Kemisk-teknisk industri

Sedan slutet av 1800-talet har många företag inom kemisk-teknisk industri etablerats. Den största koncentrationen finns i södra Sverige.                         

Denna bild kompletterades under slutet av 1900-talet med företag i Stockholmsområdet. Dock sker en betydande del av verksamheten än idag i Skåne med cirka en fjärdedel av landets kemisk-tekniska industriproduktion. När denna näringsgren uppstod var närheten till råvaran viktig. Då framställningen av kemiska produkter ofta var energikrävande blev energitillgången utslagsgivande för var kemisk industri etablerades. Numera är närheten till marknaden viktigare än närheten till råvaran.

Tidig sprängämnesindustri

En tidig kemisk-teknisk industribransch var den statsunderstödda sprängämnesindustrin. Redan på 1600-talet anlades ett antal "krutbruk", till exempel i Torsebro (se vidare under Torsebro krutbruk). Här var närheten till skogen, för framställning av träkol, och vattenkraften från Helge å viktiga förutsättningar för lokaliseringen.

Gummifabrik

Det var dock främst under senare delen av 1800-talet som grenar inom kemisk-teknisk industri startade. Då växte gumminindustrin fram, vars huvudsakliga tillverkning vid denna tid var galoscher. Tidigt verksamma var Helsingborgs Gummifabriks AB (se vidare under rubriken Helsingborgs Gummifabriks AB), senare AB Tretorn, och Ryska Gummifabriks AB i Malmö. År 1886 tillkom även AB Velox i Trelleborg, senare AB Trelleborgs Gummifabrik. Även tillverkning av färg är idag koncentrerad till Malmöområdet och Helsingborg. Därutöver sker tillverkning i bland annat Bjärnum, Landskrona, Simrishamn och Osby.

Läkemedel

När den svenska läkemedelsindustrin startade i slutet av 1800-talet hade andra länder hunnit längre i utvecklingen. De svenska företagen inriktade sig då främst på att tillverka på utländska licenser eller vidareförädla utländska produkter. I vissa fall var läkemedlet en biprodukt från annan verksamhet, till exempel Perstorps kreosottillverkning (för förebyggande av rödsot), var en biprodukt från kolningen (se vidare exempel under Perstorp AB). Läkemedelsföretagen är idag huvudsakligen lokaliserade till eller i nära anslutning till universitetsorter. I Skåne är läkemedelsindustrin starkt koncentrerad till Malmö, Helsingborg och Lund. AstraZeneca har till exempel en forskningsanläggning i Lund. 

Industri som växte snabbt

 Den kemisk-tekniska industrin var en av de snabbast växande industrigrenarna efter andra världskriget och har sitt ursprung i tekniska och kemiska innovationer och forskning. Nya typer av kemiska processer i både ny och gammal kemisk industri var en del av orsakerna. Tekniska förbättringar, resurssnålare och miljövänligare teknologi och nya kombinationer av material bidrog också till utvecklingen. Det fanns även en stark koppling till andra industrier. Kemira Kemi, tidigare Reymersholms Gamla Industri Aktiebolag och Boliden Kemi AB, i Helsingborg tillverkar till exempel svavelsyra, vilken används i sulfitmasseprocessen för massaindustrin men också vid framställning av superfosfat som gödningsmedel inom jordbruket. Ett annat exempel är det år 1965 startade Kväveverket, som tillsammans med Fosfatfabriken gjorde Landskrona till centrum inom gödningshantering. Idag har norsk Hydro A/S ägarmajoritet.

Andra kemisk-tekniska industriföretag var kopplade till jordbruksnäringen, till exempel tillverkade BT Kemi i Teckomatorp bekämpningsmedel 1965-1977. Verksamheten orsakade giftläckage i omgivningen med omfattande saneringsåtgärder som följd.

Tetra pak och PLM

En annan gren inom den kemisk-tekniska verksamheten är emballageindustrin med en nära koppling till livsmedelsindustrins betydelse i länet. Ett av landets första företag för tillverkning av pappförpackningar för mjölk var Tetra Pak, som startats som del av koncernen AB Åkerlund & Rausing. År 1956 flyttade företaget in nya fabrikslokaler i Lund, där företaget finns än idag. Målet med tillverkningen var att utveckla en förpackning som krävde ett minimum av materialåtgång, samtidigt som tidens krav på hygien uppfylldes. Resultatet blev kartong belagt med plastfilm, till en början i det klassiska tetrahedronformatet. Ett annat betydelsefullt företag inom emballageindustrin var det år 1919 startade företaget AB Plåtmanufaktur (PLM) i Malmö. Idag ägs företaget av Rexamkoncernen och är Skandinaviens enda tillverkare av bland annat aluminiumburkar.

