Risk för vattenbrist i Skåne länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Semester och rekreation

EFS semesterhem,Gislövs strandmark

Under 1900-talet började en nöjes- och fritidsindustri började växa fram. Resandet och konsumtionen av semesterutrustning ökade. Under de nyvunna semesterveckorna på 1930-talet började svenskarna träffas och aktivera sig på nya sätt. På 1930- och 40-talen begav sig många ut på cykelsemester och bodde i tält, på vandrarhem eller pensionat. Ett annat transportsätt under semestern var tåg. På 1950-talet fick fler möjlighet att skaffa bil och semesterresandet ökade markant. Den ökande privatbilismen ledde till större frihet för semesterfirarna. Det var då som husvagnssemestern på allvar tog fart och campingplatser började anläggas. 
  
Fritidshusområden har vuxit fram i det skånska landskapet under 1900-talet. De första som hade särskilda semester- och sommarbostäder var städernas borgerskap. De kunde ha ståndsmässiga sommarnöjen utanför staden. Falsterbo är ett tydligt exempel på högreståndsmiljö med sommarvillor från sekelskiftet. Det blev en utpräglad badort efter att järnvägen drogs dit 1904. I början av 1900-talet började kolonilotter anläggas (se vidare under rubriken Landskrona citadells kolonilotter). Detta sågs som arbetarklassens rekreationsmöjlighet. Sommarboendet spred sig sedan till de lägre samhällsklasserna under 1900-talet. Nya sommarstugeområden anlades vanligtvis efter en enkel områdesplan med små hus och tomter i jämförelse med borgerskapets sommarvillor. Prefabricerade fritidshus i olika modeller lanserades från 1920-talet. Människor ur nya samhällsklasser började nu åka ut till sin sommarstuga. Idag har många fritidshusområden fått en annan karaktär eftersom allt fler bosätter sig i sina fritidshus vilket ofta medför om- och tillbyggnader av husen samt ett ökat behov av kommunal service. 
  
Den välsituerade delen av befolkningen hade sedan länge begett sig till brunnsorter för att kurera sig. Kurortsbesök är en rekreationsform med anor från 1600-talet. På kurorter bodde man inom avgränsade områden tillsammans med andra gäster och ett sällskapsliv utvecklades. Den mest kända brunnsorten i Skåne är Ramlösa (se vidare under exemplet Ramlösa). Hotell började anläggas på 1800-talet. De vände sig främst till de resande och var ett modernare alternativ till gästgivaregårdarna. De förlades ofta i anslutning till järnvägsstationerna. Hotel Continental i Ystad, till en början kallat Hôtel Continental du Sud, var ett av Sveriges första hotell.

Ystad var en viktig hamnstad och länk till kontinenten, vilket ledde till att staden fick flera hotell. När semestrandet ökade på 1900-talet vände sig hotellen till lediga människor och inte bara till handelsresande. Hotel Continental i Ystad finns fortfarande kvar och används idag både av affärsmän och semesterfirare. När bilismen ökade fick hotellen, vid sidan om kontakten med järnvägen, även söka sig till vägnätet. 
  
Pensionaten blev också ett alternativ till semesterboende. Längs den skånska kusten finns många små badorter med hotell. Mölle är en av länets mest utpräglade badorter med flera hotell, pensionat och semesterhem. Bebyggelsen ligger i sluttningen ner mot havet. På ostkusten är Vitemölla badhotell ett fint exempel. Det byggdes 1913 och året därpå stod det omnämnt i Nordisk familjebok som ett av ostkustens finaste badhotell.
  
I slutet av 1940-talet blev hotellet vilohem för svenska husmödrar. Husmoderssemester var något som hade uppmärksammats under fritidsutställningen i Ystad 1936. Semesterhem för husmödrar anlades för att kvinnorna, som annars hade begränsat med fritid, skulle kunna åka iväg och vila upp sig. Idag är byggnaden i Vitemölla återigen ett blomstrande badhotell.
  
