Lagar och regler för våtmark
När du vill återställa, restaurera eller skapa en våtmark finns det flera lagstiftningar och regelverk som du måste förhålla dig till. Här har vi samlat och sammanfattat juridiken för att det ska bli lättare för dig att veta vilka lagar och regler du behöver fundera på.
Observera att vår sammanfattning inte är heltäckande och att du kan behöva gå till källan för att få exakta uppgifter om vad som gäller.
Inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns ett antal normer som är miljö- och klimatrelaterade grundvillkorsmål som alla medlemsstater måste nå upp till och som finns uppräknade i EU:s regler. Ett grundvillkor handlar om vad du får göra på torvmark. Genom att följa grundvillkoret bidrar du till att motverka avgången av koldioxid från marken.
Grundvillkor – Skydd av våt- och torvmark (GAEC 2), Jordbruksverket Länk till annan webbplats.
EU-kommissionen har beslutat om ett förbud mot att skjuta med blyhagel i eller inom 100 meter ifrån våtmark. Syftet är att skydda vattenfåglar och de arter som konsumerar dessa fåglar från förgiftning från blyhagel.
Förbud mot blyhagel vid våtmark, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram ett kartstöd med anledning av EU-förbudet. Kartstödet ska göra det lättare att följa blyförbudet vid våtmarker och består av en karta och ett tillhörande tolkningsstöd.
Kartstöd för användning av blyhagel i och vid våtmarker, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Det är viktigt att känna till regelverket kring diken och andra vattenanläggningar. LRF har tagit fram en handbok som är tänkt som en vägledning för dig som vill veta mer om jordbrukslandskapets vattenanläggningar. Målet är att flera ägare till jordbrukets vattenanläggningar ska ha koll på sina anläggningar och förvaltningen av dem.
Handbok: Äga och förvalta diken, LRF Länk till annan webbplats.
Bestämmelserna i miljöbalken finns för att nuvarande och kommande generationer ska tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Det bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenade med ett ansvar att förvalta naturen väl. Miljöbalken ska tillämpas så att:
- människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan
- värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas
- den biologiska mångfalden bevaras
- mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas
- återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.
Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och för att skydda miljön mot skada eller olägenhet. Du har också skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga, hindra eller motverka att ens verksamhet medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Ett mark- eller vattenområde som påverkas ska väljas med hänsyn och ska användas för de ändamål som de är mest lämpade. Behovet av grönområden i och nära tätorter ska särskilt beaktas.
Pluggning av diken eller andra åtgärder är vattenverksamhet enligt 11 kap miljöbalken och kan kräva tillstånd eller anmälan om inte undantaget (se 12 §) är tillämpbart. Utöver vattenverksamhet kan åtgärderna kräva dispens från biotopskydd och/eller strandskydd enligt regler i 7 kap miljöbalken. Om åtgärderna påverkar fridlysta arter eller på betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kan åtgärden kräva dispens enligt artskyddsförordningen eller tillstånd enligt 7 kap 28§ miljöbalken.
Biotopskyddsområde
Vissa små mark- och vattenområden, så kallade biotoper, har ett generellt skydd i hela Sverige. Det är områden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter. Det finns två olika sorters biotopskydd:
- Biotoper som har generellt skydd i hela landet. Det är små biotoper som har minskat starkt och är värdefulla för växt- och djurarter i ett ofta ensartat eller fragmenterat landskap. De flesta av dem finns i jordbrukslandskapet (enda undantaget är alléer).
- Biotoper som länsstyrelsen, kommunen eller Skogsstyrelsen i det enskilda fallet får besluta ska utgöra ett biotopskyddsområde. De finns i såväl skogs- och jordbrukslandskapet som i sjöar, vattendrag, kust och hav.
Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl får dispens ges i enskilda fall. Exempel på biotopskyddsområden: allé, källa med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsröse, pilevall (hamlade pilar i en rad på en vall), småvatten och våtmark i jordbruksmark, stenmur i jordbruksmark, åkerholme.