Lästips:

Alvstam, Claes Göran (red.): Industri och service. Sveriges National Atlas (1995). Svensk kemisk industri idag - från metaller till läkemedel (Kemisk Tidskrift 1983). The history of an idea. Tetra Pak (2002). 

______________________________________________________

Exempel: Torsebro krutbruk

Innan Skåne blev svenskt 1658 hade mindre krutkvarnar funnits runt om i länet. Bruket i Torsebro vaktades av militär och var omgivet av en väldig stenmur för att skydda anläggningen mot fientliga trupper och snapphanar.

Råvaror till krut

Kunskaper om krutet fanns i Kina redan 600 f. Kr. och spreds över världen till Europa. Främst användes svartkrut, en blandning av 75 % salpeter, 15 % kol och 10 % svavel. Träkol fick man från den omkringliggande skogen, svavlet kom från Dylta, norr om Örebro, och salpetern kunde framställas ur husdjurens kvävehaltiga urin. Efter att Gustav Vasa yttrat att salpeter även skulle utvinnas ur kyrkogårdsjord stoppade bönderna detta genom att frivilligt leverera salpeter, vilket därefter övergick till att under en period bli en plikt bland allmogen. Under 1800-talets senare del började Torsebro krutbruk köpa in råsalpeter från Tyskland. 

Krutkvarnar vid Helge å 

Manskapsstyrkan som arbetade med kruttillverkningen vid Torsebro uppgick till omkring 20 personer och produktionen låg årligen på cirka 50 ton. Vid sidan om dessa var allmogen skyldig att utföra dagsverken. Kronan och krigskollegium beslöt 1716 att överlåta driften av bruket i privat regi. År 1784 övergick bruket till att bli helt privatägt och omvandlades till Torsebro krut- och stubinfabriks AB. Helge å var en förutsättning för bruket och stod för vattenkraften som drev krutkvarnarna. I slutet av 1870-talet ersattes kvarnhjulen av en enda turbin på 75 hästkrafter vid kvarnrännans slut. Brukets verkstäder drevs av turbinen via drivlinor, som var upphängda mellan turbinhuset och verkstäderna.

Lagring och torkning av krut

Vid sidan om krutkvarnarna fanns byggnader avsedda för krutets torkning, korning och lagring, arbetarbostäder, en lantgård för brukets behov och en mjölkvarn vid forsen. För att begränsa verkningarna av eventuella explosioner byggdes fem mäktiga skyddsvallar mellan verkstäderna. Verksamheten vid bruket var inte riskfri. Vid ett flertal tillfällen ledde den farliga kruthanteringen till olyckor. 
  
Efterfrågan på svartkrut minskade och ledde till att bruket började avvecklas 1901 och slutligen lades ned 1923. Hemsjö Kraft AB förvärvade fallrättigheterna vid Torsebro 1907 och två år senare startade elproduktionen i Skånes första vattenkraftverk. Från en dammbyggnad norr om kraftstationen gick en 300 meter lång tilloppstunnel som mynnade i stationens turbin. Tio meters fallhöjd resulterade i 2 600 kilowatt.

Bevarad kulturmiljö

Flera byggnader från krutbruket är bevarade, däribland krutmagasin, herrgård, arbetarbostäder, salpeterhus, ekonomibyggnader och skyddsvallarna utmed ån. Herrgården från 1680-talet är en vitputsad tegelbyggnad med två fristående flyglar. Även kvarnrännan är bevarad, liksom stenmur och i träden upphängda krokar för drivlinor och elledningar. Bruket hade stor påverkan på kringliggande bygd, inte minst genom salpetersjudningen som pålades bönderna. Den omgivande miljön består av lövskog med främst ek och bok. Krutbruket och kraftverket har tillsammans bidragit till att ett litet samhälle vuxit upp runt Helge å just vid Torsebro.

