Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning. På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige:

Artfakta om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Förbjudet att sprida invasiva främmande arter

De invasiva arter som är listade i EU-förordningen får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut och hållas levande.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Invasiva främmande arter i Västerbotten

Arter från EU:s lista som vi vet förekommer i Västerbotten:

Huvudet på ett djur med brun-vit päls.

Mårdhunden har en gul-, röd-, eller gråaktig päls med svarta strimmor från skuldror till svans. Den har en karakteristisk svart ansiktsmask och långsmal kropp.

Det är en allätare som kan orsaka stor skada eller lokalt utrota populationer av groddjur och markhäckande fåglar. Den kan konkurrera om föda, habitat och boplats med rödräv och grävling. Dessutom kan den sprida dvärgbandmask.

Mårdhunden finns främst i norra Sverige, men bara sporadiskt i Västerbotten.

Har du sett mårdhund? Rapportera till Svenska Jägareförbundet så snart du kan.

Tipstelefon: 070-339 93 26
E-post: tipsafrämmandearter@jagareförbundet.se.

Du kan också rapportera på www.invasivaarter.nu. Länk till annan webbplats.

Mårdhund på Naturvådsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta mårdhund i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Djur med brun päls som står på en stock i vatten.

Bisam ser ut som ett mellanting av råtta och bäver och har rödbrun päls. Till skillnad från bäverns svans är bisamsvansen tillplattad från sidan. Det är en gnagare som kom till norra Sverige via Finland kring 50-talet. Efter det har den vandrat söderut till Höga kusten.

Bisam har en hög reproduktionstakt och kan få 1-3 kullar varje år med i genomsnitt fem ungar i varje kull. Den kan förändra hela ekosystem där den lever. Bisam lever oftast vid sjöar, stilla åar, våtmarker och kustnära havsområden där de bygger hyddor av bland annat vattenväxter. Den kan uppträda aggressivt.

Bisam på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta bisam i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Växt med små gröna blad i vatten mot en sandbotten.

Foto: Christian Fischer, © Creative Commons

Vattenlevande växt som finns både i sjöar och längs med kusten. Den sprider sig via växtdelar och kan bilda stora mattor som tränger bort alla annan växtlighet och förändrar livsmiljön för många vattenlevande organismer.

Smal vattenpest har troligen introducerats i Sverige via trädgårdsdammar och akvarier. I Västerbotten finns det enstaka rapporter från kusten, men under sommaren 2022 kommer en större inventering av kusten göras.

För all bekämpning av smal vattenpest, kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.

Förbjuden i EU.

Smal vattenpest på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta smal vattenpest i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Höga växter med rosa blommor.

Ettårig ört som blommar med purpurröda eller ljusrosa blommor i juli till augusti. Varje planta producerar flera hundra frön som sprider sig lätt. Den växer i täta bestånd och kan konkurrera ut inhemska arter. Arten hittas spridd i hela Västerbotten, men är mest koncentrerad längs kusten.

Växten är förbjuden i EU.

Jättebalsamin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Bekämpning och hantering av jättebalsamin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta jättebalsamin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Höga växter med vita blommor.

Högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september. Den sprider sig via frön och varje planta producerar flera tusen frön. Stjälken är rödfläckig och blomställningen platt. Har giftig växtsaft. Noteras i hela Västerbotten.

Förbjuden i EU.

Jätteloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Bekämpning och hantering av jätteloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta Jätteloka i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Höga växter med vita blommor.

Högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september och luktar anis. Den sprider sig via frön och växtdelar. Varje planta producerar flera tusen frön. Har oftast flera stjälkar som är enhetligt rödlila och blomställningen är välvd. Har giftig växtsaf. Noteras i hela Västerbotten, som också är det län i Sverige med flest förekomster.

Förbjuden i EU.

Tromsöloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta Tromsöloka i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Krabba med ludna klor på havsbotten.

Foto: Anders Salesjö

Lever i allt från sött till marint vatten. Klorna på vuxna individer har tät "ullig" borst och vita spetsar. Ryggskölden har ett v-format jack mellan ögonen.