Vägledning om biotopskydd, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
7 kap miljöbalken, se 11 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Om fisk och vattendjur i miljöbalken
Du som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisk eller vattenlevande blötdjur eller kräftdjur är skyldig att ta hänsyn och vidta åtgärder för att minska skadan.
Utsättning av fisk och kräftor kräver tillstånd.
11 kap miljöbalken, se 8 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Vattenverksamhet
I 11 kap i miljöbalken finns både definitioner av och bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar. Vattenverksamhet är tillstånds- och anmälningspliktigt. Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av mark- och miljödomstolen. Anmälan om vattenverksamhet prövas av länsstyrelsen. Tillstånd till markavvattning som berör mer än en fastighet prövas av mark- och miljödomstolen. Om markavvattningen är en del av ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet, till exempel torvtäkt, så är det oftast miljöprövningsdelegationen som prövar markavvattningen. Den instans som beslutat om tillstånd till en markavvattning får också besluta om att upphäva tillståndet. Mark- och miljödomstolen kan upphäva tillstånd till markavvattning oavsett vilken instans som gett tillståndet, detta gäller även äldre tillstånd till markavvattning.
Du får inte påbörja arbetet förrän du fått tillstånd. Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas behöver du inte tillstånd (se 11 kap 12 § miljöbalken).
Om ett naturligt vattendrag ska dämmas för att bilda en våtmark gäller anmälnings- eller tillståndsplikten precis som för anläggande av övriga våtmarker. Dämning av naturliga vattendrag och grävda diken för att anlägga våtmark har olika utmaningar rent juridiskt. Vid dämning av ett naturligt vattendrag kan höga krav ställas på den sökande för att något händer på platsen som gör att den förändras i förhållande till dess naturliga tillstånd. Vid dämning av grävda diken kan frågan om påverkan på enskilda spela en stor roll. Om dämningen av diket gör att någon enskild påverkas negativt av åtgärden så måste mark- och miljödomstolen bevilja ett tillstånd för åtgärden innan den utförs.
11 kap miljöbalken, se 1-3 § och 8-17 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Om dikesrensningar i miljöbalken
Du behöver inte tillstånd för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp. Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan ska fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas. Om fisket kan skadas ska anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.
11 kap miljöbalken, se 15 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Om underhållsansvar i miljöbalken
Du som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena.
11 kap miljöbalken, se 17 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Äldre markavvattningsverksamheter, så kallade markavvattningsföretag, berörs ofta när utdikade torvmarker ska återställas eller våtmarker anläggas eller restaureras. Markavvattningsföretagen är en form av tillstånd och därför behöver de avvecklas eller omprövas innan en åtgärd kan utföras. Denna process kan försvåras av att många markägare inte vet att de är med i en samfällighet. För att man ska kunna avveckla eller ompröva måste man först återuppväcka företaget och tillsätta en styrelse.
Markavvattningsföretagen hittas i länsstyrelsens WebbGIS och på länsstyrelsernas digitala vattenarkiv. Fler dokument finns i länsstyrelsens fysiska arkiv. Tillståndet innefattar vanligtvis detaljerade ritningar över dikets djup och lutning samt ägarförhållanden av marken vid tiden då markavvattningsföretaget bildades. Diken som berörs av markavvattningsföretaget är rödmarkerade.
Länsstyrelsen i Jönköpings läns externa WebbGIS för Våtmarker Länk till annan webbplats.
Vattenarkiv, Länsstyrelsen Länk till annan webbplats.
Om du är intresserad av att utföra en restaurering och har hittat ett markavvattningsföretag på platsen är du välkommen att kontakta länsstyrelsen för mer information om hur du kan gå till väga.
7 kap miljöbalken se 17 §, 18 §, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
11 kap miljöbalken, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
24 kap miljöbalken, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Vägledning: markavvattning, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
Äga och förvalta diken, En handbok, LRF Länk till annan webbplats.
Kulturlämningar skyddas av kulturmiljölagen och miljöbalken. Ansvaret för att skydda kulturmiljön ligger hos oss alla. Du som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Syftet med skyddet av kulturmiljöer är att nuvarande och kommande generationer ska ha tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.
Mer om biotopskydd finns under avsnittet om miljöbalken.
