skyddad natur

Skötsel av skyddad natur

Naturen i skyddade områden behöver ibland olika former av skötsel för att de höga naturvärdena ska kunna finnas kvar och utvecklas. Länsstyrelsen sköter om många naturreservat och nationalparker, men ansvaret kan också ligga på en kommun, en stiftelse eller annan organisation.

I vissa skyddade områden tar vi hand om naturen med aktiva åtgärder, till exempel genom att röja sly, låta djur beta, lägga igen diken eller slå slåtterängar. I andra områden utför vi naturvårdsbränning för att gynna olika arter. I många områden får naturen sköta sig själv, utan inblandning av människan.

Den som planerar och utför skötseln av ett område kallas för förvaltare. För varje område finns det en skötsel- eller bevarandeplan som förvaltaren utgår ifrån.

För dig som besökare

För att göra områdena tillgängliga för dig som besökare anlägger och underhåller förvaltaren anordningar på utvalda platser för att göra besöket lättare. Det kan till exempel handla om informationstavlor, fågeltorn, parkeringsplatser och stigar.

Kontakta länsstyrelsen om du upptäcker skador i naturen, eller om du stöter på en anordning som är trasig eller förstörd.

Natura 2000-område

Är området även ett Natura 2000-område finns dessutom en särskild bevarandeplan för Natura 2000-värdena som också styr områdets skötsel. Skötselplaner för naturreservat hittar du på respektive naturreservats egen sida.

Se alla naturreservat i Örebro län här 

Värna vårda visa

Förvaltningen av länets naturreservat utgår från vår regionala strategi Värna Vårda Visa i Örebro län, med prioriterade mål och åtgärder för hur länets naturreservat ska skötas och utvecklas.

Värna vårda visa 2012-2020 (pdf)PDF

Nivåläggning av länets naturreservat

Graden av tillgänglighet och mängden anordningar varierar stort mellan reservaten beroende på vilken nivå respektive reservat har fått i Länsstyrelsens nivåläggningsplan. Nivå 1 innebär inga eller få anordningar för besökare, medan nivå 5 är har flera anordningar samt anpassningar för personer med funktionsnedsättningar. Nivåerna 2-4 rangordnar sig däremellan med fler anordningar ju högre siffra.

Nivåläggning av naturreservat i Örebro län (pdf)PDF

Naturreservatens skötsel

Varje år redovisar Länsstyrelsen till Naturvårdsverket vad pengarna vi fått använts till inom skötsel och förvaltning av länets skyddade naturområden.

Här kan du läsa mer om vad Länsstyrelsen använder pengarna till och vem som har hand om skötsel och förvaltning av länets skyddade naturområden.

De flesta av Örebro läns skyddade områden, såsom nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden och naturminnen, förvaltas av Länsstyrelsen. I några naturreservat har Region Örebro förvaltaransvaret. I de kommunala reservaten har respektive kommun ansvaret.

Arbetet utförs huvudsakligen med ett årligt skötselanslag från Naturvårdsverket och till viss del även med andra sökta projektmedel, som t.ex. EUs LIFE-fond.

Pengarna prioriteras till åtgärder och insatser bland annat utifrån det nivåläggningsdokumentPDF som finns för naturreservaten i Örebro län. Verksamhetsberättelserna ger en god bild av vad som hänt under året ute i våra skyddade naturområden.

Pengarna från Naturvårdsverkets skötselanslag används bland annat till:

  • Gränsmarkeringar av nya naturreservat
  • Skötsel av olika naturtyper, till exempel slåtter av ängsmark eller stängsling av betesmark
  • Åtgärder för att främja friluftslivet, till exempel stigar, rastplatser (nya och underhåll av befintliga)
  • Skötsel av byggnader och anläggningar
  • Skötsel av P-platser, vägar med mera
  • Renhållning, tömning av soptunnor, toaletter med mera
  • Uppföljning av vilka effekter utförda åtgärder ger
  • Information till besökare och allmänhet genom skyltar, foldrar, webb, guidningar och liknande.

