Brunnsbacka Sågkvarn

Brunnsbacka sågkvarn är en så kallad underfallskvarn, vilket betyder att vattnet driver mot kvarnhjulets underkant.

Sågkvarnen i Brunnsbacka består av ett öppet såghus och ett täckt kvarnhus av trä på en hög stengrund. Sadeltaken är täckta med lockbräder. Det stora hjulet driver malstenarna, det mindre driver den enbladiga sågen och en stickhyvel. Stickhyveln producerar takstickor som förr var ett vanligt taktäckningsmaterial.

Till anläggningen hör också en kvarndamm med tilloppsränna och pådrag med luckor för de båda vattenhjulen. Sågen upphörde på 1930-talet och kvarnen något senare. Stickhyveln var i bruk till 1951. Anläggningen kunde bara köras, när vattentillgången i Krokån medgav detta. Man fick också ta hänsyn till en vattensåg på andra sidan Krokån; av denna syns nu bara ruiner. Under 1983-84 genomgick kvarnen en grundlig restaurering, då bland annat nya vattenhjul tillverkades. Kvarnen blev byggnadsminne 2003. En särskild stiftelse svarar för skötsel och aktiviteter kring kvarnen. På ”Brunnsbackadagen” i maj varje år släpps den uppdämda vårfloden loss och kvarnen maler, sågar och hyvlar som i fornstora dar.

Sveriges äldsta kända sågkvarn omtalas i Vadstena klosters jordebok 1447 – så gammal är förstås inte den i Brunnsbacka. Ett dendrokronologiskt prov ger en ungefärlig datering till 1750.

Mot århundradets slutet av 1800-talet blev det populärt bland bönderna att bygga kvarn. Ofta gick man samman om ett projekt för att underlätta finansieringen. Före den nuvarande kvarnen i Brunnsbacka har det funnits minst en skvalta, eller ”enfotare”, på platsen vid Krokån. Den tekniskt mer avancerade sågkvarnen är både en kvarn och en såg – och dessutom en hyvel.

I tekniskt avseende är den en underfallskvarn, det vill säga att drivhjulet är monterat på en horisontell axel och vattnet träffar hjulskovlarna i underkanten. Detta medför att kvarnen måste ha två våningsplan. Ett undre med utväxlingsmaskineriet och ett övre för förmalningsdelen.