Viltskador

Vilt kan ibland orsaka skador för markägare och näringar. Skadorna kan ofta förebyggas, men ibland måste skyddsjakt tillämpas.

När vilt orsakar skador på egendomar är grundprincipen att skador helst ska förebyggas eller hindras genom ordinarie jakt. Om förebyggande åtgärder utförts men inte varit tillräckliga för att skydda egendomar från skador kan vi ge ersättning för skador.

Vi kan bara ge ersättning för skador som är orsakade av fredat vilt (exempelvis björn, varg, lo, säl, trana och vitkindad gås). Ersättningar till rennäringen beslutas av Sametinget.

Drabbas du av en skada som orsakats av vilt (ej säl) och vill ansöka om ersättning för skadan, ska du anmäla skadan till oss. Skador måste alltid besiktigas av en besiktningsman som länsstyrelsen har utsett. Du kan även få råd om skadeförebyggande åtgärder från besiktningsmännen.

Minimera eller förebygga skador

På Sveriges lantbruksuniversitets webbplats Viltskadecenter finns råd om hur du kan minimera eller förebygga skador:

Permanenta åtgärder (tamdjur)länk till annan webbplats

Åtgärder mot skador på grödalänk till annan webbplats

Åtgärder mot skador på hundarlänk till annan webbplats

Åtgärder mot skador på renarlänk till annan webbplats

Skyddsjakt

Skyddsjakt är en förebyggande åtgärd. Den utförs när det inte finns någon annan lämplig lösning. Skyddsjakt går ut på att ta bort enstaka individer som är särskilt besvärliga.

Andra gånger syftar skyddsjakten främst till att skrämma och splittra anhopningar av vilt. Tänk på att skyddsjakt många gånger endast ger en begränsad och tillfällig effekt som skadeförebyggande metod. Därför är det viktigt att också försöka hitta andra lösningar.

I vissa fall kan du bedriva skyddsjakt utan särskilt tillstånd. Det gäller jakt för att förebygga skada av vilt och bara när förutsättningarna i Jaktförordningen (1987:905) bilaga 4 är uppfyllda. I andra fall kan vi ge tillstånd till skyddsjakt.

Jaktförordningen på Riksdagens webbplatslänk till annan webbplats

Grund för skyddsjakt

Enligt jaktförordningen ska tre förutsättningar vara uppfyllda för att skyddsjakt ska kunna medges:

  • ett av de fyra skälen nedan under Tillstånd för skyddsjakt ska föreligga,
  • skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för den aktuella artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde,
  • det får inte finnas någon annan lämplig lösning som löser behovet av skyddsjakt

Tillstånd för skyddsjakt

Länsstyrelsen kan ge tillstånd till skyddsjakt i nedanstående fall:

  • Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse.
  • Av hänsyn till flygsäkerheten.
  • För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom.
  • För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Det får inte finnas någon annan lämplig lösning. Skyddsjakten får inte heller hota artens bevarandestatus.

En stegvis bedömning görs för att se om alla förutsättningar för skyddsjakt är uppfyllda.

Frågor och svar om skyddsjakt på rovdjur

En del av de frågeställningar som återkommer. Avsnittet fylls återkommande på med fler frågeställningar och svar. Kontakta oss gärna med ytterligare frågor och om du undrar vilka möjligheter till förebyggande åtgärder som finns.

Grund för skyddsjakt

Enligt jaktförordningen ska tre förutsättningar vara uppfyllda för att skyddsjakt ska kunna medges:

  • ett av de fyra skälen nedan ska föreligga,
  • skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för den aktuella artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde,
  • det får inte finnas någon annan lämplig lösning som löser behovet av skyddsjakt

De fyra skälen:

  • Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse.
  • Av hänsyn till flygsäkerheten.
  • För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom.
  • För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Det får inte finnas någon annan lämplig lösning. Skyddsjakten får inte heller hota artens bevarandestatus.