Åtgärderna ute i reservaten utförs ibland av personal på Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen. Ofta är det dock lokala djurhållare och entreprenörer som utför arbetet enligt avtal. Varje år brukar Länsstyrelsen anlita ett 50-tal entreprenörer för att hjälpa till med skötseln.

Här hittar du verksamhetsberättelser om skötsel och förvaltning av skyddad natur i Örebro län:

2010 års verksamhetsberättelse
PDF
2011 års verksamhetsberättelsePDF
2012 års verksamhetsberättelsePDF
2013 års verksamhetsberättelsePDF
2014 års verksamhetsberättelsePDF
2015 års verksamhetsberättelsePDF
2016 års verksamhetsberättelsePDF

Projekt inom naturvårdsarbetet

Här kan du läsa om särskilda satsningar eller projekt inom naturvårdsarbetet på Länsstyrelsen i Örebro län.

Runt Hjälmaren finns ett unikt och värdefullt kulturlandskap, rika miljöer för biologisk mångfald och lövskogar som kan producera trädslag och sortiment som efterfrågas av marknaden. Runt sjön pågår ett samarbete över såväl läns- som kommungränser för att tillsammans inspirera till ett hållbart brukande med fokus på lövskogsmiljöerna.

Ett kulturlandskap i förändring

Sänkningen av Hjälmarens vattenyta har präglat det sjönära landskap som vi har idag kring sjön. Man skapade stora arealer av ny odlingsmark men sedan dess har delar försumpats och gradvis växt igen med lövskog eller planterats igen med gran. Inom projektet ligger fokus på ett hållbart brukande av landskapet, t ex lövskogsbruk, betade kulturlandskap och att gynna friluftsliv och tillgänglighet, men det handlar även om att bevara förutsättningar för det rika växt- och djurlivet.

Utbyte genom fältvandringar och kurser

Genom dialog och kunskapsutbyte vill man skapa ett nätverk mellan myndigheter, markägare, brukare, ideell naturvård, friluftlivsorganisationer m m. Exempel på metoder för att nå ut till berörda är att ordna kurser, bjuda in till fältvandringar, ta fram informationsmaterial o s v.

I samarbete med markägare har det skapats demonstrationsytor för lövskogsskötsel vid Göksholm i Örebro kommun samt Sickelsjö och Bokärr i Arboga kommun.

En broschyr om sjöns värden och möjligheter

I broschyren Hjälmarlandskapets lövmiljöer – En rik kulturbygd med höga natur- och produktionsvärden får du en inblick i ett landskap med många värden. Den används vid kontakter med markägare, politiker, tjänstemän o s v och syftet är att väcka tankar kring sjöns historia och lyfta fram tankar kring utmaningar och möjligheter kopplat till det unika lövlandskapet.

Broschyr Hjälmarlandskapets lövmiljöer (pdf)PDF

Samverkan mellan myndigheter

Projektet startade som ett samarbete mellan myndigheter kring Hjälmaren;

  • Länsstyrelserna i Örebro, Västmanland och Södermanland
  • Skogsstyrelse-distrikten Sörmland-Örebro och Uppsala-Västmanland
  • Kommunerna Örebro, Eskilstuna, Vingåker och Katrineholm

En gemensam strategi har tagits fram som slår fast en gemensam viljeinriktning för myndigheternas arbete kring Hjälmarlandskapets lövmiljöer.

Strategi Hjälmarlandsskapets lövsskogar (pdf)öppnas i nytt fönster

Arbetsgrupp

Om du har funderingar eller frågor kring arbetet så hittar du kontaktuppgifter till arbetsgruppen här.