Campingplatser började främst anläggas under 1950-talet, då fler privatpersoner fått tillgång till bil. De har en kort högsäsong. Det är mest under ett par intensiva sommarmånader som campingplatserna utnyttjas, även om ett fåtal har en liten grupp åretruntboende gäster. Sedan 1996 klassificeras de svenska campingplatserna enligt ett femgradigt system, beroende på standard. Det finns campingplatser i hela Skåne, med viss koncentration till kusten. Ett nytt semesterboende är att "bo på lantgård". Konceptet syftar till att man ska få en helhetsupplevelse och bli delaktig i gårdens sysslor. Det finns ett flertal gårdar runt om i Skåne som anordnar "bo på lantgård". Även en del slott i Skåne erbjuder semesterlogi.
 
Lästips:
Eskilsson, Lena: Fritid som idé, struktur och praktik. Rätten till lättja eller friluftsliv i folkhemmet, i: : Historisk tidskrift (2000:1). Abrahamsson, K. V (red.): Arbete och fritid (Sveriges Nationalatlas,1993).      

_____________________________________

Exempel: Kolonilotter 

Kolonilotter började anläggas i Sverige under andra hälften av 1800-talet. Kolonirörelsen uppstod i Tyskland och spreds sedan till Danmark, där det anlades många kolonilotter. Koloniträdgårdsrörelsen riktade sig till grupper, som kallades mindre bemedlade och med vilka man avsåg arbetare. Avsikten var att dessa små jordägor skulle bidra till arbetarfamiljernas livsmedelsförsörjning. Enligt de riktlinjer för fritiden, som sattes upp av staten i 1900-talets början, var målet att man under ledig tid skulle ägna sig åt något hälsosamt och hämta krafter inför arbetet. De bristfälliga bostadsförhållandena i städerna skapade även ett behov av vistelse i naturen. Först anlades lotterna spontant men 1906 bildades Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm. Detta medförde mer organiserade koloniträdgårdsanläggningar. Lotterna var ämnade som mark för odling men kom även att bli arbetarklassens sommarnöjen. Mindre hus byggdes på lotterna, särskilt om de låg långt från staden. Husen byggdes ibland efter typritningar, men till stor del fick ägaren till kolonilotten bygga sitt eget hus, vilket ledde till att inget hus blev det andra likt. Husen blev fantasifullt utformade och förde tankarna till torpstugor. Från Danmark kom idén om kolonilotter till Skåne och övriga Sverige.

Av de tidigaste kolonilotterna i Sverige kan nämnas de i Malmö och Landskrona. På citadellområdet i Landskrona fanns möjlighet att arrendera en lott redan på 1860-talet. Det var apotekare Bergh som började odla medicinalväxter vid fästningen och snart var det fler som arrenderade lotter för odling. Efter några år blev det även tillåtet att på lotterna uppföra "mindre lusthus af trä". Citadellets lotter anlades spontant och blev landets första koloniområde. Det kom att dröja några decennier innan det blev vanligt förekommande med denna typ av odlingsmöjligheter i Sverige.

De första lotterna i Landskrona anlades innanför vallgraven, men senare togs även det yttre befästningsområdet i anspråk för odlingslotter. Där tillhörde lotterna till stor del arbetare som odlade för husbehov. De första lotterna innanför vallgraven avvecklades på 1920-talet, och i början av 30-talet var även de yttre lotterna hotade och ett borttagande av dessa började. På 1970-talet stoppades avvecklingen av lotterna och de uppmärksammades som ett betydelsefullt kulturarv med motiveringen att de var landets äldsta kända kolonilotter.
 
Lästips:
Jönsson, Åke: Historien om ett slott. Landskrona citadell under fem sekler (1990). Eriksson, Eva: Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890-1920 (1990).

