gilleshus

Byggnaden är ursprungligen en medeltida ekonomibyggnad från 1200-talet.

I början av 1400-talet instiftades S:ta Katarina Gille knutet till Roma Kloster, till vilket denna byggnad, genom lokal muntlig tradition och uppgiftslämnare på 1800-talet, ansetts ha brukats som gillestuga. Gillets uppgift var i huvudsak själavård och hälsa samt att följa avlidna medlemmar till graven. Ett stort gille firades vid pingsttid varje år. Av de ca 120 namngivna gillena i nuvarande Sverige utgör detta gille ett av fem S:ta Katarinagillen. Detta är den enda gillesbyggnad som finns bevarad på landsbygden på Gotland. Efter reformationen förbjöds gillena och deras egendomar konfiskerades.

Den ursprungliga byggnaden var ca 7 x 12 meter och uppförd i tuktad sten. Södra hälften revs på 1820-talet men återuppfördes senare under seklet som magasin.

Medeltidshusets bottenvåning består i princip av ett välvt rum.

Magasinsdelens bottenplan har en stor dubbelport mot öster och ett smalt medeltida vindfönster mot väster. Huruvida detta sitter i originalvägg eller är en rekonstruktion är inte fastställt. I magasinets andra våningsplan finns en stor sädesbinge och in över det medeltida valvet ett öppet lågt utrymme för bjälklagsupplag. I plan tre finns ett rum som täcker både medeltidsdelen och magasinsdelen, där det i den medeltida norra gavelväggen finns ett litet kvadratiskt (ca 20 x20 cm) stort förvaringsfack. På vindsvåningen, även det ett rum över hela planets yta finns en öppning för gavellucka i den medeltida muren i norr. Här är muren påbyggd under 1800-talet och takbjälklaget vilar helt på nya murar. Taket är ett brant sadeltak belagt med falsad plåt i skivtäckning.

Som medeltida lantlig ekonomibyggnad som genom muntlig tradition kopplats till Roma Klosters S:ta Katarinas gille har bygganden en intressant kulturhistoria. Rivningen av delar av byggnaden i början av 1800-talet startade ett engagemang från centrala antikvariska myndigheter som berättar om den under 1800-talet förändrade synen på enklare historiska byggnader och deras värde. Den tillbyggda magasinsdelen utgör en välbyggd och funktionell lagerlokal från tiden kring sekelskiftet 1900.

Boge sockenmagasin

Boge sockenmagasin uppfördes 1857, av sten i två och en halv våning under tegeltak. En dörr till varje våning sitter mitt på södra långsidan, en trätrappa med vilplan leder upp till den övre våningen. I övrigt bryts de slutna fasaderna endast av några små vädringsluckor.

Invändigt består sockenmagasinet av ett rum på varje våning. Det nedersta rummet används numera som förråd för kyrkogården. De övre våningarna är inredda med sädbingar och olika sädbås, vars väggplankor genom en bulkonstruktion kan plockas i eller ur beroende på sädmängd. Mellanvåningen har bevarat all utrustning som skopor, krönta mått, våg med vikter, skrivpulpet med besöksbänk med mera.

Boge sockenmagasin är ett av Gotlands bäst bevarade sockenmagasin och det enda med all utrustning i behåll. Genom sin autenticitet visar den på ett utmärkt sätt den sockenkommunala sädesbanken med utrustning från självhushållets dagar.

Bro Duss

Betydande delar och inredningsdetaljer från 1700-talet är bevarade. Manbyggnadens nuvarande form avseende volym, planlösning och fönsterstorlek är sannolikt från 1800-talets mitt. Huvudbyggnaden är uppförd i kalksten i två våningar under ett brant tegeltak på spånunderlag. Planlösningen är en närmast sexdelad variant av parstugan och har likheter med den mindre manbyggnaden vid granngården Kvie (BM). Unikt för ön är uppbyggnaden med manbyggnad i mitten, som på gavlarna försetts med varsin sammanbyggd flygel i huvudbyggnadens längdriktning. Även flyglarna är av kalksten under tegeltak. Bakom norra flygeln finns dessutom en källare.

Duss i Bro är en märklig gårdsanläggning i en rik fornlämningsmiljö. Särskilt manbyggnaden med dess bägge flyglar har höga kulturhistoriska värden, likaså den fristående smedjan/snickarboden med sin bevarade inredning. Manbyggnaden tros ha medeltida murverk i den södra delen som, enligt tradition, har inrymt lokaler för myntprägling. Gården är omtalad inte minst för att gutnaltingets medeltida sigillstamp, har påträffats på gården där den använts som brödstämpel.

Bunge Biskops, smedja/kölna

Byggnaden är uppförd som smedja och linbastu med stomme i kalksten med vitputsade fasader och gavelrösten av stående brädpanel. Taket är belagt med enkupigt tegel. Byggnaden har två ingångar, en dörr på östra fasaden som leder till smedjan och på södra gaveln finns en dörr som leder till linbastun.

Smedjans inredning består av ässja och bälg. Linbastuns inredning består av en ärlelugn i tegel med två eldstäder. Linbastun saknar sitt ursprungliga, isolerade innertak.

Såväl linbastun som smedjan var traditionellt en vanligt förekommande byggnad som återfanns på de flesta stora gårdar. De eldfängda byggnaderna placerades i utkanten av gårdsbebyggelsen, ibland fritt i landskapet. Idag finns drygt 50 linbastur kvar på Fårö och nordöstra Gotland samt i socknarna på Östergarnslandet. Av smedjorna finns fler bevarade, kanske på grund av att de brukats längre period. Även flerfunktionsbyggnader som denna smedja-linbastu förekommer i olika kombinationer.

Smedjan vid Biskops är en god representant för den kombinerade smedjan-linbastun på Gotland, som är ovanligt stor till sin utformning. Till detta bidrar den bibehållna ärleugnen i linbastun och den välbevarade inredningen i smedjan.

Burs fattigstuga

Fattigstugan i Burs är en av Gotlands mest välbevarade fattigstugor. Byggnaden är uppförd 1816 i sten under flistak (vildlagt). Huset har en fyrdelad plan med en ”lägenhet” om ett rum i varje hörn försett med öppen spis, samt två förstugor med ingång från varje långsidas mitt. Den södra farstun är större och innehåller en bakugn. Fattigstugan har varit bebodd till 1949. Fattigstugan har endast genomgått obetydliga förändringar sedan tillkomsten.

Byggnaden har dessutom ett flistak, vilket är ett särpräglat takmaterial för södra Gotland. Flistaksbyggnaderna har sin huvudsakliga utbredning i kustsocknarna på södra-sydöstra Gotland upp till Anga på mellersta ostkusten. Enstaka flistaksbyggnader förekommer i Visby, Västerhejde, Bro, Othem och Hörsne. På sydöstra Gotland var byggnader med flistak mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Efter 1800-talets mitt uppfördes inga nya byggnader med flistak och de flesta gamla byggdes om och försågs med andra takmaterial. Idag återstår endast en spillra av 1700- och 1800-talets flistaksbyggnadskultur, cirka 240 byggnader, varav 140 med flisen i behåll.

Till fattigstugan hör en uthusbod i resvirke. Tomten är till största delen inhägnad av en bandtun och här finns även en hitflyttad medeltida huggen grindstolpe i kalksten.

Buttle fd stationsområde

Buttle järnvägsstation är beläget 47 meter över havet, 32 kilometer från Visby på den tidigare järnvägssträckan mellan Visby och Hemse. Denna sträcka av den gotländska järnvägen var den första att byggas och invigdes i september 1878. Byggnadsminnesförklaringen gäller hela stationsområdet med samtliga byggnaders exteriörer och stationshusets väntsal.

Buttle station från 1878 består av sju byggnader; stationshus i snickarglädje med träimitationsmålad väntsal. Stort dass i snickarglädje, en vedbod i samma utförande, godsmagasin, ladugård, tvättstuga och källare. Samtliga byggnader är i trä med papptak utom källaren som är i sten och ladugården som har spåntak.

Typritningen som användes för Buttle stationshus var ritad av arkitekten Sven Fredrik Melin, anställd vid Statens Järnvägars arkitektkontor, samma typritning användes till stationshusen i Bjärges och Stånga

Buttle station hyser stora kulturhistoriska värden då den hör till den första våg av stationshus på ön. Därtill representerar just dessa byggnader särskilt utmärkande den tid då snickarglädjen nådde sin kulmen på landsbygden. Buttle station har också ett visst personhistoriskt intresse, då poeten Sonja Åkesson föddes här 1926, som dotter till stinsen.

Bäl socken- och fattigstuga

Byggnaden utgörs av en kombinerad socken- och fattigstuga från 1700-talets andra hälft. Fattigstugefunktionen kvarstod till 1936 då den sista omsorgstagaren flyttade ut. Anläggningen fungerade även som säte för Bäls kommunalnämnd fram tills bygdegården byggdes 1947.

Sockenstugan är uppförd i ett och ett halvt plan med oinredd vind, av vitputsad kalksten under sadeltak med faltäckning. Interiört är farstu, skorstensstock och vindstrappa centralt placerade i byggnaden med ett mindre utrymme med fattigstugefunktion i väster och sockenstugefunktionen till öster.

Ladugården är uppförd av vitputsad kalksten under plåttäckt sadeltak och är troligen samtida med huvudbyggnaden. Vid ladugårdens södra gavel finns en vidbyggd likvagnsbod i resvirke, uppförd 1936.

Anläggningens kulturhistoriska värde, förutom det byggnadshistoriska värdet utgörs av ett samhällshistoriskt värde såsom stämmolokal från en tidsperiod med äldre, mer begränsat, demokratiskt system. Vidare finns här ett socialhistoriskt värde som tydligt avspeglas i det mycket enkla fattigstugeutrymmet, där boendet ändå har fortsatt in i modern tid. Det miljöskapandet värdet representeras av byggnadens placering i direkt anslutning till kyrkan, sockenmagasinet och den kulturhistoriskt intressanta profana gårdsbebyggelsen i kyrkbyn.

Dalhem Hesselby och Halla Tule järnvägsstationer

Järnvägslinjen mellan Roma och Slite var i bruk mellan 1902 och 1953. Vid dess invigning stod stationsbyggnaderna vid Hesselby och Tule nybyggda. Hesselbystationen tjänstgjorde i ytterligare fem år efter nedläggningen, först som postexpedition och slutligen som busstation. Föreningen Gotlandståget tog 1972 över Hesselbystationen med dess övriga byggnader samt bangården. Stationen återinvigdes 1974 som järnvägsmuseum efter omfattande restaureringsarbete. Tule station ägs och sköts av en stiftelse sedan 1982.

Dalhem Hesselby station: Stationsbyggnaden och avträdet har den strama och mer återhållsamma snickarglädjearkitektur som var modern omkring 1900. Snickarglädjen är koncentrerad till fönsterfoder och gavelspetsar. Stationsbyggnaden är uppförd i regelverk med liggande panel under ett listtäckt papptak. Panelen är målad med linoljefärg i en rosa kulör med röda fönster och dörrar samt listverk i gulvitt. Byggnaden innehåller förutom väntsal, biljettexpedition m.m. en bostad med två rum och kök. Innertaken har ursprunglig pärlspont och även expeditionens klinkergolv är original.

Godsmagsinet är uppfört 1903, med ett senare tillbygge. GLC-magasinet byggdes 1939 (Gotländska Lantmännens Centralförening). Magasinen har rödmålade träfasader med vita, gröna och svarta snickerier under plåt- respektive eternittak. Magasinen är såväl exteriört som interiört mycket välbevarade.

Halla Tule station: ligger 2,8 kilometer sydväst om Hesselby. Stationshuset har liggande och stående träpanel under tegeltak. Byggnaden innehåller förutom väntsal och expedition i ett mycket välbevarat skick, banvaktarbostad med ett rum och kök. Vid stiftelsens övertagande 1982, restaurerades byggnaden både invändigt och utvändigt. Panelen är målad med linoljefärg i en rosa kulör med röda fönster och dörrar samt listverk i gulvitt, färgsättningen på denna linje. Ladugårdsbyggnaden vid Tule har stående panel under plåttak. Ladugården uppfördes samtidigt som stationshuset och har en oförändrad planlösning med stall/ladugård, vedbod samt ett mindre vidhängande avträde. Bakom stationshuset ligger en tvättstuga i trä under papptak. På andra sidan spåret finns en murad jordkällare.

Tillsammans speglar de båda stationsmiljöerna, den mindre Tule-stationen med sina uthusbyggnader och den större Hesselby-stationen med sin lummiga parktomt samt inte minst den hantverksmässigt restaurerade, bevarade bangården med sidobyggnader den drygt 80-åriga järnvägsepoken på Gotland.

