Långanskogen - Emmas stuga

Emma Henriksson bodde i torpet Långanskogen i nästan hela sitt liv. Före sin död 1981 överlät hon stugan med lösöre till Sibbarp-Dagsås hembygdsförening. Därav kallas torpet Emmas stuga.

Huset reparerades och blev 1991 förklarat som byggnadsminne. Torpet uppfördes troligen kring sekelskiftet 1800 på byn Ästads utmarker nära en av traktens få återstående bokskogar, vilket kan förklara namnet Långanskogen.

Den långa freden efter Sveriges krigiska stormaktstid hade en baksida: befolkningen växte fortare än jordbrukets avkastning. Särskilt landsbygdens invånare sjönk ned i fattigdom. Till och med bondsöner fick försöka dra sig fram som daglönare, torpare eller backstusittare. Ofta fick de nöja sig med en mager jordlott på mark som bönderna ratat. Utvandring till Nordamerika blev mångas utväg. I förhållande till sin folkmängd hade Halland fler utvandrare än något annat landskap. Från Långanskogen emigrerade 1886-1895 en hel syskonkull.

Hallandslänga och backstuga

Långanskogen är en ovanlig kombination av Hallandslänga och backstuga med yttermåtten cirka 26 x 4 meter. Stommen är av skiftesverk och klädd med stående träpanel. Rummen ligger i fil efter varandra med kök och kammare i mitten. Inåt backen finns en liten ladugård med plats för en gris, en kalv och några höns. Bakom ladugården ligger snickarboden, vars väggar delvis är av sten och ingrävda i sluttningen.

Verktyg och kaffe

Snickarboden var familjens inkomstkälla. Här gjorde Emmas far Elias allt från vagnar till vapenreparationer. En originell detalj är ringklockan i taket. Den är förbunden med ett snöre in till köket, så att far kunde kallas när det var dags att dricka kaffe. Här finns alla bevarade verktyg som Elias tillverkade och använde. På andra sidan bostadsdelen ligger loge och lada, och högre upp i backen en murad jordkällare. Brunnen finns på andra sidan vägen, ned mot Byasjön.

Entreprenörer utan materiella krav

Efter föräldrarnas död i mitten på 1930-talet försörjde sig Emma på att hjälpa folk i bygden med bakning och slakt. På sommaren plockade hon svamp och bär till försäljning. Emmastugan står som ett minnesmärke över generationer av småfolk och hantverkare som lyckades dra sig fram tack vare stor uppfinningsrikedom och små materiella krav.

Hembygdsföreningen i Sibbarp-Dagsås har gått i spetsen för att bevara och rusta upp det gamla torpet. Bland annat har man täckt om taket med vass från den närbelägna sjön. Husets grund har förstärkts och mittpartiets väggar har dragits samman med dragjärn.