Länsstyrelsen

Markus Forsberg
Länsstyrelsen Södermanland
Telefon: 010 - 223 42 89

Henrik Josefsson
Länsstyrelsen Örebro
Telefon: 010 - 224 86 32

Kristina Hanson
Länsstyrelsen Västmanland 
Telefon: 010 - 224 92 67

Skogsstyrelsen

Kristoffer Almqvist
Skogsstyrelsen, Sörmland-Örebros distrikt
Telefon: 0150 - 66 95 75

Kommuner

Nico de Laat
Örebro kommun
Telefon: 019 - 21 23 47

Siri Ward
Vingåkers kommun
Telefon: 0151 - 191 00 (växel)

Linda Aldebert
Katrineholms kommun
Telefon: 0150 - 570 00 (växel)

Charlotta Kjellström
Eskilstuna kommun
Telefon: 016 - 710 10 00 (växel)

Tysslingen är en grund sjö ute på Närkeslätten känd för sitt rika fågelliv. Idag regleras sjöns vattennivå för att återskapa ett öppet beteslandskap där många växter och djur kan trivas. Här kan du som bor eller verkar runt Tysslingen läsa mer om hur och varför vattennivån regleras.

Informationen på denna sida är framtagen av Stiftelsen Tysslingen, Örebro kommun och Länsstyrelsen. Här kan du läsa mer om:

Under mitten av 1800-talet sänktes vattennivån i Tysslingen. Det gjorde att sjön sakta började växa igen och ofta översvämmades. Betesdjur höll landskapet öppet en tid, men det krävdes en vattendom får att få en långsiktig lösning.

Tysslingen höll på att växa igen

Under 80- och 90-talet blev Tysslingen en allt grundare sjö som lätt översvämmades och som sakta höll på att växa igen. Sjöns vattennivå behövde därför regleras så att betet runt sjön kunde återinföras. Det var också en förutsättning för att få tillbaka det rika fågelliv som så länge karaktäriserat våtmarkslandskapet.

Vattendom bestämmer hur Tysslingen ska regleras

År 1997 beslutades om en vattendom för Tysslingen. Vattendomen var en grundförutsättning för att kunna återskapa det öppna beteslandskapet runt Tysslingen.

Historisk återblick - landskap i förvandling

Landskapet på Närkeslätten har ända sedan stenåldern präglats av vidsträckta våtmarker och grunda sjöar. Från början var de näringsrika sjöarna omgivna av lövskogar.

Så småningom omvandlade människan merparten av lövskogarna till bördig åkermark. En sänkning av vattennivån skulle göra det möjligt att också kunna odla på stora delar av dåvarande våtmarkslandskap.

Den stora sjösänkningen av Hjälmaren

Under mitten på 1800-talet genomfördes därför en av Nordeuropas största torrläggningar i Hjälmarens avrinningsområde. Först sänktes Hjälmaren och därefter sänktes och dränerades stora delar av Närkeslätten. Sänkningen medförde att det frigjordes cirka 17 000 hektar bördig åkermark. Det fick effekt även på Tysslingen som mer än halverade sin yta.

Ett förändrat landskap runt Tysslingen

Sjösänkningen var en samhällsvinst, men samtidigt en katastrof för de växter och djur som var beroende av våtmarkerna. Vid Tysslingen fortsatte skötseln med bete och slåtter runt den grunda kvarvarande sjön. Det bildades en bård runt sjön av öppna strandängar som regelbundet översvämmades. Slåttern övergavs i slutet av 1940-talet och betet upphörde i stora delar av området under 1960-talet. Endast strandängarna nedanför Rånnesta betades under början av 1980-talet.

Tysslingen nära att växa igen

När betet och slåttern runt Tysslingen försvann växte strandmiljöerna snabbt igen. Tofsvipor, storspovar och många andfåglar ersattes av sävsparvar och bofinkar i de täta snåren. I söder expanderade stora bladvassområden som sakta men säkert höjde vattennivån i den igenväxande sjön. Vid noggrannare mätningar kunde det konstateras att vassen dämde sjön med flera decimeter och försvårade för vatten att rinna igenom. Det innebar att kraftiga sommarregn höjde sjön under längre perioder. Samtidigt blev sjön grundare på grund av ökade bottensediment i de norra delarna av sjön.

