Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur, som alla är fridlysta. Till stora rovdjur räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

I Sverige räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn till de stora rovdjuren. Sedan allmogejakten släpptes fri under slutet av 1700-talet har rovdjurspopulationerna pendlat kraftigt. De stora rovdjursarterna jagades hårt under hela 1800-talet och försvann från stora delar av landet. Vargen var i stort sett utrotad i Sverige under 1900-talets senare hälft.

De stora rovdjursarterna fridlystes i slutet av 1900-talet vilket gjorde att populationerna har återhämtat sig.

Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Läs mer om stora rovdjur i Sverige

Naturvårdsverket har information om följande rovdjur

Spår i snön. Foto: Fredrik Wilde

Spår av varg vid sidan av spår av klövvilt.

Rovdjur i Värmlands län

I Värmlands län finns fasta stammar av lodjur, kungsörn, järv och varg. Enstaka björnar förekommer sporadiskt. Sedan sommaren 2017 har vi däremot bekräftelse på en hona med ungar i norra Värmland.

Vi redovisar resultaten från inventeringar av lodjur, varg och kungsörn, samt länsstyrelsens bedömning av förekomsten av björn och järv i Värmlands län.

Hur många vargar finns det i Värmlands län?

Hur många vargar som exakt finns vid en given tidpunkt, och var i ett län, går inte att säga. Istället bygger uppskattningen på inventering som framför allt handlar om DNA-analyser av spillning (i det omfattas revirmarkeringar) och döda vargar, spårningar i fält samt kvalitetssäkrade observationer.

Den slutliga inventeringen och de resultat som fastställs varje år är även utifrån hela inventeringsperioden, som för varg är 1 oktober - 31 mars.

Under vintern 2017/18 visar inventeringsresultaten att antalet revir är ungefär detsamma som tidigare år, men antalet föryngringar har minskat. I västra Värmland har tätheten av revir ökat, medan tätheten av revir i den nordöstra delen är fortsatt låg. Antalet föryngringar är 8,5, vilket är lägre än miniminivån (satt till 11 föryngringar i förvaltningsplanen).

Revirkartan för Värmland

Karta över vargrevir i Värmland vintersäsong 2017/2018 (PDF)PDF

Karta över vargrevir i Värmland vintersäsong 2016/2017 (PDF)PDF

Förändring av vargstammen i länet


2014/15

2015/16

2016/17

2017/18

Revir med föryngringar

14,3

9,8

12,5

8,5

Länsegna revir (familjegrupper+par)

19,8

20,3

18,8

21

En familjegrupp är minst tre vargar som spårats tillsammans. Valparna flyttar i regel från reviren efter cirka ett år, innan de nya valparna föds i april–maj. För att familjen ska räknas som föryngring krävs det att det bedöms ha fötts årsvalpar i reviret. Den bedömningen görs efter spårning av minst fyra individer under en längre sträcka eller vid flera tillfällen, eller efter att årsvalpar fångats på bild.

Ett revirmarkerande par är två vargar med olika kön som går tillsammans i ett revir, och där båda revirmarkerar regelbundet.

Ett revir är ett avgränsat område där en varg eller ett vargpar är stationära och revirmarkerar regelbundet (minst två revirmarkeringar inom en spårad sträcka av högst tre kilometer).

Revir

Ett revir som delas med ett annat län räknas som 0.5 revir, och revir som delas med två andra län räknas som 0.33.

Föryngringar

Antalet föryngringar räknas ut på samma sätt som för antal revir. Ett revir med föryngring som delas med ett annat län räknas som 0.5 och ett revir med föryngring som delas med två andra län räknas som 0.33. Antal föryngringar används för att fastställa populationsstorleken, och för att jämföra inventeringsresultat med den miniminivå som Naturvårdsverket beslutat för arten.

I områden utan känd stationär förekomst av varg kan även rapporter om ensamma vargar vara av intresse, särskilt om vargarna revirmarkerar.