En stegvis bedömning görs för att se om alla förutsättningar för skyddsjakt är uppfyllda.

Den som riskerar att drabbas av skada får ansöka om skyddsjakt. Är man osäker på hur man ska gå till väga, eller som det problem man upplever kan lösas med hjälp av skyddsjakt så är man alltid välkommen att höra av sig till Länsstyrelsen och fråga. Det går också att vända sig till en intresseorganisation och fråga om råd, men intresseorganisationer kan som regel inte ansöka om skyddsjakt utan fullmakt från den som riskerar att drabbas av skada.

Det har ingen betydelse hur många som står bakom en ansökan. Däremot är det en fördel om man pratar med dem som har förstahandsinformation om de incidenter som man vill ta upp i ansökan. Länsstyrelsen kan nämligen behöva kontakta dessa personer, om det till exempel rör sig om incidenter som inte har rapporterats till Länsstyrelsen tidigare.

Formuleringarna i jaktförordningen kommer ifrån EU’s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektivet, och därför måste de tolkas på ett sätt som inte motverkar direktivens syften. Det är inte alldeles lätt att förstå vad som exakt menas med ”av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse" utan att sätta det i sitt sammanhang.

Vid beslut om skyddsjakt utgår Länsstyrelsen från rättspraxis kompletterad med beslutade riktlinjer och vägledningar som gör det tydligare vad som gäller. Enligt vägledningen så är det bara allmänna intressen som kan hävdas mot direktivets bevarandeintressen. Åtgärder som endast gynnar ett företag eller enskilda kan alltså inte tillåtas med stöd av paragrafen. Allmänhetens intresse måste också vara väsentligt. Det kan alltså inte röra sig om vilket allmänintresse som helst. Kortsiktiga ekonomiska intressen eller andra intressen som bara skulle ge kortsiktiga fördelar för samhället räcker förmodligen inte för att de skall gå före de långsiktiga bevarandeintressen som skyddas av direktivet

Exempel på intressen som, enligt Naturvårdsverkets vägledning, bör kunna omfattas av skälet är att hålla antalet trafikolyckor nere eller att på annat sätt skydda människors hälsa, exempelvis om djur har ett beteende eller bär på någon sjukdom som kan innebära en fara för människors hälsa.

För att skälet ska kunna åberopas för människors oro, rädsla och stress bör det finnas påtagliga risker för allmänhetens hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen följer Viltskadecenters rekommendationer för att bedöma när ett rovdjur faktiskt har ett särskilt närgånget beteende.

Länsstyrelsen följer Viltskadecenters rekommendationer för att bedöma när ett rovdjur faktiskt har ett särskilt närgånget beteende.

Att se ett rovdjur passera ett hus är inte onaturligt, även om det kan vara oönskat av den som bor där. I områden med mycket öppen odlingsmark är det inte heller ovanligt att se vargar röra sig längs skogsbryn i jakt på rådjur eller smådjur. I ett sådant landskap ser man också djur på mycket längre håll än i mer utpräglat skogslandskap.

Länsstyrelsen använder sig av Viltskadecenters rekommendationer i bedömningen av om det utifrån redan inträffade skador går att bedöma att risken för allvarlig skada är större i ett specifikt område än i andra.

För en enskild kan ett rovdjursangrepp kännas som en allvarlig skada, och ett tamdjur kan ha blivit allvarligt skadat av ett angrepp, men det är inte detta som avses med ”allvarlig skada” i det här sammanhanget. För att skadan ska anses vara allvarlig bör den, enligt vägledningen, överstiga vad som kan anses normalt eller rimligt att tolerera.

Det kan finnas en risk för enstaka vargangrepp på tamdjur där det finns varg, men det är först när det har skett fler angrepp än i ett genomsnittligt vargrevir som det blir tydligt att det finns risk för allvarlig skada i lagstiftningens mening.