Den sprids via barlastvatten och har inte förmåga att föröka sig i Östersjön. Arten är överförare av kräftpest och mellanvärd för den orientaliska lungmasken som har kräftdjursätande däggdjur som slutvärd.

Kinesisk ullhandskrabba har noterats i Västerbotten vid något enstaka tillfälle, sannolikt kom den med barlastvatten från ett fartyg.

Om du får upp en krabba, rapportera via Rappen. Länk till annan webbplats. Släng inte tillbaka den i vattnet.

Kinesisk ullhandskrabba på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta kinesisk ullhandskrabba i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Närbild på röd-brun krabba i gräs.

Till skillnad från vår inhemska flodkräfta har signalkräftan en vit fläck i ”tumgreppet” på klorna. Den lever på steniga bottnar i sjöar, dammar och vattendrag.

Arten planterades in i Sverige på 60-talet för att ersätta kräftbestånd som slagits ut av sjukdomen kräftpest. Tyvärr visade det sig att signalkräftan också kan vara bärare av kräftpest. På många platser i landet har flodkräftan försvunnit helt efter smitta från signalkräftor.

I Västerbotten har signalkräftan utrotas och flera aktörer jobbar för att den inte ska återetableras här.

Signalkräfta på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Folder om flodkräfta och signalkräfta Länk till annan webbplats.

Fyndkarta signalkräfta i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Arter som vi rekommenderar att du hjälper till att hindra spridning av:

Närbild på långsmala lila och rosa blommor.

Flerårig ört som blommor i juni och juli. Den sprider sig via frön. Varje planta producerar flera hundra frön, vilka kan vara väldigt långlivade. Den konkurrerar ut andra arter och då den lever i symbios med kvävefixerande bakterier förändrar den markens kemi och gör den mer kväverik.

I Västerbotten växer blomsterlupin på många platser över hela länet, även i fjällvärlden.

Blomsterlupin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta blomsterlupin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Lila blommor som växer tätt.

Sandlupinen är lik blomsterlupinen, men är något mindre, mer förgrenad och mer långhårig. Det är en flerårig ört som blommor i juni och juli och sprider sig via frön. Den konkurrerar ut andra arter och då den lever i symbios med kvävefixerande bakterier förändrar den markens kemi och gör den mer kväverik.

I Västerbotten är sandlupin främst rapporterad i Umeå och längs E12:an, men den har även noterats i länets nedre fjällområde.

Blomsterlupin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta sandlupin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Snabbväxande, högväxta örter som bildar täta bestånd och blommar mellan juni och september. Parkslide sprider sig via jordstammar och så lite som 0,7 gram av en stam kan bilda en ny planta. Växten kan ta över stora områden och tränger ut andra arter.

I Västerbotten har parkslide främst noterats i Umeå med omnejd, men enstaka andra förekomster har också rapporterats in.

Parkslide på Naturvårdsverkets webbplats  Länk till annan webbplats.

Fyndkarta parkslide i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Perenn, storvuxen och mycket taggig ros som blommar med vita till mörkt rosa blommor under juni till september. På hösten får plantan stora nypon som kan överleva flytande i söt- och saltvatten i upp till 40 veckor.

Vresrosen sprider sig via underjordiska utlöpare och med sina nypon. Den bildar ofta så täta bestånd att den tränger ut de inhemska arterna. Arten hittas spridd i hela Västerbotten, men är mest koncentrerad längs kusten.

Vresros på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta vresros i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Tät massa av slingriga växter med gröna små blad.

En vattenlevande växt som påträffas både i sjöar och längs med kusten. Den sprider sig via växtdelar och kan bilda stora mattor som tränger bort all annan växtlighet och förändrar livsmiljön för många vattenlevande organismer.

Växten har troligen introducerats i Sverige via trädgårdsdammar och akvarier. I Västerbotten är de flesta rapporter från kusten, men enstaka andra förekomster har noterats.