Varginventeringen går ut på att dokumentera familjegrupper, föryngringar och revirmarkerande par, vilket innebär att ensamma revirmarkerande vargar inte står med i inventeringsresultatet.

De räknas ändå med i den uppskattade nationella populationsstorleken genom den omräkningsfaktor som används vid uppskattningen.


Vargar i Sverige

Vargstammen i Sverige uppskattas under vintern 2017-2018 till cirka 305 individer. Det är en minskning jämfört med förra vintern då det fanns 355 vargar.

Det är först efter den årliga inventeringen som vi har slutligt resultat på hur många revir och vargar som berör Värmland. Normalt är slutinventeringen av varg färdig först efter vinter- och snösäsong.

Mängden bytesdjur styr inte vargarnas förekomst i landskapet eftersom det utifrån vargars behov finns tillräckligt med byten överallt i Sverige. Det är socio-ekonomiska faktorer snarare än ekologiska faktorer som sätter gränsen för hur tät vargstammen kan bli.

Inventeringsresultatet för varg

Inventeringsrapporter visar både hur många vargrevir varje län berörs av men också antal revir per län efter att hänsyn tagits till revirens geografiska fördelning över läns-, fylkes- och riksgränser. Antal revir är bruttotal för hela vinterperioden utan att licensjakt, skyddsjakt eller annan dödlighet har dragits från siffrorna.

Intentering av varg vintern 2017-2018 (Naturvårdsverket) (PDF)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventeringsrapport 2016–2017. En sammanställning av rovdjursinventeringen i Värmlands län (PDF)PDF

Inventering av varg vintern 2016-2017 (Rovdata, Viltskadecenter, SLU)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rovdjursinventering av varg 2016-2017, kort sammanfattning (PDF) (Naturvårdsverket)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Om licensjakt på varg

Jakt och viltvård

Till skillnad från vargen är det honan som fostrar upp ungarna medan hannarna lever ensamma utom under parningstiden som infaller under första halvan av mars. Därför räknas bara familjegrupperna (hona med ungar) vid inventeringarna.

Hur många lodjur finns det i Värmland?

För Värmlands län gjorde den snörika vintern att inventeringsförhållandena för vintersäsong 2017/18 var ovanligt goda, och resultatet blev 12,5 familjegrupper som berör Värmlands län. Då djuren rör sig fritt över gränserna så delas många familjegrupper mellan län eller med Norge. Antalet lodjur i landet uppskattas till cirka 1200 individer, vilket är ungefär samma som förra årets intentering.

Efter inventering vintersäsong 2016/17 kunde sammanlagt nio länsegna familjegrupper (honor med ungar) dokumenteras i Värmlands län. Länet berördes av elva familjegrupper, men fyra av dessa delades med andra län eller med Norge, vilket gör att de endast räknas till hälften till Värmland.

Det är svårt att dra några säkra slutsatser om lostammens utveckling genom att jämföra inventeringsresultat från enskilda år, då det kan variera stort beroende på variationer i snötillgång, antal rapporter från allmänheten.

Lodjurshonor som får ungar varierar också mellan åren och påverkar resultatet. Enstaka år kan en stor andel av de vuxna honorna få ungar medan det under andra år är en mindre andel som lyckas. Populationen kan även påverkas av andra faktorer, såsom födotillgång, ålderssammansättning, naturlig dödlighet samt effekten av olika former av jakt.

I Skandinavien beräknas populationen till cirka 1200 lodjur.

Miniminivån för lodjur i Värmland är för närvarande 9 familjegrupper och vi har ett förvaltningsintervall på 10 – 20 familjegrupper.

Den värmländska lodjurspopulationen har under 2000-talet varit relativt tät i den södra länsdelen. Som mest har det funnits 40 familjegrupper (cirka 240 individer).

Vad äter lodjur?