Länsstyrelsen gör alltid en bedömning utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet och motiverar i beslutet vad bedömningen grundar sig på. Kriterier och tumregler är dock en hjälp i att göra bedömningarna likartade i likartade situationer. Mer information om hur bedömningar om ”risk för allvarlig skada” görs finns i Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt.

Skyddsjakt är en typ av förebyggande åtgärd som ska kunna lösa ett problem om det inte finns några andra lämpliga lösningar. Vilka andra lösningar som kan vara lämpliga att pröva i första hand varierar beroende på dels problemet man vill lösa och dels hur brådskande det är och hur dyrt och svårt det kan vara. Ju större påverkan ett skyddsjaktsbeslut kan få på artens gynnsamma bevarandestatus, desto högre blir också kravet på att i första hand pröva andra lösningar på problemet.

Vad gäller vargangrepp på får så är den bästa förebyggande åtgärden ett rovdjursavvisande stängsel. Det tar dock tid att få ett sådant på plats. Mer akuta och kortsiktiga förebyggande åtgärder kan vara att ta in djuren nattetid, göra en fålla av tillfälliga rovdjursstängsel i form av elnät, hänga upp lapptyg eller andra typer av skrämselmaterial. Sådana åtgärder kan användas under en kortare tid, medan man t ex ordnar mer långsiktiga förebyggande åtgärder.

Rovdjursangrepp på nöt och häst är mycket ovanligt, och vad gäller nöt så är hagarna ofta mycket stora. Det kan bli väldigt dyrt med rovdjursavvisande stängsel till nöt, och de bidrag som kan sökas prioriteras till fårbesättningar där risken är många gånger högre för angrepp. En åtgärd för att förebygga risken för rovdjursangrepp under kalvningstid kan vara att göra en rovdjurssäker kalvningsfålla. Alla stängsel är bättre än inga stängsel alls, vilket gör att tamdjur på skogsbete vid t ex en säter eller fäbod är betydligt mer oskyddade mot rovdjur.

Förutsättningarna kan skilja sig mycket mellan olika besättningar, beroende på djurslag, besättningens storlek, typ av betesmarker mm, så det finns inga universallösningar som passar överallt. Viltskadecenter samlar erfarenheter och information om olika förebyggande åtgärder på sin webbplats, och bistår med rådgivning. Man kan även kontakta Länsstyrelsen och få rådgivning över telefon eller i fält om vilka lösningar som kan passa i det särskilda fallet.

När det handlar om angrepp på lösa hundar under jakt är dessa svåra att förebygga om hunden befinner sig långt från hundföraren. Rekommenderade förebyggande åtgärder är att söka av vägar i jaktområdet efter färska spårtecken och spillning för att om möjligt kunna undvika att hund konfronteras med rovdjur under jakt. Det finns även olika typer av skyddsvästar för hund vars syfte är att skydda hunden vid rovdjursangrepp. Det är möjligt att ansöka om bidrag till inköp av sådan skyddsväst hos Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har mottagit ansökningar om bidrag till skyddsvästar från personer som jagar i området. Hundar som inte bedriver jakt rekommenderar Länsstyrelsen att man håller kopplade.

Viltskadecenter har lång erfarenhet av att sammanställa och utvärdera olika slags förebyggande åtgärder, och det finns mycket lättillgänglig information på deras webbplats www.slu.se/viltskadecenterlänk till annan webbplats

Att rovdjur rör sig i närheten av bebyggelse och annan mänsklig aktivitet förekommer i alla områden där det finns både rovdjur och människor.

Att se ett rovdjur passera ett hus är inte onaturligt, även om det kan vara oönskat av den som bor där.

Ibland pratas det om ”oskygga vargar” eller ”närgångna björnar” i samband med bebyggelse. Att använda dessa begrepp riskerar att leda till att fokus hamnar på det enskilda rovdjurets beteende istället för de olika situationer som resulterat i ett möte mellan rovdjur och människa. I de situationer då en individ kan anses ha ett förändrat beteende och uppträder mer oskyggt eller närgånget än andra, går det mer att använda ord som oskygga eller närgångna.