Söder om bruket finns en stenvalvsbro i fyra spann från 1830. Kraftutvinningen har lång kontinuitet på platsen och dess dammar och luckor förstärker miljön, men kraftstationsbyggnaden i Torsebro har rivits och ersatt av ett fjärrmanövrerat aggregat. Krutbruket är en typisk bruksmiljö och förklarades som byggnadsminne 1996.

_______________________________________________________

Exempel: Perstorp AB

Perstorp AB grundades på 1880-talet som Skånska Ättikfabriken och är idag ett företag med mångförgrenad verksamhet. Den ursprungliga produkten var ättika, utvunnen genom torrdestillation av bokträ.

Hur ättikan blir till

Vid torrdestillation värms trä eller ved upp till hög temperatur utan syretillträde (skulle annars fatta eld). De gaser som bildas fångas upp och ur dessa får man träsyra, tjära samt träkol. Ur träsyran utvinns ättiksyra som sedan destilleras till bland annat ättika.

Ur träsyran utvinnes även metanol som är grunden till formalin som i sin tur är en grundråvara till de flesta plaster. Kreosot får man genom destillation av tjäran.

Företagets uppbyggnadsfas

Ättikan blev snart en försäljningsframgång som ett billigare och drygare alternativ till spritättikan. Det var dock brist på råvara eftersom ättikfabriken konkurrerade med vedförsäljning och en borstfabrik i Landskrona. För att få ekonomi i verksamheten krävdes förädling av så mycket som möjligt av de råvaror som kolningen gav. I början av 1900-talet stod företaget inför en ekonomisk kris som följd av dyrbara experiment, investeringar och stora utgifter. När rysk-japanska kriget bröt ut 1904 betydde det ett uppsving. Kreosot för förebyggande av rödsot användes av de japanska soldaterna och tillverkningen av detta skedde bland annat i Perstorp.  

Ekonomiskt uppsving under första världskriget.

Kriget innebar ett tillfälligt ekonomiskt överskott, vilket investerades i nya anläggningar. Nästa ekonomiska uppsving kom med första världskriget och större efterfrågan på Perstorps produkter. Ett glasbruk för tillverkning av ättikflaskor anlades, vilket kompletterades med belysningsglas och hushållsglas. Förutom glastillverkning medförde första världskriget att företaget satsade på tillverkning av acetylsalicylsyra, något som tidigare importerats från Tyskland, och en utökning av sortimentet av andra läkemedelsprodukter.

Företagets sågverk kom också att utökas med möbeltillverkning och emballage för ättikflaskorna. Med krigsslutet 1918 och den ökade konkurrensen i Europa minskade efterfrågan på Perstorps produkter. Med hjälp av investeringar framtogs plasten isolit, den svenska varianten av bakelit. Den snabba elektrifieringen och teleindustrin medförde efterfrågan på isolit. Företaget satsade stort på teknisk-laminat och inriktade verksamheten i möbelfabriken mot tillverkning av radiolådor i trä. Det mörka dekorativa laminatet blev också ett omtyckt material för bordsskivor och bänkar. Mellankrigstiden och andra företags tekniska utveckling medförde trots det en nedgång i efterfrågan, inte bara på kolning och kemiska produkter utan även på isolit. 

2:a världskriget, nytt uppsving

Andra världskriget innebar åter ett uppsving för verksamheten och företaget. Krigsårens bensinbrist innebar en stor efterfrågan på Perstorps bilkol dvs träkol till gengasdrift men även efterfrågan på tillverkning av knappar till uniformer, bromsband till stridsvagnar, antennmaster och andra artiklar åt försvarsmakten.  Ättikprodukter, alkoholer, estrar och andra lösningsmedel, lacker och formalin utgjorde tidigt en del av sortimentet. 

Perstorpsplattan m m

Fortsättningen blev plastlaminat och den så kallade Perstorpsplattan. Den nya ljusa plattan introducerades 1950 i ett mönster och två färger, beige och grått, för arbetsbänkar, köksbord och skåp. 1970-talet innebar en ny fas med börsintroduktion, namnändring till Perstorps AB och snabb internationell expansion. Under 1970- och 1980-talen förvärvade Perstorp ett stort antal företag inom kemisk industri och utvecklade laminat, men även biokemi och plastprodukter för materialbehandling. Under 1990-talet renodlades verksamheten till den kemikaliska sektorn och andra verksamheter listades som egna företag, till exempel biokemiföretagen Perbio och Pergo. Fokuseringen på kemikalier resulterade i att Perstorp 2001 blev en del av Sydsvenska Kemi AB.