Födan består mest av rådjur, men de äter även harar, sorkar och skogsfåglar. Lodjuren är skygga, men de kan befinna sig nära samhällen och gårdar utan att någon ser dem. De är nattaktiva djur som gärna sover dagtid under en tät gran.
 

Kungsörnen är vår näst största rovfågel. Vingspannet är cirka två meter och en flygande kungsörn är en imponerande syn. Ofta ser man hur kungsörnen segelflyger på hög höjd med vingarna utsträckta till ett grunt V.

I norra Värmland finns häckande kungsörnspar, men ungfåglar kan man se i hela länet. Kungsörnarnas parbildning är livslång och de häckar oftast i ostörda höglänta skogs- eller bergsområden. Bona byggs av ris och kan bli meterhöga. Med tiden kan de bli rejäla byggnadsverk som kräver mycket gamla och kraftiga tallar, eftersom bona kan väga upp mot ett ton. Det händer också att kungsörnen bygger sitt bo på en klipphylla eller i en toppbruten tät gran. Ofta har örnparet flera alternativa bon som de skiftar mellan olika år.

Örnungarna flyttar söderut på vintern
Efter äggläggningen i slutet av mars eller i början av april ruvas vanligen 2 ägg i ungefär 44 dygn. Oftast överlever bara en unge. Den blir flygfärdig i mitten av juli. Sedan lever den tillsammans med föräldrarna till långt in på hösten. Efter cirka tre månader är ungen självständig. Många av de nordsvenska örnungarna flyttar söderut på vintern och återvänder norrut nästa vår.

Stora revir
Örnarna föredrar klippiga slutna skogslandskap och rör sig över flera kvadratmil stora områden. Ett kungsörnsrevir är därför i normala fall gott och väl en kvadratmil stort. Storleken på reviret beror bland annat på hur mycket mat som finns. Om tillgången på bytesdjur är liten, kan örnen behöva jaga över betydligt större ytor och har då ett mycket större revir.

Kungsörnen är både rovfågel och asätare
När kungsörnen jagar, spanar den efter byten från trädtoppar eller flyger lågt över terrängen. Med sin skarpa blick uppfattar den rörelser i vegetationen. Den överraskar bytet och griper det med fötterna. Det är oftast små och medelstora däggdjur och fåglar som tas. Kungsörnen äter också gärna kadaver, framförallt under vinterhalvåret. Kungsörnar lämnar sällan Sverige över vintern, men de kan flytta söderut inom landet för att hitta bättre övervintringsområden.

Konflikter mellan människa och kungsörn
I sällsynta fall händer det att kungsörnar attackerar små hundar, katter eller lamm. I Värmland är en orsak till konflikt mellan kungsörn och människa att kungsörnen gärna häckar i samma områden som pekats ut som lämpliga för vindkraft. Eftersom örnarna och deras bon är fredade så sätter de ofta stopp för utbyggnad av vindkraft i skogsmark.

Inventeringsresultat för kungsörn

Resultat från inventeringar av kungsörn i Sverige 2017 (SLU, Viltskadecenter)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Värmlands län befinner sig i den skandinaviska björnstammens spridningsområde. I Värmland finns björnar främst i den norra delen av länet, men kan förekomma sporadiskt i hela länet. Det finns nästan uteslutande björnhannar i länet, då honorna sprider sig långsamt.

Under sommaren 2017 kunde den första honan med ungar kvalitetssäkras inom länets gränser.

Under hösten 2017 genomfördes en stor spillningsinventering efter björn i främst Dalarnas och Gävleborgs län, men även i delar av länen i Mellansverige. Totalt samlades drygt 3200 spillningsprov in av fältpersonal, jägare och allmänhet. I Värmlands län samlades 32 spillningsprov in och av dessa prover kunde 13 individer urskiljas, varav 2 honor.

Eftersom björnarna rör sig mellan länen så är det svårt att göra en säker uppskattning av antalet björnar i Värmland, och en lokal uppskattning av populationen är inte gjord inom björnspillningsinventeringen.