_________________________________________

Exempel: Ramlösa

På 1600-talet började kurorter uppföras i Sverige efter influenser från kontinenten. Syftet var bland annat att behålla den semestrande adeln inom landet. Tidigare hade de förmögna i Sverige lockats till brunnsorterna på kontinenten. De svenska kurorterna anlades dels längs kusten, dels inåt landet vid så kallade hälsokällor. På 1770-talet fanns en förteckning över svenska kurorter och det totala antalet uppgick då till 348 stycken. Vissa blev mer framstående än andra och i Skåne var den främsta kurorten Ramlösa, strax söder om Helsingborg. Till kurorter reste man för att se om sin hälsa genom att ta del av vattnets helande egenskaper i form av varma bad och genom att dricka brunn. Kurorterna erbjöd såväl nöje som hälsokurer. De anlades ofta i naturskön miljö med goda möjligheter till rekreation och ett uppehälle då man kunde hämta krafter. På kurorterna rådde ofta en inrutad tillvaro med scheman och ordningsregler som strukturerade dagarna. I anslutning till hälsobrunnen uppfördes vanligen en samling byggnader, exempelvis badhus och sjukhus. Kurorten försågs ofta med en imponerande huvudbyggnad med rikt dekorerad fasad i enlighet med rådande stilideal. Förmögna privatpersoner, som till stor del utgjorde kurorternas gäster, uppförde ofta privata villor i anslutning till brunnen. 
  
Källan i Ramlösa började användas i början av 1700-talet, efter att provinsialläkare Johan Jacob Döbelius undersökt dess järnhaltiga vatten och konstaterat att det var gynnsamt mot diverse fysiska åkommor. Döbelius invigde brunnsdrickningen i Ramlösa den 17 juni 1707. Vattnet hade dock redan tidigare rykte om sig att kunna bota sjukdomar. Skadade och sjuka soldater hade under Carl XI:s tid sökt skydd vid Ramlösas dalgång. Efter att ha druckit av vattnet sägs de ha blivit bättre. Liksom vid andra brunnsorter utvecklades i Ramlösa ett nöjesliv för societeten vid sidan om hälsokurerna. Den vackra miljön lockade till sig högreståndspersoner och kungligheter, bland annat Gustav IV Adolf som själv ägde ett antal aktier i Ramlösas bolag. Men även många fattiga besökte Ramlösa och de fick, till skillnad från de rika, utan avgift dricka av brunnens vatten. Brunnsdrickningen började i mitten av juni och höll på till mitten av augusti varje år. Till en början fick brunnens besökare inhysas hos traktens bönder. I slutet av 1700-talet bildades ett aktiebolag av Ramlösa brunn och beslut togs att anlägga brunnsbyggnader. Parkområdet kom att bestå av en karakteristisk brunnsbebyggelse omfattande bland annat villor, brunnshotell, brunnslasarett, vattenpaviljong, varmbadhus, värdshus, brunns- och stallbyggnader efter kontinental förebild. Det första badhuset var ett korsvirkeshus och byggdes vid stranden mellan Ramlösa och Helsingborg. Det förstördes vid en brand 1811. Lasarettet byggdes 1836. På 1880-talet byggdes varmbadhuset och det stora brunnshotellet, som är en av Sveriges största träbyggnader. 
  
Den skånska adeln lät uppföra villor åt sig i anslutning till Ramlösa och tillsammans med brunnshotellet och badhusen bildar de en samlad kurortsmiljö. Ramlösa fick även järnvägsförbindelse med egen station. 1920 uppfördes det nya varmbadhuset i Ramlösa efter ritningar av Ola Anderson. Där kunde man få tvålmassagebad, gyttjebad, romerska bad, kallvattenkurer, halvbad eller bad i ångskåp. Ramlösas anseende var gott och antalet besökande ofta stort, men detta varierade över tid. Flera byggnader i Ramlösa är skyddade som byggnadsminnen enligt 3:e kapitlet i lagen om kulturminnen; detta skydd gällerbrunnshotellet, varmbadhuset, det nya badhuset och ett antal villor inom området.
 
Lästips:
Mansén, Elisabeth: Ett paradis på jorden. Om den svenska kurortskulturen 1680-1880 (2001). Badhus. Bad och badande före 1950. Riksantikvarieämbetet (1995). Åberg, Alf: Ramlösa. En hälsobrunns historia under 250 år (1957).          

_________________________________________

Exempel: Ängelholms havsbad

Sedan 1800-talet har Ängelholm varit en välbesökt badort. Engelholms Brunns- och Badanstalt bildades och som på så många andra platser i Sverige började man dricka brunn vid ortens källa. Även badverksamhet arrangerades. Det första kallbadhuset byggdes i norra delen av hamnen 1863, och 1879 byggdes ett nytt kallbadhus på södra sidan av hamnen. Stranden och havet började nu tas i anspråk på ett nytt sätt. I början av 1900-talet bildades det nya bolaget AB Engelholms Nya Brunns- och Badanstalt, som organiserade badandet samt båttrafiken på Rönneå. År 1918 började en ny badort anläggas utanför Ängelholm, söder om Rönneå, på initiativ av folkskolläraren Magnus Dahlström. Området kom att kallas Ängelholm Havsbad. AB Ängelholms Havsbad tog över det tidigare Brunnsbolaget och stod för utvecklingen och skötseln av området. Det var ett av de första stadsplanelagda fritidshusområdena med tomträtter i landet.

