Utbildning och skola

Karaktäristiskt för de skånska skolbyggnaderna är att de ofta byggdes i tegel i södra delen och i trä i norra delen av landskapet. Skolbyggnaden förlades vanligtvis i närheten av kyrkan. 1920-talets skolbyggnader fick ett friare uttryck i fasaden. Den funktionalistiska arkitekturen kom att ersätta det äldre byggnadstraditionen.

1686 års kyrkolag

Ända sedan kristnandet har kyrkan stått för en del av undervisningen. Prästen kontrollerade att barnen lärde sig den kristna läran, medan det var föräldrarnas ansvar att lära dem läsa. I och med 1686 års kyrkolag grundfästes för första gången allmogens rätt till undervisning och kyrkans klockare fick ansvar för läsundervisningen. Under 1700-talet var tillgången på skolor och undervisningsmöjligheter ojämn. De skolhus som fanns före 1842 var vanligen uppförda på initiativ av någon donator eller godsägare, och fungerade ofta som friskolor för de fattiga eller som kombinerade yrkes- och folkskolor. Huvuduppgiften för dessa skolor var fattigvård och folkuppfostran. Andelen skolhus tillkomna genom donationer eller på liknade sätt var högre i Skåne än i övriga landet, troligen på grund av Skånes godstäthet. Läskunnigheten bland barn i Skåne var därför tidigt högre än i övriga Sverige. Exempel på skolhus kopplade till de skånska godsen är skolorna i Jordberga, Gödelöv, Tosterup och Skabersjö. Runt sekelskiftet 1800 påbörjades utredningar om samhället skulle ta ansvar för skola och utbildning och om det skulle införas obligatorisk skolgång.

1842 års folkskolestadga

År 1842 är en milstolpe i svenskt skolväsende eftersom folkskolestadgan antogs detta år. Skolundervisning, som tidigare varit förbehållet ett fåtal, började därefter bli verklighet för alla. I stiftsstäderna bildades seminarier för utbildning av lärare. Folkskolestadgans införande innebar att varje församling var skyldig att uppföra ett skolhus inom fem år. Det kom dock att dröja till 1860-talet innan skolbyggandet på allvar satte fart.
 
Skolbyggnaden förlades vanligtvis i närheten av kyrkan eftersom kyrkoherden var ordförande i skolstyrelsen. Det äldre sambandet mellan kyrka och skola är fortfarande avläsbart i många kyrkbyar där skolhuset ligger omedelbart intill kyrkan. I den förindustriella staden låg skolan centralt. Skolhuset kom vid sidan av kyrkan, rådhuset och senare järnvägsstationen att bli en byggnad av betydelse i staden. Malmö hade 1842 fyra folkskolor: Stora fattigskolan, Josefinas slöjdskola, Conowska stiftelsens skola (Ladugårdsskolan) och Garnisonsskolan. Utöver dessa fanns privatskolor.

Folkhögskolor

På 1860-talet startades Sveriges första folkhögskolor i Skåne. Detta var en skolform som hade startats i Danmark 1844 (se vidare under rubriken Folkhögskolor). De tidiga byskolorna hade ingen utmärkande arkitektonisk karaktär. Efter folkskolestadgans införande gav Överintendentsämbetet ut typritningar för skolhus. De fick lite olika utformning i olika delar av landet men två planformer dominerade, dels den rektangulära, dels den vinkelställda. Folkskolan var ofta en långsmal envåningsbyggnad med sadeltak och symmetrisk fasad. År 1865 utkom den första samlingen av typritningar och den andra kom 1878. Det var främst på landsbygden som typritningarna följdes och skolhusen runt om i landet fick ett enhetligt uttryck. I städerna blev variationerna större och där var det vanligen stadsarkitekten som stod för skolans utformning.

