Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Vi fattar beslut om skyddsjakt och licensjakt på stora rovdjur.

I Sverige räknas björn, järv, kungsörn, lodjur och varg till de stora rovdjuren. Alla dessa djur är fridlysta. Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet.

Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen, och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.

Vad gör Länsstyrelsen?

  • Upprättar regionala förvaltningsplaner för respektive art.
  • Hanterar skyddsjaktärenden på rovdjur.
  • Beslutar om och administrerar licensjakten på rovdjur.
  • Betalar ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur.
  • Informerar och kommunicerar om rovdjuren.
  • Inventerar de stora rovdjuren.
  • Betalar ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur.

Vilka rovdjur finns i Västerbotten?

I Västerbotten finns fasta stammar av lo, järv, björn och kungsörn. Enstaka vargar besöker länet årligen.

Lodjuret förekommer med en fast, reproducerande stam i länet. Familjegrupper är idag spridda över en stor del av länet, men förekomsten i kustlandet har varit ganska oregelbunden.

Stammen har gått upp och ner under den tid som Länsstyrelsen inventerat lodjur och har under lång tid legat mellan 20 och 40 familjegrupper. Antalet djur bedöms uppgå till cirka 170 individer.

Resultat från inventering 2018: 27,5 föryngringar är konstaterade för året.

Järven har en fast och reproducerande stam i länet med mellan 20 och 30 föryngringar per år de senaste åren. Stammen har ungefär fördubblats i Västerbotten sedan början av 2000-talet. Järvföryngringar konstateras oftast i fjällområdet i länet, men under senare år har fler och fler lyor hittats även långt nere i skogslandet. Stammen uppgår till cirka 150-170 individer.

Resultat från inventering 2018: 22 föryngringar är konstaterade för året.

Björnen är vanligt förekommande i länet med en fast, reproducerande stam. Björnstammens storlek beräknas vara cirka 360 björnar.

Medan björnhanarna är ganska jämnt fördelade i Västerbotten finns honorna främst längs södra länsgränsen, kring Vilhelmina och Storuman. Björnstammen verkar ha ökat i kustlandet, men få björnar har konstaterats i fjällområdet. Sedan 2009 verkar björnstammen ha minskat i Dorotea, Malå, Sorsele och Åsele kommuner. En ökning verkar däremot ha skett i Bjurholm, Nordmaling, Skellefteå, Storuman och Vännäs.

Åren 2004, 2009 och 2014 har det utförs spillningsinventering av björn i Västerbotten. Spillningsinventering planeras att göras 2019.

Resultat för 2014

Beräkningar av björnstammens storlek visar att stammen har ökat från cirka 300 till cirka 360 björnar mellan åren 2004 och 2009. Det är honorna som har stått för ökningen mellan 2004 och 2009, medan hanarna har legat på ungefär samma nivå vid samtliga inventeringar.

Kungsörn häckar i hela länet men det finns flest individer i de centrala delarna. Generellt sett är det få häckningar i fjällområdet samt vid kusten. Tätheten av kungsörn är mycket varierande mellan kommunerna och mellan samebyarna. Det bedöms finnas cirka 280 individer i länet.

Resultat från inventering 2018: 24 lyckade häckningar, 28 födda ungar.

Vargen har de senaste femtio åren endast förekommit tillfälligt och inte reproducerat sig i länet. Enstaka individer dyker upp varje år och försvinner igen efter en kortare eller längre period. Antalet individer som besöker länet, och vistelsens längd, verkar dock ha ökat under senare år. Vargar kan dyka upp var som helst i länet, men en viss koncentration av observationer har under senare år funnits i trakterna mellan Lycksele och Åsele och mellan Norsjö och Skellefteå.

Resultat från inventering 2018: Ingen varg har upptäckts i länet under inventeringsperioden.

Länsstyrelsen inventerar varje år föryngring, det vill säga hona som har en eller flera ungar, eller annan förekomst av stora rovdjur i länet.

Inventeringsresultat stora rovdjur 2017-2018

Inventeringsresultat stora rovdjur 2016-2017PDF

Skandinavisk inventeringsrapport järvPDF

Skandinavisk inventeringsrapport vargPDF

Skandinavisk inventeringsrapport lodjurPDF

I databasen Rovbase registreras viltskador av rovdjur och annat fredat vilt samt olika inventeringar och observationer av rovdjur i Sverige.

Rovbaselänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 

Har du sett rovdjur eller spår från rovdjur?

Allmänhetens rapporter då de observerar rovdjur är viktigt för Länsstyrelsens arbete med att kartlägga antal och utbredningen av de stora rovdjuren i länet.

Rapportera att du sett ett rovdjur i Skandobslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Du kan också använda appen Skandobs touch för din smarta telefon. 

Jakt på rovdjur

Jakten på de stora rovdjuren är mycket begränsad, och kan endast bedrivas som licensjakt eller skyddsjakt.