För all bekämpning av vattenpest, kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.

Vattenpest på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta vattenpest i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Gröna blad som växer tätt på marken.

Storväxt flerårig ört med kala, matt ljusgröna blad som kan bli över 30 cm långa. Parksallat blommar med blålila blommor mellan juli och september och sprids via frön eller underjordiska utlöpare. Den kan bilda nya plantor av små rotbitar i jorden. Växten bildar vidsträckta bestånd som kväver all annan växtlighet.

Parksallat finns i hela Västerbotten, men inga rapporter finns i dagsläget från fjällvärden.

Fyndkarta parksallat i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Hög växt med gula små blommor och gröna blad.

Flerårig ört som blommar med gula små blomkorgar i september till oktober. Den sprider sig via frön och små fragment av jordstammen. Varje planta producerar flera tusen frön.

Kanadensiskt gullris växer i täta bestånd. Den kan konkurrera ut inhemska arter och hindra tillväxten hos andra växter genom sitt gift. Den försämrar också kvaliteten på betesfoder.

Arten är mycket lik höstgullris, båda växterna bör undvikas.

Kanadensiskt gullris på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta kanadensiskt gullris i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Gulbrun till rödbrun snigel som liknar den inhemska bruna skogssnigeln. Mördarsnigeln sprider sig genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall.

Snigeln kan orsaka stora skador i odlingar eftersom den äter det mesta i växtväg. Den kan påverka den biologiska mångfalden negativt. Dels genom att mördarsnigeln konkurrerar med den naturliga snigelfaunan om föda och övervintringsplatser, dels genom att den kan äta andra sniglar.

Hittills är mördarsnigel bekräftad i fem kommuner i Västerbotten: Umeå, Skellefteå, Nordmaling, Vilhelmina och Bjurholm.

Mördarsnigel på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Snigelakuten på Göteborgs Naturhistoriska Museums webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta mördarsnigel i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Djur med brun päls som står på en sten i vattnet.

Mörkbrun gnagare med vit hakfläck som i Sverige härstammar från förrymda och utsläppta djur från pälsfarmer. Förrymda minkar dör oftast i naturen, men de som överlever kan snabbt bilda nya populationer då ungarna blir könsmogna redan efter ett år. Mink sprider sig längs med vattenvägar.

Minken är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar. Den lever oftast i anslutning till långsamt rinnande vattendrag eller stationära vatten där det finns tät undervegetation. Mink finns i hela Västerbotten.

Mink Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Beslut om jakt på mink på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta mink i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Mönstrad fisk som ligger på mossa.

Fiskart som importerades till Sverige 1892. Den lever oftast i kalla, klara och strömmande vatten och mindre bäckar. Bäckrödingen kännetecknas av ett ljust marmormönster på den olivgröna ryggen och ryggfenan. Den nedre delen av ryggen har små gulgröna och/eller röda fläckar.

Bäckrödingen konkurrerar ut andra fiskar och kan hybridisera med inhemska laxarter. Hybriderna är ofta fertila och kan föröka sig. Det kan leda till genetiska effekter så som förlust av genetisk variation och sämre överlevnadsförmåga.

Arten är rapporterad från många bäckar i Västerbotten.

Bäckröding på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta bäckröding i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Brun mönstrad fisk under vatten.

Kan leva i sött, bräckt och marint vatten. Den svartmunnade smörbulten har en karaktäristisk svart fläck på bakre delen av främre ryggfenan.

Fisken är mycket tålig och anpassningsbar. Arten har ett aggressivt och territoriellt beteende mot andra fiskar. Dessutom kan den äta upp andra fiskars rom.

Arten har ännu inte noterats i Västerbotten.

Svartmunnad smörbult på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Rapport från Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Fyndkarta svartmunnad smörbult i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Illustration av en spiralformad snäcka.

Kan leva i både sött och bräckt vatten. Trots sin lilla storlek på 5–8 mm kan snäckan ställa till stora bekymmer vid vattendrag och andra miljöer där den lever eftersom snäckan förökar sig snabbt.