Eke By

By är en ensamgård belägen i ett öppet jordbrukslandskap i socknens östra del med marker ända till stranden i öster. Byggnaderna är uppförda i sten under 1700-och 1800-talen och ligger tätt tillsammans kring ett gårdsrum och ger med sina relativt slutna yttersidor ett borgliknande intryck. Öppningar mellan byggnaderna är slutna av ovanligt höga gårdsmurar.

Manbyggnaden är i parstugeform under tegeltak i två våningar, där nedre våningen är tillkommen 1771 och övre våningen cirka 1850.

Till manbyggnaden hör två stycken tätt stående flyglar, i två låga våningar under tegeltak från 1700-talet. Den södra har parstugeform medan den norra har oregelbunden rumsplacering i ojämna plan. En tid bedrevs det gästgiveri vid By i den den södra flygeln där det finns bevarade målade dekorativa bårder från 1700-talet.

Till gården hör två parallellställda ladugårdslängor under faltak, där vardera längan har ett portlider. Till södra längan är ett tröskhus tillfogat.

Eksta Ferdinand Petterssons mekaniska verkstad

Fred Petterssons Mekaniska verkstad nära kyrkan i Eksta var under 1900-talets första tredjedel en av den gotländska landsbygdens största och modernaste anläggningar i sitt slag.

Anläggningen består av nio byggnader, samtliga uppförda i resvirke, utom gamla manbyggningen som har en bulstomme, täckta med liggande panel och försedda med papp- eller spåntak. Väggarnas paneler är faluröda utom manbyggningen som är blå. Snickerierna är ockragula.

Verkstaden är byggd i två etapper och innehåller ett fullständigt snickeri, smides- och verkstadsmekaniska enheter, jämte kontor samt lagerutrymmen och ett mindre bostadsrum på vinden. Samtliga maskiner, verktyg, redskap, reservdelslager med mera finns bevarat. Vidare finns maskinhus bland annat innehållande en av Sveriges äldsta och största dieslar i gångbart skick. Mellan nämnda byggnader står en lokomobil.

Intill maskinhuset finns ett såghus innehållande sågverk med kap, spånt, hyvel, spånsåg samt kvarn med tre stenar. Norr om maskinhuset ligger ett dushus, som även tjänat som förvaringslokal. Bredvid dushuset står en mindre lackeringsbod. Ett kraftöverföringssystem med remdrift förbinder de olika byggnaderna.

Bakom såghuset finns ett stall och garage för besökande. Till anläggningen hör även den äldre bostaden, en parstuga med köks- och brygghusbakbygge. Till denna hör en ladugård för en mindre kreatursbesättning. Ute vid vägen står ett litet pumphus för bränsle. Spjäl- och slanstaket omger delvis verkstaden.

Endre Stora Endregårde

Stora Endregårde är en gård med byggnader från 1800-talets andra hälft. Gårdsbebyggelsen består av manbyggnad, flygel, ladugård med tröskverk samt magasin.

Manbyggnaden är uppförd omkring 1864, med en källarvåning och en bostadsvåning med oregelbunden planlösning samt vindsvåning. Huset är relativt oförändrat sedan tillkomsttiden och utgör ett bra exempel på 1800-talets större manbyggnader.

Flygeln i kalksten från 1800-talets första hälft har tillhört en äldre manbyggnad.

Ladugården med tröskverk från 1800-talet är stor för sin tid, med gotländska mått mätt. Intill denna står ett magasin med en panelklädd resvirkesstomme i 3 ½ våningar.

Gårdsmiljön vid St Endregårde speglar bebyggelseutvecklingen på en gotländsk gård under 1800-talet.

Eskelhem Tjuls station

Tjuls station är en bevarad station/anhalt längs linjen Romakloster – Klintehamn. 1897 gick den första sockerbetstransporten till det nybyggda sockerbruket i Romakloster, och i september 1898 öppnades linjen för allmän trafik. I juni 1953 upphörde den regelbundna trafiken på linjen. Transporter av sockerbetor till Romakloster samt konservburkar till konservfabriken vid Klintebys fortsatte dock under ytterligare några år. Omkring 1960 lades all tågtrafik på Gotland ned. Under stationens aktiva tid var fem banvakter/platsvakter verksamma här, varav tre kvinnliga.

Stationsbebyggelsen antas vara uppförd 1898. Byggnaderna är uppförda i trä med regelstomme utom källaren och lastbryggan som är av sten och betong. Taken är belagda med sentida plåttak, men har tidigare haft papptak. Stationsbyggnaden är sannolikt utförd efter typritning, och är i allt väsentligt oförändrad sedan uppförandet.

Stationsbyggnaden är vinkelbyggd och har nedtill liggande och upptill stående panel som är rödstruken med vita knut- och foderbräder som accent. Byggnaden rymmer liten väntsal, som enligt reglementet för 3:e klassens väntsalar har stående panel eller bröstning nedtill och brunmålad papp upptill, samt med fasta sittbänkar. Vidare finns expedition samt stationsföreståndarens bostad. Bostaden har ett rum, kök samt ett större förrådsrum eller f d brygghus. Vidare finns en köksfarstu, som är den enskilda ingången till bostadsdelen samt ett skafferi. Vinden är låg och oinredd, men har rymt en mindre kammare mot ena gaveln.

I bostadsrummet finns kakelugn, medan expeditionen och väntsalen värms upp med kamin placerad på expeditionen. I köket finns en vedspis med bakugn.

Jordkällaren är murad med valv och ventilationshuv i valvets topp. Uthuset har tjänat som ladugård för ko, gris och höns. På ena gaveln finns två tc/avträden samt ett separat utrymme.

Anhalten ligger vid en vägövergång, och stationspersonalen sörjde för vägens avstängning när tågen nalkades.

Tjuls station är i stort sett oförändrad och välbevarad utan moderniseringar sedan järnvägstiden. Endast mindre kompletteringar och ändringar har gjorts på byggnadernas villkor och för de ursprungliga funktionerna. Många inventarier har bevarats eller återförts till huset. Dessutom har lösöret kompletterats med inventarier som är typiska för tiden och miljön. Byggnaderna är pietetsfullt restaurerade och emellanåt öppna för visning.

Etelhems krukmakeri

Etelhems krukmakeri grundades 1889. Sedan dess har det funnits kontinuerlig verksamhet på platsen. Här tillverkas fortfarande bruksföremål i lergods och vissa modeller är kvar sedan krukmakeriets inledningsskede.

Verkstadsbyggnaden inrymmer fortfarande den gamla verkstaden med sin inredning, bland annat drejskivor, lerkvarnar samt en keramikugn i två våningar. Verkstadsbyggnaden har under 1900-talet utökats och byggts till i etapper för att anpassas efter förändringar i produktionen.

Söder om verkstadsbyggnaden ligger det till verkstaden tillhörande slamverket. Ursprungligen var det drivet med häst, men under 1900-talets första hälft utvecklades driften och slamverket blev motordrivet. Slamverk med maskineri täcks av ett pappbeklätt sadeltak. Intill slamverket står en tillhörande pump.

Intill slamverket ligger en slambassäng gjuten i betong och täckt av ett tak. Bassängen är samtida med slamverket och den används än idag.

Sydost om slamverket och slambassängen finns en risugn. Ugnen byggdes upp 1967. Delar av risugnen är byggd med tegel från verkstadsbyggnadens gamla ugn.

Bostadshuset är ursprungligen uppfört i skiftesverkskonstruktion omkring år 1850. Senare, omkring 1890, fick byggnaden en för tiden typisk hög stenfot med källare under hela byggnaden. Samtidigt reveterades byggnaden samt försågs med en snickarglädjeveranda. Ett bakbygge med samma ytskikt och i samma stil tillkom 1915.

Fardhem prästgård

Fardhem prästgårdsmiljö är en av Gotlands viktigaste välbevarade kyrkomiljöer. Prästgården med flygelbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. I huvudbyggnaden finns betydande medeltida delar, medan miljön som sådan utgör en blandning av 1700-tal och 1800-tal.

Byggnadsminnesförklaringen omfattar prästgårdens huvudbyggnad, södra- och norra flygeln samt omgivande trädgård inkluderande stentunar, planteringar och träd.

Huvudbyggnaden har medeltida murverk med överputsade hörnkedjor i såväl bottenvåningen som övre våningen. Ytterväggarna i bottenvåningen är cirka en meter breda. Huset ombyggdes ca 1734 och försågs då troligen med säteritak. Vid en ombyggnad i slutet av 1700-talet fick dock byggnaden ett brant sadeltak och det typiskt gotländska utseendet, med kompakt volym, symmetrisk huvudfasad med harmoniska proportioner och sparsam utsmyckning. Den parstugeliknande planlösningen har i stort bevarats. År 1908–09 genomgick byggnaden en omfattande renovering då nya kakelugnar sattes in och en rad nya snickeridetaljer tillfogades.

Södra flygeln uppfördes i slutet av 1700-talet och fungerade ursprungligen som visthus med mera, men ändrades snart för bostadsändamål. Den fungerar nu som församlingshem. Den norra flygeln som är samtida med den södra var ursprungligen brygghus, tvättstuga och drängstuga, nu delvis ombyggd till garage.

Fide Anderse smedja med källare

Byggnaden består av två sammanbyggda byggnadskroppar och är uppförd under 1800-talet. Smedjan inryms i den södra, högre byggnaden som är uppförd i sandsten under ett flackt flistak av sandstensflis. Flistaket vilar på ett undertak av dubbla falor på fem åsar. Flistaket är radtäckt. Taket kröns av en putsad skorsten med en kalkstensflis överst som förhindrar vatten att rinna in.

Smedjan har en ingång mot vägen, som utgörs av en inåtgående svaipdörr av stående brädor. I samma fasad finns också ett fint hugget medeltida rundbågefönster. Fönstret anges härstamma från ett antagligen rivet hus som funnits vid Odvalds. Smedjan har bevarad inredning med kölna på loftet, dubbel eldstad (ässja och ugn till kölna), städ samt delar av bälgen. Det finns också en del handverktyg.

Källardelen är uppförd i kallmurad sandsten under ett falskt valv med ett torvtak av taklök och gräs. Spår i murverket tyder på att källardelen är äldst, då smedjan är byggd ovanpå källarens södra gavelmur.

Byggnaden är uppförd i sandsten, ett för södra Gotland traditionellt och lokalt tillgängligt byggnadsmateriel. Byggnaden har flera värdefulla byggnadsdelar; exempelvis dörren på östra långsidan med ursprungliga beslag, möjligen tillverkade i smedjan samt det unika medeltida, fint huggna fönstret på samma sida. Detta ger byggnaden ett högt kulturhistoriskt värde.

Byggnaden har dessutom ett flistak, vilket är ett särpräglat takmaterial för Gotland. Flistaksbyggnaderna har sin huvudsakliga utbredning i kustsocknarna på södra samt på sydöstra Gotland upp till Anga på mellersta ostkusten. Enstaka flistaksbyggnader förekommer i Visby, Västerhejde, Bro, Othem och Hörsne. På södra och östra Gotland var byggnader med flistak mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Efter 1800-talets mitt uppfördes inga nya byggnader med flistak och de flesta gamla byggdes om eller täcktes med andra takmaterial. Idag återstår endast en spillra av 1700- och 1800-talets flistaksbyggnadskultur, cirka 240 byggnader, varav 140 med flisen i behåll. Smedjan vid Anderse i Fide är en av dessa byggnader.

Fleringe Groddagården, Besöksplats

Groddagården var förr i tiden en gästgivargård. Under 1800-talet beboddes gården av känd spelmanssläkt varvid den kom att bli centrum för spelmanslivet på norra Gotland. Instrumenten är delvis bevarade, bland annat den berömda Groddaliran, vilken är Sveriges bäst bevarade instrument av sin typ.

Gården stod öde under en längre period av 1900-talet, tills föreningen Groddagården bildades. Byggnaderna har sedan successivt restaurerats och fungerar idag som hembygdsmuseum.
Gården ligger i ett småskaligt öppet jordbrukslandskap och består av ett mycket välbevarat bostadshus och en flygel.

Bostadshuset är av kalksten, troligen uppfört under 1700-talets första hälft, i enkelstugeform i två våningar. Huset tillhör de ytterst få som har kvar fönster i fyra lufter med mitt- och tvärpost. Innanför förstugan ligger ett kök med stenflisgolv, härd och kärlhylla, slasksten och stort skänkskåp. Från vardagsstugan med öppen spis är avbalkad en mindre kammare med brädvägg 1816. På övre våningen finns det två kamrar och en mycket vacker schablonmålad sal.

Till manbyggnaden hör en flygel från 1800-talet i sten under tegeltak.

På gårdsplanen finns idag en mindre uthuslänga i skiftesverk, medan den ursprungliga ladugården har försvunnit.