Regler för dammarnas konstruktion och skötsel är beslutade i en vattendom från 1997 (1997-02-14, deldom i mål M 167-99 / VA 25/96).

Beslut om reglering av TysslingenPDF

Målet med vattendomen och de regleringsanordningar som finns i södra Tysslingen är att:

  • Skapa möjlighet att återuppta hävd genom bete eller slåtter runt hela sjön.
  • Möjlighet att behålla naturlika variationer i vattenståndet under året i våtmarken. Samtidigt som jordbrukets behov av åtgärder för avvattning söder om sjön kan genomföras av berörda markägare.
  • Skapa bättre möjligheter för vattenrening i Svartåns största biflöde genom att rena näringsrikt och grumligt åkermarksvatten i våtmarken under vår och höst.
  • Skapa optimala förutsättningar för rastande och häckande våtmarksfåglar.
  • Motverka fortsatt gungflybildning i sjön.
  • Genomföra föreslagna restaureringsåtgärder inom befintlig våtmarksareal.

Örebro kommun ansvarar för vattenregleringen enligt domen.

Vad innebär ett tillstånd eller vattendom?

Ett tillstånd för vattenverksamhet, även kallat vattendom eller miljödom, bestämmer:

  • hur mycket vatten som får ledas till ett kraftverk eller som ska kunna tappas genom en damm,
  • inom vilka gränsvärden vattenstånden får ligga och under vilken tid dessa värden gäller.
  • En dom kan också definiera det maximala djupet på diken och kanaler.

När och av vem beslutar om vattendom?

Många av de gamla domarna beslutades dels när vattenkraften byggdes ut, dels under sjösänkningsperioden.

Idag beslutas domar framförallt när man vill ändra och effektivisera befintliga verksamheter, men även vid nya vattenverksamheter.

Fram till 1 januari 1999 var det vattendomstolarna som beslutade i vattendomsfrågor. Idag är det landets mark- och miljödomstolar.

Tysslingens tillringsområde, det område med nederbörd som rinner till Tysslingen, är 138 km2. Av denna yta upptar sjön 5,5 km2, eller fyra procent.

Sjön är grund med ett medeldjup på 0,5 meter och är som djupast 0,9 meter. SMHI anger följande karakteristiska flöden vid sjöns utlopp (statistikperiod 1981-2010):

Högvattenföring (återkomsttid 50 år), HQ50 

10m3/s

Medelhögvattenföring, MHQ

6,0m3/s

Medelvattenföring, MQ

1,5m3/s

Medellågvattenföring, MLQ

 0,15m3/s

Lägsta lågvattenföring, LLQ

0,03m3/s

Det finns även uppgifter om en högsta högvattenföring (HHQ, återkomsttid 100 år) på 25 m3/s som möjligen kan ha uppnåtts under vårfloden 1977. 

Vattnet rinner från Blackstaån och Frösvidalsån
till Tysslingen

Sjön har två dominerande tillflöden, Blackstaån och Frösvidalsån. Medelvattenföringen (MQ) i dessa är 0,76 respektive 0,49 m3/s, det vill säga en betydande andel av totalflödet genom Tysslingen. Motsvarande värden på högvattenföring, HQ50, är 9,4 respektive 4,8 m3/s.  

Karta med avrinningområdenPDF

Vattnet från sjön rinner via Tysslinge kanal till Svartån

Vattnet från Tysslingen rinner ut genom Tysslinge kanal som delvis är en konstgjord vattenfåra byggd under sjösänkningsepoken under senare delen av 1800-talet. Kanalen mynnar ut i Svartån i höjd med Lindbacka.  

