Fiske och fiskelägen

Skåne har en flack och sandig kustlinje med få naturliga hamnar. Kusten och havet har dock spelat en stor roll för landskapet. Under 1000- och 1100-talet växte det fram säsongsbundna fiskeläger i samband med sillperioderna. De skånska vattnen med dess tillgång på sill fick en stor roll inom internationell handel. Sillfisket var bland annat omfattande vid Skanör och Falsterbo. På denna halvö uppstod under hösten en skånemarknad med livlig handel med köpmän från andra länder, främst Tyskland. Handeln med sill var periodvis den danska kungamaktens viktigaste skatteresurs.
 
De temporära fiskelägren beboddes säsongsvis och fisket var ett komplement till den agrara näringen. Fiskeverksamheten och prisbildningen styrdes av Hansan och kungamakten. Framväxten av fiskeläger var ett resultat av tillgång och efterfrågan på fisk samt den ekonomiska politiken. För att få fiska och uppföra fiskebodar var man tvungen att betala skatt. Fisket begränsades därför till vissa utvalda platser för att kungamakten skulle kunna ha kontroll över fiskeverksamheten. Fiskelägren övergick under 1500-talet i ett flertal fall att bli samhällen med permanent boende. Hansans ställning minskade och kungamakten och den merkantilistiska politiken kom att styra omfattningen av fisket, som främst koncentrerades till Landskrona, Malmö, Falsterbo, Skanör, Trelleborg, Ystad och Simrishamn. 

Det var oftast de stora godsen som ägde marken i fiskelägena och fiskaren byggde på ofri grund. Längs kusten kombinerades länge agrara och maritima näringar. En fiskare var även bonde och tvärtom. Från 1500-talet växte en mer utpräglad yrkesfiskarkår fram. Saltningstekniken förbättrades och fartygen blev bättre utrustade. 1600-talets krigstider innebar en svår period med dåliga ekonomiska förhållanden för fiskaren. År 1766 kom Sveriges första fiskeristadga som innefattade strandägarens rätt till fiske så långt landgrunden räckte. I Skåne gällde dock den danska fiskeristadgan om allas rätt till fiske, trots att Skåne varit svenskt sedan 1600-talets senare hälft. Sverige anslöt sig senare till den danska lagstiftningen gällande allemansrätten inom fisket.

Säsongen

Säsongen inleddes med fastlagsmåndagen. Männen fick gå med i fiskelagen vid 18 års ålder. Varje lag hade ett antal tojagångar, ett område i vattnet där laget fick fiska och sätta sillgarn. Det fanns tydliga hamn- och fiskeförordningar som bestämde hur fisket och verksamheterna i land skulle gå till. I samband med 1800-talets ökade standard på fiskelägena uppstod starkare föreningsbildningar som skötte organisationen. Sillfisket var periodvis väldigt stort men det minskade så småningom i betydelse och ålfiske med bottengarn blev det dominerande. Ålfisket var omfattande längs den skånska kusten. Mellan Skillinge och Sandhammaren fanns till exempel 25 åladrätter. 

Den östra kusten är dels flack med vidsträckta stränder, dels brant med fiskelägen som klättrar i sluttningarna ner mot havet. Norr om Simrishamn ligger de fyra gamla fiskelägena Baskemölla, Vik, Kivik och Vitemölla. Kivik var redan under medeltiden en populär fiskeplats för fiskare långväga ifrån. Kivik utvecklades, liksom flera andra kustsamhällen, från ett säsongsbetonat fiskeläge till att bli ett mer stationärt. Vik, söder om Kivik, har varit en kombination av fiskeläge och bondby. Söder om Simrishamn ligger Brantevik som är två fiskelägen, Norra och Södra Brantevik. Det södra fiskeläget fick en hamn 1836 och det norra 1838. Från sekelskiftet och fram till första världskriget hade Brantevik den största segelflottan i Sverige. Både i Brantevik och det söder därom belägna Skillinge bedrevs ett omfattande fiske. Skillinge är ett gammalt fiskeläge som funnits med på kartor sedan mitten av 1600-talet. Norr om Sandhammaren ligger Mälarhusen som är en samling fiskarehus. 
 
Kåseberga, som ligger utmed sydkusten, är ett gammalt fiskeläge och namnet kommer från de kåsar, enkla stenbryggor där fiskarna lade sina båtar. Även Ystad var under 1100-talet ett mindre fiskeläge. Stadsbebyggelse uppfördes från 1200-talet och orten har sedan dess expanderat till att bli den stad den är idag. Mellan Ystad och Trelleborg fanns ett antal fiskelägen; Svarte, Brunstorp, Krutboen, Skarviken, Abbekås, Hörte, Kalthus, Bedinge, Smyge, Böste och Gislöv.

Den västra kusten har en varierande karaktär. Falsterbo och Skanör längst i söder har flacka stränder medan bebyggelsen i Mölle i norr ligger i en sluttning ner mot hamnen. Däremellan finns ett flertal äldre fiskelägen bland annat Vikhög, Barsebäck, Råå och Viken. Det senare omtalas under 1700-talet som ett av de större fiskelägena på den skånska västkusten.

Kustsamhällen

Många samhällsbildningar längs kusten har uppstått i samband med 1700- och 1800-talens stora befolkningsökningar. Den obesuttna jordbruksbefolkningen sökte sig till kustregionen. Dessa strandsittare försörjde sig till stor del på havsnäringen. Efter en stagnation inom fisket under första hälften av 1800-talet kom en ny stor sillperiod vid 1800-talets slut. Många hamnar förbättrades och fisket rationaliserades under denna period. Under 1900-talets början och fram till första världskriget avfolkades kustsamhällena. Lönsamheten och fångstvärdena steg dock på grund av det allt mer rationaliserade fisket. Under 1900-talet skedde en nedgång i yrkesfiskarkåren och fisket blev åter igen en binäring i allt större grad. Öresundsfisket minskade och det skedde istället en koncentration till den skånska syd- och ostkusten.
 
Under de båda världskrigen var fisket en viktig näring och antalet verksamma relativt många. 1900-talets sista årtionden karaktäriserades av ett kapitalintensivt fiske med koncentration till de större hamnarna. De små fiskelägenas betydelse minskade. Fiskelägena längs den skånska kusten har kvar strukturen med ett slingrande gatunät och den centrala hamnen, men samhällena har i ett flertal fall fått en annan karaktär. Fiskelägena var inte tillräckliga när moderna båtar införskaffades, och det utökade ålfisket som spreds längs kusten gjorde också att deras betydelse minskade.

Fiskelägena är idag populära för sommarboende, turister och fritidsbåtsägare och många äldre fiskehamnar har fått karaktären av mindre marinor. Det medeltida systemet med säsongspräglat boende i fiskelägena har nu återigen kommit tillbaka. Det finns dock en skillnad. Innan styrdes boendet av fiskesäsongen, idag styrs det av semestern. 
  
Lästips:
Skånsk kust. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1976 Eskeröd, Albert: Skånes kust (1960).