Kulturmiljölagens 2 kap skyddar de lämningar som klassats som fornlämningar. Skyddet gäller även fornlämningar som inte är kända sedan tidigare. Runt en fornlämning hör ett fornlämningsområde, det vill säga ett tillräckligt stort område som behövs för att fornlämningen ska bevaras. Fornlämningsområdet har samma lagskydd som fornlämningen. Det är förbjudet att utan tillstånd ändra eller skada en fornlämning. Inför ett större markarbete är det nödvändigt att ta reda på om fornlämningar berörs. Ett samråd ska därför hållas med länsstyrelsen innan arbetet påbörjas. Om du hittar en fornlämning under pågående arbete ska arbetet avbrytas och du ska kontakta länsstyrelsen. Om en planerad åtgärd riskerar att påverka en känd fornlämning behöver du söka tillstånd hos länsstyrelsen.
Sådana lämningar som inte är klassade som fornlämningar omfattas inte av kulturmiljölagen, men är skyddade genom till exempel miljöbalken och skogsvårdslagen.
Samråd alltid med länsstyrelsen om du påträffar en tidigare okänd fornlämning eller ett fynd.
Kap 2 kulturmiljölagen (1988:950), Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Miljöbedömningar enligt 6 kap miljöbalken, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.
6 kap 2 § miljöbalken, Sveriges Riksdag Länk till annan webbplats.
Europeiska landskapskonventionen (ELC), Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.
Du som verksamhetsutövare ansvarar för att kontrollera om det finns kända kulturmiljövärden på platsen där du planerar att anlägga en våtmark. Kulturmiljövärden kan vara byggnadsminne, fornlämning eller särskilt värdefulla vatten. Du ska redovisa uppgifter om platsens eventuella kulturmiljövärden i din anmälan om vattenverksamhet/tillståndsansökan. Det gäller även sådana värden som tidigare inte varit kända eller inlagda i några register.
Ta hjälp av vår checklista för att identifiera om det finns kulturmiljövärden där du har tänkt att anlägga eller restaurera en våtmark. Du är också välkommen att rådgöra med Länsstyrelsen innan du skickar in din anmälan/ansökan.
Checklista för att identifiera kulturvärden
Här nedanför listas ett antal kulturmiljövärden som du behöver ta hänsyn till. De är oftast synliga i olika kart- och GIS-tjänster.
Riksintressen för kulturmiljövården
Kontrollera om det finns riksintressen för kulturmiljövården på eller i nära anslutning till den aktuella platsen. Ta hjälp av Länsstyrelsens karttjänst. Klicka i rutan för RAÄ Riksintresse Kulturmiljövård, 3:6.
Länsstyrelsens Webbkarta Länk till annan webbplats.
Om det finns riksintresse i området rekommenderar vi att du samråder med Länsstyrelsens kulturmiljöenhet om platsen är lämplig för en våtmark. Du kan även behöva ta hjälp av en konsult i ett tidigt skede för att klarlägga vilka effekterna och konsekvenserna kan bli på riksintresset och vad du kan göra för att undvika negativ påverkan.
Särskilt värdefulla vatten
Kontrollera om det finns vatten som är klassade av Riksantikvarieämbetet som särskilt värdefullt vatten för kulturmiljövården. Ta hjälp av Länsstyrelsens karttjänst. Klicka i rutan för LstF Värdefulla vatten Kulturmiljöer.
Länsstyrelsens Webbkarta Länk till annan webbplats.
Om särskilt värdefullt vatten för kulturmiljövården förekommer i området, rekommenderar vi att du samråder direkt med Länsstyrelsens kulturmiljöenhet om platsen är lämplig för våtmark.
Byggnadsminnen och skyddsområden till byggnadsminnen
Kontrollera om det finns byggnadsminne på platsen. Ta hjälp av Länsstyrelsens karttjänst. Klicka i rutan för RAÄ Bebyggelseregistret (BBR) – Byggnadsminnen.
Att tänka på är att byggnadsminnen ofta har ett områdesskydd som sträcker sig utanför själva byggnaden.
Länsstyrelsens Webbkarta Länk till annan webbplats.