Fole prästgårdsmiljö

Huvudbyggnad i två våningar under halvvalmat mansardtak som uppfördes 1820 delvis på den medeltida huvudbyggnadens grundmurar. Byggnaden har en välbevarad exteriör i traditionellt gotländskt byggnadsskick präglad av symmetri och enkla slätputsade fasader. Det valmade taket är dock en sällsyn företeelse med förebilder från annan högreståndsbebyggelse på ön, huvudbyggnaderna vid Roma Kungsgård, Katthamra i Östergarn och den rivna Länna gård i Visby. Fole prästgårds ursprungliga sexdelade planlösning med höga rumshöjder är i huvudsak bevarad.

Flygelbyggnaden i kalksten i en våning uppfördes 1821 och är således samtida med huvudbyggnaden. Den byggdes ursprungligen som drängstuga, men genomgick på 1890-talet en omfattande renovering. Trots att byggnaden vid ännu en större renovering på 1970-talet förlorade en stor del av sina originalsnickerier och interiör utgör byggnaden en viktig del av gårdsmiljön.

Den norra delen av den väldiga ladugården uppfördes under medeltiden. Denna tillbyggdes cirka 1835 och tillbyggnaden höjdes 1879 då ladugården fick sitt nuvarande utseende. På den medeltida delens långsidor finns utskjutande konsolstenar som möjligen fungerat som stöd för agtak.

Till anläggningen hör ett brygghus och bagarstuga som uppfördes under 1700-talets andra hälft. Den bevarade byggnadens exteriör och interiör är till sin karaktär typiskt gotländska. Den kompakta byggnadsvolymen med slutna, släta murar, fönster- och dörröppningar i ursprunglig storlek och gavlarna i liv med det branta faltaket har stor betydelse för gårdsbildningen. Brygghuset ägs av Norra Gotlands pastorat och förvaltas av Fole hembygdsförening.

Follingbo prästgården

Follingbo prästgård är med sin bebyggelse och parkliknande trädgård ett viktigt miljömässigt inslag i kyrkans omedelbara närhet.

Bostadshuset är byggt i kalksten under ett brant sadeltak med enkupigt tegel. Husets äldsta delar är från tidigt 1700-tal. Byggnaden fick sin nuvarande volym och proportioner vid slutet av 1700-talet.

Den främre flygelbyggnaden, den så kallade Holmbergsflygeln, flyttades under Jakob Holmbergs tid som kyrkoherde, 1822-1878, till prästgårdsmiljön från grannsocknen Akebäck. Flygeln var privat bostad åt präster ända in på 1900-talet.

Flygeln är i parstugeplan. Den är byggd i skiftesverksteknik med tre olika fasadbeklädnader. Södra delen är klädd med liggande träpanel mellan stolpar och väggband. Norra delens långsidor och nedre gavelpartiet har en spritputsad revetering mellan stolpar och väggband. Norra gavelröstet har liksom hela södra gaveln stående pärlspontsbeklädnad. Det brutna taket har enkupigt tegel över ett underliggande spåntak. Byggnaden har kvar sin ursprungliga planlösning.

Fårö Bondans

Bondans samtliga byggnader är uppförda i sten, till största del tillkomna under 1800-talet. Manbyggnaden är en parstuga med köks- och brygghusbakbygge under tegeltak. Ladugården är agtäckt, liksom en mindre bodlänga. Ladan med dess tröskhus täcks av faltak. Vidare finns magasin, gåshus m.m. under tegeltak. Linbastun med kölna och den ovala källaren är båda valvslagna och har torvtak.

Gården har ingen uppdelning på storgård och lillgård, utan byggnaderna ligger utspridda i en elipsformad klunga. Stenmurar omger delvis gården, bland annat finns en helt omgärdad före detta köksträdgård.

Denna part av Bondans skiftades ut 1783, då nyodlingar ägde rum på Fårö och alla tänkbara marker utnyttjades. Denna part ligger öppet i ett ödsligt hedmarkslandskap med få, små och steniga åkrar och vida lammbeten. Det är unikt att en gård kunnat leva kvar i våra dagar på så mager mark.

Garde prästgård

Garde prästgård hör till en av Gotlands viktigaste kyrkomiljöer. Den välbevarade prästgården med anor från medeltiden ligger i direkt anslutning till kyrkan. Huvudbyggnadens nedre del består av medeltida byggnadsdelar.

Vid sockenstämma 1862 beslöts att uppföra en ny huvudbyggnad på gammal grundval. Detta innebar att man rev större delen av den då befintliga byggnaden till höjden av den medeltida byggnadens bottenvåning som idag utgör källare. Den nya prästgården uppfördes således med en källarevåning som delvis ligger ovan jord.

Till sin exteriör är den avlånga kalkstensbyggnaden med putsade fasader i senempire och förstukvist med snickerier en typisk representant för Gotlands prästgårdar från mitten av 1800-talet. Planlösningen utgörs av en modifierad sexrumsplan vars tillkomst styrts av de medeltida murarna i källarplanet.

Kring 1800 tillkom ett nytt brygghus/flygel i kalksten som 1964 byggdes om till församlingssal. Öster om brygghuset/flygeln ligger ett fd svinhus med avträde från cirka 1850 som ombyggdes cirka 1930 till garage.

Till prästgården leder från vägen en medeltida port som liknar de fyra stigluckor som finns vid kyrkan alldeles intill.

Prästgården omges av en trädgård med åldrigt trädbestånd och gamla kulturväxter.

Gothem prästgård

Gothems prästgårdsmiljö hör till en av Gotlands viktigaste kyrkomiljöer. Den välbevarade prästgården med anor från medeltiden ligger i direkt anslutning till kyrkan.

Bebyggelsen på Gothems prästgård härstammar delvis från 1300-talet. Huvudbyggnadens nedre del består av medeltida byggnadsdelar. Vid sockenstämman 1862 beslutades att en ny manbyggnad skulle uppföras på gammal grundval, vilket ledde till att större delen av byggnaden, förutom den medeltida byggnadens bottenvåning, revs. Den nya envåniga kalkstensbyggnadens exteriör fick i samband med en renovering 1889 tillägg i schweizerstil och senempire med snickeridetaljer typiska för Gotlands prästgårdar vid denna tid. Planlösningen utgörs av en modifierad sexrumsplan vars tillkomst styrts av de medeltida murarna i källarplanet.

Till prästgården leder från vägen en medeltida port. Den överbyggda porten, flankerad av spetsnischer, har en valvbåge som kantas med profilerade steninläggningar och täcks av en trappgavel.

Prästgården omges av en öppen trädgård med åldrigt trädbestånd och gamla kulturväxter.

Grötlingbo Baptistkapellet Salem

Grötlingbo baptistförsamling bildades i november 1859. Församlingens möten ambulerade mellan olika gårdar fram till 1889 då man hyrde in sig vid Smiss i Grötlingbo. Vid årsmötet 1898 beslutades om insamling för en kapellbyggnad. Grunden lades i juni 1905 och invigningen skedde samma år. Fullt färdigt stod dock inte kapellet förrän 1909. Församlingen uppgick 1980, tillsammans med flera andra församlingar på Sudret, i Södra Gotlands Baptistförsamling. På senare tid har kapellet använts som fritidsbostad.

Kapellets fasader har omväxlande stående pärlspontpanel och liggande kälspont. De olika panelerna åtskiljs av profilerade lister runt om hela byggnaden. Fasaderna är målade i ljust grönt med vita listverk. Sockeln är uppförd av natursten som putsats och avfärgats i ljust blågrått. Fönsterkarmar och foder är genomgående vita medan bågarna är röda. Samtliga dörrblad är målade i rött mot vita karmar och foder.

Interiören präglas av en inredning som är närmast intakt ursprunglig. Byggnadens inredning är typisk för byggnadstiden med bland annat omfattande hyvlade träytor och figursågade detaljer. Ytskikten är ställvis förändrade, det har tillkommit enklare köksinredning vid 1900-talets mitt, men samtliga funktionsstyrda detaljer såsom läktare, podium, dopgrav finns kvar och paneler, snickerier, trapplopp etc är de ursprungliga.

Hablingbo Petes

Petes har en typisk traditionell gotländsk gårdskaraktär och är uppdelad i lillgård och storgård, avgränsade från varandra med en putsad stenmur. Övriga sidor av trädgården omgärdas av en enkelradig gråstensvast (mur).

Trädgården omfattar rosplanteringar, rabatter, enstaka träd och buskar. Manbyggnaden har ett tidstypiskt utseende, för en gotlandsgård från 1800-talet. Det är ett stenhus uppfört i två våningar med tegeltak, släta gavlar samt två låga skorstenar. Husets snickerier är blå och röda i enlighet med 1885 års färgsättning, vilken är vanlig för trakten.

Norra flygeln uppfördes 1885 som en ersättning för en äldre fristående byggnad i trä. Flygeln är sammanbyggd, snett i vinkel, med manbyggnaden och binds samman med en dörr emellan de båda byggnadskropparna. I flygeln finns kök- och grovköksfunktioner. Här finns bakugn och brygghusgryta, en liten farstu, wc, köttbod, drickabod, snickarbod samt ett kök från senare tid. Byggnaden är uppförd i sten och har vitkalkade väggar, enkupigt tegeltak, blå och röda snickerier och tjärstrukna dörrar.

Bodlängan, i flygelns förlängning västerut, är troligtvis samtida med flygeln. Den innehåller vedbod, redskapsbod och avträde. Denna del är uppförd i sten och med en putsad, vitkalkad fasad under ett tegeltak.

Den fristående södra flygeln, Hägdarvestugan, är en parstuga uppförd i bulhusteknik med ett understruket tegeltak. Byggnaden flyttades till platsen under Ada Blocks (nedan) tid och kommer från Hägdarve i Silte socken. Hennes syfte var att visa hur bebyggelsen kunde se ut före perioden av stenhusbyggande. Bulhuset uppfördes på 1760-talet som en enkelstuga med farstu, kammare och vardagsstuga och som på 1830-talet utökades till parstuga då nystugan tillkom.

Ada Block (1895-1968) var en av Sveriges första kvinnliga apotekare. Hon köpte byggnaderna och gårdstomten 1947. Vid Petes fanns gamla släktband, men Ada Block var även en stor kulturvän och såg en stor kulturgärning i att skydda gården och miljön. Några år efter förvärvet av manbyggnaden inköptes ladugården och väderkvarnen. Ada påbörjade omgående en omfattande stilrestaurering. Alla yngre ytskikt tillkomna under 1800-talets andra halva och det tidiga 1900-talet, så som tapeter mm avlägsnades och husets äldsta lager togs fram och rekonstruerades. Den ursprungliga färgsättningen var högst troligt mustigare än i Adas rekonstruktion. Hon valde diskreta kulörer enligt tidens synsätt, men också för att framhäva den gedigna samling möbler och föremål hon inredde med och som var hennes stora intresse.

1965 överlämnades Petes i gåva till Föreningen Gotlands fornvänner. Året därpå byggnadsminnesförklarades fastigheten. Ada Block och hushållerskan Maja Göthberg bodde kvar på gården fram till Adas död 1968. Efter Fornvännernas övertagande har byggnaderna vårdats och bevarats i det skick och utseende Ada Block lämnade gården i.

Hall Gannarve två gårdsparter

Byggnadsminnet består som helhet av två fastigheter (gårdsparter) ingående i samling gårdar på rad söder om Halls kyrka.

Gannarve är en del av en förtätad bebyggelsemiljö, totalt bestående av fyra (ursprungligen fem) bevarade gårdsparter, var och en med ett likartat bebyggelsemönster. Gannarve är en typisk nordgotländsk gård, vackert belägen längs vägen söder om kyrkan på en smal åsrygg mellan odlingsbar jord i väster och hällmarksskog i öster.

Byggnaderna är utmärkta representanter för nordgotländsk byggnadsstil och med manbyggnaderna i socknens speciella stil med välavvägda proportioner och stora skönhetsvärden. Manbyggnaderna är smala och låga, i ett och ett halvt plan av sten under tegeltak och med pulpetfrontespiser. På bägge gårdsparterna finns merparten av uthusen kvar. Den norra manbyggnaden är mest oförändrad.

Norra partens manbyggnad är en 1½ plans parstuga i sten under tegeltak från 1800-talets första hälft, sannolikt med ingående äldre delar. Byggnaden är relativt hög och smal med dubbla pulpetfrontespiser i för bygden typiskt utförande.

Flygeln är uppförd i sten med slevad puts med spåntak, numera med eternit ovanpå. Den innehåller drängkammare, före detta smedja och magasin.

Ladugården är uppförd i nordgotländsk stil i sten under pannplåt, före detta spåntak på 1870- och 1880-talen. Foderloftet upptar 1/3 av vägghöjden, gavelspetsarna består av brädpanel. Fönstren är typiska med rundbågig utformning.