Arten finns längs hela Västerbottens kust.

Nyzeeländsk tusensnäcka på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Fyndkarta nyzeeländsk tusensnäcka i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.

Vad gör jag med växtavfallet?

Släng aldrig växtavfall på en kompost utan lämna det till förbränning på din återvinningscentral. Mindre mängder avfall kan även läggas i hushållssoporna, väl förslutet i en plastpåse.

Vid transport är det viktigt att avfallet transporteras väl förslutet. Om avfallet körs till återvinningscentral, försäkra dig om att det blir bränt och inte komposterat. Hör med din återvinningscentral om vad som gäller där.

Säker avfallshantering på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

Så tar du hand om avfallet, film från Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sprid inte främmande arter till sjöar och vattendrag

Risken för att främmande arter ska spridas och etablera sig i våra sjöar och vattendrag är stor. Arter kan komma in med sjöfartens barlastvatten, genom utsättningar eller som fripassagerare på exempelvis båtskrov.

Sprid inte främmande arter på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Invasiva främmande arter i norrländska vatten Länk till annan webbplats.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.

Artportalen Länk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på invasivaarter.nu  Länk till annan webbplats.

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller via e-post tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

För kommuner och myndigheter

Uppdragsportalen är ett IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen går det att både rapportera in och att ta del av åtgärder som planeras och som har utförts för att ta bort och hindra spridningen av främmande invasiva arter.

Uppdragsportalen Länk till annan webbplats.

Projekt i Västerbotten

Projektet testar olika metoder för bekämpning av vresros och jättebalsamin. Man gör också test av olika metoder för kommunikation med allmänheten. Projektet tar även fram handlingsplaner för bekämpning.

INSPECT är ett samarbete mellan svenska och finska parter och är finansierat av EU genom Botnia-Atlanticaprogrammet.

INSPECT- INvasive SPecies Eradication and Control Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen har på försök använt specialtränade hundar för att bekämpa mördarsniglarna kring Nyåker i Nordmalings kommun. Metoden är effektiv eftersom hunden kan hitta äggsamlingar, vilket innebär att man kan få bort nya sniglar redan i äggstadiet.

Under våren och sommaren 2022 erbjuder Länsstyrelsen fastighetsägare i länet ett gratis hembesök för rådgivning.

Intresseanmälan rådgivning mördarsnigel

Film från arbetet med hunden Kraja Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen och SLU har under 2020 och 2021 bekämpat Nordamerikansk bäckröding i Abborrvattenbäcken, Åsele kommun. Metoden som testats går ut på att öringyngel planteras ut i bäcken samtidigt som bäckröding fiskas ut. Resultaten ser mycket lovande ut.

Projektet FAMNA arbetar för att utrota mink, bland annat på Holmön i Umeå kommun.

Projektets huvudsakliga mål är att utveckla ett storskaligt, permanent och effektivt förvaltningssystem för amerikansk mink, baserat på den senaste vetenskapliga kunskapen, i de av minken mest utsatta delarna av projektområdet.

FAMNA på Jägareförbundets webbplats Länk till annan webbplats.

Mink på Jägareförbundets webbplats Länk till annan webbplats.

Sök medel

Du kan söka LONA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter och LOVA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter som är kopplade till vattenmiljöer. Bidrag kan beviljas både för bekämpning, utrotning, metodutveckling, inventering, informationsinsatser med mera.

Det finns undantag för arter som är reglerade via EU-förordningen om invasiva arter, exempelvis jättebalsamin, jätteloka och smal vattenpest. För åtgärder mot EU-reglerade arter går det inte att söka LONA- eller LOVA-bidrag riktat mot utrotning och bekämpning, eftersom det är lagstadgat. Det är fortfarande möjligt att söka bidrag för inventering, metodutveckling och information även för de EU-reglerade arterna.

Lokala naturvårdssatsningen (LONA)

Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA)

Fiskevårdsbidrag

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.

EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.

Förordning om invasiva främmande arter på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.

Miljöbalk på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.

Kontakt