Licensjakt

Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige, och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.

Skyddsjakt

Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt 28 § jaktförordningen. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.

Jaktförordning (1987:905) på Riksdagens webbplatslänk till annan webbplats

Licensjakt på rovdjur i Västerbotten

Licensjakt efter lo

Licensjakt efter björn

Länsstyrelsen beslutar hur många djur som ska fällas varje år. Det är många faktorer som styr tilldelningen. Förutom flera års inventeringsresultat tittar vi på tidigare års jaktresultat. Det vill säga hur många djur har fällts under både licensjakt och skyddsjakt. Vi tar också hänsyn till annan dödlighet som trafikdödade djur och illegalt dödade djur. Problemområden och skador som rovdjuren orsakar vägs också in i bedömningen.

Skyddsjakt på rovdjur i Västerbotten

Skyddsjakt är en metod som kan tillämpas när det inte finns någon annan lämplig lösning för att förhindra skada orsakat av vilt. Beviljandet av skyddsjakt är ett undantag från de allmänna bestämmelserna om att alla vilda däggdjur och fåglar är fredade.

Naturvårdsverket kan delegera rätten att fatta beslut om skyddsjakt efter stora rovdjur till länsstyrelserna. I Västerbottens län får Länsstyrelsen enligt nuvarande delegering fatta beslut om skyddsjakt efter björn, lo, järv och varg. Möjligheten att besluta om skyddsjakt på kungsörn ligger kvar på Naturvårdsverket.

Det finns två olika typer av skyddsjakt, skyddsjakt på en specifik skadegörande individ eller skyddsjakt i förebyggande syfte för att undvika att allvarlig skada ska uppkomma.

Skyddsjakt på skadegörande individer innebär att man vet vilken individ som orsakar skada. Ofta handlar det om en pågående situation med ett rovdjur som i ett begränsat område orsakar väldigt stora problem. Om förhållandena och situationen är sådana att skador kan fortsätta uppstå kan skyddsjakt vara ett lämpligt alternativ om ingen annan lösning finns.

Skyddsjakt - Skadegörande individPDF (PDF)

Skyddsjakt i förebyggande syfte kan fattas i sådana fall där risken för att skador ska uppstå är så stor att något behöver göras samt att ingen annan lösning finns. Det kan till exempel finnas en skadehistorik som är styrkt av Länsstyrelsen och ett högre predationstryck än vad som är rimligt för rennäringen.

Länsstyrelsen har också möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt på eget initiativ, det vill säga ingen ansökan om skyddsjakt behöver finnas. Hösten 2012 beslutades till exempel om skyddsjakt på tio lodjur på eget initiativ.

Skyddsjakt - Förebyggande syftePDF (PDF)

Förutsättningar för skyddsjakt

När en ansökan om skyddsjakt kommer in till Länsstyrelsen behandlas den så snart som möjligt. I de allra flesta fall samma dag när det är frågan om en pågående skadebild. För att skyddsjakt ska kunna beviljas krävs att vissa grundläggande förutsättningar är uppfyllda.

  • Allvarlig skada har uppkommit och riskerar att fortsätta eller om allvarlig skada riskerar att uppstå.
  • Förebyggande åtgärder har genomförts men problem kvarstår.
  • Ingen annan lämplig lösning finns.
  • Skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av, eller möjligheten att nå, gynnsam bevarandestatus för arten i fråga.

Vilka får utföra jakten?

Länsstyrelsen utser jaktledare i samråd med den som har beviljats skyddsjakten. Jaktledaren utser, i samråd med Länsstyrelsen, de som ska delta i jakten. En skyddsjakt är alltså ingen allmän jakt där vem som helst får gå ut och jaga djuret i fråga. Länsstyrelsen kan besluta om att den som genomför en skyddsjakt får jaga på annans jaktområde. Det betraktas dock som positivt om den som har fått tillstånd till skyddsjakt och de lokala jägarna i området kan samverka.

När ett djur har fällts

När ett djur har fällts vid en skyddsjakt genomförs en platsbesiktning samt besiktning av djuret. Djuret tillfaller staten och tas om hand av Polisen, som i sin tur skickar det för obduktion till Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Aktuellt delegeringsbeslutPDF

Riktlinjer för skyddsjaktPDF

Grunderna för skyddsjaktPDF

Skyddsjakt - Skadegörande individPDF

Skyddsjakt - Förebyggande syftePDF

Mer information

Läs mer om de stora rovdjuren på Naturvårdsverkets webbplats:

Fakta om björnlänk till annan webbplats

Fakta om järvlänk till annan webbplats

Fakta om kungsörnlänk till annan webbplats

Fakta om lodjurlänk till annan webbplats

Fakta om varglänk till annan webbplats

Kontakt

Michael Schneider

Naturvårdsenheten

Linda Backlund

Naturvårdsenheten