Trädgården innehåller klappade askar och lönnar, fruktträd och perenna växter. Mangården avgränsas från storgården med ett traditionellt spjälstaket.

Södra partens manbyggnad har samma utformning som den norra, men är lägre och bredare, troligen först byggd som enkelstuga på 1700-talets slut.

Norra flygeln ser ut som en liten parstuga och innehöll tidigare drängkammare och brygghus, numera gäststuga. Den är byggd i sten med spritputs och har tegeltak. Den södra flygeln har två våningar med källare/pannrum nere och magasin uppe och är byggd i sten under tegeltak. Den södra gårdspartens fönster är rödgröna med guldockra dörrar.

Ekonomibyggnaderna är uppförda i nordgotländsk stil i sten under pannplåt, före detta spåntak på 1870- och 1880-talen. Mot väster har ladugården ett tillbyggt tröskhus, där tröskvandring och -verk dock saknas. Foderloftet upptar 1/3 av vägghöjden, gavelspetsarna består av brädpanel. Fönstren är typiska med rundbågig utformning.

Trädgårdarna innehåller klappade (hamlade) askar och lönnar, fruktträd och perenna växter.

Mangården avgränsas från storgården med ett traditionellt spjälstaket.

Halla Möllebos Munkhuset

Byggnaden är ursprungligen från 1200-talet. Byggnadens exteriör består av tuktad sten med tjocka murar (110 cm) och markerade hörnkedjor i fint huggna kalkstenskvadrar. Det finns en rundbågig dörr på vardera gaveln. Byggnaden ligger i längdriktning norr – söder, utvändiga mått är ca 8,8 x 7,7 m.

Interiören består numera av ett rum med nischer i väggarna. Interiören tycks ha haft ett högt kryssvälvt rum med en spis och ugn i nordöstra hörnet.

Under medeltiden tillhörde byggnaden cistercienserklostret Gutnalia i Roma socken. Möjligen kan det vara fråga om en bagarstuga intill munkarnas vattenkvarn vid Möllebos. Normalt fanns det en vattenkvarn med bagarstuga i direkt anslutning till cistercienserklostren. Kanske fanns inte den möjligheten vid Roma Kloster och därför fick Möllebos fylla denna funktion.

Eftersom det finns en eldstad i byggnaden kan den möjligen ha använts som bostad vid någon tid. Sannolikt har funktionen ändrats i samband med reformationen. Byggnaden har de senaste århundraden använts som magasin.

Föreningen Gotlands fornvänner fick huset som gåva av Svenska Sockerfabriks AB år 1974. 2009 såldes fastigheten och den är numera privatägd.

Hamra Storms

Byggnaden uppfördes på 1700-talet som tvåvånings enkelstuga i sten, till ovanligt stor del av oregelbunden gråsten. Sandstensflistaket ligger på ett undertak av falor uppburet av grova åsar. Huset består av farstu, kammare och vardagsstuga. Övervåningen har varit vind.

Flistak är ett särpräglat takmaterial för Gotland. Flistaksbyggnaderna har sin huvudsakliga utbredning i kustsocknarna på södra samt på sydöstra Gotland upp till Anga på mellersta ostkusten. Enstaka flistaksbyggnader förekommer i Visby, Västerhejde, Bro, Othem och Hörsne. På södra och östra Gotland var byggnader med flistak mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Efter 1800-talets mitt uppfördes inga nya byggnader med flistak och de flesta gamla byggdes om eller täcktes med andra takmaterial. Idag återstår endast en spillra av 1700- och 1800-talets flistaksbyggnadskultur, cirka 240 byggnader, varav 140 med flisen i behåll. Flistakshuset vid Storms är unikt då det är en av endast två kvarvarande enkelstugor hus av en byggnadstyp som förr helt dominerade sydligaste Gotland.

Hangvar Sigsarve södra gårdsparten

Sigsarve två gårdar utgör ett utmärkt exempel på en typisk nordgutnisk gårdsmiljö med en mängd byggnader, som spänner över en tidsrymd av 150 år. Båda parterna har samtliga byggnader bevarade från självhushållets dagar under 1700- och 1800-talen utan senare tillägg eller större förändringar.

Manbyggnaden är ett högt, rätt kort och brett tvåvånings stenhus av med tegeltak, uppförd ca 1800. Byggnaden har parstugeplan och dess övre våning tillkom 1870.

Lilla (norra) flygeln är troligen från 1700-talets mitt och är uppförd i sten med vit spritputs under tegeltak. Huset har ofullständig parstugeform. Vackra huggna stentrappor leder till källare respektive bostadsvåning.

Stora (södra) flygeln i sten är sannolikt uppförd vid 1800-talets mitt, byggd i sten med ockragul spritputs och vit gesims med svart schablonmönster. Huset rymmer stort brygghus med bakugn, flisgolv samt invändig brunn, vidare snickarbod och drängkammare.

Den stora ladugården är i sin nuvarande skepnad från 1873, men innehåller äldre delar vilka infogats i byggnadskroppen. Intressant är blandningen av bulteknik och sten och den tydliga skillnaden i detaljutförande på fram- och baksida. Framsidan uppvisar en storstilad nordgotländsk karaktär med en mängd rundbågiga fönsteröppningar, medan baksidan är en blandning mellan sten och bular. Vänstra vinkellängan är helt uppförd i bulteknik. Hela komplexet täcks av spåntak.

Magasinet är byggt i bulteknik i två och en halv plan under spåntak, vid 1800-talets mitt.

Hemlighuset är uppfört vid 1800-talets slut i resvirke under spåntak i snickarglädjestil och veranda stående på hög stenfot.

Smedjan är en bulbyggnad med fullständig utrustning, stommen kraftigt restaurerad på 1970-talet.
Jordkällaren ligger utanför den övriga bebyggelsen, den är uppförd i sten med torvtak och är från 1800-talet.

Havdhem prästgård

Den välbevarade prästgården från 1700-talet med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. Anläggningen är uppdelad i en storgård och lillgård och platsen har sedan medeltiden fungerat som kyrkligt centrum för trakten.

Manbyggnaden i kalk- och sandsten i två våningar uppfördes 1763. Byggnaden är en storskalig representant för arkitekturen i mitten av 1700-talet på Gotland och hör till den större av denna typ på ön. Den karakteriseras av kompakthet och slutenhet förenat med symmetri i fasaderna samt hög takresning med brant sadeltak utan gavelutsprång. Bägge våningarna har identisk, bevarad planlösning med sex rum och förstuga, tvärgående väggar i sten går igenom bägge våningarna.

Flygelbyggnaden av kalksten i en våning, uppfördes 1869. Den byggdes ut under 1800-talets slut och innehöll då brygghus, hönshus, svinhus och avträde.

Ladugården i kalksten uppfördes 1880 efter att flera utdömda uthus rivits och inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enligt då gällande praxis. Dess enkelhet och symmetri vid sidan av den rationella utformningen kännetecknar ekonomibyggnader från denna tid.

Hejde prästgård

Manbyggnaden är i en våning av sten under ett tegeltäckt, brant sadeltak. Källaren och delar av bottenvåningen utgörs av den medeltida prästgårdsbyggnaden. Manbyggnaden genomgick flera ombyggnader under första hälften av 1700-talet, då den i huvudsak erhöll sitt nuvarande utseende med enkelt symmetriskt putsade fasader och markant, hög vindsvåning med högt sadeltak utan gavelutsprång. De medeltida delarna avtecknar sig genom tjocka murar och nischer i källare samt som sekundärt inplacerade delar. Byggnaden genomgick en renovering 1939 då bl.a. en rad medeltida byggnadsfragment frilades, såsom en fönsteromfattning och en urtappningssten.

Flygeln uppfördes under 1700-talet i kalksten under mansardtak och har tidigare nyttjats som visthus-, mangel- och mjölbod. Nu är en del inredd till garage.

Det under 1700-talet uppförda kalkstensbrygghuset i slänten vid huvudbyggnadens baksida och södra gavel ingår som en viktig del av gårdsmiljön.

Prästgården omges av en parkliknande trädgård med åldrigt trädbestånd. Från landsvägen löper en åldrig allé. Trädgården omges delvis av stengärdsgårdar (stentunar). Sidoställd ligger en större ladugård i sten från 1800-talets slut (ej byggnadsminne).

Hejnum Lilla Kykebys

Fastigheten har varit bebyggd sedan medeltiden. Byggnaderna omges av en mindre trädgård med buskar och mindre odling.

Manbyggnadens första våning uppfördes i kalksten under slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Under 1800-talets början tillkom en andra våning. Byggnaden tillhör öns äldre tvåvånings enkelstugor. Under första hälften av 1900-talet tillkom ett bakbygge i trä. Byggnaden har genomgått ett flertal ombyggnader och renoveringar, men har en bevarad rumsindelning i den äldre delen, vilken sannolikt representerar det tidiga 1800-talet. Manbyggnaden är den mest kända av de gotländska äldre enkelstugorna i två våningar och har blivit ett signum för denna expansiva tid på Gotland.

Den norra flygeln är sannolikt samtida med manbyggnaden, även den murad i kalksten i en våning med vind under ett tegeltäckt sadeltak. Byggnaden har använts som snickarverkstad, smedja och brygghus.

Den södra flygeln är sannolikt uppförd vid mitten av 1800-talet. Byggnaden är murad i kalksten med en våning och vind. Byggnaden har ett tegeltäckt sadeltak. Den är inredd till bostad. vilket den sannolikt även ursprungligen använts som.

Källarflygeln är uppförd någon gång under 1890-talet, på den plats där den s.k. Sankt Oles källare varit belägen, vilken ska ha rivits vid byggnadens uppförande. Byggnaden är murad med kalksten i en våning med vind och klädd med ett spånklätt sadeltak. I byggnadens östra del finns en källare från slutet av 1800-talet. Intill källarflygeln ligger vedboden som är uppförd under första hälften av 1900-talet.

Hellvi Kyllaj strandridaregården

Den sägenomspunne Johan Ahlbom, f d kornett i Karl XII:s armé, strandridare och sedermera kalkpatron, kom till Kyllaj som statlig tjänsteman 1721. Genom giftermålet med storbondedottern Elisabeth Malmsten från Malms 1726, fick Ahlbom rätt att bryta och bränna kalk. Han blev snabbt en förmögen man och omkring 1730 lät han uppföra den nuvarande manbyggningen, ett enastående hus för sin tid. Det är byggt i sten med putsade ockragula väggar, gavelspetsarna i korsvirke, tak av tegel och invändigt försedd med en 6-delad plan på herrgårdsmanér. Huset är intakt bevarat från sin tillkomsttid. Ytterligare ett rum tillfogades som ett utbygge mot öster på 1800-talet.

Manbyggningen innehåller förstuga med uppgång till loftet. Till vänster ligger ett stort kök som domineras av det mäktiga spiskomplexet med bland annat 3 bakugnar. I ytterväggen sitter inmurade väggskåp och mot innerväggen står fasta kärlhyllor. I hörnet mot farstun och vardagsrummet finns en skrubbliknande pigkammare utan egen eldstad avbalkad med brädväggar från köket.

Bakom köket ligger det 9 meter långa vardagsrummet. Runt väggarnas överdel löper en målad blomstergirland, som troligen är ursprunglig och restaurerades med bidrag från Riksantikvarieämbetet 1943.

Det östra, på 1800-talet utbyggda rummet, kallas brudkammaren. Bland målningarna i detta rum kan nämnas en kransformad dekor i taket, även den restaurerad 1943.

Husets största rum är salen, vilken ligger mitt för farstun. Rummet är typiskt för tidens herremansbyggnader, belägen mitt i huset, försedd med öppen spis och fönster mot landsvägen.

Vid husets sydöstra gavel ligger två rum. Det mot sjösidan benämndes praktrummet, emedan det tidigare hade väggar klädda med gyllenläder, idag kalkade med gul tempera. Taket och taklisten är bevarade med vackra målningar.

Gavelns västra rum mot gården kallas förmaket, vars väggar är mörkt marmorerade i blågrått över en ljusare bröstning. Här står en vacker sättugn.

Till höger om farstun ligger det s k betjäntrummet, en liten kammare med öppen spis och rosafärgade väggar.

Under hela huset finns en källare med kallmurade gråstensväggar och åtkomlig via en utvändig nedgång jämte huvudentrén. Över byggnaden finns en öppen, oinredd vind.

En flygelbyggnad från samma tid är uppförd i sten med märkligt oregelbundet takfall, vilket ger husets framsida två våningar med kort takfall och baksidan en våning. Huset innehåller en drängkammare med bl a stengolv och öppen spis, vilken eldas från insidan (så kallad öppen skorsten). Därjämte finns ett brygghus med kölna och brännvinsbränneri.

