Invasiva främmande arter
Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.
Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.
Invasiva främmande arter i Sverige och EU
Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.
Förbud kring invasiva främmande arter
EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.
På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter. Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.
Invasiva arter, Naturvårdsverket
Länk till annan webbplats.
Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Risklista för främmande arter
Det finns flera invasiva främmande arter som ännu inte är förbjudna, men som ändå orsakar skada i olika stor omfattning. SLU Artdatabanken har i uppdrag att identifiera dessa arter. SLU uppdaterar regelbundet den så kallade risklistan för främmande arter. I den kan du se vilka arter du ska hantera försiktigt, eller helt undvika, för att inte riskera att de sprider sig i naturen.
Vårt arbete med främmande arter, SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Fastighetsägarens ansvar
Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:
- privatpersoner
- kommunala och statliga fastighetsägare
- bolag som äger fastigheter.
Rapportera fynd av invasiva främmande arter
Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.
Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.
Rapportera EU-listade arter
Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, vresros, kanadensiskt gullris, jättebalsamin, jätteloka och gul skunkkalla som skapar stora problem i Sverige.
Rapportera invasiva arter på webbplatsen invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.
Rapportera landlevande ryggradsdjur
Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller genom e-post till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se
Rapportera vattenlevande arter
Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.
Rappen – rapportering av vattenorganismer, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande arter i Västerbotten
Arter från EU:s lista som vi vet förekommer i Västerbotten:
Mårdhunden har en gul-, röd-, eller gråaktig päls med svarta strimmor från skuldror till svans. Den har en karakteristisk svart ansiktsmask och långsmal kropp.
Det är en allätare som kan orsaka stor skada eller lokalt utrota populationer av groddjur och markhäckande fåglar. Den kan konkurrera om föda, habitat och boplats med rödräv och grävling. Dessutom kan den sprida dvärgbandmask.
Mårdhunden finns främst i norra Sverige, men bara sporadiskt i Västerbotten.
Har du sett mårdhund? Rapportera till Svenska Jägareförbundet så snart du kan.
Tipstelefon: 070-339 93 26
E-post: tipsafrämmandearter@jagareförbundet.se.
Du kan också rapportera på www.invasivaarter.nu. Länk till annan webbplats.
Mårdhund på Naturvådsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta mårdhund i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Bisam ser ut som ett mellanting av råtta och bäver och har rödbrun päls. Till skillnad från bäverns svans är bisamsvansen tillplattad från sidan. Det är en gnagare som kom till norra Sverige via Finland kring 50-talet. Utbredningsområdet sträcker sig i nuläget ner till Höga kusten.
Bisam har en hög reproduktionstakt och kan få 1-3 kullar varje år med i genomsnitt fem ungar i varje kull. Den kan förändra hela ekosystem där den lever. Bisam lever oftast vid sjöar, stilla åar, våtmarker och kustnära havsområden där de bygger hyddor av bland annat vattenväxter. Den kan uppträda aggressivt.
Bisam på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta bisam i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Foto: Christian Fischer, © Creative Commons
Vattenlevande växt som finns både i sjöar och längs med kusten. Den sprider sig via växtdelar och kan bilda stora mattor som tränger bort alla annan växtlighet och förändrar livsmiljön för många vattenlevande organismer.
Smal vattenpest har troligen introducerats i Sverige via trädgårdsdammar och akvarier. I Västerbotten har den noterats längs kusten i Skellefteåbukten och utanför Tåme.
För all bekämpning av smal vattenpest, kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.
Smal vattenpest på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta smal vattenpest i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Ettårig ört som blommar med purpurröda eller ljusrosa blommor i juli till augusti. Varje planta producerar flera hundra frön som sprider sig lätt, framför allt längs vattendrag. Jättebalsamin växer i täta bestånd och kan konkurrera ut inhemska arter. Arten finns i större delen av Västerbotten.
Jättebalsamin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Bekämpning och hantering av jättebalsamin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta jättebalsamin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september. Den sprider sig via frön och varje planta producerar flera tusen frön. Stjälken är rödfläckig och blomställningen platt. Har giftig växtsaft. Noteras i hela Västerbotten.
Jätteloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Bekämpning och hantering av jätteloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta Jätteloka i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Högväxt, flerårig ört som blommar i juli till september och luktar anis. Den sprider sig via frön och rotskott. Varje planta producerar flera tusen frön. Har oftast flera stjälkar som är enhetligt rödlila och blomställningen är välvd. Har giftig växtsaft.