Om det förekommer byggnadsminnen inom eller i närheten av platsen för våtmarken krävs det enligt Kulturmiljölagen ett tillstånd från Länsstyrelsen. Ta kontakt med Länsstyrelsen för samråd innan ni skickar in en anmälan eller ansökan.
Fornlämningar
Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagen. Använd Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök för att söka i Kulturmiljöregistret efter registrerade lämningar på platsen.
Fornsök, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.
Viktigt att tänka på:
- Alla uppgifter i Fornsök är inte kompletta. Alla fornlämningar är inte heller registrerade, men observera att de ändå har samma lagskydd som registrerade fornlämningar. Var särskilt uppmärksam på klassningen ”möjliga fornlämningar” och ”övriga kulturhistoriska lämningar” eftersom de kan behöva kvalitetssäkras. Om du känner dig osäker på uppgifterna i Fornsök, hör av dig till Länsstyrelsens kulturmiljöenhet för rådgivning.
- Området runt en fornlämning kallas fornlämningsområde. Det har samma lagliga skydd som den fysiska lämningen. Det utgör ett säkerhetsavstånd till fornlämningen för att inte påverka lämningen negativt, dels visuellt, men behövs också eftersom det kan finnas dolda lämningar runt det som är synligt.
- Om du planerar att anlägga en våtmark inom 100 meter från registrerad fornlämning ska du alltid samråda med Länsstyrelsens kulturmiljöenhet om platsen är lämplig och om du kan behöva tillstånd eller visa extra hänsyn.
- Boplatser från jägarstenåldern är vanliga i intervallet omkring 145–160 meter över havet.
- Våtmarksoffer och ritualer var vanliga i våtmarker under förhistorian.
- Vid behov kan Länsstyrelsen ställa krav på en arkeologisk utredning om våtmarken planeras att bli större än en hektar. Det är verksamhetsutövaren som står för kostnaden för utredningen.
- Uppgifter i Kulturmiljöregistret om borttagna fornlämningar (till exempel förhistoriska gravar) kan flagga för att det fortfarande kan finnas kvar dolda fornlämningar i området.
- I Lantmäteriets söktjänster hittar du historiska kartor:
Historiska Kartor och Akter, Lantmäteriet Länk till annan webbplats. - Du kan även ta hjälp av Lantmäteriets höjddata, terrängskuggning/terränglutning, som kan avslöja oregistrerade lämningar.
- Även biologiska kulturarv som exempelvis, äldre träd i allér vid byggnadsminnen, äppelträd eller köksväxter vid äldre torpmiljöer räknas som kulturmiljövärden. De är inte alltid markerade i Länsstyrelsens webbGIS. Läs mer om biologiskt kulturarv på Riksantikvarieämbetet:
Biologiskt kulturarv, Riksantikvarieämbetet Länk till annan webbplats.
Visste du att?
Man har hittat många spännande fynd i våtmarker. Chanserna att hitta föremål är störst i våtmarkens kantzoner men ibland ligger de längre ut.
Några exempel på fynd:
- Länets äldsta fynd är från Dumme mosse. Det är ett liknande fynd som på bilden med kamliknande föremål.
- Alvastra pålbyggnad i Östergötland är en träkonstruktion som det en gång i tiden funnits bostäder på.
- Exempel på våtmarksoffer från järnåldern kan vara detaljer av ryttarutrustningar. På bilden med metallföremål ser du ett fynd (L1973:2056) från folkvandringstid (400–550 e.kr) som hittades på två meters djup i orörd torv/kärrmark när man gjorde grävarbeten på Kanalgatan i Jönköping.
- Ben och horn, slakt- och hushållsavfall, slagen sten och redskap för fiske och jakt som harpuner, ljuster, fasta fiskfällor av trä och mjärdar med nät av tvinnade växttrådar är exempel på sådant som har hittats vid arkeologiska undersökningar i Motala ström och Dagsmosse intill Tåkern, Östergötland.
Länets äldsta fynd som man hittat i Dumme mosse liknar fynden på bilden. Foto: Länsstyrelsen
Fynd från folkvandringstid som hittades när man gjorde grävarbeten på Kanalgatan i Jönköping. Foto: Länsstyrelsen