Skånska skolbyggnader

Karaktäristiskt för de skånska skolbyggnaderna är att de ofta byggdes i tegel i södra delen och i trä i norra delen av landskapet. Fasaderna berättar om byggnadernas funktion, bland annat kan man utläsa en skolsal genom de återkommande höga fönstren. I större skolbyggnader ägnades stor möda på utformningen av trapphusen, som ofta blev en gräns mellan pojkarnas och flickornas skolsalar. I städerna byggdes från 1860-talet och framåt stora så kallade kasernskolor med plats för upp mot 1500 elever. Det var mer rationellt att bygga stora skolor än många små. En bit in på 1900-talet försökte man lätta upp kasernskolornas väldiga byggnader genom paviljongbyggnader, och större regional särart förekom i skolarkitekturen.
 
Förutom själva skolhuset kan andra byggnader höra till miljön, som dass, bostäder för lärare och vaktmästare, med mera. 1920 års normalritningar fanns i flera versioner, med anpassning till regionala förhållanden. Regionindelningen var ett nytt, mycket medvetet inslag framsprunget ur studier av landsbygdens byggnadstraditioner, i sin tur en följd av ökat intresse för det nationella som en reaktion mot emigration och urbanisering. I anvisningarna till normalritningarna uppmanades de lokala byggmästarna och arkitekterna att ansluta till platsens äldre formskatt.

Skolbyggnader efter 1920

1920-talets skolbyggnader fick även friare uttryck i fasaden. Den funktionalistiska arkitekturen kom att ersätta det äldre byggnadstraditionen. Under 1950-60-talen förekom ett intensivt skolbyggande åt efterkrigstidens stora barnkullar. Paviljongskolor började byggas och gymnastiksalarna blev en självklar del av skolmiljön. Äldre skolhus kan i senare tid ha kompletterats med separata gymnastikhallar. Folkskolorna skulle också ta ett visst ansvar för elevernas hygien och hälsa. Vid tiden för folkskolestadgans införande rådde ofta osanitära levnadsförhållanden i städerna och på landsbygden. Skolan tvingades förebygga smittorisken bland barnen. Det var inte ovanligt att man anordnade skolbad, skolhälsovård och skoltandvård.
 
Runt sekelskiftet 1900 infördes ämnet hälsolära i folkskolan. Gymnastiklektionerna blev också en viktig del i undervisningen. Till en början var flickorna och pojkarna åtskilda under gymnastiklektionerna. Under lov åkte många barn till barnkolonier, där hälsofrågan också var central (se vidare under rubrikerna Barnkolonier under Fritidens landskap). 

Den högre utbildningen

Den högre utbildningen var länge knuten till kyrkan och syftade främst till att utbilda nya präster. Det skedde dels vid de medeltida klosterskolorna, dels vid de senare anlagda domskolorna. Vid domskolorna gavs även en mer allmänt inriktad undervisning. Efter hand anlades borgerliga trivialskolor i de större städerna. Att sprida kyrkans budskap var skolornas huvuduppgift. Gymnasieskolor inrättades under 1600-talets första hälft för att komma till rätta med bristen på kompetenta militärer och ämbetsmän. Även gymnasieskolorna tillhörde dock organisatoriskt kyrkan och var i huvudsak inriktade mot att utbilda präster. Vid mitten av 1800-talet utvecklades, som tidigare nämnts, förutsättningarna för utbildning, först genom folkskolestadgan och sedan genom läroverksreformen 1849. Läroverksreformen innebar att de tidigare trivialskolorna och gymnasierna omvandlades till elementarläroverk senare kallade allmänna läroverk. Realämnen var ämnen mer anpassade till det nya samhällets krav, efterfrågan och behov. De nya kraven resulterade i att nya praktiska utbildningsinstitutioner i form av slöjd- och yrkesskolor (elementär undervisning) samt tekniska läroverk (kvalificerad undervisning) anlades vid mitten av 1800-talet och åren därefter. Dessa utbildningar ställde andra krav vad gällde skolbyggnadernas planering, placering, ventilation, uppvärmning, möblering samt konstnärliga utformning. En rymlig samlingslokal, aula, behövdes också. 
  
Lärarbostäderna kom så småningom att skiljas ut från själva skolbyggnaden. År 1867 togs förslag till normalritningar fram för bland annat seminariebyggnader. De nya skolorna fick svårt att rymmas inom den gamla stadsgränsen. En del institutionsområden kom att växa fram i städerna efter andra hälften av 1800-talet. Under 1950-och 60-talen växte elevantalet och förändringar i skolsystemet resulterade i en omfattande nybyggnation av läroverk och gymnasieskolor. 