Tromsöloka finns i hela Västerbotten.
Tromsöloka på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta Tromsöloka i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Flerårig ört med lansettformade stora blad som blommar med vita blommor i juli–augusti. Den kan bli närmare två meter hög och bildar täta bestånd, vilket kan leda till att inhemska arter konkurreras ut.
Syrenslide är inte släkt med jätteslidearterna, men sprider sig liksom dem via rötterna. En liten rotdel kan bilda en ny planta.
Växten hittas främst i trädgårdar och parker. Oklar utbredning i Västerbotten.
Syrenslide på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta syrenslide i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Foto: Anders Salesjö
Lever i allt från sött till marint vatten. Klorna på vuxna individer har tät "ullig" borst och vita spetsar. Ryggskölden har ett v-format jack mellan ögonen.
Den sprids via barlastvatten och har inte förmåga att föröka sig i Östersjön. Arten är överförare av kräftpest och mellanvärd för den orientaliska lungmasken som har kräftdjursätande däggdjur som slutvärd.
Kinesisk ullhandskrabba har noterats i Västerbotten vid några enstaka tillfällen, sannolikt kom de hit med barlastvatten från ett fartyg.
Om du stöter på krabban, så avliva den. Att döda ett djur ska alltid göras på det mest skonsamma och smärtfria sättet som möjligt. Ett av de mest skonsamma sätten att döda små krabbor på är att placera krabban på en hård yta, till exempel en klipphäll, och därefter krossa den med ett enda dödligt slag med ett tungt och hårt tillhygge, till exempel en sten. Denna metod är att föredra då du kan göra det direkt på plats och undviker onödiga transporter som kan stressa krabban.
Kinesisk ullhandskrabba på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Till skillnad från vår inhemska flodkräfta har signalkräftan en vit fläck i ”tumgreppet” på klorna. Den lever på steniga bottnar i sjöar, dammar och vattendrag.
Arten planterades in i Sverige på 60-talet för att ersätta kräftbestånd som slagits ut av sjukdomen kräftpest. Tyvärr visade det sig att signalkräftan också kan vara bärare av kräftpest. På många platser i landet har flodkräftan försvunnit helt efter smitta från signalkräftor.
Kräftpest har konstaterats två gånger i länet, 2011 i nedre delen av Umeälven och i Skellefteälven 2022. Båda vattendragen är nu förklarade pestfria. Tänk på att torka eller desinficera utrustning ordentligt när de flyttas mellan vattendrag för att förhindra smittspridning.
Signalkräfta, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Fyndkarta signalkräfta i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Arter som vi rekommenderar att du hjälper till att hindra spridning av:
Flerårig ört som blommor i juni och juli. Den sprider sig via frön. Varje planta producerar flera hundra frön, vilka kan vara väldigt långlivade. Den konkurrerar ut andra arter och då den lever i symbios med kvävefixerande bakterier förändrar den markens kemi och gör den mer kväverik.
I Västerbotten växer blomsterlupin på många platser över hela länet, även i fjällvärlden.
Blomsterlupin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta blomsterlupin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Sandlupinen är lik blomsterlupinen men är något mindre, mer förgrenad och mer långhårig. Det är en flerårig ört som blommor i juni och juli och sprider sig via frön. Den konkurrerar ut andra arter och då den lever i symbios med kvävefixerande bakterier förändrar den markens kemi och gör den mer kväverik.
I Västerbotten är sandlupin främst inrapporterad i Umeå och längs E12:an, men den har även noterats i länets nedre fjällområde.
Sandlupin är lätt att förväxla med gruslupin. Båda arterna är invasiva.
Blomsterlupin på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta sandlupin i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Snabbväxande, högväxta örter som bildar täta bestånd och blommar mellan juni och september. Parkslide sprider sig via jordstammar och så lite som 0,7 gram av en stam kan bilda en ny planta. Växten kan ta över stora områden och tränger ut andra arter.
I Västerbotten finns parkslide främst i Umeå med omnejd, men enstaka andra förekomster har också rapporterats in.
Om parksliden inte är ett problem där den växer eller breder ut och sprider sig rekommenderar Naturvårdsverket att du väntar med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Du kan till exempel markera ut ytterkanterna på beståndet med pinnar eller liknande.