Från Ahlboms tid stammar även tullboden, en byggnad i sten med brant faltak och ålderdomlig rosafärgad puts. Tullboden har ursprungligen varit längre. I vinkel till tullboden står mindre dass i sten med faltak.

Strandridaregården i Kyllaj ägdes tidigare av Bungemuseet, men är sedan 2014 privatägd.

Hemse Folkhögskola

Det så kallade Häggska huset vid Hemse Folkhögskola uppfördes 1891 av byggmästare Alfred Bergström efter ritningar av arkitekten och konstnären Axel Herman Hägg (1835-1921) i en för denne typisk, engelskinspirerad träarkitektur. Det mest karakteristiska engelska stildraget som återfinns hos Häggska huset är byggnadens uppdelning i vinkelställda byggnadskroppar med gavlar och takfall åt olika håll. Även planlösningen med en stor hall i bottenvåningen med rum grupperade runtom, är ett stildrag inspirerad av engelsk villaarkitektur i slutet av 1800-talet.

Byggnaden är genom sin bakgrund och sin utformning unik på Gotland. Alltsedan byggnadstiden har den nyttjats för ursprungliga ändamål i folkhögskolans verksamhet. Endast mindre förändringar har vidtagits under senare tid.

Axel Herman Hägg (1835-1921) född på Katthamra i Östergarn hade fått konstnärlig utbildning under bland annat P A Säve. Axel Herman utbildade sig även till arkitekt i London och var från 1856 bosatt i England. Längre fram blev han så småningom känd i Europa främst med etsningar och akvarellmålningar. Som arkitekt medverkade han vid flera kyrkorestaureringar på Gotland bland annat vid Visby Domkyrka och i Dalhems och Ardre kyrkor.

Klinte Robbjäns

Gården Robbjäns ligger utmed Värsändevägen ett stycke sydost om Klinte kyrka. Gården är traditionellt uppdelad i lillgård och storgård, avgränsade med ett enkelt slanstaket. På lillgården finns en tvåvåningsenkelstuga som är sammanbyggd med en lägre källare. Innan manbyggnaden uppfördes fanns, enligt uppgift, ett 1600-talshus på platsen. Möjligen består delar av den befintliga byggnaden, som är uppförd omkring 1830, av rester efter det äldre huset.

Manbyggnaden vid Robbjäns är ett av få bevarade exempel på ön som på ett tydligt pedagogiskt sätt åskådliggör ett ofullbordat övergångsstadium i stenhusens traditionella byggnadsutveckling. Vid Robbjäns kunde avsikten att bygga till bostaden från enkelstuga till parstuga i två hela våningar inte fullföljas. Manbyggnaden har undgått större förändringar och har såväl interiört som exteriört till stora delar behållit en tydlig 1800-talsprägel.

Öster om, och vinkelställt mot källarhuset står en flygel som till hälften är byggd i trä, till hälften i pinnmursteknik. Byggnaden, eller åtminstone delar av den, kan vara äldre än manbyggnaden.

Storgården domineras av en välbyggd ladugård i vinkel, uppförd 1931 i sten med foderloft av trä under plåttak. Här finns ytterligare en uthusbyggnad, i sten och trä från 1900-talets första årtionden – det tidigare svinhuset som på senare tid används som enkel snickarbod och verkstad. Skymda bakom dessa två byggnader finns flera enkla uthus i trä, såsom traktorgarage, en sammanbyggd snickar- och redskapsbod samt ett avträde.

Robbjäns har av allt att döma varit etablerad och brukad åtminstone sedan 1600-talet. Gården har en typisk traditionell gotländsk gårdskaraktär, med en rad funktionsbyggnader från olika perioder som efterhand uppförts då nya behov uppstått eller produktionssätten utvecklats.

Hajdebygårdarna

Uppdelningen i tre fastigheter uppkom på 1710-talet. Vid början av 1800-talet var gårdarna tätt sammanflätade och trångboddheten samt den tätt placerade bebyggelsen opraktisk och svåruthärdlig. Dessutom gick landsvägen över alla tomter och behövde flyttas.

För att avhjälpa problemen genomfördes 1818 en gårdstomtreglering med en omfattande omflyttning av gårdarnas bebyggelse. Endast ett fåtal av husen från 1700-talet finns kvar, men delar av husen ingår sannolikt i de nu befintliga manbyggnaderna.

1985 blev den mellersta gården vid Hajdeby och den södra parten, Hajdeby förklarade som byggnadsminnen.

Mellan åren 1925-34 ägs mellangården av professorn i folklivsforskning, Nils Lithberg. Manbyggnadens interiör och färgsättning präglas idag till stora delar av denna period. Även det uppmärksammade dasset i sten med pyramidtak av falar (bräder) uppfördes under professor Lithbergs första år på Hajdeby.

Den mellersta av de tre Hajdebygårdarnas bebyggelse, härstammar huvudsakligen från 1700- och 1800-talen, består av sex byggnader, samtliga huvudsakligen i sten. På lillgården finns manbyggnad, två parställda flyglar och ett "herrskapsdass".

På storgården finns en stor ladugårdslänga som sträcker sig utmed grusvägen till Torsburgen. Vinkelställd mot ladugården finns ladugårdsflygeln, en byggnad med flera funktioner såsom magasin, vagn- och vedbod samt avträde för tjänstefolket. Ekonomibyggnaderna ramar in den gräsbevuxna storgården som har ett gårdskors och somavgränsas mot lillgården av ett smidesstaket på gjuten sockel samt en kortare kalkstensmur. Gårdsinfarten löper snett in från vägen i nordost, mellan ladugården och ladugårdsflygeln.

Den södra Hajdebygårdspartens bebyggelse består av en manbyggnad i 1 1/2 plan av sten under tegeltak från ca 1860, ett 1700-tals brygghus i sten under spåntak och ladugård med tröskhus i sten från 1800-talet.

Lau Bjärges

Bjärges i Lau är en ensamgård på Lausbackars sydsluttning, omgiven av ett välhållet ålderdomligt kulturlandskap. I beteshagarna kan man avläsa århundradens markanvändning i före detta åkrar, vägar och vastar. Bjärgesgården har bevarat alla byggnader från självhushållets dagar och såväl de enskilda byggnaderna som den totala miljön visar hur en sydgotländsk gård såg ut vid 1800-talets mitt.

Byggnaderna uppfördes vid 1700-talets slut och under 1800-talet, i samtliga byggnader ingår virke från strandade fartyg. Mangården omgärdas av stenmurar och trägrindar, här finns en brunn med huggen stenskiva som möjligen är medeltida samt en omfattande perennträdgård med flisgångar.

Manbyggnaden uppfördes som flistakshus i sten under 1700-talets slut, men byggdes vid 1800-talets mitt om med brant tegeltak. Byggnaden har parstugeform.

Flygeln i sten med slätputs uppfördes 1848 och innehåller brygghus med dubbla bakugnar, brygghusgryta och kölna på magasinsloftet, samt källare och snickarbod. Mot flygelns baksida står smedjan i sten under flistak och bevarad utrustning.

Ladugården i sten med utskjutande bjälkar med ankarträn härstammar troligen från 1800-talets första hälft och har ett mycket brant spåntak som från början varit täckt med halm. Den ursprungliga inredningen, med kohus och stall med vardera hoimd och inredningar på respektive gavel samt lada i mitten, är bevarad. På baksidan finns ett tröskhus med spåntak från andra halvan av 1800-talet.

Bodlängan består av tre sammanbyggda byggnadskroppar från olika tidsåldrar, varav vedboden i trä och dasset-gris- och hönshuset har oregelbundet takfall. En dubbel vagnbod och lammhus med hoimd är gårdens yngsta byggnad, från slutet av 1800-talet.

Levide prästgård

Manbyggnaden vid Levide prästgård uppfördes i en bostadsvåning och två vindsvåningar av sten under brant tegeltak år 1786. Huset har en tiodelad plan. Golv, brädtak, dörrar och övriga snickerier, bemålade väggar och eldstäder är intakt bevarade.

Vid manbyggnadens östra gavel finns en mindre vidbyggd köksfartsu i trä och en lägre flygel av sten med snickarbod och pannrum.

Som en fristående flygel till huvudbyggnaden är en bodlänga placerad på tomtens östra sida. Bodlängan av sten med oregelbundet takfall belagt med tegel och spån, är troligen uppförd vid 1800-talets början och inrymmer hemlighus och förråd.

Tomten omgärdas i väster av kyrkogårdsmuren och i söder av en kalkstensmur med stiglucka vettande mot manbyggnadens entré. Övriga sidor av tomten avgränsas med låga gråstensmurar. Trädgården på huvudbyggnadens fram- och baksidor är parkliknande med huvudgång i tomtens längdriktning. Den mer undanskymda baksidan ligger i en svag sluttning intill kyrkogården och är uppvuxen med stora lövträd.

Lokrume Lauks medeltidshus

Det medeltida stenhuset på fastigheten Lauks i Lokrume fick Föreningen Gotlands Fornvänner 1918 i gåva. År 1928 restaurerades byggnaden. Numera ägs och förvaltas fasigheten av Lokrume hembygdsförening.

Den medeltida gårdsanläggningen ägdes av landsdomaren Gervid Lauk på 1300-talet. Idag finns en tvåvåningsbyggnad av sten bevarat. Byggnaden har oputsade fasader och faltak. Huset har i bottenvåningen två kryssvälvda rum med separata ingångar, i övervåningen finns två rum åtskilda av en vägg i resvirkeskonstruktion samt ovanför dessa rum ett loft som ursprungligen var täckt med ett tunnvalv. Byggnaden har använts som packhus, en förrådsbyggnad. För åtkomst till övervåningen finns en rekonstruerad svalgång av trä med trappa till marken. Invändig trappa saknas.

Gårdskorset ett stycke framför byggnaden hade en funktion som samlingsplats på gården, där gårdsfolket bad en bön om morgonen inför dagens arbete. Stenfundamentet är det ursprungligt medeltida medan själva träkorset är utbytt.

Lye Bruhns vattenkvarn

Vid Malby å fanns tidigare 20 vattenverk, varav Bruhns kvarn är den enda kvarvarande och en av endast sju bevarade av Gotlands tidigare 228 kända vattenkvarnar. Kvarnen har två vattenhjul och är den enda med dubbla hjul. Inredningen består av dubbla verk med stenar, siktar och transportband. All maskinell inredning är bevarad intakt, vilket gör att kvarnen i princip är i malbart skick.

Bruhns Vattenkvarn är uppförd i sten och ofärgat trä i två våningar under spåntak, i omgångar under 1700- och 1800-talen, i sluttningen mot Malby å. I dess övre våning finns en kvarnkammare med bevarad inredning i form av bl.a. bord, brits och skåp. Sammanbyggd med kvarnen finns fördämningsmuren med luckor.

En kort bit uppströms från kvarnhuset, står ett mycket enkelt gäststall i resvirkeskonstruktion under spåntak Stallet är byggt på enklast sätt med ofärgat överskottsvirke och vrakbräder, "tvaitar" och ribb på en primitiv stengrund.

Lärbro Båtsman Valles torp

Båtsman Valles torp är beläget vid Glästäde. Torpstället brukades endast av två båtsmän fram till båtsmanhållets vakanssättning 1887. Det var bebott fram till omkring 1930 och därefter har det under en tid brukats som missionshus.

Fastigheten är bebyggd med ett bostadshus och en ladugård. Byggnaderna uppfördes 1861 i enlighet med 1840 års stadgade byggnadsregler för båtsmansboställen och har sedan inte förändrats märkbart, utan bevarat ursprunglig utformning. Båda byggnaderna har putsade och vitkalkade kalkstensstommar, med tegeltak på bostadshuset medan ladugårdens tak är faltäckt.

Bostadshuset har enkelstugeplan, med en liten farstu på ena sidan, vardagsstuga på den andra och ett mindre köksutrymme bakom farstun. I vardagsstugan finns en enkelt murad öppen spis och i köket finns en bakugn. Loftet är oinrett.

Ladugården är indelad i lada och fähus, vilka i sin tur är uppdelade för olika funktioner, såsom loge och bås respektive lammhus och spiltor m.m. Ladugården har varit närapå raserad men restaurerades och återuppbyggdes omkring år 1994 genom stora ideella insatser, insamlade medel med mera genom Lärbro Hembygdsförenings försorg. Fastighetsägaren bistod med material och en stor arbetsinsats.

Den tillhörande marken, som omfattar drygt två tunnland, hävdas och hålls öppen.

Som mest fanns det på 1870-talet 260 båtsmansboställen på Gotland. Valles torp vid Glästäde, med dess tillhörande markområde, är ett av de bättre bevarade båtsmanstorpen på ön, vilket bidrar till ett stort kulturhistoriskt värde och symbolvärde samt betydande samhälls- och socialhistoriska värden. Det avskilda, natursköna läget och de autentiska, överblickbara inägorna ger även torpstället ett stort pedagogiskt värde och ett miljöskapande värde.

