Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp länets kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även stadsbidrag till kalkning.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för kalkningens genomförande.

Hos Havs- och vattenmyndigheten finns mer information och vägledning om försurning och kalkning.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighets webbplats.länk till annan webbplats

Kalkningens mål och metoder

Som grund för planeringen har länsstyrelserna i samarbete med kommunerna upprättat länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Kalkning i Västra Götalands län

En mer omfattande kalkning har skett i Västra Götalands län sedan 1977. Försurningen är fortfarande ett stort miljöproblem och vi har behov av kalkning lång tid framöver. Varje år ges en verksamhetsberättelse ut med detaljerad information om verksamheten.

Försurning och kalkning i Västra Götalands län - Verksamhetsplan 2017PDF

Film som visar våtmarkskalkning med helikopterlänk till annan webbplats

Film som visar kalkning med doserarelänk till annan webbplats

Västra och södra delen av Västra Götalands län är ett av Sveriges mest försurningsdrabbade områden, både på grund av stort nedfall av försurande ämnen och den svårvittrade berggrunden.

Åtgärdsplanen visar vilka delar av länet som ska kalkas för att återställa och bibehålla den biologiska mångfalden i sjöar och vattendrag. De prioriterade åtgärdsområdena för kalkning ses i kartan (klicka för större bild).

Karta över kalkningsområden i VG län

Kalken sprids direkt i sjöar, på våtmarksytor eller med hjälp av en doserare som mekaniskt matar ut kalk i ett vattendrag. I vårt län sprids den största mängden kalk med helikopter i sjöar. I större sjöar sprids dock kalken med hjälp av specialkonstruerade båtar som är ett billigare alternativ än helikopterkalkning. Våtmarkskalkning sker med helikopter och används framförallt i källområden till värdefulla vattendrag där sjökalkning inte varit möjlig eller tillräcklig. Doserare har varit svårt att driva utan driftstörningar och har i stort sett avvecklats i länet. Idag finns bara två doserare kvar.

Som kalkmedel i sjöar används vanligtvis finmalt kalkstensmjöl. På våtmarker används så kallad dammfri kalk, antingen siktad grovkornig kalk eller granulerad kalk. I stort sett alla objekt, både sjöar och våtmarker, kalkas varje år.

Under 2018 startar arbete med en ny regional åtgärdsplan för kalkningen i Västra Götaland som ska vara klar 2019 och gälla åren 2020-2025. 

Ansvaret för kalkningens genomförande ligger hos de så kallade huvudmännen. De är ansvariga för planering, upphandling, kontroll av kalkspridning samt i de flesta fall vattenprovtagningen. Följande 19 huvudmän ansvarar för kalkningen i länet 2018:

  • Borås Stad
  • Dalslands miljökontor
  • Falköpings kommun
  • Göteborgsregionen
  • Hjo kommun
  • Lilla Edets kommun
  • Marks kommun
  • Munkedals kommun
  • Skövde kommun
  • Sportfiskarna
  • Strömstads kommun
  • Svenljunga kommun
  • Tanums kommun
  • Tranemo kommun
  • Töreboda kommun
  • Uddevalla kommun
  • Vårgårda kommun
  • Vänersborgs kommun
  • Åmåls kommun

Varför är vattnet försurat?

Försurning beror på att eldning av kol, olja och andra fossila bränslen medfört utsläpp av svavelföreningar som har försurat mark och vatten. Västra Götalands län är ett av Sveriges mest försurningsdrabbade områden på grund av ett stort nedfall av försurande ämnen ända sedan 1800-talet, samt att berggrunden är svårvittrad och inte neutraliserar det sura nedfallet. 

Kalkningen började

Att sjöar och vattendrag försurats av nedfallet upptäcktes i slutet av 1960-talet. Kalkningen av försurade sjöar startade i länet under 1970-talet, då dåvarande
Fiskeristyrelsen genomförde försöksverksamhet med kalkning. 1977 började en mer omfattande kalkning i Västra Götalands län, och under 1980-talets första hälft
utökades framförallt sjökalkningen. Runt 1990-talets början ökade det statliga
anslaget kraftigt och då tillkom omfattande våtmarkskalkningar, framförallt i
värdefulla vattendrag. År 1993 kulminerade spridningen med över 35 000 ton i
länet. Därefter har en effektivare planering och förbättrad försurningssituation
gjort att kalkmängderna minskat. 2017 spreds ca 15 000 ton, och mängden spridd
kalk har halverats sedan 1990-talet.

Återhämtningen är långsam

Det försurande nedfallet har minskat kraftigt sedan 1990, men den naturliga återhämtningen från försurningen är mycket långsam. Att förbättra vattenkvaliteten med hjälp av kalkning måste därför ske under mycket lång tid framöver för att känsliga djur och växter ska kunna leva kvar i våra sjöar och vattendrag.