Tysslinge kanal ska även klara att transportera vattnet från de områden som ansluter till kanalen nedströms Tysslingen. Nederbördsområdet (område 4 på kartbilden ovan) innefattar stadsnära områden, så som Latorp, samt åkermark bland annat kring Svartåns ursprungliga sträckning, den så kallade Gammelån. Gammelån mynnar ut i kanalen väster om Garphyttevägen, strax nedström Tysslingens södra damm.

Hela upptagningsområdet kring kanalen har en areal på 30 km2, vilket är en betydande del av totalarean. Avrinningen kan här ske förhållandevis snabbt och tidsförloppet kan avvika betydligt från Tysslingeområdet i övrigt.

Risk för översvämningar - variationer under året

Vattnets förmåga att rinna undan vid nederbörd varierar under året. Mängden vatten i våra grundvattenmagasin påverkar hur snabbt nederbörd kan rinna undan.

Grundvattenmagasinen dämpar normalt avrinningen och minskar då risken för översvämningar. Om marken är mättad eller frusen sker avrinningen vid nederbörd till större del som ytavrinning och betydligt snabbare. Detta kan medföra höga flöden i vattendrag vid regn exempelvis vinter och vår, särskilt i kombination med snösmältning. Vårfloden 1977 är ett bra exempel på effekterna av regn under snabb snösmältning efter en snörik vinter.

Under ett normalår återförs mer än hälften av regnmängderna till atmosfären genom avdunstning, så kallad evapotranspiration. Avdunstningen sker dels direkt från mark- och vattenytor, dels biologiskt från växtlighet och trädens bladverk, så kallad transpiration. Avdunstningen är av förklarliga skäl störst under växtlighetsperioden och perioder med värme och sol. Avdunstingen överstiger då ofta mängden nederbörd.

Under senhösten avtar avdunstningen vilket kan bidra till att flödena i vattendragen kan öka kraftigt. Under senare år har höga höstflöden noterats vid ett flertal tillfällen, exempelvis år 2000. Eftersom det finns en viss tröghet i grundvattenbildning och avdunstning kan höga flöden även uppstå sommartid, då marken mättats efter perioder med mycket regn.  

SMHI mäter och registrerar väderdata

SMHI har två stationer i området som registrerar väderdata, bland annat nederbörd. Stationerna ligger vid Suttarboda (i anslutning till nederbördsområdet) och vid Örebro flygfält (söder om nederbördsområdet). SMHI har även en mätstation i Svartån vid Karlslund som registrerar flöden i ån.  

För att kunna styra vattennivåerna både i Tysslingen och i våtängarna nedströms sjöns utlopp, mellan sjön och Garphyttevägen, byggdes 1997 två dammanläggningar, norra och södra dammen. Det finns även tillfällen när vatten rinner in bakvägen i sjön och Tysslinge kanal bestämmer vattennivån.

Örebro kommun ansvarar för vattenregleringen av Tysslingen.

Norra dammen

Den norra dammen ligger i Åkerby vid utloppet i Tysslingens södra ände. Dammens reglerutskov är placerat i östra kanten.

Syftet med dammen är att reglera sjön till önskade nivåer med hänsyn till årstid med mera. Dammen hade ursprungligen sex fack med så kallade bjälksättar (liggande träbjälkar) för manuell manövrering. 2008 kompletterades dammen med två maskinellt reglerade luckor (ersatte två av de ursprungliga sättutskoven).

Luckorna är nivåstyrda, det vill säga regleras automatiskt upp och ner beroende på vattennivån i sjön i förhållande till förinställt ”börvärde” (önskat värde). Det finns ett förinställt börvärde för varje vecka under året.

Södra dammen

Södra dammen ligger vid Irvingsholm i Tysslinge kanal, strax norr om Garphyttevägen. Dammen gör det möjligt att lokalt dämma området norr om dammen, ungefär upp till norra dammen, det vill säga upp till Tysslingens utlopp.