Beräkningar av den totala björnstammen i Sverige kommer att genomföras hösten 2018.

Hur märker man att det finns björn i närheten?
Säkra tecken kan vara rejält utgrävda myrstackar, sönderbrutna döda träd och stubbar och klo- och bitmärken på träd i närheten. Björnens spillning lätt att känna igen - en stor hög, ofta med bärrester i.

Skador och angrepp
De flesta som möter björnar är jägare under jakt. Vid flera tillfällen har jägare angripits när de varit på jakt i björnrika trakter sent på hösten när björnarna är på väg in i ide. Björnen går då inte undan som i andra fall. Det är sällsynt att björnar dödar människor men man ska dock ha stor respekt för dessa djur som trots sitt klumpiga utseende kan komma upp i hastigheter på upp till 60 km/h.

Om du möter en björn
Många undrar hur vanligt det är att träffa på en björn i skogen och varför björnar ibland angriper människor. Risken, eller chansen, att du träffar på en björn när du är ute och går i skogen är ytterst liten.

De allra flesta björnar går undan för människor på långt håll. När du går i björnmarker kan du ha en bjällra på ryggsäcken, prata högt eller sjunga. Om du trots allt får syn på en björn, ska du inte försöka skrämma den, utan gå därifrån lika lugnt som du kom. Om björnen upptäcker dig, visa att du har fredliga avsikter. Prata högt, men skrik inte.

Om du möter en björn (folder, Viltskadecenter, PDF)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventeringsresultat för björn

Björnstammens storlek i Dalarnas och Gävleborgs län 2017 (med resultat från spillningsinventering i Värmlands län)PDF

Mer om björnforskningen i Sverige via Skandinaviska Björnprojektet (Naturvårdsverket.se)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Om licensjakt på björn

Jakt och viltvård

Enstaka järvar vandrar in Värmland och vi har även föryngring av järv inom länets gränser. Trots att järven ofta förknippas med fjällvärlden så är den väl anpassad för att leva även i skogslandet.

De är ganska anonyma och gör inte mycket väsen av sig, men ibland upptäcker vi järvspår t ex i anslutning till kadaver efter vargdödade älgar. Järvarna kan i skogslandet ha sina lyor under rotvältor eller i bergs/stenskravel som täcks av snö. Dock förekommer även rena snölyor vid bra snötäcke.

Skogsjärvarna är "samlare" och lever förutom av lämningar efter andra rovdjurs byten också av jägarnas slaktavfall, fallvilt och trafikdödat vilt.

Järven samlar mat i s.k "köttgömmor". Dessa återfinns i klippskrevor eller i hål i snötäcket. Järven gömmer också mat i trädkronor för att slippa konkurrens från framför allt räven.

Vi tar tacksamt emot tips om järvspår via skandobs.selänk till annan webbplats.

Läs mer om inventering av järv

Inventering av järv 2016 (SLU, Viltskadescentrumlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster)

Så arbetar vi med rovdjursförvaltningen i länet

På Länsstyrelsens kontor är vi vilthandläggare som arbetar med rovdjursförvaltning, älgförvaltning och viltskador.

Stationerade ute i länet finns naturbevakare som arbetar heltid med rovdjursförvaltning. Under vintern har vi dessutom ett antal timanställda spårare för att klara av högsäsongen för inventering av varg, lodjur, järv och kungsörn.

Förvaltningsplan för rovdjur

I länets förvaltningsplan beskrivs hur Länsstyrelsen ska förvalta de stora rovdjuren utifrån resultaten av årliga inventeringar. Planen innehåller antals- och utbredningsmål för varje art och information om till exempel förebyggande åtgärder, skyddsjakt och licensjakt.