Lunds universitet

Under medeltiden anlades en klosterskola i det då danska Lund. Lunds universitet grundades 1666, åtta år efter att Skåne blivit svenskt. Universitetet, som var en viktig del av försvenskningsprocessen, blev Nordens tredje universitet efter Uppsala och Köpenhamn. Under 1600-talet var det till stor del präster som utbildades. Dessa skulle leda försvenskningen av Skåne. År 1873 fick kvinnor rätt att ta akademisk examen, med undantag för ämnena juridik och teologi. Universitetshuset i Lundagård, ritat av Helgo Zettervall, stod färdig 1882. Innan dess hade Lundagårdshuset varit residens för stadens universitet. Lundagårdshuset var en gåva till akademin från kung Karl XI år 1688. År 1749 hade Lunds universitet drygt 300 studenter. 
Lunds Universitet har sedan kontinuerligt växt, främst under efterkrigstiden. Detta medförde ett behov av studentbostäder, som byggdes bland annat på Vildanden, Sparta och Delfi. Idag har universitetet sju fakulteter och är med sina drygt 34 000 studenter Sveriges största enhet för forskning och högre utbildning. Lunds universitet har en cirka 350 år lång historia, men vid sidan om universitetet finns nya högskolor.
  
Även vid sidan om universitetet har Lund en lång historia som utbildningsort. Olika typer av utbildningsanstalter såsom dövstumskola, blindinstitut och folkskollärarseminarium har funnits.

I Skåne, liksom i övriga Sverige, växer det idag fram fler och fler högskolor och filialer etableras i både större och medelstora städer. Det är en nationell satsning som syftar till att skapa fler högskoleplatser. Exempel på nya högskolor är de i Malmö och Kristianstad. En tendens är även att allt fler övergår från att vara högskolor till att bli universitet, vilket även högskolan i Malmö ansökt om. De nya högskolorna förläggs i befintliga lokaler lämpade för verksamheten, som till exempel högskolan i Kristianstad och Helsingborg, eller så byggs helt nya skolkomplex som på Universitetsholmen i Malmö. Det ses som en viss status att få högskoleutbildningar förlagda i en stad. Staden kan få en ny profil och en positiv befolkningstillväxt. Regeringen beslutade 1996 att starta en högskola i Malmö.

Högskolan i Malmö

Malmö, med sin långa industriella tradition, har genom högskolan fått en ny profil. I juli 1998 inrättades högskolan och utbildningar som redan fanns i staden men var knutna till Lunds universitet och Malmö stad lades under den nya högskolan: vårdutbildning, lärarhögskola, ingenjörsutbildning och tandläkarutbildning. Vid starten hade högskolan 5 000 studenter; idag är antalet omkring 20 000. Efter skolans start har utbildningar inom bland annat konst, kultur och kommunikation tillkommit. Högskolan i Malmö ligger huvudsakligen i närheten av hamnen på Universitetsholmen, som området kallas. Ett nytt hus för bibliotek, IT och lärarutbildning uppförs nu på universitetsområdet och beräknas stå klart 2005.

Högskolan i Kristianstad

Högskolan i Kristianstad är förlagd till det gamla regementet i staden. I Helsingborg finns utbildningar som hör till Lunds universitet. Ett campus är beläget i gamla Tretornfabriken (se vidare om Tretornfabriken under Industriella landskap). Även i Ängelholm, Landskrona och Ystad förläggs kurser som ligger under Lunds universitet. Skolhusen har alltid haft ett starkt symbolvärde. Förutom att de symboliserar lärdom är de i flera hänseenden en bas för samhällets utveckling. I skolhusens arkitektur och inredning kan man utläsa mycket av de pedagogiska ideal som var rådande då byggnaden uppfördes. Skolväsendet och skolhusen är något som alla människor har erfarenhet av och en relation till. En lång rad immateriella värden är knutna till skolbyggnader genom människors personliga minnen, genom berättelser i litteratur och konst med mera. Många äldre skolhus, i synnerhet på landsbygden, har sålts och bland annat omvandlats till privatbostäder, ateljéer, bygdegårdar.