År 1919 stod det första sommarhuset färdigt och under 1920- och 30-talen uppfördes drygt 200 sommarbostäder inom området. Det var främst två typer av hus som byggdes, dels putsade tegelhus med valmade tegeltak, dels de vanligt förekommande trähusen med liggande eller stående panel och branta sadeltak täckta med tegel. De målades röda med vita knutar eller bruna med gula knutar. Området är placerat i Kronoskogen som är en tallskog. Naturtomterna blev stora. De relativt små stugorna placerades indraget på tomten. Det blev ett homogent område med enhetligt utformade hus, utplacerade kring ett strukturerat vägnät. Gatorna fick namn som passade till den nya badorten, till exempel Havsbadsvägen, Sommarvägen, Badstigen och Strandstigen. Dessutom anlades även en campingplats vid havsbadens södra del och 1925 fick området tennisbanor. På 1930-talet etablerades en livsmedelsbutik och en frisör. Som vid så många andra liknande anläggningar anlades också en minigolfbana. Golfbanan byggdes på 1940-talet.

I nordvästra delen av havsbadsområdet ligger Klitterhus, alldeles invid stranden. Föregångaren till Klitterhus var en strandpaviljong som flyttades och byggdes om till sommarrestaurang under 1920-talet. 1932 fick paviljongen namnet Klitterhus. I närheten av Klitterhus byggdes 1938 en ny simstadion för Ängelholms simsällskap. På stranden runt Klitterhus byggdes badhytter och på 1950-talet var antalet över 100 stycken. Idag finns även Klitterbyn, en turist- och konferensanläggning med stugor. Ängelholms Havsbad är idag ett mycket attraktivt område. Allt fler av sommarbostäderna övergår till att bli permanentbostäder. Området har förtätats och nya moderna villor har tillkommit.

Lästips:

Brinck, J., och B. Irhammar: Då Ängelholm blev en badort på modet, i: Ängelholm 2001 en hembygdsbok.

___________________________________________

Exempel: Barnens by i Hästveda

Med undantag från fastigheten Sjötorpet hade Malmö förening för skollovskolonier ingen egen anläggning för barnkoloniverksamhet. Barnen inhystes i förhyrda fastigheter och bondgårdar i Skåne. Denna lösning var inte den bästa eftersom byggnaderna ofta saknade större samlingssalar, matrum och isoleringsrum för de barn som var sjuka. Det försvårade även för administrationen eftersom gårdarna vanligen låg spridda över ett stort geografiskt område. Det fanns således ett behov av anläggningar byggda för ändamålet.

Barnens dag infördes 1934 och gjorde det möjligt att från deras fond söka pengar till uppförandet av barnkolonier. Malmö förening för skollovskolonier hade utsett mark i Hässleholms kommun vid Luhrsjön i närheten av Hästveda som lämplig för en barnkoloni. En samlad markyta omfattande totalt 35 hektar inköptes och byggnation påbörjades. Målet var att uppföra sunda och ändamålsenliga byggnader i ett trivsamt område. Stor vikt lades vid funktion, medan all onödig lyx undveks. År 1937 stod de tre första byggnaderna färdiga.

Idag består Barnens By av ett flertal byggnader i sluttningen ner mot Luhrsjön. Förutom en administrationsbyggnad och en kolonistuga finns flera övernattningshus, som alla hus har sitt eget namn, exempelvis Halla, Åsa och Anders. Husen är på cirka 75 kvadratmeter och har bland annat ett dagligrum, fyra sovsalar, två tvättrum, två isoleringsrum för sjuka barn och kök. Varje hus var avsett för 34 barn.

Lästips:

Otto Friberg (red.): Malmö folkskolors minnesskrift (1942).    

Kontakt