Förvaltningsplan för stora rovdjur i Värmlands län 2014-2018 (PDF)PDF

Nationella förvaltningsplaner för varg, björn, lo, järv, kungsörn (Naturvardsverket.se)länk till annan webbplats

Mål för viltstammarna i Sverige (Naturvardsverket.se)länk till annan webbplats

Värmlands län ingår i mellersta rovdjursförvaltningsområdet

Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet. Värmlands län ingår tillsammans med sju andra län i mellersta rovdjursförvaltningsområdet.

Inom förvaltningsområdet samordnas länsstyrelserna i olika frågor som berör rovdjur, bland annat målsättningar för antal rovdjur per län, kvoter för skydds- och licensjakt med mera.

Norra förvaltningsområdet

Norra förvaltninggsområdet är de fyra huvudsakliga rennäringslänen vi har i Sverige. Området består av:

  • Jämtland,
  • Norrbotten,
  • Västerbotten
  • Västernorrland.

Mellersta förvaltningsområdet

Mellersta förvaltningsområdet är länen för vargens huvudsakliga utbredningsområde i Sverige. Mellersta förvaltningsområdet förkortas ibland MFO och består av:

  • Dalarna
  • Gävleborg
  • Stockholm
  • Uppsala
  • Värmland
  • Västmanland
  • Västra Götaland
  • Örebro.

Södra förvaltningsområdet

Södra förvaltningsområdet räknas som spridningsområden för de svenska rovdjursstammarna. Förvaltningsområdet består av:

  • Blekinge
  • Gotland
  • Halland
  • Jönköping
  • Kalmar
  • Kronoberg
  • Skåne
  • Södermanland
  • Östergötland.

Samverkansrådet inom varje rovdjursförvaltningsområde samverkar i frågor som rör rovdjursförvaltningen samt utarbeta riktlinjer och principer som rör förvaltningen.

Varje län representeras av landshövdingen eller den som landshövdingen utser.

Viltförvaltningsdelegationer samverkar och besluta på länsnivå i övergripande frågor som berör jakt-, viltvårds- och rovdjursfrågor.

Delegationen ska till exempel godkänna förslag på den rovdjursförvaltningsplan för länet som Länsstyrelsen tar fram. Landshövdingen är ordförande och de ledamöter som sitter i representerar politiska intressen samt olika intresseorganisationer inom jakt och viltvård, naturvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark, lokalt näringsliv och turism, skogsnäringen, yrkesfisket samt säter-/fäbodbruket.

Viltförvalningsdelegationen i Värmlands län

Jakt på rovdjur

Jakt på de stora rovdjuren är mycket restriktiv och kan bara bedrivas som skydds- eller licensjakt. Det är Naturvårdsverkets eller länsstyrelsernas beslut som tydliggör villkoren för skyddsjakt och licensjakt på björn, varg, lodjur och järv. Naturvårdsverket kan delge Länsstyrelsen beslutsrätt på regional nivå. Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger miniminivån för hela förvaltningsområdet.

Som ägare till tamdjur kan du skydda dina djur på vissa villkor, enligt 28 § jaktförordningen.länk till annan webbplats Den som dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till länsstyrelsen.

Jakt och viltvård (regler för jakt, beslut om jakt)

Inventering och rapportering

  1. Naturvårdsverket beslutar om föreskrifter.
  2. Länsstyrelserna genomför fältarbete och dokumentation. Spår och familjegrupper ska kvalitetssäkras, det vill säga matchas mot de kriterier som beskrivs i föreskrifterna. Uppfylls inte kriterierna kan man inte säga att ett spår eller en observation är kvalitetssäkrad.
  3. Viltskadecenter gör DNA-analyser och kvalitetssäkrar Länsstyrelsernas resultat.
  4. Naturvårdsverket fastställer resultatet.

Särskilt utbildade rovdjursspårare kvalitetssäkrar spår och observationer under vinterhalvåret. Allmänhetens bidrag med att under vinterhalvåret rapportera in rovdjursobservationer och spår är mycket viktig.

