Våtmarker med hänsyn till andra intressen

Länsstyrelsen har en central roll att göra avvägningar och bedömningar när olika markanvändningsintressen står emot varandra. Dessa intressen är ofta motstridiga och besluten kan vara komplexa. Det är inte ovanligt att olika intressen står emot varandra när man ska restaurera en våtmark. Avvägningarna styrs i större eller mindre utsträckning av lagstiftning. En del saker är anmälningspliktiga och hanteras då ofta av länsstyrelsen.

Livsmedelsproduktion och skog

En del av jordbruks- och skogsmarken ligger på dikad torvmark. Det kan handla om alltifrån att man odlar på gammal sjöbotten efter att sjöar sänkts till att mossar dikats ut och används eller använts till åker eller skog. Sådan torvmark är mest näringsrik och därför också mest effektiv att återväta ur klimatsynpunkt.

Enligt naturrestaureringsförordningen som antogs 2024 ska viss andel aktiv åkermark återvätas till 2050 med delmål till 2030 och 2040. Denna förordning kan därmed krocka med livsmedelsstrategin. Återvätning ska enligt samma förordning även ske i skogsmark, vilket kan stå i konflikt med skogsbrukets ekonomiska mål.

Exploatering

Stadsplanering

Inom kommuner kan olika exploateringar som till exempel bostäder, vägar och järnvägar stå mot befintliga våtmarker eller satsningar på våtmarker. Det är viktigt att rätt mark används till rätt ändamål. För att kunna skapa fungerande bostads- eller industriområden behöver man planera för hur stora vattenmängder ska ledas bort när det kommer skyfall. Här kan ett närliggande våtmarksområde vara till hjälp. Omvänt kan en våtmark uppströms ett bebyggt område hjälpa till att buffra vid höga flöden. När man planerar för det ena kan alltså även det andra vara viktigt.

Det är också viktigt att planera vägar och järnvägar och andra långsträckta element på ett sådant sätt att det stör hydrologin i närliggande våtmarker så lite som möjligt. Om de korsar en våtmark bör man till exempel anlägga trummor eller ha vägbankar med genomsläppligt material.

Ett annat exempel är konflikten mellan behovet av att skydda naturvärden och att möjliggöra utbyggnaden av förnybar energi som solcells- eller vindkraftsparker.

Solcellsparker

Solcellsparker och våtmarker behöver inte utesluta varandra. De stora utmaningarna för att etablera solceller i våtmarker är att marken inte är stabil, att det är en korrosiv miljö och att man måste dra kablar ute i markerna. Monteringen och kabeldragningen måste ske på rätt sätt, annars kan våtmarkens funktion förstöras. Det finns också en risk att de galvaniserade stolpar och stativ som håller upp solpanelerna kan korrodera i den fuktiga miljön, vilket kan leda till att zink sprids till omgivande mark och vatten.

Det behöver utredas mer hur vi kan göra detta på bästa sätt, men slutsatsen i rapporten ”Solceller och återvätning av torvmark” är att det finns en stor potential i att kombinera solceller och återställning av våtmarker.

Solceller och återvätning av torvmark, RISE, pdf Länk till annan webbplats.

Torvtäkter

Miljöbalken ger ett skydd för värdefulla våtmarker. Samtidigt är torven en värdefull resurs bland annat för växtodling och som energitorv. Över 1000 myrar i Sverige har använts för torvtäkt, framför allt i södra delen av landet. Det finns inget förbud mot torvbrytning så länge man inhämtar de tillstånd och gör de anmälningar som behövs enligt lagstiftningen. Länsstyrelsens roll är att göra avvägningar mellan olika intressen och säkerställa att verksamheten sker enligt lagstiftningen och i enlighet med miljöbalkens intentioner.

Vid beslut om efterbehandling av en torvtäkt behöver man även här göra en avvägning mellan olika intressen. Det kan handla om ifall marken ska användas för skogsproduktion, en solcellsanläggning eller i stället ha en användning som är inriktad på ekologiska eller estetiska värden, såsom en våtmark.

Man kan även behöva väga klimat mot biologisk mångfald. Om man efter torvbrytningen exempelvis skapar en vattenspegel för fåglarnas skull kan det i stället ge ökade utsläpp av metan från torvmarken.

Kulturmiljö

Verksamhetsutövaren är skyldig att ta hänsyn till kulturmiljövärden vid våtmarksarbeten. För fornlämningar gäller Kulturmiljölagen. Andra kulturmiljövärden hanteras inom miljöbalken och plan- och bygglagen (PBL). Det är därför viktigt att kulturmiljöaspekten finns med redan innan man bestämmer att göra en åtgärd. Kontakta länsstyrelsens kulturmiljöenhet för att få rådgivning.

Intressen krockar ibland med varandra och det är viktigt att göra en bedömning när ett område är lämpligt ur ett våtmarksperspektiv men problematiskt för att där till exempel finns fornlämningar, riksintressen eller äldre hävdade områden med tydlig historisk markanvändning. Exempel på sådana äldre hävdade områden är betesmarker eller utdikade öppna jordbrukslandskap i säteri- eller herrgårdsmiljöer från 1700- eller 1800-talet. Vissa kulturmiljöer och landskap, som exempelvis diken, stenmurar och odlingsrösen, kan också vara skyddade genom generellt biotopskydd.

Kulturmiljöhänsyn vid återvätning, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.