Hela dammen består av en luckdamm som ursprungligen hade sju spettluckor (cirka en meter breda träluckor som lyfts med spett vid reglering). 2008 ersattes tre av luckorna med en maskinell lucka för att effektivisera vattenregleringen. Luckan är nivåstyrd på samma sätt som maskinluckorna i norra dammen. Reglering vid södra dammen sker för närvarande under vecka 10-21 och vecka 40-44. Övrig tid är dammen öppen för genomströmning utan inverkan på nivån uppströms.

Vattendom bestämmer dammarnas
konstruktion och skötsel

Regler för dammarnas konstruktion och skötsel är beslutade i en vattendom från 1997. Vattennivåerna anges i referenssystem RH70.

Beslut om reglering av TysslingenPDF

Variationer i vattennivån

De börvärden enligt ovan som hittills använts för nivåregleringarna är valda med hänsyn till de idealkurvor som låg till grund för ansökan till miljödomen. Enligt domen får, med hänsyn till den norra dammen, vattenståndet i sjön inte överstiga +40,00 (DG, dämningsgräns) och inte understiga +39,00 (SG, sänkningsgräns). Motsvarande vattenstånd för södra dammen är bestämt till +39,95 (DG) respektive. +38,40 (SG). Det är mellan dessa nivåer man har tillstånd att reglera vattennivån uppströms och ska hållas ”i vad på dammens skötsel beror”. Det betyder att om det är andra faktorer än dammen som är bestämmande så är det acceptabelt att gränserna överskrids.

En dammvall håller kvar vattnet i sjön 

Den 27 december 2004 kom en deldom för tidigare vattendom. Den gjorde det möjligt att bygga en dammvall vid Åkerby. Dammvallen löper från norra dammen i västlig riktning tvärs över våtmarken i sjöns södra ände. Vallen bidrar till att hålla kvar vattnet i sjön även under perioder med önskad hög vattennivå. I vallen finns ett lägre parti för bräddning av vatten vid mycket höga vattennivåer i sjön. Enligt deldomen får inte tvärvallens breddavlopp överstiga 39,80.

Vattennivåprofil visar dammarnas funktion
och inverkan

Dammarnas funktion och inverkan på nivåerna i vattensystemet kan åskådliggöras med vattennivåprofiler. Låt oss först konstatera att vatten alltid rinner från en hög vattennivå till en lägre.

Figur 1a

Som exempel kan förhållandet under vecka 34 år 2012 visas med en vattenprofil enligt nedan figur. Situationen var då ”normal” och regleringen höll vattenståndet i sjön vid inställt börvärde samtidigt som södra dammen var helt öppen och inte gav någon dämning.

Figur 1b

Figur 1b visar förhållandet under vecka 14 år 2012. Här är även södra dammen i funktion och bestämmer vattennivån mellan sjön och Garphyttevägen. Figuren visar också här en normalsituation då flödena är hanterbara för de båda dammarna.  

Figur 1c

Det kan rinna stora mängder vatten till Tysslinge kanal från områdena nedströms södra dammen. Kapaciteten i Tysslinge kanal är begränsad, vilket gör att kanalen ofta blir dämmande. Dämning kan ha inverkan ända upp i sjön Tysslingen. I extremfall kan vatten till och med strömma in ”bakvägen” till sjön genom dammarna, så att sjön temporärt fylls på även från söder. Tysslinge kanal bestämmer då vattennivån och dammarna saknar inverkan, både på nivåerna uppströms och på utflödet. En sådan situation illustreras av figuren nedan som visar förhållanden vecka 40 år 2012.  

Vattennivåerna mäts kontinuerligt

Vattennivån uppströms båda dammarna mäts idag kontinuerligt och registreras per dygn. Registreringarna påbörjades 2008 i samband med installationen av de nya reglerluckorna. Innan dess gjordes mätningarna och noteringarna manuellt.