Utöver det försurande nedfallet så bidrar skogsbruket ytterligare till försurning av mark och vatten. Allt uttag av biomassa bidrar till skogsmarkens försurning genom att näring och baskatjoner tas bort från kretsloppet. I takt med att nedfallet av svavel minskat så har skogsbrukets försurande roll ökat i betydelse. Ett sätt att kompensera för borttransporten av näring och baskatjoner är att återföra askan från rena biobränslen till skogen. Västra Götaland är det län som återför mest aska i Sverige.

Uppföljning

Kalkningens uppföljning består av både vattenprovtagningar och biologiska undersökningar såsom provfisken, bottenfaunaundersökningar eller andra  inventeringar. Resultaten från de olika undersökningarna publiceras årligen i vår rapportserie. För länkar till rapporter se respektive uppföljningsområde.

Den största delen av kalkeffektuppföljningen är vattenprovtagningen. Vattenkvaliteten mäts genom analys av pH, alkalinitet (buffertförmåga), kalcium, magnesium, natrium, kalium och konduktivitet (ledningsförmåga). I vissa fall mäts även andra parametrar, exempelvis aluminium. Alla kalkade sjöar och vattendrag som har ett uttalat mål provtas, vilket innebär nästan 1 000 stationer. Prover tas ofta flera gånger per år framförallt i vattendrag. Provtagningen är koncentrerad till perioder med hög vattenföring under vinter, vår och höst då de suraste förhållandena ofta råder.

Kommunerna tar oftast proverna på uppdrag av Länsstyrelsen och skickar dem för analys på ett ackrediterat laboratorium.

En vanlig biologisk uppföljning i vattendrag är undersökningar av småkryp och insektslarver, så kallade bottenfaunaundersökningar. Inom kalkeffektuppföljningen undersöks bottenfaunan varje till vart tredje år på 195 stationer. Olika arter av bottenfauna är olika känsliga för försurning. Bottenfaunans artsammansättning och individtäthet ger därför en bra bild av hur väl kalkningen har lyckats under hela året.

Elfiskeundersökningar genomförs på sensommaren i vattendrag för att kontrollera lax- och öringreproduktion. I länet finns 187 vattendragsträckor som elfiskas för kontroll av kalkningens effekter. Metoden bedövar fisken utan att skada och all fisk återutsätts när den räknats och mätts. Elfiske får endast utföras av specialutbildade personer och det krävs dessutom tillstånd från Länsstyrelsen.

Elfiskeundersökningar i Västra Götalands län 2017 - del 1PDF

Elfiskeundersökningar i Västra Götalands län 2017 - del 2PDF

Hämta data från Elfiskeregistret -länk till annan webbplats Sveriges lantbruksuniversitet

Provfisken med standardiserade nät genomförs i mer begränsad omfattning. Varje år fiskas 10-15 sjöar, oftast där vi via vattenprovtagning eller andra uppgifter misstänker en störd fiskreprodukton.

Hämta data från Nationell databas för sjöprovfiskelänk till annan webbplats - Sveriges lantbruksuniversitet

Kiselalger är växtalger som bland annat växter på stenar på botten av vattendragen. Olika arter av kiselalger är olika känsliga för försurning. Algernas artsammansättning ger därför en bra bild av hur väl kalkningen har lyckats under hela året. Sex lokaler i länet följs med avseende på försurning.

Kiselalger i Västra Götalands län 2017PDF

Flertalet rapporter som analyserar kalkningens resultat tas fram på nationell nivå (Havs och vattenmyndigheten). Hittills har följande kommit ut:

Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vattenlänk till annan webbplats

Effekter av kalkning på myrvegetationlänk till annan webbplats

Effekter av kalkning på fisk i rinnande vattenlänk till annan webbplats

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Mer information om bidraget finns på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Idag sker praktiskt taget ingen nykalkning i länet, utan sjöar där kalkning har påbörjats fortsätter att kalkas tills vidare. Vill du kalka något nytt vatten är det bäst att i första hand vända sig till kommunen. I vissa fall går det att lägga till sjöar inom pågående kalkprojekt. 

Blanketter och material

Ansökan om statsbidrag

Ansökan om statsbidrag ställs till Länsstyrelsen och görs av huvudmännen. Följande blanketter ska användas:

Ansökan om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag 100 %Excel

Ansökan om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag 85 %Excel

Redovisning av kalkningsverksamhet 100 %Excel

Redovisning av kalkningsverksamhet 85 %Excel

Nationella kalkdatabasen

Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.

Nationella Kalkdatabasenlänk till annan webbplats

Kontakt

Länsstyrelsen Västra Götalands län