Parkslide på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta parkslide i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Perenn, storvuxen och mycket taggig ros som blommar med vita till mörkt rosa blommor under juni till september. På hösten får plantan stora nypon som kan överleva flytande i söt- och saltvatten i upp till 40 veckor.
Vresrosen sprider sig via underjordiska utlöpare och med sina nypon. Den bildar ofta så täta bestånd att den tränger ut de inhemska arterna. Arten är spridd i hela Västerbotten, men mest koncentrerad längs kusten.
Vresros på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta vresros i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Vattenlevande växt som påträffas både i sjöar och längs med kusten. Den sprider sig via växtdelar och kan bilda stora mattor som tränger bort all annan växtlighet och förändrar livsmiljön för många vattenlevande organismer.
Växten har troligen introducerats i Sverige via trädgårdsdammar och akvarier. I Västerbotten finns vattenpest främst i kustområdet.
För all bekämpning av vattenpest, kontakta Länsstyrelsen för rådgivning.
Vattenpest på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta vattenpest i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Storväxt flerårig ört med kala, matt ljusgröna blad som kan bli över 30 cm långa. Parksallat blommar med blålila blommor mellan juli och september och sprids via frön eller underjordiska utlöpare. Den kan bilda nya plantor av små rotbitar i jorden. Växten bildar vidsträckta bestånd som kväver all annan växtlighet.
Parksallat finns i hela Västerbotten, men inga rapporter finns i dagsläget från fjällvärden.
Fyndkarta parksallat i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Flerårig ört som blommar med gula små blomkorgar i september till oktober. Den sprider sig via frön och små fragment av jordstammen. Varje planta producerar flera tusen frön.
Kanadensiskt gullris växer i täta bestånd. Den kan konkurrera ut inhemska arter och hindra tillväxten hos andra växter genom sitt gift. Den försämrar också kvaliteten på betesfoder.
Arten är mycket lik höstgullris, båda växterna bör undvikas.
I Västerbotten finns kanadensiskt gullris främst i kustområdet, men sannorlikt är mörkertalet stort eftersom det är en vanlig trädgårdsväxt.
Kanadensiskt gullris på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Gulbrun till rödbrun snigel som liknar den inhemska bruna skogssnigeln. Mördarsnigeln sprider sig genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall.
Snigeln kan orsaka stora skador i odlingar eftersom den äter det mesta i växtväg. Den kan också påverka den biologiska mångfalden negativt genom att konkurrera med den naturliga snigelfaunan om föda och övervintringsplatser.
Hittills är mördarsnigel bekräftad i fem kommuner i Västerbotten: Umeå, Skellefteå, Nordmaling, Vilhelmina och Bjurholm.
Mördarsnigel på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Snigelakuten på Göteborgs Naturhistoriska Museums webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta mördarsnigel i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Mörkbrun gnagare med vit hakfläck som i Sverige härstammar från förrymda och utsläppta djur från pälsfarmer. Förrymda minkar dör oftast i naturen, men de som överlever kan snabbt bilda nya populationer då ungarna blir könsmogna redan efter ett år. Mink sprider sig längs med vattenvägar.
Minken är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar. Den lever oftast i anslutning till långsamt rinnande vattendrag eller stationära vatten där det finns tät undervegetation. Mink finns i hela Västerbotten.
Mink Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Svenska Jägareförbundet - invasiva arter Länk till annan webbplats.
Fyndkarta mink i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Fiskart som importerades till Sverige 1892. Den lever oftast i kalla, klara och strömmande vatten och mindre bäckar. Bäckrödingen kännetecknas av ett ljust marmormönster på den olivgröna ryggen och ryggfenan. Den nedre delen av ryggen har små gulgröna och/eller röda fläckar.
Bäckrödingen konkurrerar ut andra fiskar och kan hybridisera med inhemska laxarter. Hybriderna är ofta fertila och kan föröka sig. Det kan leda till genetiska effekter så som förlust av genetisk variation och sämre överlevnadsförmåga.
Arten är rapporterad från många bäckar i Västerbotten.
Bäckröding på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Fyndkarta bäckröding i Västerbotten, Artfakta från SLU Artdatabanken Länk till annan webbplats.
Kan leva i sött, bräckt och marint vatten. Den svartmunnade smörbulten har en karaktäristisk svart fläck på bakre delen av främre ryggfenan.
Fisken är mycket tålig och anpassningsbar. Arten har ett aggressivt och territoriellt beteende mot andra fiskar. Dessutom kan den äta upp andra fiskars rom.