Lästips:

Det svenska domstolsväsendet - en kort introduktion. Regeringskansliet.

www.brandhistoria.org

 

Exempel:

Alnarps lantbruksuniversitet

Alnarp var ett stort herresäte på 1100-talet och hette då Alnethorp. Skåne blev svenskt 1658 och Alnarp blev en svensk kungsgård. Under 1700-talet fanns Sveriges enda almskog vid Alnarp. Alnarp utgör idag en samlad miljö med parkanläggning och karaktärsfulla byggnader, främst i gult tegel. Byggnaderna, som successivt kompletterat miljön, har liksom slottet ritats av framstående arkitekter och anpassats till omgivningen. År 1977 bildades Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).                                             

Alnarp är en av SLU:s fyra huvudorter och här kan man utbilda sig till hortonom, landskaparkitekt, landskapsingenjör, trädgårdsingenjör och lantmästare. År 1833 grundades Sveriges första lanbruksinstitut i Degeberg i Västergötland. 15 år senare startade Ultuna lanbruksinstitut utanför Uppsala. Degeberga lades ner 1855 och två år senare togs ett riksdagsbeslut om att upprätta ett lantbruksinstitut på Alnarps kungsgård. Utbildningar erbjöds i bland annat lantbruk, hovbeslag och mejeri. En trädgårdsskola startade 1876. År 1933 ändrades namnet till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

I början av 1970-talet utökades läroplanen till att även omfatta en linje för landskapsarkitekter. Vid starten för Alnarps lantbruksinstitut behövde man uppföra nya byggnader för skolans verksamhet inom området. Efter ritningar av den danske arkitekten Ferdinand Meldahl byggdes Alnarps slott, som stod färdigt 1862. Meldahl hade tidigare ritat ett flertal herrgårdar runt om i Skåne. Det blev en massiv tegelbyggnad med skiffertak som kom att innehålla tjänstebostäder, elevrum, laborations- och föreläsningssalar, matsal, med mera. Ett tegelbruk upprättades mellan Alnarp och Åkarp för att producera tegel till bygget. Meldahl ritade även Alnarpsgården 1862, som 1868 kompletterades med en ladugårdsbyggnad. Det blev en symmetrisk anläggning innehållande bland annat stall, kontor och förvaltarbostäder.

Idag har den byggts om till en universitetsbyggnad med bland annat aula, undervisningssalar och kontor. Vid lantbruksinstitutets start fanns ett mejeri på området. Tre nya mejerier byggdes senare (år 1872, 1893 och 1937). Till utbildningen inom hovbeslag upprättades en ny byggnad på 1870-talet eftersom den äldre smedja man dittills huserat i var otillräcklig.

Domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall ritade den nya hovbeslagsskolan. Det resulterade i en gul tegelbyggnad med horisontella listverk i rött tegel och för byggnaden passande hästskoformade fönsterbågar. Efter att antalet hästar minskade inom jordbruket lades hovbeslagsskolan ner 1958. År 1898 beslutades att uppföra ett nytt laboratorium. Efter att det i början av 1900-talet bestämdes att rektor och ordinarie lärarkår skulle få tillgång till fri bostad ändrades ritningarna och det tilltänkta laboratoriet resulterade istället i två bostadshus. Ett annat laboratorium invigdes dock 1905 efter ritningar av Alfred Arwidius. De tre byggnaderna används idag som kontor.

Inom området byggdes även elevbostäder. Det första elevhemmet byggdes 1909 och fick namnet Elevenborg. Efter ökade behov byggdes ytterligare ett elevhem 1951, kallat Södra Elev. Även dessa hus används idag som kontor. Vid Baltiska utställningen i Malmö 1914 hölls en lantbruksutställning. Efter att utställningen avslutats skänktes samlingarn till Alnarp. Dit flyttades även en faluröd utställningsbyggnad i nationalromantik som fungerar som lantbruksmuseum och inhyser samlingarna från Baltiska utställningen.