Mästerby Fjäle komministerboställe

Fjäle komministerboställe hör till Gotlands viktigaste boställen av denna typ. Den illustrerar utvecklingen av de gotländska prästgårdarna under 1800-talet då flera, men ett förhållandevis litet antal komministerboställen anlades på ön. Detta är det bäst bevarade av dessa.

Huvudbyggnaden uppfördes som parstuga i kalksten i en våning utan källare under 1800-talets första hälft. Byggnaden saknar sockel och putsen går därmed helt ned mot marken. Sadeltaket saknar gavelutsprång.

Den enkla arkitekturen som präglar såväl huvudbyggnad som flygel, vilken är sammanbyggd med huvudbyggnaden, är typisk för Gotland för denna tid.

I närheten av huvudbyggnaden finns en lada i sten som uppförts samtidigt med de övriga byggnaderna.

Norrlanda Liste ängesbod

Ängesboden vid Liste ängar ingår som en brukningsenhet i ängsmark som hävdats på traditionellt vis sedan järnåldern. Den är placerad i fornlämningsrik kulturmark, i ett strandänge några hundra meter från Gotlands östkust. Liste ängar är en unik rest av de förr så vanligt förekommande slåtter- och betesängarna. Byggnaden, och den tillhörande marken, tillhör en av tre gårdsparter vid Liste.

Ängesboden uppfördes sannolikt under 1700-talets första del, i första hand som redskapsbod, men även som skydd eller enkel inkvartering vid dåligt väder eftersom strandänget låg relativt långt från själva gårdsbebyggelsen. Boden är byggd med en bulkonstruktion i en våning och täckt med ett flackt faltak. Ingången är placerad på ena gaveln och utgörs av en enkel bräddörr med smidda beslag och lås av ålderdomlig typ. Bredvid dörren finns ett mindre, spröjsat fönster infällt. Som enda inredningsdetalj i det enda rummet finns en enkel, grovt putsad öppen spis av kalksten. Boden omges av en hävdad slåtteräng. Öster om slåtterängen breder den betade strandängen ut sig. Området hyser en rik flora med orkidéer som flugblomster, Adam & Eva m.fl. Här växer även den sällsynta svenska ögontrösten, vars existens är beroende av hävdad ängsmark.

Liste ängesbod utgör en välbevarad unik rest av en förr mycket vanligt förekommande gotländsk byggnadskategori. Dess ursprungliga skick och traditionella placering i en likaledes välbevarad, hävdad ängsmark ger boden ett stort kulturhistoriskt värde och gör den till ett omistligt inslag i miljön.

Othem Klints

Klints är belägen på västra sluttningen av Klintsbackar i Othem. Gården består av en manbyggnad, flygel med hemlighus och ladugård med tröskhus och magasin. Byggnaderna är traditionellt placerade med ladugårdslängan längs vägen och vinkelängor in mot gården. Huvudbyggnaden och flygeln ligger längst in på tomten. Alla byggnader står på sluttande hällmark. Den tidigare köks- och prydnadsträdgården ligger i terrasser på manbyggnadens baksida.

Manbyggnaden under tegeltak är uppförd i etapper, dess södra halva är ett av Gotlands landsbygds äldsta stenhus och härstammar möjligen från medeltid. Denna byggnadsdel fick det nuvarande utförandet, som tvåvånings enkelstuga, redan år 1700. Därefter har endast obetydliga förändringar skett. Västra väggen har aldrig putsats, varför det finns möjligheter till studier i stenstaplingsteknik och byggnadsutveckling här. Den norra hushalvan tillfogades 1848 och består av källarvåning, hög bostadsvåning med oregelbunden planlösning, samt en rymlig vind. En invändig trapp från nya husdelen leder upp till gamla husdelens övervåning. Den norra hushalvan är oförändrad sedan dess tillkomsttid. Samtliga eldstäder och snickerier är bevarade. Av särskilt intresse är färgsättningen, där rokokomålningarna med blomstergirlanger i salen är sällsynta på Gotlands landsbygd

Flygeln är byggd av sten under tegeltak och tillkom omkring 1800. I dess västra halva, med gavelingång, ligger brygghus med bakugn, grytor och kölna. Östra halvan med sidoingång på norra långsidan innehåller snickarbod med öppen spis. Sammanbyggt med flygelns östra gavel står ett hemlighus i sten under spåntak från 1800-talets andra hälft.

Den över 45 meter långa ladugården i sten under plåttak (tidigare spån) uppfördes 1896 och delas i två delar genom ett portlider. Den innehåller olika fähus i den norra delen och lada i den södra. Ett tröskhus är tillfogat ladan och ett magasin står i norra hörnet.

Rone Änggårde

Manbyggnaden är huvudsakligen uppförd i sandsten och taket är belagt med sandstensflis.

Manbyggnaden på Änggårde är uppförd i flera etapper där någon exakt datering är svår att få. Den äldsta delen byggdes på 1700-talet som en s.k. enkelstuga med hall, vardagsstuga och kammare. I början av 1800-talet byggdes huset ut och en sal tillfogades. Byggnaden fick då även en andra våning med hall, brudkammare (även kallad ”rysskammaren”, med anledning av sina målningar från tiden för den kortvariga ryska ockupationen 1808) samt två vindsrum. Omkring 1800-talets mitt genomgick byggnaden ännu en omfattande om- och tillbyggnad. Salens sandstensspis ersattes av en stänkmålad kakelugn. Då tillkom även det något lägre bakbygget med kök och brygghus på bottenvåningen samt två förrådsrum på övervåningen. Vid samma tid fick bottenvåningen nya fönster med trerutors, träspröjsade fönsterbågar. Fönstret i övervåningens farstu är blyspröjsat. Husets snickerier, som ytter- och innerdörrar och listverk, finns kvar i varierande skick. I huset finns tre bemålade väggskåp från 1700-talet.

Byggnaden har dessutom ett flistak, vilket är ett särpräglat takmaterial för Gotland. Flistaksbyggnaderna har sin huvudsakliga utbredning i kustsocknarna på södra samt på sydöstra Gotland upp till Anga på mellersta ostkusten. Därutöver förekommer enstaka flistaksbyggnader också i Visby, Västerhejde, Bro, Othem och Hörsne. På södra och östra Gotland var byggnader med flistak mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Efter 1800-talets mitt uppfördes inga nya byggnader med flistak och de flesta gamla byggdes om eller täcktes med andra takmaterial. Idag återstår endast en spillra av 1700- och 1800-talets flistaksbyggnadskultur, cirka 240 byggnader, varav 140 med flisen i behåll.

Rute Fardume slott

Fardume slott med Sören Norrbys källare ligger intill vägen mellan Valleviken och Risungs. Benämningen Sören Norrbys källare kan härledas till den danske länsherren med samma namn som styrde över Gotland mellan 1517 och 1525. Vägen går att härleda långt tillbaka i tiden och längs vägen finns många lämningar från både brons- och järnålder. I närheten av fastigheten finns kalkbrott och kalkugnar. Det finns även mindre kalkbrott på fastigheten samt lämningar av en eventuell kalkugn. På norra Gotland har kalkindustrin länge haft en stor betydelse vid sidan av jordbruket.

Inom fastigheten finns det en lång historia av mänsklig aktivitet som representeras av de olika lämningarna. Ibland används den övergripande benämningen Fardume slott om platsen. I detta namn inkluderas Sören Norrbys källare eller Munkhuset och Mynttornet som är en benämning för ruinen i öster. Fastigheten är i sin helhet ca 1400 kvm. Fastigheten ligger nära Fardume träsk och har med sitt höga läge god utsikt över både träsket och markerna däremellan. Fastigheten ägs idag av Gotlands Fornvänner som fick den i gåva av Vallevikens Cementfabrik 1939.

Byggnaden Sören Norrbys källare/Munkhuset är från 1200-talet och består av en välbevarad tunnvälvd källare med rundbågig ingång samt en liten rundbågig ljusglugg mot vägen. Till öster om källaren och på högre nivå finns ett par skift höga yttermurar till ett rum som haft eldstad och som troligen utgjort dagligstuga. Källarens nuvarande överbyggnad är från 1700-talet. Källaren och överbyggnaden är av kalksten med tegeltäckt sadeltak.

Huset går att härleda till en typ gotländska bostadshus som förekom på ön under medeltiden, med särdraget att denna byggnad ligger i en sluttning.

Bakom Sören Norrbys källare finns rester av en förmodad kastal, det så kallade Mynttornet. Det antas vara en fortifikationsbyggnad som i resning idag som mest går upp till tre våningars höjd. Mynttornet dateras till 1100-talet och har ursprungligen förmodligen varit upp till fem våningar. I senare tid har försvarsfunktionen ändrats till magasin. Det är inte klarlagt när buggnaden blev ruin.

Vid restaureringar på främst 1920-talet (Mynttornet) och 1940-talet (Sören Norrbys källare m.m.) renodlades och framhävdes den medeltida miljön, kompletterad med 1700-talets överbyggnad på Sören Norrbys källare. Senare restaureringsinsatser har varit begränsade till att bevara byggnaden och ruinerna i detta skick.

Sanda Petarve vattensåg och Hildings torp

Petarve vattensåg i Sanda består av ett såghus från 1890, uppfört av obehandlat resvirke under spåntak. Invändig återfinns stora sågbänken, spånbänken, krossklingan och en kvarn. Hela kraftöverföringssystemet med olika hjul är bevarat och i funktionsdugligt skick.

Vid ån intill såghuset står vattenhjulet med 6,5 meter i diameter vilande på en kraftig kalkstenspelare. Ovanför ligger dammen med luckor. Sågbacken intill såghuset är en gräsplan för uppläggning av stock och virke.

Sågtorpet är ett litet inpanelat bulhus under spåntak med en så kallad ofullständig parstugeplan, innehållandes stuga, kammare och ett ytterst litet kök. Huset härstammar sannolikt från 1700-talet, men har byggts om flera gånger och avspeglar nu ungefär samma tidsepok som såghuset.

Till torpet hör en redskapsbod och ett litet garage i resvirke. Tomten innehåller rabatter och trädgårdsland med äldre perenner, bärbuskar och några fruktträd. Båda markområdena omgärdas till stor del av band- och slantunar.

På Gotland finns endast två vattensågar bevarade i funktionsdugligt skick och på ursprunglig plats. (Den andra ligger utmed länsväg 142, vid Sigsarve i Hejde, ej byggnadsminne.)

Silte Hallvide

Mangårdsbyggnaden består av en parstuga delvis uppförd i två plan, delvis i ett och ett halvt plan, och är enligt uppgift uppförd omkring år 1800. Den sydvästra delen har två fulla våningar samt vind under tegeltäckt sadeltak, medan den nordöstra delen är uppförd i ett och ett halvt plan under flistak av sandsten, med den betydligare flackare takvinkel detta takmaterial kräver.

En dörr från den övre hallen i högdelen ut mot lågdelens flistak antyder att byggnaden inte är färdigbyggd och att tanken var att förse även lågdelen med en andra våning. Denna halvfärdiga utformning har tidigare förekommit även på andra, idag rivna byggnader i trakten.

Högdelen har i bottenvåningen, förutom farstu, en kammare (i det före detta köket) och vardagsstuga. På övervåningen finns sal och brudkammare. Lågdelen har kök (tidigare vardagsstuga) och vind på övervåningen. Kakelugnar finns i salen och brudkammaren, medan köket och vardagsstugan har sandstensspisar.

Flygelbyggnaderna av sten under tegelklätt sadeltak är uppförda i vinkel mot manbyggnaden består av brygghus med gryta, ugn och kölna närmast huvudbyggnaden och därefter drängkammare samt hönshus i en anslutande byggnadskropp.

Sjonhem Hällinge

Manbyggnaden är en stor parstuga, med extra kökskammare och källare under del av huset, byggt i sten under faltak. Huset är troligen uppfört som enkelstuga med kökskammare 1752 och utökat till parstuga 1786. Vid den senare tidpunkten skedde en viss modernisering av den äldre byggnadsdelen och eventuellt tillkom en delning av vardagsstugan med en intilliggande kammare och uppsättning av kakelugn vid detta tillfälle.

I bottenvåningen har 1700-talskaraktären bibehållits. Rummen har ursprungliga dörrar, eldstäder och golvbräder. Salen har marmoreringsmålade väggar och kamrarna schablonmålade. I köket finns en härd med bakugn och slasksten ut genom yttervägg. Flera bemålade väggskåp är bevarade och i vardagsstugan är en sparlakanssäng rekonstruerad. Källaren har låga stenväggar och flisgolv. Vindsvåningen är inredd till en modern bostad.

Flygeln är byggd av resvirke med faltak och innehåller snickarbod, förråd och hemlighus. Flygel är byggd omkring sekelskiftet 18-1900 och var ursprungligen två små byggnader med dass emellan, men som fick gemensamt tak på 1950-talet.

Ladugården och ladan står i vinkel mot varandra. De är byggda under 1800-talet av sten och har tidigare varit försedda med spåntak numera plåt med spånen bevarade under. Byggnaderna har obetydligt förändrats och bland annat är flera ålderdomliga vindögon bevarade.

Sproge Stora Norrgårde

Stora Norrgårde, eller "Norrgarde" tillhör en av Gotlands bäst bevarade gårdsmiljöer, vars manbyggnad med flygel är ett utmärkt exempel på sydvästgutnisk byggnadstradition. Ladugården en av öns mest värdefulla bulladugårdar.

Bebyggelsen består av manbyggnad i sten under tegeltak, byggd i två omgångar. Huset är en tvåvånings enkelstuga med nedervåning bestående av farstu, kök och vardagsstuga från 1700-talets slut samt övervåning med övre farstu, brudkammare och sal från 1800-talets mitt. Över salsvåningen finns vind.

Flygeln är samtida med manbyggnadens nedervåning och uppförd i sten under tegeltak. Den innehåller brygghus med bakugn och kölna och drängkammare med underliggande källare.

Ladugården är en 1700-tals bulladugård med portlider och påbyggt foderloft under spåntak, den hyser en mängd funktioner. I vinkel till ladugården står en lägre bodlänga, även den i bulteknik.

Stenkyrka Hälge

Ladugård uppförd i flera etapper, där den äldsta byggnadsdelen utgörs av ett knuttimrat kohus som följs av en ladugårdsdel i skiftesverk, tröskvandring i sten och stall i regelverk. Kohuset utgör den västra delen av längan. Dateringen är oklar. Ladugårdsdelen i skiftesverk bedöms vara uppförd under 1700-talet och kompletterades under 1800-talets andra hälft med en tröskvandring i sten. Denna byggdes ganska snart om till vagnslider och redskapsbod, då tröskvandringstekniken blev omodern. Den sista byggnadsetappen utgörs av ett före detta stall byggt i regelverk under 1900-talets första hälft, samt en mindre tillbyggnad med pulpettak norrut (förråd). Hela byggnaden har sadeltak täckt med pannplåt, men ett äldre spåntak finns delvis kvar under plåten.

Kohuset står på en eksyll och har timrade väggar i furu. Den bevarade inredningen är intakt och har enligt källa nyttjats fram till 1990-talet i befintligt utförande. Kohusets timmerstomme restaurerades till stora delar, främst långsidorna, år 2008.

Byggnaden har även ett byggnadstekniskt värde. Knuttimrade hus har varit en dominerande byggnadstyp i stora delar av Sverige, men på Gotland har traditionen inte varit lika förekommande. Idag finns det endast cirka 57 bevarade timrade byggnader på Gotland, varav de flesta återfinns på norra delen av ön. Kohuset vid Hälge i Stenkyrka är således ett sällsynt exempel på en ovanlig byggnadsteknik på Gotland.

Stånga Liffride

Mangårdsbyggnad av sten, i två våningar med undermurat tegeltak. Fasaderna är av vitkalkad spritputs. Fönster och dörr och luckor, röd och gulmålade är alla försedda med foder med dekoration.

Mangårdsbyggnaden är uppförd i minst fyra etapper. Äldst är nuvarande köket, farstun och den bakomliggande kammaren, som troligen är uppförda vid 1700-talets hälft eller mitt. Då utgörande gäststuga/sal med två bakomliggande kammare och ihopbyggd med bland annat en vardagsstuga/kök i den sydvästra delen.

På 1700-talets andra hälft påbyggdes en andra våning med en ny sal och brudkammare, varvid gamla salen gjordes om till kök med bakugn och ena kammaren blev trapphus och försågs med entrédörr.

Omkring 1800 tillfogades en ny vardagsstuga intill farstun och kammaren med bland annat högre innertakshöjd än den gamla nedervåningen.

Cirka 1860 påbyggdes vardagsstugan med en sal, varvid den tidigare övervåningen höjdes med bland annat ett nytt högre placerat bjälklag för att utjämna nivåskillnaderna, dock utan att ta bort det gamla bjälklaget. Märkligt nog verkar den nya övervåningen ha fått överta undervåningens fönster från cirka 1800, medan undervåningen fick tämligen små 1860-tals fönster. Köket fick ny mindre bakugn med bakomliggande skafferi.

Köket har en kraftfull färgsättning med röda väggar, gula nischer, svart tak och fönster med blågröna väggskåp. Kammaren hyser en av Gotlands äldsta kakelugnar.

Mangårdsbyggnaden är idag en tvåvåningsparstuga av sydgotländsk typ med något otraditionell fönsterutformning - och placering. Få byggnader på ön är så välbevarade som mangårdsbyggnaden vid Liffride. Särskilt intressant är den kraftfulla färgsättningen, inklusive tapeter samt de många eldstäderna (fem kakelugnar) som alla är i fungerande skick.

Sundre fd skola, ladugård, kyrkstall och sockenstuga

Sundre skola, ladugård, kyrkstall och sockenstuga utgör en helhet, det vill säga sockencentrum, för en liten socken på Gotland.

Sundre skola uppfördes och bekostades av folket i socknen 1854 som en följd av 1842 års folkskolestadga. I skolbyggnaden inrymdes även lärarbostaden. Det har inte funnits någon prästgård i Sundre sedan senmedeltid och församlingen har varit annex till Vamlingbo. Därför kom skolan och lärarna att få stor social och kunskapsförmedlande betydelse i socknen, ända fram tills skolans nedläggning 1951.

Skolan är uppförd i ett och ett halvt plan av sten under tegeltak med ett lägre tillbygge från 1920-talet. Skolan har en arkitektur som bär drag av den lokala traditionella byggnadsstilen med vitkalkad, slätputsad fasad där taket slutar i liv med gavlarna. Skolbyggnaden försågs med ”nymodiga” inslag såsom höga, fint spröjsade fönster. Fönster och fönsteromfattningar är av trä och har den ursprungliga färgsättningen i ockragult och grönt som var dominerande på Storsudret (sydligaste halvön och delen av Gotland) vid 1800-talets mitt. Den pampiga huvudentrén med bred stenomfattning och trestegstrappan med breda sidostycken (bislag) är av sandsten. Byggnadsåret, 1854, är inristat i dörröverstycket. Under takfoten löper en tunn murad list (gesims) längs med byggnadens långsidor.

Ladugården är uppförd i sten under plåtbelagt spåntak och byggdes samtidigt som skolan. I byggnaden finns en ladugårdsdel och två vedbodar samt en lägre avträdesdel som har tre små, tvåhåls dassrum, ett för pojkar, ett för flickor och ett för lärarbostaden.

Kyrkstallet uppfördes omkring 1850 för att inhysa den tillresta prästens häst under gudstjänsterna. Kyrkstallet är byggt i natursten, kalk- och sand och gråsten, och är försett med faltak. Kyrkstallet ligger på platsen för den gamla prästgårdsbyggnaden med ingående rester av medeltida murverk. I norra väggen finns en igenmurad, välvd dörröppning i huggen sten och i den södra väggen finns en igensatt glugg med ett svagt välvt överstycke. I den södra väggen syns även tydliga vertikala stötfogar som kan härledas till den gamla prästgårdens murverk.

Sockenstugan/fattigstugan byggdes under 1800-talets andra hälft av socknens gårdar som ännu äger samtliga beskrivna byggnader med markområde genom Sundre 1:a skifteslag. Stugan är uppförd i sten som en liten parstuga och har idag ett plåttak. Byggnaden har kvar sin ursprungliga planlösning och inredning i gott skick. Före 1951 då skolan lades ner och Sundre kom att ingå i Hoburgs kommun, användes det högra rummet till slöjdsal för skolans pojkar, och det vänstra som kommunalrum. Från 1920-talet och fram till 1948 var det postkontor med postboxar och expedition i hallen och kammaren

Tingstäde Danielssons torp i Bäckhagen

Danielssons torp i Backhagen, Tingstäde är en av Gotlands få bevarade boställen efter fattigt folk består av en enkelstuga från 1700-talets början och är uppförd i bulteknik. Stugan har kupat faltak. Den bärande konstruktionen har enkla utsmyckningar på lausholtar, band och riskallar samt vacker barockinspirerad utsmyckning på bandet ovanför entrédörren Stugan är färgad med falurödfärgsblandad trätjära. Stugan består av en liten farstu med stege till loftet, vardagsstuga med enkel vitkalkad öppen spis samt kök med järnspis.

Till stugan har på 1800-talet tillfogats ett litet brygghus i bulteknik, byggt med återanvänt virke. I brygghuset finns en stor öppen spis för grovmatlagning.

Den agtäckta ladugården i knutteknik är en av öns få bevarade stammande från 1700-talet, eventuellt äldre. Ladugården stod ursprungligen på en annan fastighet ett stycke bort men flyttades till platsen på 1990-talet av trafiksäkerhetsskäl eftersom den tidigare stod för nära vägen.

I backsluttningen finns en liten ingrävd källare i kalksten med torvtak.

Vall prästgårdsmiljö

Vall prästgårdsmiljö är en av Gotlands välbevarade kyrkomiljöer. Prästgården med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. I huvudbyggnaden finns betydande medeltida delar, medan miljön utgör en blandning av 1700-tal och 1800-tal.

Huvudbyggnaden i kalksten i två våningar är uppförd på medeltida grundvalar. Ytterväggarna i bottenvåningen är cirka en meter tjocka, medan väggarnas mått i övre våningen endast är 70 centimeter. Huvudbyggnaden fick genom ombyggnad på 1700-talet ett typiskt gotländskt utseende.

Flygelbyggnaden (brygghus och drängstuga) i kalksten i en våning uppfördes omkring 1870, vinkelrätt placerad mot huvudbyggnadens baksida. Byggnaden har använts som pastorsexpeditition.

Ladugården är från 1875. Den inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enlig då gällande praxis (fårhus, stall, loge, vagnsbod, svinhus och avträde).

Det finns en unik dokumentation av växtligheten vid och kring Valls prästgård från början av 1700-talet genom Antonius Müchenbergs herbarium, det äldsta kända herbariet i Sverige, insamlat i Vall 1701-02.

Vamlingbo Bonsarve kvarn

Väderkvarnen ingår som en del av gårdsmiljön vid Bonsarve och den är byggd som en gårdskvarn använd i första hand för gårdens eget behov men även för malning åt de närmaste grannarna. Byggnaden ligger i anslutning till vägen med det öppna åkerlandskapet mot väster.

Kvarnen uppfördes 1905 av holländartyp med vridbar hätta. De två nedre våningarna är byggda i sten med en åttkantig träöverbyggnad. Kvarnen är konstruerad med ”självsegling genom axeln” även kallat ”patentsegel”. Konstruktionen gör så att luckorna i väderkvarnsvingarna kan öppnas och stängas automatiskt beroende på hur mycket det blåser. Konstruktionen reglerar på det sättet kvarnaxelns varvtal så att man får en jämnare gång på kvarnen. Konstruktionen är relativt ovanlig och förhållandevis komplicerad och har därför oftast förekommit på större industriväderkvarnar. I kvarnen installerades två kvarnstenspar, med varsitt siktverk. Med den ena kvarnstenen malde man vete och i den andra råg. I stenparet för råg kunde man också koppla bort siktverket för att mala ”gröpe”, dvs fodermjöl till kreaturen. Sannolikt under 1920-talet, installerades en valsstol med ett siktverk. Valsstolen är idag bortagen. I kvarnen finns också en apparat som tog bort sotet ur vetet och som installerades ungefär samtidigt som valsstolen.

Mot norr är kvarnen tillbyggd med en träbyggnad. Här finns en hackelsemaskin och en spånsågsbänk och tidigare fanns det också en vedkap. Maskinerna var ursprungligen drivna av väderkvarnen. Innan träbyggnaden uppfördes låg gårdens äldre vinkelbyggda stenladugård här, med kvarnen som avslutning i söder. Spår av den rivna ladugården syns ännu som grundstenar i marken

Visby Stora Hästnäs medeltida byggnad

Stora Hästnäs medeltida byggnad är ett av de bäst bevarade profana medeltida byggnadsverken på den gotländska landsbygden och med dess koppling till den närbelägna medeltida staden Visby gör att den har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.

Genom de fornlämningar som finns i området kan man skönja en boendekontinuitet från järnåldern fram till i dag. Stora Hästnäs ägor har sträckt sig ända ned till kusten och det finns kopplingar mellan gården och den vikingatida handels- och fiskehamnen vid Snäckgärde.

Den medeltida byggnaden är det enda som finns kvar av den medeltida gårdsbebyggelsen. Byggnaden är uppförd under sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal och är både interiört och exteriört välbevarad.

Den högresta kalkstensbyggnaden har stora likheter med packhusen i Visby såsom trappgavlar, mittvåningens galleri med tre spetsbågeöppningar samt översta våningens rundbågeformade varuport.

Byggnaden består av en högkällare med ett kryssvalv och två mindre tunnvalv samt över dessa ett större tunnvalv. Både högkällaren och det övre tunnvalvet är avdelade med ett bjälklag av trä, så att det bildas fyra våningar.

Källarvåningen har idag två ingångar (ytterligare två ingångar har murats igen). Golvet består av stenflis.

Första våningen består av ett enda rum, med en ursprunglig eldstad med rökkanal i muren. På den nordöstra väggen finns det tre igensatta fönster.

Utmärkande för andra våningen är de i sydvästra fasaden placerade spetsbågeöppningarna som tidigare varit kolonettförsedda. I det västra hörnet syns spår av en ursprunglig eldstad som dock flyttades i samband med att denna våning byggdes om till bostad på 1700-talet. Även ett väggfast skåp med trälucka med smidesbeslag finns kvar från denna period.

En brant trätrappa leder vidare till vindsvåningen. Trappans placering är inte den ursprungliga. Denna våning har förmodligen använts som magasinutrymme.

1925 genomfördes en restaurering med inslag av rekonstruktion, då den medeltida byggnaden var kraftigt förfallen. Den ursprungliga takresningen rekonstruerades. De förfallna trapporna restaurerades och återuppbyggdes delvis, en i senare tid upptagen dörr i den sydöstra muren till den första våningen murades igen. De då igenmurade fönstren i galleriet och den stora porten på sydvästra sidan återställdes.

Väskinde Brucebo

Konstnärerna Caroline Benedicks Bruce och William Blair Bruce köpte 1899 delar av fastigheterna Stora Bläsungs och Lilla Hästnäs. På fastigheten låg ett mindre hus som under 1900–06 byggdes till med bland annat en stor ateljé. Som arkitekt och byggherre fungerade konstnärerna själva. Arbetet med anläggningen avstannade 1906 då William Blair Bruce avled. Därefter har endast små ändringar vidtagits sedan för att helt avstanna i och med Caroline Benedicks Bruces död 1935.

Huvudbyggnaden består av en äldre torpstuga, sannolikt från 1800-talets mitt som tillbyggdes mot söder med en stor ateljé, sällskaps och bostadsutrymmen och mot väster av en veranda. Själva tillbyggnaden uppfattas idag som huvudbyggnaden, och det ursprungliga torpet som en underordnad flygel. Den ursprungliga byggnadens karaktär ändrades vid dessa ombyggnader och byggnaden som helhet representerar en panelarkitektur med rika snickerier och en mängd olika fönsterformat från sekelskiftet 1900. Byggnaden är intressant genom att konstnärerna själva utformade byggnadsdetaljerna och därmed fick dessa drag av den nordamerikanska samtida arkitekturen.

Skogsateljén, strandateljén och stall med lider är uppförda i motsvarande byggnadsmaterial och stil. Dessa har liksom den stora välvda iskällaren och Vaktmästarbostaden kommit till samtidigt som huvudbyggnadens tillbyggnader.

Vaktmästarbostaden för kusk och betjäning har dock en annan karaktär genom att denna är uppförd i korsvirke. Förebilden har sannolikt varit korsvirkeshuset från slutet av 1500-talet som i början av 1900-talet flyttades till fastigheten Burmeister 5 i Visby från en annan plats i staden. Samtliga byggnader är även interiört i stort sett oförändrade förutom moderniserde/anpassade köksutrymmen i huvudbyggnaden och köks- och våtutrymmen i vaktmästarbostaden.

Brucebo hör på samma sätt som Zorngården i Mora och Carl Larsson gården i Sundborn till den kategori av byggnader som konstnärer ritade och uppförde åt sig själva. Konstnärerna Bruce är i Kanada väl kända men har en rätt undanskymd roll i den svenska konsthistorien.

Västergarn Klockarbostaden

Klockarbostaden ligger alldeles norr om Västergarns kyrka, idag som en flygelbyggnad till den gamla lärarinnebostaden. Klockarebostaden är en enkelstuga från 1700-talets första hälft, byggd i knutteknik. På 1800-talet blev huset inpanelat med breda bräder, även hörnen, vilket har bildat så kallade knutlådor.

Huset består av en farstu, litet kök med bakugn och vardagsstuga med fattigmanskakelugn (rörspis) och reveterade väggar. Taket är klätt med breda falor av olika bredder i två lager.

Intill gårdsmiljön ligger också grunden av en kastal samt grunden till den romanska kyrkan. Bebyggelsen ligger också i västergarnsvallens sträckning, dvs rester efter den mur eller vall som under medeltiden omgärdade Västergarn samhälle. Det är troligt att delar av vallen togs bort i samband med att klockarbostaden byggdes.

Klockarebostaden är väl bevarad och unik genom att den är en av få bevarade knuttimrade bostadshus på Gotlands landsbygd.

Västerhejde änkan Smitterlövs stuga

Bulstugan är uppförd under 1800-talets mitt, kanske tidigare, av återanvänt virke. Stugan är delvis reveterad. Senare tillfogades en smedja av sten som är större än bostadsdelen.

Bostadsdelen består av ett enda rum på sex kvadratmeter med en takhöjd på 150 centimeter. I rummet finns en enkel öppen spis samt ett väggskåp som upptar drygt en kvadratmeter. Byggnadskropparna ligger under ett gemensamt spånklätt tak.

I detta lilla hus bodde på 1800-talet som mest åtta personer samtidigt. Änkan Smitterlöv var den sista inneboende i stugan vid för detta Vible gårds utmark i Västerhejde. När änkan dog 1914, kom stugan att användas som hönshus fram till på 1970-talet. Tack vare denna användning har stugan överlevt. Änkan Smitterlövs stuga är Gotlands primitivaste bevarade bostadshus

Väte Norrbys kulturreservat

Gården Norrbys kulturhistoriska värde ligger i att den är en typisk mellanstor gotländsk gård av äldre ursprung, men som med byggnader och markanvändning representerar från 1900-talets första hälft med välbevarad gårdsmiljö och med en för tiden intakt ägostruktur. Till gården hör även en vattenkvarn med tillhörande damm, vilken är en av idag två fungerande vattenkvarnar på Gotland. Under en stor del av 1900-talet levde syskonen Edvin, Martha och Erik Johansson på gården. Berättelsen om deras livsgärning gör att även en intressant personhistoria är knuten till platsen.

Syskonen Edvin, Martha och Erik, alla födda under 1900-talets första decennium, bodde tillsammans på gården. De värnade alla tre om att bruka och upprätthålla gården som deras föräldrar genom arbete utvecklat under sin livstid. Särskilt stolta var syskonen över kvarnen som funnits på gården sedan början av 1700-talet och vårdats och förnyats kontinuerligt av generationer genom tiderna. Ännu på 1980-talet använde de kvarnen till att mala för husbehov. Martha sysselsatte sig med kycklinguppfödning och hade en modern äggkläckningsmaskin. Hon sålde både ägg och kycklingar framgångsrikt och hennes verksamhet var en viktig näring för gården. Detta mångsysslande var typiskt för gotländska gårdar före stordriftjordbrukens genombrott efter 1900-talets mitt.

År 1989 testamenterades gården Norrbys med alla inventarier till Gotlands fornvänner som tillträdde gården efter arvsskiftet 1995. En del av fastigheten byggnadsminnesförklarades år 2001. Året därpå blev hela fastigheten Gotlands första kulturreservat.

Mangårdsbyggnaden från 1936, av så kallad herrgårdstyp med sexrumsplan är byggd av kalksten under brutet valmat tegeltak. Huset är såväl interiört som exteriört mycket välbevarat. Byggnaden avspeglar en brytningstid i det att huset är byggt för centralvärme men har en skorstensattrapp för att uppnå symmetri i fasaden samt att det finns badrum men inte med WC. Huset är byggt med stor omsorg i detaljutförandet såväl interiört som exteriört. Återanvändning av äldre byggnadsdetaljer har endast förekommit i källarplan och på vinden, vilket visar på tidstypisk konsekvens vid uppförandet.

Ladugården är från 1926 av sten och trä under sadeltak med täckning av sinuskorrigerad plåt. Byggnaden består av fähusdel med välbevarad inredning av pärlspont, lada, mjölkrum, utrymme för arbetsvagnar samt höloft.

Smedja och snickarbod av kalksten och trä under sadeltak, försett med pannplåtsstäckning samt underliggande äldre spåntäckning. Byggnaden är en rest av den äldre gårdsmiljö som fanns före den nuvarande manbyggnadens tillkomst.

Svinhus om fyra boxar av betong samt loft, uppfört kring 1900-talets mitt. Byggnaden är uppförd av tegel och trä under pannplåtstäckt sadeltak. I anslutning till svinhuset finns en grisgård.

Brygghus med drängkammare av spritputsad kalksten under tegeltäckt sadeltak.

Avträde, om tre hål, av trä under pannplåtstäckt sadeltak.

Magasin med fd garage i bottenvåning (numera Café) med två våningar magasinsutrymme däröver. Uppförd av trä under sadeltak med täckning av sinuskorrigerad plåt.

Intakt och fullt körbar vattenkvarn, av trä under sadeltak med täckning av pannplåt.

Ett mindre kycklinghus av trä under flackt pulpettak med skiffer av fibercement.

Kombinerat höns- och lammhus med loft. Uppfört av trä under sadeltak med pannplåtsstäckning.

Förråd av trä och betong under sadeltak med täckning av pannplåt.

Östergarn Annas nöje

Manbyggnaden på Annas nöje är ett barockhus byggt 1798 av handelsmannen Jacob Dubbe som morgongåva och sommarnöje till hustrun Anna Torsman. Anna Torsman var dotter till en tullinspektör och född i barockhuset på hamnen i Visby, Skeppsbron 5 (även den fastigheten är ett byggnadsminne).

Manbyggnaden på Annas nöje är uppförd i sten i två och en halv våning under tegeltak (ursprungligen basat kupigt faltak, vilket ligger kvar under tegeltaket). Huset har järnvitriolfärgad slätputs med gröna snickerier.

Det ovanliga förhållandet mellan planform och volym, där gavlarna är bredare än långsidorna, antyder en strävan efter illusion, att byggnaden på avstånd ska uppfattas som större än den faktiskt är. Dess placering i förhållande till den dåvarande huvudgården Katthamra, tyder på att den också utgjorde en del av gestaltningen av denna. Annas Nöje kan ha varit menat att utgöra ett blickfång från Katthamra, likt en fjärran tempelpaviljong i en engelsk park.

Stora dubbeldörrar mitt på varje långsida leder in till en farstu som går tvärs genom huset. På västra sidan finns kök med härd, kupa och bakugn, vilken går in under trappan till övervåningen. I nordvästra hörnet är ett stort skafferi placerat. På östra sidan ligger en vardagsstuga med sovalkov och garderob samt kakelugn av kakelugnssläkten Bergs verkstad.

På andra våningen återfinns åt öster en sal med bland annat ännu en Bergkakelugn. Ovanför dörrarna finns väggfält med avancerade målningar från tillkomsttiden av Jonas Torssén. Från salen leder en dörr via en liten kammare till ett gemak på västra sidan. Hela övervåningen har stiliga dubbeldörrar.

På tredje våningen återfinns ett sovrum med en liten kakelugn samt en mindre kammare. Via en stege i en garderob intill trapphuset når man vinden med sin intressanta takkonstruktion.

Till manbyggnaden hör dubbla små kvadratiska flyglar med tegeltäckta säteritak. Flyglarna är byggda i pinnmursteknik på stensockel med järnvitriolfärgad slätputs och gröna snickerier.

Till väster om manbyggnaden ligger vaktmästarbostaden i ett och ett halvt plan med brutet tegeltak. Byggnaden är ett reveterat bulhus med järnvitriolförgad slätputs och gröna snickerier.

Parallellt med manbyggnaden står ladan. Det är en förhållandevis stor och bredd byggnad i sten under spåntak. Ladan har järnvitriolfärgad slevad puts och rödbruna snickerier.

Öster om manbyggnaden ligger en jordkällare i sten inbyggd i en liten kulle.

Trädgårdsanläggningen med dammen har ett högt kulturhistoriskt värde. Den har en dokumenterad historia som leder tillbaka till 1800-talet och man kan än idag kan se spår efter tidigare trädgårdsanläggning och framför allt den äldre dammanläggningen som är autentiskt restaurerad.