Societetshuset i Varberg

Gul träbyggnad med ett torn och två höga spetsiga takkupor. Grönt koppartak. Många flaggstänger framför huset.

Societetshusets föregångare kallades Brunnssalongen och var ett enkelt trähus väster om kyrkan i Brunnsparken. Efterhand som Varbergs rykte som kurort spred sig, uppstod behov av ett mera ståndsmässigt societetshus. Kurortsgästerna kom oftast ur samhällets överklass och var vana vid god service. 1886 kom det äntligen till stånd efter ritningar av göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson.

Byggnaden har en tidstypisk morisk (spanskarabisk) framtoning, med ett allmänt svärmeri för
det exotiska, de turkiska baden och Österns mystik.

På kontinenten fanns det sedan hundratals år tillbaka – ibland med antika anor – hälsokällor, som tillskrevs positiva egenskaper. Vissa av källorna byggdes ut till omfattande anläggningar med medicinskt expertis, hotell- och restaurangrörelse.

Några besöktes av kungahusens medlemmar, vilket bidrog till deras popularitet bland de som hade råd. Terapin fick status genom det medicinskt-vetenskapliga inslaget, som alltid krävde disciplin av gästerna. Ingen överdrift i sällskapslivet kunde tolereras, alla beståndsdelarna i kuren skulle samverka mot det hägrande målet: en sundare människa. Tron på vattnets helande förmåga stod i centrum, och vattnet användes ibland både till utvärtes och invärtes bruk. Terapin krävde ett antal olika hus med specifika funktioner: varmbadhus, kallbadhus, restaurang, vattenkiosker och – inte minst – samlingslokaler för sällskaplig samvaro, det vill säga ett societetshus.

Ett dagsprogram vid kurorten började klockan åtta på morgonen med brunnsdrickning till musik av
mässingsorkester. Halv nio serverades frukost, och därefter hölls morgonbön. Sedan förflöt dagen med allahanda bad och vattenbehandlingar med avbrott för stärkande måltider och promenader.

På kvällarna ordnades soaréer, baler med mera. Det var alltså ett starkt ritualiserat liv som fördes, helt avskilt från övriga i den lilla staden. Att komma in på parkområdet kostade 10 öre om man inte var brunnsgäst. 1980 förklarades Societetshuset med omgivande park för byggnadsminne.