Vinterns dokumentation av rovdjursförekomst ligger till grund för de regionala beståndsuppskattningarna. De resultat som redovisas under sommar/höst baseras på den dokumentation som gjorts under vinterns inventeringsperiod. Vi vet alltså inte hur många vargvalpar eller lodjursungar som fötts under våren. Dessa räknas in under nästkommande inventeringssäsong som för varg och lodjur startar 1 oktober varje år.

Informationen i lägesrapporterna från varginventeringen är ögonblicksbilder. Revirkartan ändras i takt med att vargar etablerar nya revir, vandrar ut, föds eller dör.

Inventeringsresultaten kan du följa allt eftersom via www.rovbase.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Här finns alla rovdjursobservationer och DNA-prover som Länsstyrelsen registrerar.

Via bloggen Vilt- och rovdjursförvaltning Värmlandlänk till annan webbplats kan du löpande följa uppdateringar om resultat under inventeringssäsongen.

Intentering av varg vintern 2017-2018 (Naturvårdsverket) (PDF)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventeringsrapport 2016–2017. En sammanställning av rovdjursinventeringen i Värmlands län (PDF)PDF

Inventering av varg vintern 2016-2017 (Rovdata, Viltskadecenter, SLU) (PDF)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventering av lodjur 2017 (Rovdata, Viltskadecenter)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Du kan hjälpa till med rovdjursinventeringen

Allmänhetens rapporteringar är till stor hjälp i vårt arbete med inventering. Du kan till exempel bidra genom att rapportera med hjälp av appen Skandobs Touch. Med Skandobs-appen kan du rapportera in dina observationer, kommunicera med Länsstyrelsens fältpersonal, samt se observationer som andra har lagt in.

Det skandinaviska rapporteringssystemet för björn, järv, lodjur och varg (Skandobs)länk till annan webbplats

Så kan du delta i rovdjursinventeringarna

  • Rapportera observationer omedelbart så att vi hinner till platsen innan spår eller DNA förstörts.
  • Var med i särskilda insatser som t ex Björnspillningsinventering.
    Läs mer om inventeringen under rubriken Björnspillsinventering.
  • Använd mobilappen Skandobs touch och skicka rapporten direkt från platsen. Appen tar koordinaten från platsen där du står, och ett sms skickas till fältpersonal.
  • Foton och film på rovdjur kan användas i inventeringen, om vi kan fastställa var och när fotot/filmen togs. Bilder från övervakningskameror kan endast användas om de har tillstånd.
    Tipsa oss gärna om platser som lämpar sig för att sätta upp en övervakningskamera. Det kan vara platser där rovdjur ofta passerar eller rovdjursdödade älgar eller rådjur.
  • Ta kontakt med Länsstyrelsens fältpersonal om du vill följa med ut för att se hur inventeringen går till eller om du vill ha provtagningsmaterial för att själv kunna samla in DNA från varg- eller björnspillning.

Länsstyrelsens besiktningspersoner

Kontorstid:

Norra Värmland Per Larsson, 010-224 72 41

Östra Värmland Urban Mossberg, 010-224 72 42

Södra och Västra Värmland Liz Hansson, 010-224 72 50

Margareta Åkerman, 010-224 72 49

Fredrik Wilde, 010-224 72 48

För akuta rovdjursärenden* ring Tjänsteman i Beredskap:
08-454 20 82 (via SOS).

Gäller endast vid anmälan om dödat rovdjur*, eller rovdjursangrepp av dessa.
(*björn, varg, järv eller lo)

Kontakt

Viltförvaltning Värmland

Vilttelefon

Telefontider: Tisdag - Fredag kl. 09:00 - 12:00
Telefon: 010-224 71 40

Viltmejl
Du kan även kontakta oss via vår viltmejl dygnet runt.
Ange dina kontaktuppgifter samt vad det är du vill ha hjälp med.