Lästips:

Gullers, Einar: Bokskogen - den röda tråden. Ett reportage med 100 bilder från Sveriges första träkemiska storindustri (1943).

Enefält, C-A: Att göra pengar ur rök. Perstorp AB 1881-1981 (1981).

www.perstorp.com

_______________________________________________________

Exempel: Helsingborgs gummifabrik

Den svenska gummiindustrin startade under 1890-talet. Rågummi är ett material som kommer från regnskogen. Det var främst gummits elasticitet och förmåga att utestänga vatten som gjorde materialet så revolutionerande. Under slutet av 1800-talet blev Helsingborg en betydande industristad och en av stadens stora industrier var gummifabriken.

Hamningenjören Johan Dunker i Helsingborg tog initiativet att starta en gummiindustri. Det första utkastet till planer för en fabrik lade han fram 1888. Två år senare, 1890, bildades bolaget och J. Dunker blev själv verkställande direktör. År 1891 inleddes verksamheten. De första åren var svåra på grund av outvecklade tillverkningsmetoder, men sedan kom bolaget att gå mycket bra och produktionen mångdubblades under de kommande åren. För att kunna framställa det bästa gummit hade utländsk expertis inhämtats. År 1897 utsågs direktörens son Henry Dunker till disponent och invaldes i styrelsen. Den yngre Dunker var företagets disponent till 1962 och det är han som oftast förknippas med företaget.

Till en början bestod produktionen till största delen av gummigaloscher för att efterhand utökas till att omfatta bland annat gummistövlar, gummihandskar, tennisbollar, gymnastikskor, slangar och däck. År 1905 startade Johan Kock tillsammans med disponenten Henry Dunker Trelleborgs Gummifabriks AB. Tillverkningen av tekniska gummivaror, till bil- och cykeldäck, flyttades från Helsingborgsfabriken till Trelleborg, medan gummistövel- och tennisbollproduktionen blev kvar i Helsingborg. År 1933 bildades gummikoncernen Tre Torn, vari Helsingborgsfabriken ingick.

Gummifabriken

Tillverkningen i Helsingborg bedrevs till en början i en trevåningsbyggnad som låg i hörnet mellan Furutorpsgatan och Bredgatan. På 1940-talet uppfördes en storskalig fabriksbyggnad längs Bredgatan. Den byggdes i rött helsingborgstegel efter ritningar av Mogens Mogensen. Den stora gummifabriken var förlagd till stadens södra delar där bland annat redan Helsingborgs Mekaniska Verkstad, Fosfatfabriken och Sockerbruket låg. Fabriken bidrog till en typisk industrimiljö med centralt läge. I stadsdelen Söder hade det redan under 1800-talets slut vuxit fram en arbetarklassbebyggelse med små och anspråkslösa bostadshus i anslutning till industrierna.

Sotiga utsläpp

Området fortsatte att exploateras trots närheten till industrierna och utsläppen som kom därifrån. Bertil Larsson, som vuxit upp på Söder berättar: "Sedan har vi Gummifabriken som också spydde ut sin skit. Många gånger när kärringarna hade hängt ut sin tvätt på gården och det blåste från fabriken, då var det bara att ta in tvätten och tvätta om. Då låg gården full med stora sotflagor." (Galoschan, sid. 159). Gummifabriken har haft stor betydelse för Helsingborg och var länge stadens största arbetsgivare med nära 3 000 anställda på 1930-talet.

Dunkers donationer

Henry Dunker var en av landets rikaste män vid sin bortgång. Hans donationer till Helsingborg har bland annat finansierat bygget av konserthuset, stadsteatern och det nya kulturhuset, som även uppkallats efter honom. Sedan år 2000 inrymmer gummifabrikens lokaler en filial till Lunds universitet, Campus Helsingborg. Fabrikslokalerna har blivit bibliotek, laboratorier, hörsalar och lektionsrum, och adressen är numera Universitetsplatsen.

Lästips:

Fransson, T. och J. Fredriksson: Galsochan (1990).