Runt slottet anlades en park med gångvägar anpassade efter terrängen. Idag har parken en av Sveriges största samlingar av växter. Parken och trädgårdarna har förändrats i takt med universitetsområdets utveckling. Vid sidan om de perenna växterna anläggs varje år en sortimentsträdgård med ettåriga växter.

Lästips:

http://www-alnarp.slu.se Gustavsson, I, och A. Neldestam (red.): Arkitektur i Alnarp (1999).

____________________________________________________________________________________________

Exempel:

Lunds stadsbibliotek

 

Den ökade tillgången på bibliotek i Sverige under 1800-talet var ett led i strävan efter ökad folkbildning. Bönderna och den stora arbetarklassen inom industrin skulle bildas genom obligatorisk skolgång som följde av folkskolestadgan 1842 (se vidare under rubriken Utbildning och skola) och lättillgänglig kunskap genom biblioteken.         

Vid riksdagen hade man redan 1828 tagit upp frågan om införandet av sockenbibliotek, när sedan folkskolestadgan infördes aktualiserades frågan. I stadgans 10:e paragraf fanns föreskrifter om inrättandet av sockenbibliotek som skulle tillhandha böcker, till en början mestadels med religiöst innehåll.
  
Lund fick sitt första stadsbibliotek 1864. Innan dess hade universitetsbiblioteket varit stadens enda offentliga bibliotek. Lokalen för stadsbiblioteket var pastorsexpeditionen vid Krafts torg. Boksamlingen bestod till en början av bland annat predikosamlingar, kyrkohistoria, läroböcker i kemi och så vidare, men knappt några skönlitterära verk. År 1870 flyttade biblioteket till Vårfruskolan, först till vinden och sedan till ett klassrum. Det var avgiftsbelagt att låna böcker, men sedan man fått konkurens från det 1892 startade arbetarbiblioteket, där lån var gratis, avskaffades avgiften under en period för att sedan återkomma. 
  
Från början av 1900-talet blev biblioteket en del av det kommunala ansvarsområdet. Biblioteket flyttade till det nybyggda församlingshemmet Ugglan, vid Södra Esplanaden. Det fanns då cirka 500 låntagare inskrivna. Arbetarbibliotekets samlingar övergick till det kommunala stadsbiblioteket. 1928 var det återigen dags för biblioteket att flytta, denna gång till stadshuset i närheten av domkyrkan. Det nya biblioteket erbjöd ett större bokbestånd, läsesal, barnavdelning och tidningsrum. För att nå ut till så många som möjligt startades bokutlåning på lasarettet under 1940-talet och biblioteksfilialer. På 1970-talet tillkom en bokbuss. Lokalfrågan var ett ständigt problem för stadsbiblioteket och på 1960-talet utreddes den på nytt. 
  
Det nuvarande stadsbiblioteket i Lund byggdes 1968-70 efter ritningar av den danske arkitekten Flemming Lassen. Lassen hade tidigare ritat flera bibliotek i Danmark. Det nya biblioteket placerades vid S:t Petri kyrkogata och Löwegrenska trädgården, en park med anor från 1700-talet. Parkens grönska integrerades i biblioteksmiljön genom de glasade fasaderna. Huset är en tvåvåningsbyggnad med en indragen övervåning. Vid sidan om det traditionella biblioteket finns café, musikavdelning, läsesalar, och utställningsmöjligheter. Hörsal och studierum är förlagda till en putsad envåningsbyggnad med sadeltak utmed Bredgatan. Dansk design kom även att prägla interiören, då biblioteket inreddes med möbler ritade av Arne Jakobsen. Under västra delen av biblioteket anlades en tidstypisk bilparkering. Utlåningen ökade efter att det nya biblioteket hade invigts och flera filialer startade runt om i kommunen. År 1999 genomgick biblioteket en totalrenovering.
 
Lästips:
André, Ingrid: Från Krafts torg till S:t Peter. Nedslag i Lunds stadsbiblioteks historia (1990).

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss