Plattgårdar
Den skånska plattgården, som är en stordriftsenhet, har haft stor betydelse för det regionala jordbruket. Från slutet av 1700-talet, men främst under 1800-talet, kom det agrara landskapet att genomgå stora förändringar. Fram till 1800-talet var de självägande böndernas gårdar och frälseböndernas gårdar på godsens mark placerade i byar med ägorna i blandning. De ökade möjligheterna till transport och export under 1800-talet medförde en allt större marknad för jordbruksprodukter. En större efterfrågan medförde också nya krav på rationaliseringar inom jordbruket. Genom skiftesreformer ändrades ägandstrukturen och bebyggelsebilden till samlade ägolotter och friliggande bebyggelse.
Utvecklingen på de skånska godsen medförde att frälsebönderna avhystes och att stora brukningsenheter, plattgårdar, bildades och ersatte delar av eller hela arrendebyar. Plattgården, som följde godsens lokalisering, företrädesvis i mellanbygden, var en stor modern anläggning som kunde skötas direkt under godset, ofta med en särskild inspektor. Genom att slå samman flera mindre gårdar eller ersätta hela byar till en större plattgård kunde produktionen rationaliseras och drivas med hjälp av lönearbetskraft. De tidigare frälsebönderna fick flytta från gården eller bli statare under den nye storbonden. Efter hand blev det här en företeelse som även spreds utanför godsens huvuddomäner. Enskiftet och sammanläggning av flera bruknings enheter till en större anläggning gav fördelar.
I samband med att man anlade plattgårdar infördes således statsystemet i Skåne, som fick stor påverkan på de före detta frälseböndernas liv (se vidare under rubriken De obesuttna). Detta medförde att nya typer av byggnader uppfördes, så kallade statarlängor, varav många fortfarande står kvar och vittnar om dåtidens samhällsstruktur.
Införandet av plattgårdar hade influerats av utvecklingen i Storbritannien, där systemet innebar ett delat ansvar mellan jordägare, som stod för fast kapital i form av byggnader och mark, och arrendator som svarade för de löpande kostnaderna. Det engelska inflytandet kan skönjas i namnsättningen av ett flertal plattgårdar. Mycket tyder på att det var på de skånska godsen och dess plattgårdar som nymodigheter prövades för att sedan spridas till den övriga jordbruksnäringen. Innovationer kom både i form av nya redskap och arbetsmetoder, som till exempel täckdikning, vilket resulterade i nya stora brukningsarealer. Det moderna kulturlandskapet fick mindre ängs- och betesmarker än tidigare. Uppkomsten av plattgårdar under 1800-talet förändrade markant det skånska landskapet. De tidigare byarna med småskaliga jordbruksenheter ersattes av stora gårdar, som än idag präglar landskapet.
Plattgårdarna kom att symbolisera ett kapitalistiskt odlingslandskap och stärkte godsens ställning. "Godslandskapet som ideologi var ett uttryck både för ekonomisk rationalism och marknadsanpassning, men också för en fortsatt maktposition och vidmakthållandet av traditionella värden" (Germundsson, sid. 42, Skånes Hembygdsförbunds Årsbok, 2001).
Engeltofta, Araslöv och Trolleholm är exempel på skånska gods som förknippas med plattgårdar och statsystemet.