Automatiska mätningar och SMHI statistik

I nedan pdf:er visar vi med hjälp av diagram automatiska mätningar och SMHI:s statistik, år 2000 samt 2008-2013. Den sista pdf:en innehåller kommentarer till diagrammen, med 2012 som exempel. Läs den gärna tillsammans med diagrammen.  

Diagrammen visar:

  • vattennivå
  • nederbörd
  • temperatur

I det övre diagrammet framgår börvärdesnivåer och verkliga nivåer uppströms de båda dammarna. Diagrammet i mitten visar nederbörd enligt SMHI:s mätstation vid Suttarboda samt flödet i Svartån i höjd med Karlslund. Nedre diagrammet visar lufttemperaturer uppmätta vid Suttarboda.

Örebro kommun ansvarar för regleringen

Örebro kommun ansvarar för vattenregleringen i Tysslingen. Om du inte får svar på dina frågor här på webben kan du kontakta:

Mats Rosenberg
Enheten för naturvård
Örebro kommun
E-post till Mats Rosenberg
Telefon: 019-21 11 54

Sjön Tysslingen

Tysslingen är en näringsrik slättsjö cirka en mil väster om Örebro. Sjöns yta sänktes med cirka 1,5 meter på 1860-talet i jakt på mer åkermark. Det innebar att stora våta slåtterängar söder och nordost om Tysslingen försvann. Sedan 1920-talet har Tysslingen varit känd för sitt rika fågelliv. Idag är delar av sjön naturreservat och det finns tankar om att i framtiden göra hela sjön till reservat. Tysslingen är även skyddad enligt Natura 2000, och ingår i ett nätverk av värdefull natur i Europa. Det finns sedan 1997 en vattendom som värnar de naturvärden som finns i och runt Tysslingen - samtidigt som åkerbruket hos kringliggande gårdar påverkas i mycket liten utsträckning.

Länsstyrelsen har tillsammans med Skogsstyrelsen och flera andra myndigheter fått i uppdrag att arbeta för enklare vägar till jobb inom de gröna näringarna.

Deltagarna som anställs i projektet är nyanlända och personer som varit utan arbete en längre tid. De anställda ska utföra samhällsnyttiga arbetsuppgifter i gröna områden som annars inte skulle ha blivit gjorda.

Målet är att deltagarna genom att prova på olika arbetsuppgifter under ett år ska få kompetens som efterfrågas och därefter anställning inom gröna näringar. Idag saknas arbetskraft inom de gröna näringarna som till exempel skogsarbetare, maskinförare och grönyteskötare.

Totalt i Sverige väntas satsningen på gröna jobb innefatta drygt 5 000 nyanlända och långtidsarbetslösa de kommande tre åren.

I Örebro län bedrivs projektet från två orter, Örebro och Lindesberg. Arton personer kommer att utgå från Lindesberg och utföra arbete åt Länsstyrelsen. De arton personer som utgår från Örebro kommer att utföra arbete både åt Länsstyrelsen och Trafikverket.

De myndigheter som deltar är Skogsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Trafikverket, Naturvårdsverket, Arbetsförmedlingen och länsstyrelserna. Projektet koordineras och samordnas av Skogsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län ansvarar för att ta fram lämpliga arbetsuppgifter inom främst skyddad natur men även kulturmiljöer eller parker. Det kan bland annat handla om röjning, slåtter, bekämpa invasiva arter, plantera träd, underhåll av rastmöbler, broar, spänger och skyltar med mera.

Naturvårdsverkets information om hur kommuner och statliga myndighet kan anordna Naturnära Jobblänk till annan webbplats

Regeringsbeslutet som togs 2017-12-07länk till annan webbplats

Information om Naturnära jobb hos Skogsstyrelsenlänk till annan webbplats

Kontakt: Susanna Gustavsson, samordnare Naturnära Jobb, Länsstyrelsen

Kontakt

Länsstyrelsen i Örebro län

Naturskydd

Telefon: 010-224 80 00