Arten har ännu inte noterats i Västerbotten, men den finns i de norra delarna av Västernorrlands län.
Svartmunnad smörbult på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Rapport från Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.
Kan leva i både sött och bräckt vatten. Trots sin lilla storlek på 5–8 mm kan snäckan ställa till stora bekymmer vid vattendrag och andra miljöer där den lever eftersom snäckan förökar sig snabbt.
Arten finns längs hela Västerbottens kust.
Nyzeeländsk tusensnäcka på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Länsstyrelsens rapport om arternas status och åtgärder i länet
Vad gör jag med växtavfallet?
Släng aldrig växtavfall på en kompost utan lämna det till förbränning på din återvinningscentral. Mindre mängder avfall kan även läggas i hushållssoporna, väl förslutet i en plastpåse.
Vid transport är det viktigt att avfallet transporteras väl förslutet. Om avfallet körs till återvinningscentral, försäkra dig om att det blir bränt och inte komposterat. Hör med din återvinningscentral om vad som gäller där.
Säker avfallshantering på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Så tar du hand om avfallet, film från Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Sprid inte främmande arter till sjöar och vattendrag
Risken för att främmande arter ska spridas och etablera sig i våra sjöar och vattendrag är stor. Arter kan komma in med sjöfartens barlastvatten, genom utsättningar eller som fripassagerare på exempelvis båtskrov.
Sprid inte främmande arter på Havs- och vattenmyndighetens webbplats Länk till annan webbplats.
Invasiva främmande arter i norrländska vatten Länk till annan webbplats.
Projekt i Västerbotten
Projektet tar vid där det tidigare Interreg-projektet INSPECT avslutades. Från att fokusera på bekämpningsstrategier för de invasiva arterna jättebalsamin och vresros är nu tanken att gå ett steg längre.
INSPIRE kommer att utvärdera olika restaureringsmetoder, verka för att öka kunskapen om invasiva arter inom trädgårdsvärlden samt undersöka hur engagemang att bekämpa invasiva arter kan etableras inom större områden. En röd linje genom projektet är hjälpsamhet. Ingen kommer själv kunna göra allt, men tillsammans kan vi nå långt.
INSPIRE finansieras av Interreg Aurora och pågår från oktober 2024 till september 2026. Det är ett projekt mellan de svenska partnerna Länsstyrelsen Västerbotten och Umeå kommun och de finska partnerna ELY-Keskus och Vasa stad.
Projektet har tagit fram råd om bekämpning av vresros och jättebalsamin. Projektet är nu avslutat.
Ta del av materialet på INSPECTS hemsida Länk till annan webbplats.
I projektet görs bland annat försök att ta bort den invasiva främmande arten vattenpest.
SeaMoreEco är ett Interreg Aurora-projekt som pågår mellan 1 januari 2023 till 31 december 2025.
Projektet FAMNA arbetar för att utrota mink, bland annat på Holmön i Umeå kommun.
Projektets huvudsakliga mål är att utveckla ett storskaligt, permanent och effektivt förvaltningssystem för amerikansk mink, baserat på den senaste vetenskapliga kunskapen, i de av minken mest utsatta delarna av projektområdet.
FAMNA på Jägareförbundets webbplats Länk till annan webbplats.
Mink på Jägareförbundets webbplats Länk till annan webbplats.
Sök medel
Du kan söka LONA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter och LOVA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter som är kopplade till vattenmiljöer. Bidrag kan beviljas både för bekämpning, utrotning, metodutveckling, inventering, informationsinsatser med mera.
Det finns undantag för arter som är reglerade via EU-förordningen om invasiva arter, exempelvis jättebalsamin, jätteloka och smal vattenpest. För åtgärder mot EU-reglerade arter går det inte att söka LONA- eller LOVA-bidrag riktat mot utrotning och bekämpning, eftersom det är lagstadgat. Det är fortfarande möjligt att söka bidrag för inventering, metodutveckling och information även för de EU-reglerade arterna.
Lokala naturvårdssatsningen (LONA)
Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn
Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.
Andra aktörers ansvar
Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.
Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.
Lagar och förordningar om invasiva främmande arter
Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. Det finns också en svensk förordning om invasiva främmande arter.
Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.
Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:
- Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
- Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
- Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.
I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.
Föreskrifter om hantering av signalkräfta Länk till annan webbplats.
Förordning om invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.