Våra rovdjur kan röra sig över stora områden, och under olika tider på året. Under vårvintern lämnar till exempel unga vargar sina födelserevir för att ge sig ut på vandring och så småningom etablera ett eget revir någonstans. Dessa ungvargar är ofta oerfarna och behöver ibland passera stora vägar eller tätare bebyggelse för att komma vidare. De kan då ge upphov till många vargobservationer. På samma sätt kan långa perioder med bra spårsnö ge fler rovdjursobservationer i ett område.

De flesta rapporter som kommer in till Länsstyrelsen är engångshändelser som inte upprepar sig, även om den som var med om det kan tycka att det kändes obehagligt. Om det däremot händer upprepade gånger, eller om djuret återkommande rör sig nära människor så kan det vara nödvändigt med någon typ av åtgärd. Det första är att då försöka ta reda på vad det beror på. Kan det finns något ätbart som lockar dit djuret, som till exempel slaktavfall eller en rävåtel? I så fall, går det att ta bort detta eller lägga det längre från bebyggelse?

Det som i slutänden är avgörande för vilka åtgärder som kan sättas in är i första hand om t ex en varg visar ett oönskat beteende, inte huruvida beteendet är naturligt eller inte. Det är t ex helt naturligt att vargar uppvaktar hundar eller äter av slaktavfall som vi lämnar, men det är sällan särskilt önskvärt att de gör det och därför vidtar vi åtgärder för att förhindra det.

Både licensjakt och skyddsjakt på rovdjur bygger på undantag från det strikta skydd för arterna som anges av EU:s art- och habitatdirektiv. I svensk lagstiftning finns bestämmelserna i olika paragrafer i jaktförordningen. För både skyddsjakt och licensjakt efter björn, varg, järv och lo gäller att det inte ska finnas någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. För skyddsjakt måste dock minst ett av de fyra olika skälen vara uppfyllda utöver det.

Vid beslut om licensjakt är det en beslutande myndigheten som själv definierar syftet och motiverar på vilket sätt det ska uppnås med licensjakten, som till exempel att minska tätheten av vargrevir genom att tillåta licensjakt i specifika revir i särskilt vargtäta områden.

Skyddsjakt används för att lösa konkreta och lokala problem som oftast är av ganska akut karaktär.

Licensjakt sker under bestämda jakttider, och bedömningen om hur många djur som får fällas på olika platser bedöms, enligt jaktförordningen, utifrån vad som är lämpligt med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning. Det är också ett krav i lagstiftningen att licensjakt ska ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.

Återrapportera jaktliga tillstånd eller beslut

Länsstyrelsen villkorar oftast beslut med att du ska återrapportera jakten, vidtagna åtgärder eller användningen av skyddsväst för hund. Du kan göra det i vår e-tjänst.

Viltskador på gröda

Grundprincipen är att viltskador ska förebyggas genom jakt. Det gäller främst gäss. Andra arter som tranor och sångsvan är fredade och får inte jagas. Då ska skrämsel användas istället.

Skärskild om Kanadagås och Grågås

Allmän jakttid: 11 aug-31 dec

Tillåten skyddsjakt på eget initiativ under hela året (1 juli - 20 juni) då fåglarna uppträder vid fält med oskördad gröda eller orsakar sanitär olägenhet.

Se Jaktförordning (1987:905), bilaga 4 (riksdagen.se)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Råd för att begränsa viltskador på gröda

  1. Skrämsel kan till exempel vara vimplar, fågelskrämmor, speglar, gasolkanoner och raketer. Skrämseln ska helst kombineras med avledningsåkrar dit fåglarna lockas genom utfodring.
  2. Välj lämpliga grödor och vänta med att plöja.
    Kompletterande åtgärder till skrämsel kan vara att välja grödor som inte är lika attraktiva för fåglarna eller att vänta med att plöja stubbåkrar efter korn för att ge till exempel tranor möjligheten att söka föda på stubben. Detta förhindrar att de uppehåller sig på grödor där de orsakar skada.
  3. Om skador skett är det viktigt att du sätter upp någon form av skrämselutrustning, så fort som möjligt för att förhindra ytterligare skador. Gäller det gäss som får jagas bör du skyddsjaga. Du har även möjlighet att ansöka om skyddsjaktstillstånd under tider då gässen inte är tillåtna att jagas.
  4. Skador på gröda orsakade av fredat vilt kan ersättas ekonomiskt om du har vidtagit förebyggande åtgärder. Sådana skador ska anmälas till Länsstyrelsen snarast. Länsstyrelsens besiktningsmän granskar skadorna och avger yttrande som ligger till grund för Länsstyrelsens beslut om ekonomisk ersättning.

    Ansökan om bidrag för att förebygga viltskador (PDF)PDF
    Ansökan om ersättning för viltskada på gröda (PDF)PDF

    Kontakt för besiktning av skador på gröda:
    Enheten Lantbruk
    Malin Eliasson 010-224 72 64
    Johanna Lidén 010-224 72 70

Viltskador på tamdjur och hundar

​Om du misstänker att ett eller flera av dina djur dödats eller skadats av björn, järv, lodjur, varg eller örn rekommenderar vi att du gör så här:

  1. Anmäl omgående skadan till Länsstyrelsen.
    Vilttelefonen 010-224 71 40 har öppet måndag-fredag mellan klockan 09.00-12.00. Övrig kontorstid samt på kvällen eller helger kontakta Länsstyrelsens Tjänsteman i beredskap (TiB) via 08-454 20 82 (via SOS). Därefter blir du kontaktad av en besiktningsman. Normalt sker detta under arbetstid, men under vissa omständigheter - till exempel vid omfattande angrepp - kan besiktning och rådgivning om akuta förebyggande åtgärder även ske på kvällar och helger.
  2. Flytta inte djurkroppar från fyndplatsen utan klartecken från Länsstyrelsen och försök att låta omgivningen vara orörd. Det kan däremot vara bra att täcka över djurkroppar eller spårtecken ifall besiktningen inte kan ske samma dag som anmälan. Skadade djur ska givetvis tas omhand snarast möjligt, men det är bra att fotodokumentera skador innan veterinärbehandling om djuret behöver vård innan besiktningen kan ske.
  3. Sätt in akuta åtgärder
    Om en djurbesättning drabbas av rovdjursangrepp, i synnerhet av varg eller björn, är risken stor för ytterligare angrepp de närmast följande dagarna och veckorna. Man bör därför vidta akuta åtgärder snarast möjligt efter ett angrepp. Besiktningsmännen kan hjälpa till med akuta åtgärder.
  4. Länsstyrelsen besiktigar och försöker bedöma skada
    Besiktningsmannen har med sig ett besiktningsprotokoll och en blankett för ansökan om ersättning för skadan. Om du vill ha ersättning måste du fylla i ansökan och skicka den till Länsstyrelsen. Besiktningsprotokollet skickar besiktningsmannen in.
  5. Sök ersättning
    Den som har fått husdjur skadade eller dödade av stora rovdjur kan ansöka om ersättning hos Länsstyrelsen.

    Ansökan om ersättning för rovdjursrivna tamdjur (PDF)PDF
    Ansökan om ersättning för rovdjursriven hund (PDF)PDF
  6. Vi betalar ut ersättning efter ansökan.

Vill du skydda dina betande tamdjur? Du kan få stöd för att sätta upp stängsel mot rovdjur.

Stöd till miljöinvesteringar för stängsel mot rovdjur finns för att skydda betande tamdjur från att bli attackerade av rovdjur. På så sätt kan betesmarker och betesvallar fortsätta skötas genom bete i områden med risk för angrepp av rovdjur.

Stängsel mot rovdjur (Natur och landsbygd - Stöd för landsbygdsutveckling - Miljöinvestering Stängsel mot rovdjur)

Det finns idag flera olika sorters västar för att skydda jakthundar mot rovdjursangrepp. Genom att ge bidrag till inköp av skyddsvästar vill Länsstyrelsen Värmland främja användandet av dessa västar samt fortsätta samla in data om hur västarna fungerar i praktiken.

​Det finns endast möjlighet att söka bidrag för en väst per sökande.

Länsstyrelsen kan i mån av medel ge bidrag med upp till

  • 50 % av inköpspriset (exklusive moms) där
  • högsta belopp som kan lämnas är 5000 kronor till skyddsvästar med piggar eller till elvästar för hundar som arbetar lösa på eftersök eller jakt inom område med stationär varg.

Bidrag lämnas för att gynna användningen av skyddsväst till hund, så att en utvärdering snabbare kan göras om vilken effekt västarna har för att skydda hundarna vid exempelvis vargangrepp.

Relaterat

Åtgärder mot skador på hundar (Viltskadecenters webbplats)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Villkor och förutsättningar för bidrag till skyddsväst

  • Ansökan ska inkomma under en viss tidsperiod som Länsstyrelsen beslutar om.
  • Sökande ska vara folkbokförd i länet.
  • Bidrag utbetalas till en hund per sökande och år och bidrag utbetalas efter att Länsstyrelsen har tagit ett beslut om bidrag samt fått in kvitto på inköp av skyddsväst.
  • Bidrag utbetalas i första hand till aktiva jakthundar, endast i specialfall till exempelvis räddningshundar eller annan typ av tjänstehund.
  • Efter avslutad jaktsäsong ska en kort rapport inkomma till Länsstyrelsen med hur många jaktdagar hunden har använt västen samt erfarenheter vid användande av skyddsväst.
  • Västen ska vara inköpt efter 1 oktober 2016 och bidrag för denna väst ska inte ha betalats ut till den sökande vid ett tidigare tillfälle.

Ansökan

För att ansöka måste du fylla i blanketten (nedan). Se till att vara så utförlig som möjligt i din ansökan.

Ansökan om bidrag till förebyggande av viltskada på jakthund (PDF)PDF

Skicka din ansökan till:
vilt.varmland@lansstyrelsen.se

eller post till:
Länsstyrelsen Värmland
Viltförvaltningen
651 86 Karlstad

Ansökan ska vara inkommen till Länsstyrelsen senast 31 december 2018.

Viltskadestatistik

Ett antal övergripande bilder som visar data från 2003 och framåt.

Observera, visar inte antal angreppstillfällen, utan antal angripna djur.

 

Antal får angripna av björn, lodjur eller varg i  Värmland

Länsstyrelsens besiktningspersoner för rovdjur

Kontorstid:

Norra Värmland Per Larsson, 010-224 72 41

Södra och Västra Värmland Liz Hansson, 010-224 72 50

Margareta Åkerman, 010-224 72 49

Fredrik Wilde, 010-224 72 48

För akuta rovdjursärenden* utanför kontorstid ring Tjänsteman i Beredskap:
08-454 20 82 (via SOS).

Gäller endast vid anmälan om dödat rovdjur*, eller rovdjursangrepp av dessa.
(*björn, varg, järv eller lo)

Kontakt

Viltförvaltning Värmland

Vilttelefon

Telefontider: Måndag - Fredag kl. 09:00 - 12:00
Telefon: 010-224 71 40

Viltmejl
Du kan även kontakta oss via vår viltmejl dygnet runt.
Ange dina kontaktuppgifter samt vad det är du vill ha hjälp med.